Vad är det nu jag brukar säga om vila?

Bara för att bevisa att jag lever efter min här på bloggen ständigt återkommande devis "det där med vila är överskattat" tänker jag ikväll spela skivor på Markus Krunegårds spelning här i stan för att sedan gå upp runt åtta imorgon bitti och ta tåget till Linköping. Där är det årsmöte med Lambretta Club Sweden och SSK, men efterföljande "bankett" (läs: vi kommer att få lite mat och sedan dricka en massa öl) och därefter fortsätta till Åhyddan MCs garagefest.

Med andra ord lär jag vara en mycket trött Gabardin på söndag. Inte minst eftersom utcheckningen från hotellet är vid elva och tåget hem går redan 12.

Säg det nu i kör: "Det där med vila är överskattat".

Dagens:
Peter Bjorn And John - Lay It Down

Mitt namn är (tydligen) Gabardin.

Satt och tänkte på det här med smeknamn...
Sista tiden har flera personer, så gott som oberoende av varandra skämtsamt börjat kalla mig för Gabardin: en scooter-kompis, en kille på jobbet, min arbetsgivare på Raw samt en bartender på samma ställe.

Kanske inte världens coolaste smeknamn, direkt. Men jag blir hellre kallad Gabardin än Rompa i alla fall. Det sistnämnda ger mig obehagliga associationer.

Apropå Raw var jag där igår och kollade på Jonathan Johansson. Gillar en del av det jag hört med honom men måste tyvärr säga att han var helt fantastiskt tråkig. Ni vet uttrycket "inte hälften så roligt som (valfri artist/band du gillar)? Det är otillräckligt när det gäller gårdagskvällen. Vi gick faktiskt hem och lade oss innan han ens spelat färdigt. Det säger en hel del när det handlar om mig.

Dagens:
Sonic Youth - Death Valley '69

Fotoblogg - Wingman.

Nu åker jag till centralen för att hämta upp Elenor. Förhoppningsvis betyder det att jag ej kommer att behöva bryta mig in i min egen bil eller lägenhet på ett tag.

Dagens:
Telepathe - Lights Go Down

Dagens ros går till Lillen.

Hade tänkt skriva ett kort, koncist inlägg om hur ovärt det kändes att gå upp 06:30 imorse för att ta mig till jobbet efter en veckas ledighet, men så hände något i eftermiddags som fick mig att tänka om.

Direkt efter jobbet plockade jag upp hunden hemma för att åka till mina föräldrar och be mor min om hjälp med att lägga upp byxbenen på kostymen jag skrev om härom dagen (är inte tillräckligt skicklig med nål och tråd för att fixa sådant själv). På vägen dit svängde jag förbi postservice på Coop för att skicka iväg ett gäng Vespa-fotlister jag sålt till en bekant i Örebro.

Viktigt att nämna här är att låset till dörren på förarsidan sedan en tid tillbaks varit sönder och att man därför måste gå in via passagerarsidan för att öppna dörren inifrån. Nu hade jag lite bråttom - därför hoppade jag snabbt ur bilen, slog igen dörren...och kom på att nyckeln satt kvar i tändningslåset.
Dörren till passagerarsidan var låst och kvar i bilen var inte bara Qusan, utan även min väska innehållandes hemnycklarna. Naturligtvis var grannarna, som har huvudnyckeln till huset, inte hemma vilket gjorde att jag inte kunde ta mig in i lägenheten för att hämta bilens reservnyckel. Eller ned i garaget för att hämta verktyg heller, för den delen.

Efter mycket om och men fick jag låna de enda verktyg som fanns att tillgå från Coop - en morakniv och en hammare. Som ni säkert förstår var de inte till någon hjälp överhuvudtaget. Trots det försökte jag desperat bända, pilla och tvinga upp dörren till bilen under en lång stund - allt medans Qusan gjorde sitt bästa för att krafsa sönder insidan av dörren.

Så, plötsligt dök en gammal festivalpolare jag inte sett på många år, Lillen, upp från ingenstans. Han trollade fram en verktygslåda ur sin bil och visade sig vara en smärre MacGyver. Efter en dryg timmes slit hade vi, med hjälp av bland annat en gammal avbruten tumstock, silvertejp i mängder, skruvmejsel och en låstång lyckats montera bort ena sidofönstret så att jag, till diverse förbipasserandes stora nöje, kunde kravla mig in och låsa upp dörren.

