Undertecknad gör sitt bästa för att se tuff ut på scen utan gitarr.
iPhone-fotat av Johan Masser.När de flesta andra tar ledigt över påsken och slappnar av lägger jag istället i överväxeln och gör mer än vanligt.
Jag började i torsdags då de gamla trallpunksrävarna DLK skulle spela på Harrys och jag hade blivit tillfrågad om jag kunde DJ:a. DLK trallpunkade på som om det vore -94 och publiken var övertänd så det var väl en bra spelning. För min del var dock kvällen lite skum. Till skillnad från förra gången på Harrys fick jag när jag väl var på plats reda på att det bara jag som DJ:ade och publiken bestod av en underlig blandning av punkare och Harrys vanliga gäster.
Inte riktigt min publik med andra ord. Jag gjorde mitt bästa för anpassa setet utifrån förutsättningarna och det gick trots allt skapligt i alla fall, men jag insåg mer än någonsin (vilket jag i och för sig visste redan innan) att stora golvet på ett ställe som Harrys inte alls är något jag är intresserad av att spela på egentligen.
För mig handlar DJ:ande främst om att ha roligt, inte om att få in pengar, och en spelning som dels innebär att jag får kämpa för att komma på låtar jag kan tänkas ha i samlingen som inte får folk att lämna dansgolvet och dessutom nästan skämmas för att jag spelar de låtar jag kommer på är inte så intressant i mina ögon.
Fredagen var desto mer lyckad. Då var det dags för Hitlistan och jag skulle ställa mig på scenen och framföra Nationalteaterns Sent En Lördag Kväll i något upprockad version - uppbackad av husbandet och utan gitarr. Det kändes lite konstigt att stå på scen utan gitarren som snuttefilt (jag har ju trots allt sjungit i band sedan jag var 14 år och gjort fler spelningar än jag kan minnas, men så gott som alltid spelat gitarr också) men var sjukt kul. Folk sjöng med, jag såg ett par öl spillas ut och när väl första verserna var avklarade kändes det riktigt bra att kunna svänga lite med bara en mikrofon i handen istället för en gitarr. Faktum är att det hela nästan gick lite väl fort och jag hade inte haft något emot att spela en eller två låtar till. Nu blev det istället trevligt efterhäng när jag klivit av scenen - först i logen och sedan i Johan och Saras nyrenoverade kök.
På grund av nämnda efterhäng var gårdagen minst sagt seg. Elle väckte mig med färdiglagad frukost och påskäggsjakt, så dagen började bra men jag kom liksom aldrig riktigt igång. Inte minst eftersom vi framåt eftermiddagen åkte på fest med släkten Kuhlin i Torshälla och jag körde bil eftersom jag senare på kvällen skulle DJ:a på Raw. Efter att ha ätit och iakttigit övriga festdeltagare dricka körde vi hem framåt halv elva. Jag vände bara hemma, plockade ihop mina DJ-prylar och cyklade ned på stan. På grund av att både Molotov Jive (som inte riktigt var min grej) och The Nocounts (som var svinbra som vanligt) lirade och kom igång ganska sent tror jag inte jag spelade mer än 45 minuter högst, men trots den korta speltiden och att det var ovanligt lite folk för att vara påskafton var det riktigt kul och bra fart på dansgolvet!
Idag blev det betydligt lugnare - en liten utflykt för att promenera hunden i natrurreservatet Skiren-Kvicken som höll på att sluta i katastrof då vi dels fick pulsa i bitvis nästan halvmeterdjupt halvsmält slösnask och sumpmark (jag iklädd ökenkängor till råga på allt), dels körde fast med bilen när vi skulle därifrån. Jag tror aldrig hunden har varit så bitter på en utflykt tidigare - och jag har nog aldrig tyckt det varit så skönt att få byta ett par strumpor som när vi kommit hem.
Ikväll anordnades en gemensam middag/fest för alla som på ett eller annat sätt brukar jobba på stans krogar, men efter att ha tänkt till lite (med betoning på lite - det var inte direkt något svårt beslut) kom jag fram till att det bara var skönare att stanna hemma och kolla på film istället.
Med andra ord: en tämligen intensiv långhelg. Precis som långhelgerna, av någon anledning, ganska ofta tenderar att vara för mig. Skönt att det är ytterligare en röd dag imorgon och att jag egentligen inte har någonting inbokat då.
...och just ja: jag har även gjort scooterpremiär för året. Dock bara en smygpremiär egentligen, eftersom jag mer eller mindre bara tog Lammyn ned till soundchecket på Raw i fredags. Nu är den i alla fall igångkickad för våren och redo för en ordentlig premiärtur vilken dag som helst.
Dagens:Nationalteatern - Sent En Lördag Kväll
Foto: Elenor Kuhlin
Det är visserligen sant att jag tjuvstartade lite i helgen genom att köra scooter till repet, men idag blev den första riktigt vårturen äntligen av.
I brist på inspiration vad gäller saker att skriva om fortsätter jag helt enkelt blogga foton.
...och särskilt då djurbebisar. Somliga må anse det mesigt, men i mina ögon är det något att vara stolt över.
...tydligen. Vi gav oss nämligen ut med bilen på måfå i hopp om att hitta någon ny loppis, ett café, en fin park att promenera hunden i eller något annat kul att besöka och efter att ha kört ett antal mil på kringelikrokvägar rakt ut i ingenstans kom vi till...Strängnäs. Där allt dessutom var stängt.
Undertecknad gör sitt bästa för att se tuff ut på scen utan gitarr.
