Den inre gamen sticker fram sin fula näbb.

Idag tog jag bussen hem från jobbet. Som vanligt var den full av högljudda skolbarn på väg in till stan för att fredagshandla, smålulliga alkisar på väg in till stan för att fredagshandla och pensionärer på väg in till stan för att fredagshandla.

Precis vid Torshällas gräns (har ju nämnt tidigare att jag jobbar där) finns en rondell. På refugen i den finns en liten plantage med buskar och blommor. I mitten av plantagen finns någon slags ganska stor prydnadsstolpe med lampor. Till alla helger och högtider brukar den dekoreras med något "kul": vid påsk med häxor, vid halloween med spöken och monster, vid jul med glitter och kulor...ja, ni förstår.

Jag såg långt innan vi kom fram till rondellen att något var knas idag; det såg ut ha bildats en skaplig folksamling där och jag skymtade gula västar (som den här gången faktiskt bars av poliser) och blåljus. Dessutom flöt trafiken fram till rondellen ovanligt sakta.
När bussen nåt fram till rondellen såg jag vad som hänt: en personbil hade tydligen helt missat att svänga i rondellen, studsat över planteringen och smällt rätt in i stolpen på refugen - som gått rakt av och nu låg mitt över vägen. Den delen av stolpen som fortfarande satt kvar i marken hade tryckts in i bilen front. Själva lamporna som suttit fast i stolpen låg på andra sidan - den ena mitt i vägen, den andra på trottoaren. Det var ett antal poliser på plats, samt lite räddningspersonal som var i full färd med att såga loss resterna av stolpen ur bilens motor.

Mina första tankar borde ha gått till den som kört bilen; blev han/hon skadad? Har ambulansen hämtat dem? Blev någon annan trafikant påkörd?
Men det var inte vad jag tänkte. Nej - istället gick mina första tankar till kameran, som jag tänkt ta med på morgonen men sedan beslutade skulle bli för jobbig att släpa på hela dagen. Jag hade nog kunnat få ett par grymma kort om jag haft den med, men nu stod den kvar på hallgolvet.

Jag är en vidrig människa.

Dagens:
Kaizers Orchestra - Min Kvite Russer (Live at Vega, Copenhagen)

Den mest negativa effekten av klimatförändringar.

Folk brukar beklaga sig över vintern - över kylan, slasket och mörkret. Själv har jag aldrig haft några större problem med den...fram tills för ett par år sedan. De sista två/tre åren har jag nämligen tyckt det var riktigt tråkigt och jobbigt de där sista månaderna innan värmen börjar komma tillbaks. Visst, det är mysigt med helgerna, midvintermörkret och tända ljus. Men för min del skulle tiden gärna få hoppa fram till framåt slutet av april direkt efter jul och nyår.
Därför tycker jag det är lite skönt att värmen kommit ovanligt tidigt i år, trots alla domedags-profetior angående orsakerna till den tidiga våren.

Idag satt jag i godan ro och drack mitt förmiddagskaffe. I ögonvrån registerade jag något som rörde sig, men det var inte tillräckligt störande för jag skulle reagera förrän personen till höger om mig utbrast i ett:

"Men...är det en mygga?"

Mycket riktigt. Utanför fönstret till höger om mig var den. Ett gigantiskt exemplar av denna otäcka insekt. Gång på gång slog den emot fönsterrutan, förmodligen förblindad av vansinnig blodtörst framkallad av de varma kropparna inne i rummet.

Fy fan. Jag är vegeterian sedan hur många år som helst, men myggor har inget som helst existensberättigande i mina ögon. Den enda varelsen som är vidrigare än myggan är fästingen - och jag läste i dagens tidning att årets första av de äckliga krypen också hittats nyligen.

Det är tur att man blir påmind om de negativa effekterna av klimatförändringar med jämna mellanrum.

Dagens:
The Specials - Free Nelson Mandela

Smooth criminal.

Hade i förväg bestämt mig för att inte göra ett inlägg förrän idag eftersom jag varit ledig ett par dagar och ville ägna dem åt att vara...ja, helt ledig. Egentligen skulle dagens ha handlat om Fisken, Musslan ocn mins taco- och ölkväll i torsdags, Djandet på Niccokicks gig i fredags samt hänget hos Masser igår.

