Redan i somras började tomgången på bilen att krångla. Plötsligt dog den tvärt om man frikopplade eller varvade för häftigt och sedan släppte på gasen. Ett något irriterande problem, då det lett till att man får köra med handen på tändningsnyckeln vid varje rondell eller rödljus. Jag har länge tänkt få det fixat, men eftersom jag är något av en världsmästare på att skjuta upp saker har det inte blivit av. Nu närmar sig dock besiktningen med stormsteg och därför har det börjat brinna en smula i knutarna.
Att lämna in den på verkstad har dock känts mindre lockande - därför blev jag ytterst tacksam när jag fick ett tips om att kolla tomgångsmotorn själv först. Sagt och gjort - med lite hjälp av google tog jag idag slutligen tag i saker och ting och efter endast en dryg halvtimmes mekande (det som tog längst tid var att lokalisera själva tomgångsmotorn) och en hel del WD-40 går den nu som en klocka igen. Inte illa pinkat av någon som annars bara fixar med gamla tvåtaktsmotorer om jag får säga det själv...
Jag känner mig naturligtvis vansinnigt självgod och nöjd just nu. Synd bara att vi skall till Södertälje för att hälsa på Elles kusin strax och att det är jag som skall köra. Annars hade jag kunnat dricka starköl samtidigt. Det hade känts sjukt manligt att meka med bilen och dricka öl i minusgrader.
Dagens:
Morrissey - Dagenham Dave
2 comments:
Tomgångsmotorn? Har du en egen motor för tomgången? Låter som en spännande motor... Men vad vet jag om moderna bilar. =)
/JM
Haha...precis vad jag tänkte när jag fick tipset. Det är dock inte alls en motor egentligen, snarare en ventil - typ. "Idle valve"på engelska, men på svenska säger man tydligen tomgångsmotor.
Den styrs elektroniskt och kontrollerar luftblandningen vid tomgång. Typ som luftskruven på våra förgasare, fast den anpassar sig automatiskt hela tiden....eller något i den stilen.
Är inte den moderna tekniken fantastisk, säg? ;-)
Post a Comment