Alltså, det här med fotboll...

Igår kväll följde jag med Johan och company ned på stan för att ta en öl och kolla på fotbollen.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i fotboll. Jag skulle verkligen vilja vara det, eftersom alla verkar ha så kul i samband med EM, VM eller då de åker för att kolla på sitt lag.
Otaliga är de gånger då jag, i ett desperat försök att ta del av den härligt grabbiga fotbollsgemenskapen, följt med hem till polare som skall ha fotbollksväll. Lika otaliga är de gånger då jag blivit sittande bläddrandes i någon tidning, stilla undrandes om inte den förbannade fotbollsmatchen skall ta slut snart så vi kan börja dricka öl och umgås som normala människor.

Grappa, liksom alla andra krogar, var såklart smockfullt med halvpackade, glada människor i sverigetröjor som hurrade, buade och skrek sverigeramsor. När Zlatan gjorde sitt mål visste jublet inga gränser.
Jag måste erkänna att jag blev lite medryckt av stämningen och att håret på armarna till och med reste sig en smula när matchens andra mål gjordes och Sveriges seger stod klar. Men det var inte någon slags nationell stolthet eller känsla av tillhörighet som gjorde mig upprymd. Inte heller matchens spänning.

Nej - "det är kul att se när de blir så glada" tänkte jag. Och kände mig lite som morsan i Fucking Åmål.

Dagens:
Bob Hund - Ett Fall Och En Lösning