Nu blir det inte riktigt så, på grund av en incident i fredags. Jag var på väg till Raw för att spela och tog cykeln för att hinna i tid. Mitt lyse har varit sönder ett tag, men jag har av ren slöhet inte brytt mig om att fixa det. Korkat, eftersom jag ungefär vid tågcentralen mötte en polisbil. Såg den inte förrän den mötte mig och cyklade därför helt enkelt vidare, i förhoppning om att de inte skulle bry sig.

Nu lät de mig tyvärr inte vara. När jag svängt ned på Smedjegatan kom de körande efter, passerade och stannade sedan framför mig. De två poliserna som klev ut frågade om jag inte visste att det är olagligt att cykla utan lyse och frågade varför jag inte stannade när jag såg dem. Jag svarade som det var: att jag hade lite bråttom och därför tagit cykeln ändå, att jag inte sett dem förrän jag cyklade förbi polisbilen och tyckte det skulle ha känts lite fånigt samt väl uppenbart att stanna och hoppa av precis bredvid dem.
Oturligt nog för mig visade det sig att de hade någon slags specialfokus på cykelkoll just den här helgen. Poliserna som stoppade mig var utsända speciellt för att stoppa cyklister som bröt mot trafikregler och de hade tydliga order om att inte släppa igenom något och bötfälla alla - därför var det bara för mig att glatt skriva på en trafikbot på 500 spänn och sedan promenera sista biten till Raw.

Visst - jag har mig själv att skylla. Man får ju faktiskt inte cykla utan lyse. Trots det kan jag inte låt bli att vara irriterad. Det stör mig är att de faktiskt beordrats att lägga tid och energi på sådana saker en fredagskväll. De två poliserna verkade nästan tycka det var lite pinsamt också eftersom de var så noga med att påpeka att de var tvingade att bötfälla. Nog borde det väl finnas en hel del av större vikt som händer då? Jag har själv varit med om att någon ringt efter polisen under en pågående misshandel och fått till svar att ingen polis kan komma just då, men att de skall skicka en snarast möjligt.

Tro fan att det inte finns några bilar lediga när sådant händer. De är väl alla utstationerade vid korsningar i väntan på att någon skall gå mot rött.

Dagens:
SaidIWas - Pigs

That´s a first.

Har TVn på i bakgrunden och plötsligt gjorde Elle mig uppmärksam på något - en sådan där nödremsa (ni vet, viktiga meddelanden som rullar i överkant av bilden). Det stod:

På grund av överbelastning uppmanas allmänheten i södra Sverige att INTE använda nödnumret 112 för väderrelaterade problem som inte är livshotande.

Någonting säger mig att det är lite rörigt i nedre delen av landet just nu...

Dagens:
Duffy - Mercy

Omväxling förnöjer.

Det är sportlov nu. Och eftersom jag innehar en så kallad semestertjänst (vilket innebär att jag till skillnad från en "riktig" lärare inte är ledig under loven utan har fem veckors semester per år precis som en vanligt knegare) har jag att välja på att ta ut semester eller komptid, ta obetald ledighet eller bli placerad någon annanstans inom min avdelning under loven. Eftersom jag såklart helst vill spara min ledighet till sommaren eller något tillfälle då jag faktiskt skall göra något särskilt jobbar jag istället på förskolans och lågstadiets fritids/dagis den här veckan (förutom på fredag då jag tagit ut komp för att unna mig en långhelg).

Det är faktiskt ganska roligt. Att jobba med så pass små barn skiljer sig ganska mycket från det jag gör på dagarna annars. Jag gillar faktiskt de små krabaterna riktigt mycket - och med tanke på hur pass mycket ungar jag haft klängande på mig sista dagarna tror jag att de tycker jag är rätt kul också.

Dessutom är det arbetstiderna väldigt annorlunda jämfört med mina vanliga. Visst - när jag jobbade på Rocks beklagade jag mig en hel del över hur trist det var att börja sent och arbeta till på kvällen, men när det bara rör sig om en vecka så här känns det ganska skönt att sova ut ordentligt, käka frukost i lugn och ro, läsa ett par kapitel i en god bok och sedan till och med hinna sitta lite framför datorn innan jag beger mig till jobbet.

Därmed inte sagt att jag skulle vilja ha det så hela tiden - men såhär ett par dagar känns det fint.

Dagens:
These New Puritans - C. 16th+

Kalsong-update.