Inte nog med att Lillen räddade min dag; så fort bilen var öppnade fortsatt han vidare för att köra en god vän till akuten. Han bör, med rätta, ha känt sig som en sann hjälte - själv kände jag mig mest som ett dåligt skämt.

Dagens:
Babian - Jag Exploderar Om Du Säger Nej

En vecka går alldeles för fort.

Jag tyckte min helg var tämligen rik - den bjöd på Andreas Tilliander på Raw och efterfest i Blås gamla lokaler (kändes lite som att komma hem) i fredags samt houseparty här hos mig till tidigt på morgonen i lördags. Sedan läste jag Fiskens redogörelse av sin fredagskväll och insåg att jag i själva verket inte ens kommit i närheten av att ha haft en intressant helg.

Imorgon börjar jag jobba igen. Efter en vecka med så gott som inga förpliktelser överhuvdtaget måste jag erkänna att jag är sådär peppad på att återvända till ekorrhjulet.

Dagens:
Lady Sovereign feat. The Ordinary Boys - 9 To 5

Ronnie goes modeblogg.

"Gah! Cravings!"...skulle jag utbrista om kostymen inte redan var min.

Idag hämtade jag hem den modifierade (pun intended) kavajen till kostymen jag skrev om härom dagen. Ok - slagen behöver pressas en smula eftersom de inte lagt sig efter den nya knäppningen riktigt, vilket är lätt att göra själv. Dessutom skulle kanske byxbenen behöva läggas upp en smula, men det är ingenting jag tänker betala en skräddare för att göra. På det stora hela tycker jag nog ändå resultatet blev över förväntan.

Anse det härmed ok att börja kalla mig för Style By Ronnie-Ronnie.

Dagens:
The High Numbers - Zoot Suit

Jag blir så trött...

Telefonförsäljare: Hej, jag ringer från (ohörbart mummel) angående dina premiepensions-fonder.
Ronnie: Nej tack, jag är redan bunden till ett föredrag som sköter det åt mig.
Telefonförsäljare: Men man blir inte bunden, man betalar bara i förväg.
Ronnie: Ja, men hur som helst har jag betalat för ett år i förväg.
Telefonförsäljare: Ja, men det är därför vi erbjuder ett år gratis.
Ronnie: Nej, tack. Jag är inte intresserad.
Telefonförsäljare: Varför inte?
Ronnie: Jag är inte intresserad! Orkar inte hålla på och strula mer nu.
Telefonförsäljare: Inte strula!? Men vi erbjuder...
Ronnie (riktigt irriterat): Jag är inte intresserad!!
Telefonförsäljare: Underbart (lägger på i mitt öra).

Igår träffade jag någon jag tidigare bara pratat med via internet. Vi tog en öl och gick på stå-upp kväll på Café Sylvia. Lite som en mandate - fast utan datingdelen, då.

Dagens:
MSTRKRFT - 1000 Cigarettes

Fotoblogg - Ställd mot väggen.

Dagens:
Toots & The Maytals - Funky Kingston

Nu är det inte roligt länge.

I natt ringde min mobil. Jag kravlade mig upp och svarade sömndrucket, varpå någon bara lade på i örat på mig. I tron att det bara var någon som ringt fel släntrade jag tillbaks till sängen och somnade om.

Nu på morgonen gick jag upp ganska tidigt för att köra Qusan till veterinären (de skall ta bort tandsten) men innan jag åkte kollade jag upp numret som ringt på natten. Det tillhör någon som bor i huset bredvid - nakenhuset.

Jag ger mig fan på att det är killen som brukar springa runt i kalsonger och en gång hälsade på Elenor. Den gången var det fortfarande lite kul, men det här känns bara obehagligt.

Skulle jag försvinna spårlöst under den här veckan vet ni vem ni skall tipsa polisen om.

Dagens:
Nick Cave And The Bad Seeds - Stagger Lee

Suits you, sir!

Igår blev jag, tack vare farsan, en kostym rikare. Dock var den av två-knappsmodell, vilket inte känns helt klockrent för mig. Har alltid föredragit tre knappar (antar att det är mina mod/skin/scooterist-preferenser som spökar).

