Tuesday, December 09, 2008

Det är nästan så man börjar fundera kring det där med ödet...

För ett par veckor sedan berättade Elle att hon hört en skiva hon gillade med någon "kille med hes röst som sjöng på svenska" som hon gärna ville höra mer av. Lite pretentiöst (på ett bra sätt) och visbetonat sådär, så vitt jag förstod det. Hon kom inte ihåg exakt vad han hette men ville minnas att det var något i stil med Karl-Johan Wallson eller något liknande.
Jag hade ingen aning om vem hon syftade på och efter att ha gjort ett antal fruktlösa sökningar på internet gav jag upp.

I samma veva rensade en kollega till mig i sin bokhylla och lämnade en påse böcker på personalrummet. När jag gick igenom den fanns bara ett par stycken kvar och ingen av dem verkade särskilt intressant i mina ögon, men trots det plockade jag med mig en bok vid namn Den Förunderliga Kärlekens Historia. Mest för att nyss nämnda kollega vidhöll att den var bra och att jag skulle tycka om den.
Boken har stått oläst i min bokhylla sedan dess. Tills imorse, då jag av någon anledning bestämde mig för att ge den en chans.
Boken ifråga är skriven av en svensk författare vid namn Carl-Johan Vallgren och i eftermiddags satt Elenor och läste på dess baksida när hon plötsligt sade:
"Vallgren...undrar om det inte var så han hette?".

Då jag har ett, enligt vissa, närmast sjukligt behov av att kolla upp sådana saker snarast kastade jag mig över datorn och gjorde en sökning. Och mycket riktigt - Carl-Johan Vallgren är inte bara författare och poet utan har ett även släppt ett antal skivor. Tydligen är han ganska välkänd - även om jag aldrig ens hört talas om honom. I alla fall inte såvitt jag kan dra mig till minnes.

Huruvida boken eller hans musik är något att ha låter jag för tillfället förbli osagt, eftersom jag ännu inte hunnit bilda mig någon egentlig uppfattning (även om den förstnämnda faktiskt verkar ganska lovande utfrån de dryga trettio sidor jag hittills läst att döma).
Men sammanträffandet får en onekeligen att börja fundera...

Dagens:
Zeigeist - Tar Heart

5 comments:

Anonymous said...

Hade en gång en liknande upplevelse vad gäller smurfarna! ;) Jag kan dra den historien nån annan gång! Haha!

Förresten.. hur har det gått med "världens sämsta bok"?

Väntar med spänning på recensionen!

Ronnie said...

Haha...får skamset erkänna att jag inte läst den ännu. Lovar dyrt och heligt att jag tar den så snart jag är klar med Vallgren.

Och självklart skall du få en recension!

Unknown said...

Boken suger. Hans musik är något bättre, dock inte riktigt i min smak.

/Jonas M

Anonymous said...

Jag är lite besviken Ronnie, jag har alltid sett dig lite som ett musiklexikon och så känner du inte till en av Sveriges främsta vis-sångare.

Ronnie said...

Jonas: Tycker faktiskt inte boken är så tokig hittills iaf. Får väl återkomma när jag läst den färdigt.

Patrik: Jag är lite besviken på mig själv också. Till mitt försvar får jag väl säga att moderna visor inte riktigt är min kopp te...;-)