Ni kanske minns att jag för en tid sedan trillade dit och lät en telefonförsäljare från företaget Toxic Underwear övertala mig att testa deras kalsonger? För andra gången, dessutom. De erbjöd sig att skicka ytterligare ett par kalsonger helt gratis - ja, de skulle till och med stå för frakten. Självklart tackade jag ja, men när jag låtit mitt beslut sjunka in under ett par dagar började jag få lite ångest. Tänk om det var något skumt? Det kanske skulle tillkomma någon lurig extra-avgift? Eller vara assvårt att säga upp abbonemanget?

Nu visade det sig som tur är inte vara så. Kalsongerna damp ned i brevlådan häromdagen. De var mycket riktigt gratis och att säga upp prenumerationen var inga problem alls. Det gick till och med att göra via deras hemsida!
Där ombads man för övrigt uppge orsaken till varför man inte ville ha flera kalsonger. Ett av de färdiga alternativen som fanns att kryssa i var "Det kommer för mycket kalsonger". Det kanske bara är jag som har märklig fantasi men jag fann det lite komiskt. Jag får en bild framför mig av någon stackare som står fullständigt nedbruten på grund av de enorma mängder underkläder som väller in genom hans brevlåda varje vecka.

Vad som dock är ännu mera komiskt är det lilla infobladet de skickade med i paketet. Meningen är antagligen att det skall förse den nya kunden med lite information om företaget samt ge dem lust att fortsätta abonnera på deras kalsonger. Det står en del riktigt bra saker där.

Förutom det vanliga köret om "tack för att du valt just oss och våran suveräna produkt, blah-blah-blah" kan man läsa att det är en kalsong för alla tillfällen och att:
Toxic Underwear passar lika bra på en fin middag eller tillställning, som på gymmet, på sjön eller i skogen.

De riktar uppenbarligen sin marknadsföring stenhårt mot den typen av 2000-talsman tidningar som Café och King vänder sig till - mannen som är sofistikerad, modemedveten och bryr sig om sin hälsa men ändå inte backar för lite friluftsliv.

Men vad menar de egentligen? Finns det alltså kalsonger som inte passar till att ha i skogen? Eller sådana som är specialsydda för att användas när man är ute med båten på sommaren? Träningskalsonger? Och, allra bäst: finkalsonger som man drar på sig tillsammans med snyggaste sviden inför en middag med affärskollegorna?
Vilken tur då att Toxic Underwear har kommit med en kalsong som passar alla dessa aktiviteter, så jag slipper ha hela garderoben full med underkläder för olika tillfällen!
När jag skrattandes läste upp denna smått geniala formulering för Elle tittade hon på mig med oförstående blick. Men jag tycker ändå det är helt fantastiskt kul.

Slutligen fick man i bladet även reda på varför de valt att döpa företaget till just Toxic Underwear (något jag funderade lite över i det tidigare inlägget).
Det är tydligen inte knepigare än att de tycker att "detta är giftigt bra boxerkalsonger". Jag hade faktiskt hoppats på en roligare orsak.

Dagens:
Vampire Weekend - Cape Cod Kwassa Kwassa

Att se det sköna i det vanliga.

Eftersom vi fått biljetter till Kent i Norrköping var planen ikväll egentligen hela bandet skulle åka dit, hänga hos Jonas och sedan gå på konserten. Nu blev det inte så eftersom en efter en bangade ur. När Jocke, som fixat plåtarna, visade sig vara sjuk och därför inte kunde följa med styrde vi av det helt.

Det gör faktiskt ingenting. Det känns ganska skönt att bara vara hemma i Tuna ibland trots allt. Även om det alltid är kul att träffa Jonas - och vi varit alldeles för dåliga med att umgås i bandet sista tiden. Men nu kommer ju Jonas ändå hit nästa helg för rep och -förmodligen- utgång.

Istället skall jag nu bege mig hem till Masser för trevligt häng. Vi får se vart kvällen för oss.

Dagens:
Future Clouds & Radar - Safety Zone

Det rycker i gashanden.

Det har varit soligt både igår och idag. Riktigt soligt. Visserligen även kallt som attan, men då himlen varit blå och fåglarna kvittrat har det nästan känts som om våren är här (vilket i och för sig är lite skrämmande eftersom det fortfarande borde vara vinter egentligen).

