Cannonball Scooter Run 2013 - Speedwaybanor, småländska vägar och tappade krökar.

Härom helgen packade jag och min ständiga racekumpan Mats våra Lambretta TV175 serie 2 på släp och ställde in GPS:en på Vetlanda. Det var dags för Cannonball igen och eftersom det varit ett uppehåll för det ett par år var vi minst sagt taggade. Den här gången fanns det inget alternativ - Team Korova Milkbar skulle göra ett avbrott från traditionen (vi har alltid kommit sist) och se till att få med oss vandringspriset till mälardalen detta år!

Efter en kall natt (jag sov i bakluckan på bilen, Mats i tält) och alldeles för tidig uppgång tryckte vi snabbt i oss lite frukost för att sedan köra i kortege till Vetlanda motorstadion varifrån starten gick.
Snart var vi ute på de småländska landsvägarna, i jakt på gruvor, crossbanor, caféer och andra mer eller mindre väl dolda checkpoints. Det tog visserligen inte mer än någon kilometer innan första mekstoppet, Mats växelvajrar började bråka, men det var snabbt fixat och vi en känsla av att vi låg ganska bra till.

Småland är otroligt vackert och vägarna härliga att köra på, men även ganska dåliga. Det var mycket grus och tjälskador så färden var en smula "bumpig" men TV:n smattrade på fint. Nästan lite för fint...dessutom började den plötsligt låta väldigt häftigt. Nästan lite för häftigt. Därför passade jag på att kontrollera blåset lite vid en lämplig checkpoint och konstaterade att det plötsligt hängde helt löst. Vibrationerna, kanske från allt frusvägskörande, hade fått bultarna som håller kröken vid cylindern att vibrera loss. Därefter hade det skakat loss i stort sett resten av alla bultar och skruvar som håller avgasröret så att det nu hängde kvar i enbart en bult. Resten av fästpunkterna ligger antagligen utspridda längs med de Småländska landsvägarna nu. Med andra ord ren tur att jag inte tappat det helt.
Och eftersom jag inte hade med mig reservbultar (orutinerat, Ronnie!) var det bara att gilla läget och inse att jag var tvungen att bryta efter ca fyra timmars körning och låta Mats fortsätta utan mig medan jag lutade mig tillbaks mot ett lämplig träd i väntan på breakdown-bilen.

Efter att ha fått åka släp tillbaka till campingen som utgjorde basecamp tog jag en välförtjänt öl samt babblade lite med de andra stackars själar som tvingats bryta (vilket var ovanligt många, gissningsvis runt tio scootrar - grusvägar och tjälskador tog uppenbarligen ut sin rätt på våra gamla fordon) och väntade in Mats som förhoppningsvis skulle ta hem segern åt oss. Nu blev det inte riktigt så - ca fyra timmar senare kom även min tappre lagkamrat tillbaka på släp efter att ha haft en skaplig dust med elakt rullgrus vid sista checkpoint. Således blev det ingen vinst för Team Korova Milkbar denna gång heller. Faktum är att vi inte fick någon placering alls eftersom ingen av oss gick i mål för egen maskin. Helt lottlösa gick vi dock inte - vi fick tröstpris i form av presentkort på Scooterkiosken för "bästa ras" tack vare Mats snygga vurpa. Bra jobbat, kamrat! 

Vann gjorde istället Al och min Blues SC-broder Rally-Calle så vandringspriset står numera i Kajutans scootergarage, Malmö. Åtminstone tillfälligt - för nästa år går Cannonball i Halland och DÅ skall Team Korova Milkbar ta hem förstaplatsen. Så är det bara. 

Stort tack till Burnin' Aces Scooterclub för att fantastiskt arrangerat Cannonball!
Fler bilder finns här.

Vinnarna. 

Där tog årets Cannonball slut för min del.

Dagens:
The Breeders - Cannonball

Badrum.

Mer behövs väl knappast som rubrik? Sjukt skönt att äntligen ha badkar, toalett och tvättställ samlat på övervåningen och slipa kuta upp och ned för att göra sig iordning. Visst, det blev mer jobb än vi tänkt oss - vi fick riva allt (och då menar jag verkligen allt) och sedan bygga nytt från grunden. Så det tog tid. Och kostade en del eftersom våtrum är en av få saker jag inte vågar mig på att göra själv i huset...men det blev precis som vi ville ha det till slut. Trots att det visade sig svårare än vi trott att hitta det golvklinker vi redan innan visste att vi ville ha.
Och att vi dessutom blev tvungna att byta stammar och således fick kallvatten i huset igen är bara en ren bonus.

Dagens:
Nirvana - In Bloom

Scooterpremiär med Blacksmiths.

Smeder vid Mary's Café.

Härom helgen var det dags officiell vårpremiär med Blacksmiths Scooter Club.
Vi var sju personer, för dagen förstärkta av vår "granne" Göran från Trosa, som möttes upp kl 13 i strålande lördagssol. Färden gick först genom stan för att ta en snabbt stopp vid MC-Verkstaden där Blacksmiths senaste nytilsskott Micke jobbar - han hade nämligen inte möjlighet att delta då de samma dag hade premiäröppet för säsongen, men i enlighet med den gamla goda parollen "ingen skall lämnas utanför" resonerade vi som så att då får väl vi komma till honom istället. Efter att ha fått oss lite snittar samt frotterat oss en stund med diverse MC-åkare fortsatte färden sedan ut på snirkliga landsvägar i riktning (nästan i alla fall eftersom vi valde att ta en rejäl omväg) mot Mary's Café.

Solen sken och den svala vårluften gjorde att scootrarna gick som urverk (förutom Görans Lambretta som bestämde sig för att käka upp gummibälgen till luftinsuget). Efter en lagom lång färd på ca 40 minuter anlände vi till Mary's (där även tidigare nämnda Micke anslöt eftersom MC-Verkstaden stängt för dagen vi det laget). Kaffe, mackor, planering och ljug om vinterns mekstrapatser vidtog.

Efter ca 1 timmes fikande återvände vi hemåt i samlad trupp - mätta, belåtna och faktiskt även med en antydan till årets första solbränna i våra vindpinade ansikten. Nu är säsongen igång på riktigt!

On the road.

Dagens:
Morrissey - We Hate It When Our Friends Become Succesful