Svensk punkpop, skallskador och (nästan) slagsmål.

Det gångna helgen var min sista lediga innan jul. Riktigt händelserik blev den dessutom. I Fredags var det dags att vända plattor på Raw igen. Den här gången lirade MABD (eller Mattias Alkberg BD som de hette tidigare). Det var inte mer än skapligt med folk...eller faktiskt knappast ens det. Ändå var det jäkligt kul. De få som var där var på gott humör och skakade rumpa till stängning. Vad gäller MABD kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tyckte...Gillar Alkberg skarpt i teorin. Han är skönt grinig och motvals (bara en sådan sak som han han nobbade sin grammis-nominering gör honom värd ett hurra). Gillar även hans texter, som känns lite som en blandning mellan Ebba Grön, Bruno K Öijer och Doktor Kosmos. Live har han tyvärr en tendens att låta lite illa. Främst på grund av att han brukar sjunga rätt falskt.

I Fredags satte han dock sången. Han sjöng till och med riktigt bra. Tyvärr lät banden ganska taskigt istället. Det var skränigt (inte på ett skönt punkigt sätt, utan bara skränigt i största allmänhet), inte helt tajt och kändes ostadigt...och vad pianisten höll på med var bitvis oförståeligt. Trots det gick det inte att låta bli att stå och småle vid flera tillfällen. Främst när de spelade min personliga favvo från nya plattan; Nere På Parkeringen samt under den gamla hiten Fyllskalle.

Lördagen bjöd på 30-års fest hos Carina med efterföljande utgång. Det var trevligt, men jag tänker inte gå in närmare på det. Det som hände efter krogen, däremot...

Mycket obehagligt. På vägen hem sprang jag och Erik på en kille utanför McDonalds. Han satt ihokurad på ett cykelställ. och vi såg på långt håll att något droppade från hans ansikte. En annan kille försökte prata med honom och när vi närmade oss reste sig plötsligt killen på cykelstället upp, slog runt ett halv varv och trillade baklänges rätt in i betongväggen. Han slog i bakhuvudet riktigt rejält och blev liggande lutad mot väggen. Vi rusade så klart fram för att kolla hur det gått med honom. Han var totalt utslagen, hade kissat på sig och ögonen for som flipperkulor i hålorna. På väggen där han slagit i huvudet hade blod stänkt åt alla håll och desutom hade han ett stort sår i pannan, ur vilket blod runnit ned i hela ansiktet och över tröjan.

Killen som stod bredvid kände honom inte utan hade hittat honom sittande på cykelstället, med ansiktet i händerna och blod droppandes mellan fingrarna. Vi ringde såklart ambulansen. Strax därefter kom en tjej rusande. Hon visade sig vara undersköterska så vi hjälptes med hennes instruktioner åt att lägga honom i framstupa sidoläge, täcka över honom med en jacka och försökte få honom att visa sig kontaktbar.

Plötsligt dök ett gäng tuffa killar i 25-års åldern upp och tyckte att de skulle hjälpa till. Den ena snubben ställde sig grensle över den utslagna stackaren och började försöka rycka upp honom på fötter, trots undersköterskans protester om att det inte var en bra idé eftersom vi inte visste hur skadad han var. Till slut fick han som stått och pratat med olycksoffret när vi kom nog och föste undan tuffa killen, som då fick tokspel. Han började knuffa och slå och vi som stod bredvid fick slita bort honom. Hur jävla dum i huvudet får man bli? Först försöka tvinga upp någon som verkar vara allvarligt skadad, sedan ge sig på den som försöker hjälpa honom? Uppenbarligen kände han inte ens killen, så varför ens lägga sig i? Om han nu inte var ute efter bråk i från första början, vilket är vad jag tror.

Precis då kom i alla fall både polisen och ambulansen och tuffa killarna lade benen på ryggen. Vettigt nog lades ingen fokus på dem (de fick löpa) utan de såg till att hjälpa den däckade istället. Han lades på bår och rullades in i ambulansen. Enligt ambulansmännen verkade det inte som om han skulle få några bestående men. Han var väldigt påverkad (av det ena eller andra) och hade antagligen ådragit sig en rejäl hjärnskakning, men hade i alla fall inte spräckt skallen, trots det obehagliga fallet. På vägen in i ambulansen kvicknade han faktiskt till och vi hann höra honom säga: "Doktorn...är jag döende?" innan dörrarna stängdes. Nästan lite komiskt...

Dagens:
MABD - Nere På Parkeringen