Detta, i kombination med förra helgen scooterhäng i Örebro, gör att jag börjar känna en obeveklig lust att köra en våröversyn och plocka fram Vesporna för en tidig premiär.
En lust som inte direkt minskade då jag fick mail om att denna lilla film från ModsVsRockers i somras lagts upp:

Håll utkik efter poserande typer vid 01.05, 01.49, 02.25 och 02.50.

Den 6:e september i år smäller det igen. Jag längtar redan.

Dagens:
Devo - Secret Agent Man

Det verkar vara kul att jobba för Disney.

Ljungman var just här och vi kollade på Disneys senaste(?) animerade rulle: Meet The Robinsons.
Det var väl ett tag sedan den kom ut nu, men jag hade inte sett den tidigare. Den var riktigt underhållande och bitvis till och med bland det roligaste jag sett i barnfilmsväg på länge. Men allvarligt talat - vad höll de på med när de skrev manus egentligen? Antingen har det brunnit rejält i huvudet på någon av författarna eller så bjuder Disney-koncernen sina medarbetare på gratis syratrippar till morgonkaffet.

Dagens:
Justice - One Minute To Midnight

Ny vecka = passerad helg.

Ibland känns det som om mina inlägg blivit kortare och kortare på sistone. Det är dags att bryta den trenden.

I fredags gigade som sagt Florence Valentin på Raw. Jag gillar senaste skivan skarpt, och eftersom de dessutom spelas en del på radio nu hoppades jag att det skulle komma ganska bra med folk. Av någon anledning var det trots det halvdant. Jag är inte direkt känd för min enorma förmåga att uppskatta folkmängd men skulle gissa på att det var mellan 80 och 100 pers max och av dem gick kanske hälften direkt efter att bandet slagit ut sista ackordet. Ganska dåligt för att vara ett så pass hett band.

De gjorde dock bra ifrån sig ändå. Tajt, intensivt och ännu mer blåsbaserat än på skiva vilket gjorde att det svängde riktigt bra. Synd att inte fler var där och hörde det.

Jag spelade även skivor under kvällen. Inte så mycket att säga om det mer än att jag än en gång kunde konstatera att det på sätt och vis är betydligt värre att spela på ett ställe där det "bara" är lite halvfullt än ett som är så gott som tomt. För ett fullt dansgolv kan man spela nästan vad som helst och folk är överlyckliga ändå eftersom det oftast är så bra stämning. Är det tomt spelar det (av förklarliga skäl) ingen större roll vad man spelar eftersom det ändå inte finns någon där som bryr sig. Men om det som i fredags är typ 20 pers på golvet -som dessutom alla vill höra vitt skilda typer av låtar- är det snudd på omöjligt. Hur man än gör blir någon missnöjd och eftersom det redan är dåligt med folk blir det väldigt uppenbart om så bara några stycken slutar dansa.

Trots allt var det en skaplig kväll. Eftersom jag skulle köra bil till Örebro redan förmiddagen efter för att delta på Svenska Scooterklubbens årsmöte tog jag det ganska lugnt och drack inte mer än tre-fyra öl under hela kvällen. Det hade jag dock ingenting för - när jag vaknade morgonen efter kändes det som om någon skjutit mig för pannan. Jag hade helt enkelt löjligt ont i huvudet. Väldigt konstigt.
Inte förrän jag anlänt till Örebro och första halvan av mötet var avklarat så att jag kunde trycka i mig fyra koppar kaffe på en dryg kvart började det ge sig.

Efter mötet (som jag inte tänker skriva så mycket om då det är helt ointressant för alla som inte är med i klubben - bara lite röstningar, nyval av styrelseposter, avtackningar och annan formalia) drog vi ned till Batcave Scooter Clubs garage/festlokal för ett par öl innan de av oss som bodde på hotell drog dit för att fräscha till oss. Jag känner en del folk i Örebro, men eftersom SSK vänligt nog bjöd på hotellvistelsen för funktionärer (jag både är lokalkontakt samt sitter i redaktionen för vår medlemstidning Scooteristen) kändes det som om det vore dumt att inte ta chansen att lyxa lite. Nu visade det sig att jag och Johan från Helsingborg på grund av någon bokningsmiss inte fått ett dubbelrum utan ett rum med dubbelsäng - men eftersom vi båda är ganska säkra i vår manlighet kunde vi leva med det.

