Ny vecka = passerad helg.

Ibland känns det som om mina inlägg blivit kortare och kortare på sistone. Det är dags att bryta den trenden.

I fredags gigade som sagt Florence Valentin på Raw. Jag gillar senaste skivan skarpt, och eftersom de dessutom spelas en del på radio nu hoppades jag att det skulle komma ganska bra med folk. Av någon anledning var det trots det halvdant. Jag är inte direkt känd för min enorma förmåga att uppskatta folkmängd men skulle gissa på att det var mellan 80 och 100 pers max och av dem gick kanske hälften direkt efter att bandet slagit ut sista ackordet. Ganska dåligt för att vara ett så pass hett band.

De gjorde dock bra ifrån sig ändå. Tajt, intensivt och ännu mer blåsbaserat än på skiva vilket gjorde att det svängde riktigt bra. Synd att inte fler var där och hörde det.

Jag spelade även skivor under kvällen. Inte så mycket att säga om det mer än att jag än en gång kunde konstatera att det på sätt och vis är betydligt värre att spela på ett ställe där det "bara" är lite halvfullt än ett som är så gott som tomt. För ett fullt dansgolv kan man spela nästan vad som helst och folk är överlyckliga ändå eftersom det oftast är så bra stämning. Är det tomt spelar det (av förklarliga skäl) ingen större roll vad man spelar eftersom det ändå inte finns någon där som bryr sig. Men om det som i fredags är typ 20 pers på golvet -som dessutom alla vill höra vitt skilda typer av låtar- är det snudd på omöjligt. Hur man än gör blir någon missnöjd och eftersom det redan är dåligt med folk blir det väldigt uppenbart om så bara några stycken slutar dansa.

Trots allt var det en skaplig kväll. Eftersom jag skulle köra bil till Örebro redan förmiddagen efter för att delta på Svenska Scooterklubbens årsmöte tog jag det ganska lugnt och drack inte mer än tre-fyra öl under hela kvällen. Det hade jag dock ingenting för - när jag vaknade morgonen efter kändes det som om någon skjutit mig för pannan. Jag hade helt enkelt löjligt ont i huvudet. Väldigt konstigt.
Inte förrän jag anlänt till Örebro och första halvan av mötet var avklarat så att jag kunde trycka i mig fyra koppar kaffe på en dryg kvart började det ge sig.

Efter mötet (som jag inte tänker skriva så mycket om då det är helt ointressant för alla som inte är med i klubben - bara lite röstningar, nyval av styrelseposter, avtackningar och annan formalia) drog vi ned till Batcave Scooter Clubs garage/festlokal för ett par öl innan de av oss som bodde på hotell drog dit för att fräscha till oss. Jag känner en del folk i Örebro, men eftersom SSK vänligt nog bjöd på hotellvistelsen för funktionärer (jag både är lokalkontakt samt sitter i redaktionen för vår medlemstidning Scooteristen) kändes det som om det vore dumt att inte ta chansen att lyxa lite. Nu visade det sig att jag och Johan från Helsingborg på grund av någon bokningsmiss inte fått ett dubbelrum utan ett rum med dubbelsäng - men eftersom vi båda är ganska säkra i vår manlighet kunde vi leva med det.

Efter att ha ätit, druckit och snackat på Il Cappucino drog vi vidare till en klubb vars namn jag aldrig uppfattade, men vars bakficka -kallad "The Crypt Club"- kvällen till ära var vikt helt åt oss. Mycket trevligt initiativ måste jag säga, i synnerhet eftersom resten av stället spelade ultrakommersiell RnB och hip-hop och var sprängfullt med gäster vars medelålder verkade ligga kring 16. Vi fick dock, som sig bör i de här sammanhangen, njuta av northern soul, ska samt en och annan gammal punkklassiker. Det tog såklart inte alltför lång tid innan det minimala dansgolvet var fullt och en och annan tröja (samt även ett par byxor) åkt av - vilket ledde till några riktigt underhållande reaktioner emot slutet när överfriskade besökare från den större delen av klubben började förirra sig in till oss.

I övrigt var nog kvällens höjdpunkt då en vän från Stockholm (som får vara anonym) försvann ut i stora klubben och vi senare hittade honom läxandes upp DJn i "hur man är dirty south på riktigt, inte bara står och spelar Salt´n Pepa som du" omgiven av ett gäng stora, arga hiphop-killar. När vi försiktigt försökte övertala honom att lämna dem i fred för sin egen säkerhets skull var hans svar att "det är väl ingen fara, det är bara att ni hämtar upp mig direkt på akuten innan vi åker hem imorgon".

Efter stängning fortsatte festandet i garaget där vi började kvällen, och klockan var närmare halv fem när jag bäddade ned mig bredvid Johan på hotellrummet. Trots det vaknade jag redan strax över tio och kände mig riktigt fräsch. Käkade frukost på hotellet, duschade och tog sedan en promenad i Örebro innan jag mötte upp gänget igen för att ta en pizza innan vi begav oss till respektive hemstäder.

På kvällen åkte jag och grattade farsan som fyllt år, sedan såg jag och Elle på Wristcutters - A Love Story. En helt fenomenal film som faktiskt levde upp till allt gott folk sagt om den! Tänker inte gå in på detaljer om vad den handlar om, men Tom Waits är med - bara en sådan sak. Vill ni veta mer kan ni kolla här.

Avslutningsvis kan jag väl säga att jag efter helgen längtar mer än någonsin till våren och till att få plocka fram scootrarna igen. Jag är dessutom ännu mer sugen på att skaffa en Lambretta som komplement till mina Vespor - inte minst eftersom lördagens stora samtalsämne var EuroLambretta som ju arrangeras här i Sverige i år. Jag kommer i och för sig självklart att medverka hur som helst, men det vore ju onekeligen kul att ha med sin egen Lamby dit. Med andra ord: vet ni någon som har en Lambretta som står och samlar damm (gärna en SX200 eller TV175 - serie 3:or) vet ni vem ni skall kontakta.

Dagens:
Etta James - Seven Day Fool