Vet sedan tidigare att de flesta är skeptiska till att låta ändra kostymer med tvåknäppning och lägga till ytterligare en knapp eftersom det ofta förstör snittet på slagen samt ändrar passformen. Trots det tyckte jag det var värt ett försök och tog därför med mig kavajen till en skräddare i staden jag tidigare anlitat för att sy om en rock med gott resultat. Hon konstaterade att det i just det här fallet var fullt möjligt att göra ytterligare ett knapphål och sedan lägga ut tyget vid slagen för att bibehålla en något sånär rak linje. Dessutom ville hon bara ha 140:- för jobbet och kunde ha den klar till på fredag!

En mycket trevlig början på min lediga vecka, måste jag säga.

Dagens:
The Beatles - The Fool On The Hill

Kvittra, då.

Jahapp. Precis när man börjat få fason på allt med bloggande, Facebook och så vidare börjar folk runt omkring en att hetsa om Twitter, och nördig som jag är finns det såklart inget annat att för mig att göra än att skaffa mig ett eget konto och sätta igång. Enligt utsago skall det vara än mer beroendeframkallande än till exempel Fejjan - med andra ord livsfarligt om man är som jag.

Förutom nya internetsiter att kolla en gång vart tionde minut bjöd helgen på Anna Ternheim. Hon spelade på Lokomotivet, och det var fantastiskt bra. Efter konserten fortsatte vi till Raw där Yvonne-Dellan skulle spela skivor. Det var inte fullt lika bra - förmodligen var han full som en alika. Eller, med tanke på låtvalen hoppas jag i alla fall det. Följdaktligen blev vi hängande i restaurangbaren tillsammans med Gyysch istället. Han hade Sambuca.

I morse vaknade jag med linserna på. Alltid ett tecken på att man haft en bra kväll.

Dagens:
Anna Ternheim - A French Love

Fotoblogg - Bluesman.

Dagens:
Robert Johnson - Sweet Home Chicago

Möt Ronny.

Vafalls? Så där stavar jag inte mitt namn!

Ronny bor i Zambia. Där hjälper han tydligen "en fattig familj som tar hand om föräldralösa barn". Det är egentligen min far som fått honom i present av goda vänner, men jag får ta över honom. De gav honom fyra getter - döpta efter mig, brorsan, mamma och pappa. Enligt uppgift kommer Ronny att vara viktig för den fattiga Zambia-familjens överlevnad. Exakt på vilket sätt han kommer att vara till hjälp framgår inte. Jag kan inte göra mer än hoppas att det inte har någonting att göra med getkorv - det skulle sätta en käpp i hjulet för mina planer på att hämta hem Ronny och starta en minicirkus a'la Bodil.

I så fall får jag väl satsa på en karriär som ersättare för Lasse Berghagen istället. Igår kväll trubadurade jag nämligen av någon outgrundlig anledning för ett gäng smått berusade pensionärer och det verkade uppskattat. Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för om jag skall vara smickrad eller skämmas.

Dagens:
Morrissey - Something Is Squeezing My Skull

"Att läsa är att leva"...

...sade någon en gång. Någon annan sade "att leva är att lära".
Just nu läser jag Sex, droger och Kalaspuffar av Chuck Klosterman. Den kanske inte ger någon lärdom som kommer att förändra mitt liv, direkt - men den bjuder på en hel del fullständigt oanvändbart vetande om populärkultur, vilket är nog så gott i mina ögon.

Idag lärde jag mig exempelvis att Billy Joel en gång var så deprimerad att han försökte ta sitt liv genom att dricka en halv flaska möbelpolish. På något osunt sätt känns det som en ganska passande metod...

Dagens:
Billy Joel - Big Shot

Det började ju bra.

Jaha. Så har Elenor åkt till Indien i två veckor för att luffa runt tillsammans med sin kompis Jenny.

Jag inledde min tid som gräsänkling med att låsa mig ute idag. Bara för att bevisa att jag uppenbarligen inte är kapabel att ta hand mig själv, liksom...

Dagens:
Catherine Wheel - Heal

60 jordsnurr.

Igår fyllde far min 60. Han hade hyrt hela Josefs. Alla var där. Vi spelade ett gäng något orepade covers med Profondo Rosso (minus Erik som inte kunde vara med). Bror Jerry körde solo. Syster Emilia med band från Stockholm spelade. Ett gäng andra musiker från stan dök också upp. Ju längre kvällen förflöt, desto mer flytande blev bandkonstellationerna. Jag, Emilia och Jerry spelade farsans favoritlåt Sweet Home Chicago ihop med Emilias band - det är första gången någonsin vi stått på scen tillsammans. Alla var glada - pappa var gladast. Och det var ju lite det som var meningen.