Efter att ha ätit, druckit och snackat på Il Cappucino drog vi vidare till en klubb vars namn jag aldrig uppfattade, men vars bakficka -kallad "The Crypt Club"- kvällen till ära var vikt helt åt oss. Mycket trevligt initiativ måste jag säga, i synnerhet eftersom resten av stället spelade ultrakommersiell RnB och hip-hop och var sprängfullt med gäster vars medelålder verkade ligga kring 16. Vi fick dock, som sig bör i de här sammanhangen, njuta av northern soul, ska samt en och annan gammal punkklassiker. Det tog såklart inte alltför lång tid innan det minimala dansgolvet var fullt och en och annan tröja (samt även ett par byxor) åkt av - vilket ledde till några riktigt underhållande reaktioner emot slutet när överfriskade besökare från den större delen av klubben började förirra sig in till oss.

I övrigt var nog kvällens höjdpunkt då en vän från Stockholm (som får vara anonym) försvann ut i stora klubben och vi senare hittade honom läxandes upp DJn i "hur man är dirty south på riktigt, inte bara står och spelar Salt´n Pepa som du" omgiven av ett gäng stora, arga hiphop-killar. När vi försiktigt försökte övertala honom att lämna dem i fred för sin egen säkerhets skull var hans svar att "det är väl ingen fara, det är bara att ni hämtar upp mig direkt på akuten innan vi åker hem imorgon".

Efter stängning fortsatte festandet i garaget där vi började kvällen, och klockan var närmare halv fem när jag bäddade ned mig bredvid Johan på hotellrummet. Trots det vaknade jag redan strax över tio och kände mig riktigt fräsch. Käkade frukost på hotellet, duschade och tog sedan en promenad i Örebro innan jag mötte upp gänget igen för att ta en pizza innan vi begav oss till respektive hemstäder.

På kvällen åkte jag och grattade farsan som fyllt år, sedan såg jag och Elle på Wristcutters - A Love Story. En helt fenomenal film som faktiskt levde upp till allt gott folk sagt om den! Tänker inte gå in på detaljer om vad den handlar om, men Tom Waits är med - bara en sådan sak. Vill ni veta mer kan ni kolla här.

Avslutningsvis kan jag väl säga att jag efter helgen längtar mer än någonsin till våren och till att få plocka fram scootrarna igen. Jag är dessutom ännu mer sugen på att skaffa en Lambretta som komplement till mina Vespor - inte minst eftersom lördagens stora samtalsämne var EuroLambretta som ju arrangeras här i Sverige i år. Jag kommer i och för sig självklart att medverka hur som helst, men det vore ju onekeligen kul att ha med sin egen Lamby dit. Med andra ord: vet ni någon som har en Lambretta som står och samlar damm (gärna en SX200 eller TV175 - serie 3:or) vet ni vem ni skall kontakta.

Dagens:
Etta James - Seven Day Fool

Helg!

Nu är det fredag. Ikväll skall jag spela skivor på Florence Valentins gig Imorgon förmiddag åker jag till Örebro för årsmöte med Svenska Scooterklubben med efterföljande bankett (brukar innehålla mer dryck än mat), fest och utgång.

Uppdatering kommer på måndag. Ha en trevlig helg.

Dagens:
Jay-Jay Johanson - New Years Eve

Rättelse.

Vissa Torshällabor har vänligen mig upplyst om en felaktighet i förra inlägget.
Kjell Berqvist bodde tydligen inte Torshälla, utan gör det ännu. Han har bara bytt bostad och bor nu i Gamla Stan.

Han är dock fortfarande inte finsk.

Dagens:
Popsicle - Popcorn

Du vet att du befinner dig i Torshälla när...

Det här inlägget kan te sig lite poänglöst om man inte vet vad Torshälla är. Nu tror jag i och för sig att de flesta som läser det här gör det, men för säkerhets skull kan jag berätta att det är en litet samhälle alldeles utanför Eskilstuna. Alla som bor där är finnar. Eller, nej. Nu ljög jag. Kjell Bergqvist bodde där ett tag och han är inte finsk.

Fast - riktigt så är det förstås inte. Det är dock ett faktum att en ganska stor del av innevånarna i Torshälla har finskt ursprung, vilket i mycket beror på att en av Mälardalens största industrier låg där och att många finska familjer kom dit för ett par decennier sedan för att jobba. På grund av detta har det blivit något av en lokal tradition att skämta om fylla, knivar, bastubad och liknande i samband med samhället samt kalla det saker som Finnhälla, Lilla Helsinki och så vidare. Inte särskilt kul egentligen.

