När jag var tio-elva år var min stora dröm att bli arkeolog.
Jag trodde dock att det innebar att man fick bära en tuff hatt, springa runt i grottor undvikandes fällor och slåss mot nazister. När jag insåg att så inte var fallet lade jag ganska snabbt de yrkesplanerna på hyllan.
Orsaken till min missuppfattning var naturligtvis Indiana Jones-filmerna. Jag älskade verkligen dem. Därför har jag naturligtvis sett fram emot att få se den nya Indiana Jones And The Kingdom Of The Crystal Skull.
Idag var det äntligen dags. Eftersom farsan, som är ganska svårflörtad vad gäller film, också gillar Indy släpade jag med mig honom och mamma också.
Jag var lite orolig innan -nya delar av filmserier man gillade som barn brukar ju kunna förstöra mer än de tillför- men det fann jag snart vara helt onödigt.
Visst, den innehöll några CGI-animationer man gott klarat sig utan (vilket är mer en regel än ett undantag när George Lucas har ett finger med i spelet idag) men i övrigt var det action, one-liners, mer action, onda soldater, fällor, arga infödingar och ännu mer action i vanlig ordning. Med andra ord en klassisk Indiana Jones-film - serverad precis som man vill ha den.
Till och med twisten emot slutet (som var ganska oortodox ur en Indy-vinkel sett men som jag inte tänker avslöja här) fungerade -trots att jag när jag insåg varthän det barkade först trodde att det skulle bli pannkaka av hela filmen.
Jag satt med ett fånigt leende större delen av de dryga två timmarna och det leendet är fastetsat i mitt ansikte ännu.
Utan tvekan en 8 av 10!
Dagens:
The Decemberists - The Infata
No comments:
Post a Comment