Idag räknade pappa ut att han fått tolv flaskor whiskey i födelsedagspresent - men av oss fick han en tatuering.

Dagens:
Johnny Cash - Cocaine Blues

Ändå kan jag inte låta bli att känna det lite som om jag just bjudit en god vän på hans första sil...

Det här är Jocke - vän, bandkamrat och från och med idag scooterist. I förmiddags släpade jag mig upp, en smula sliten efter gårdagens spelning, och följde med honom för att titta på en Vespa 50 (vars tidigare ägare Modde hittas här eller i länklistan till vänster). En snabb genomgång visade att den endast tycktes vara i behov av lite småfix, så när vi åkte hemåt någon timme senare var affären klar och Jocke scooterägare.

Det här ger 50 procents ökning av de aktiva scooteristerna här i Eskilstuna. Förhoppningsvis gör Johan den 100-procentig inom en inte alltför avlägsen framtid...










Dagens:
Franke - Vändkors

Det här inlägget har inget existensberättigande.

Jag befinner mig just nu på Raw. Parken och Umiumi skall lira och jag spela skivor.
Egentligen har jag inget vettigt att skriva. Jag vill bara prova hur det fungerar att blogga från mobilen (uppenbarligen alldeles utmärkt).

Det ligger kanske något i det min bror sade här om dagen. Jag kanske borde börja använda polotröja dagligen. Möjligen kombinerat med ett par illa sittande jeans.

Dagens:
The Bee Gees - Stayin' Alive (Teddybears Remix)

Gasten har skrikit färdigt.

Har lidit av en smula skrivkramp de sista dagarna och satt och stirrade på det tomma fältet i vilket man skriver sina inlägg, desperat funderades över något vettigt att skriva om, när jag nåddes av nyheten att Lux Interior, sångare i The Cramps är död.

Jag har alltid varit småförtjust i deras trashiga kombination av rock´n roll, skräpkulturs-estetik och (framför allt) skräckfilmsromantik. För inte alltför länge sedan spelade de här i Sverige och jag övervägde att gå dit då de väldigt ofta tycks förkomma i samband med frasen "the best fuckin´show I've ever seen" och liknande. Av någon anledning blev det aldrig av att jag tog mig till spelningen - och nu kommer jag aldrig att få se dem.

Lux blev 62 år gammal och dog av ett medfött hjärtfel efter en tids sjukhusvistelse.
Det normala vid sådana här tillfällen vore väl att önska honom "vila i frid", men med tanke på den image han odlade tillsammans med sin bandkamrat tillika fru Poison Ivy under större delen av deras vuxna liv känns "må ni länge vandra odöda" mer lämpligt.



Dagens:
The Cramps - Bikini Girls With Machine Guns.

Fotoblogg - Nu satt den, va?

Dagens:

Division Of Laura Lee - Breathe Breathe

Helgens höjdpunkt:

Någon gång efter krogarnas stängning, strax utanför American Pizza. Vi är på väg hem efter en trevlig kväll på Raw när en god vän, vi kan kalla honom Fluffy, går rakt förbi oss med radiostyrd blick.

Johan: Det var ju Fluffy!
Jag: Oi, Fluffy!
Fluffy vandrar vidare utan att ta notis om oss.
Jag: Hallå!
Fluffy vänder sig om, tittar på oss och går sedan vidare.
Jag: Men vafan - FLUFFY!
Fluffy (vänder sig om igen, sätter fingret till munnen och väser): Sccch!
Fluffy går vidare.

I övrigt bestod helgen av skivspelande på en inställd Markus Krunegård-spelning. Var rädd att det skulle bli rätt dött, men det utvecklade sig istället till den roligaste spelningen sedan Pipalucken i julas. Armand Mirpour (som ersatte Krunegård) med vänner kan för övrigt mycket väl vara den samling musiker som varit gladast över att stå på en scen här i staden någonsin.

Dessutom har jag skaffat iPhone och har därför nytt mobilnummer. Så nu vet ni det.

Dagens:
Soulwax - KracK