Hur som helst ligger skolan jag just nu jobbar på i Torshälla. Eftersom jag inte varit helt nöjd med mina kontaktlinser sista tiden och ändå befinner mig där dagligen tänkte jag att det kanske vore idé att testa deras enda optiker. Att Elenor, som kommer från Torshälla (nej, hon är inte finsk), går hos dem och är nöjd samt att de är femtio kronor billigare per linspar ( jag använder månadslinser) än min nuvarande optiker spelade så klart också in.

Idag var jag där för att genomgå min synundersökning. Kvinnan som har mottagningen jobbade ensam, därför var hon tvungen att springa ut i butiken och lämna mig i undersökningsrummet när hon hörde att någon kom in. Där satt jag fastspänd med den där jättestora glasögon-prylen de brukar använda framför ansiktet och hörde henne fråga någon hur hon kunde hjälpa till.
Nu kunde jag tyvärr inte se hur kunden såg ut eftersom jag satt i rummet intill, men han bröt i alla fall på finska och lät berusad. Han sade att han var där för att hämta sina nya glasögon. Optikern plockade fram dem och passade även på att upplysa honom om att de nya bågarna inte var så stöttåliga eftersom de tillverkats av plast och att han därför borde vara försiktigare med dem än med sina gamla. Varpå kunden ställde följande, fantastiska fråga:

Kan jag bada bastu med dem?

Det är lite jobbigt när man försöker vara fördomsfri men ens fördomar hoppar upp och knäpper en på näsan på det sättet. Jag menar - killen dyker in hos optikern för att hämta sina nya glasögon på eftermiddagen, småpackad, bryter på finska och hans enda fråga är om han kan bada bastu i dem...

Bara i Torssla, kära vänner. Bara i Torssla.

Dagens:
A Mountain Of One - Warping Of The Clock

Duktiga killen.

Så effektiv som jag varit de sista dagarna kan jag nästan inte minnas när jag var sist. Sedan i fredags kväll har jag:

• Jobbat på fritids för att sedan åka direkt till Raw i förhoppning om att hinna se lite av Motoboys gig - det gjorde jag. Med betoning på lite. Hans spelade sista låten när jag kom dit. Sedan blev det ett extranummer också. Med andra ord hann jag höra för lite för att uttala mig egentligen. Han sjöng sjukt bra i alla fall. Och det var en trevlig kväll - trots att jag fick hänga kvar över en timme extra, smuttandes på Red Bull och ett glas vatten i väntan på att Ljungman skulle dricka upp sin öl (hade lovat att skjutsa hem honom).
  
• Gått upp tidigt på lördagsförmiddagen för att åka på Pingstkyrkans loppis. Där inhandlades en tv-bänk/skåp och en assnygg blomlåda av stringtyp.
• Plockat ned allt från min gamla stereobänk/tv-hylla samt plockat in allting i den nya.
• Ätit mat och druckit vin med familjen och Elles föräldrar.
• Sovit.
• Käkat pizza.
• Storstädat på vinden. Och då menar jag verkligen storstädat! Jag drog ut varendra liten kartong, gick igenom dem, sorterade, slängde en del och märkte sedan kartongerna ordentligt innan jag ställde in dem i förrådet igen - i ordning den här gången. Det var verkligen på tiden. Har inte gått igenom grejerna på vinden ordentligt sedan jag flyttade sist. Och egentligen inte ens då, eftersom jag bara slängde in grejerna. I själva verket har jag nog inte rensat sedan jag flyttade hemifrån. Därför tog det lite tid - närmare bestämt nästan fem timmar.
• Lagt upp nya fotoalbum på Facebook.
• Sovit igen.
• Jobbat.
• Storhandlat på ICA Maxi - något som inte händer ofta, tro mig. Det kan faktiskt till och med vara första gången någonsin jag storhandlat på riktigt.
  

Och nu skall jag slutföra jobbet med nya tv-bänken genom att göra hål på baksidan för sladdar till stereon och liknande.

Behöver jag nämna nämna att jag känner mig ganska duktig idag?

Dagens:
Pixies - Caribou