Peachy.

Klockan 20.00 ikväll räknar jag kassan, gör ett dagsavslut och drar ned grinden till Rocks för sista gången. Från och med nästa vecka jobbar jag enbart på Edvardslundsskolan. Normala arbetstider, löpande schema och lediga helger - inga konstigheter, som Calle skulle uttryckt det.

Imorgon åker kostym och parkas på, krom och lack putsas och det bär av till ModsVsRockers. Tydligen är vi över 150 anmälda. 80 scooteråkare och 70 oljiga hojägare. Råder väl ingen tvekan om vilka som kommer att vinna?

Kort sagt: läget känns stabilt.



Dagens:
Secret Affair - Time For Action (igen...men är det scooterträff så är det)

Jag tror han knarkar. Men han tar i alla fall av sig kepsen inomhus!

Nu har jag spenderat ett par veckor på nya jobbet och än så länge trivs jag ganska bra. Folk är relativt avslappnade och stämningen i personalen verkar god. För att vara en högstadieskola tycks det dessutom vara ganska lugnt och sansat eleverna emellan. Allt gott under solen so far, med andra ord...

En sak har dock slagit mig: vad är egentligen grejen med skolor och huvudbonader? Jag har jobbat på ett antal skolor nu och på samtliga har en skrattretande mängd av personalens energi gått åt till att diskutera och tjafsa kring elevernas kepsar, mössor och hattar.

Veckan innan själva skolan drog igång hade vi ett gäng planeringsdagar. På dem var tanken att de olika arbetslagen skulle prata ihop sig angående terminsplanering, regler och så vidare (vad jag gjorde där kan man ju fråga sig eftersom jag "bara" skall vara assistent åt en kille, men det är annan femma). Onsdagen var helt vikt åt regeldiskussioner. Det tog, föga överaskande, inte mer än en dryg timme innan det hela fastnat helt i mössträsket.

"Var skall eleverna få ha kepsar? I korridorerna eller inte inomhus överhuvdtaget?". "När skall de få ha dem på? På rasterna eller inte alls på skoltid?". "Hur beter vi oss om vi ser att en kollega missat att dennes elev har keps på sig för att få eleven att avlägsna denna utan att vår kollega känner sig överkörd?". "Var drar vi gränsen? Vid toppluva, keps eller huckle?".

Jag fattar det inte. Snacka om slöseri med tid! Varför denna fixering vid att de absolut inte skall ha något på huvudet inomhus? Nog måste det väl finnas sisådär en miljon saker som var viktigare att diskutera än huvudbonader? Och nu när skolan dragit igång är det såklart ett jäkla tjat om detta hela tiden. Vissa lärare vägrar till och med släppa in eleverna i klassrummet innan de varit och lämnat av sin keps i sitt skåp.

Jag har faktiskt någon gång frågat varför det anses så viktigt att de tar av sig på huvudet på en tidigare arbetsplats. Ett argument var att det var av hygieniska skäl. Det köper jag verkligen inte - och det tror jag inte kidsen gör heller. Jag menar, mattanterna på skolan tvingas ju bära hårnät och en ful liten mössa av "hygieniska skäl", hur skall man då kunna motivera att eleverna inte får det av samma orsak?

Ett annat argument var att det har att göra med "uppfostran och respekt". Visst. Det ligger nog någonting i det - om är uppväxt förra århundradet. Då ansågs det höra till rent hyfs att ta av sig kepsen inomhus. Men idag ser det helt annorlunda ut. Jag tror inte någon under 30 tänker på om de har keps/mössa på sig inomhus längre. Personligen bor jag mer eller mindre i min gubbkepa till och från och har även haft den på mig när jag står i butiken utan att någon ens höjt ett ögonbryn.

Om ingen kräver att de skall ta av sig kepsen när de sitter framför datorn och spela WoW eller raggar på Lunarstorm eller kollar på TV eller vad nu en fjortonåring gör hemma kan jag inte se varför de skall tvingas ta av den bara för att de skall plugga matematik. Det är ju inte direkt så att det stör att någon har en keps på sig eller att de kan gömma vapen i den.

Nej...jag fattar det verkligen inte.

Dagens:
Birthday Party - Hats On Wrong

En liten komplettering till förra inlägget...

Jag skall bli bättre på att uppdatera. Jag lovar. Jag lovar även att försöka vara intressant som få. Det är bara det att allt strul/jobbande på sistone dödat min inspiration en smula...ni vet hur det kan vara.

Så tills vidare får ni hålla till godo med det här. Ett litet galleri med bilder från Rally Scandinavia förra helgen. Utifall någon vill veta lite närmare hur det kan se ut på ett scooterrun.

Dagens:
R Dean Taylor - There´s A Ghost In My House

Kom inte här med era Harleys och tro att ni är coola. Vi har inget som heter bönpall på våra hojar.

Fredag: Ankomst till Backamo, Västkusten. Kära återseenden, kramar och nya bekantskaper. Öl, dans, mekande. Fest med Österrikare. Mer dans. Bromsbänk. DJa. Påtända danskar och ännu mer dans. Trilla i säng fyra på morgonen.

Lördag: Sova för länge - missad rideout. Morgonöl. Vodka i solen. Fantastiskt käk. Fungames - beer and bananarace med Ronnie i apmask. Fler påtända danskar. Fest i norrmännens tält. Grogg i baksätet på en bil. Prisutdelning. Liveband (Mobster). Dans. Burnouts. 12or Red Bull och Vodka. Scootrar på dansgolvet - upprörda arrangörer. Ännu mera dans. Dricka sprit på verandan och se solen gå upp över vattnet. Fyra och en halv timme att sova.

Söndag: Sen frukost, packning. Provkörning av Marcellos Lambretta TV175 (Kul! Om ni känner till någon som vill avyttra en Lamby är det bara att hojta till!). Avsked. Pizza i Ljungskile. Hemfärd.

Gud, vad jag älskar det här.










Dagens:
The Who - 5:15

Varför skulle jag ta det lungt när jag för en gångs skull är ledig?

Nu försvinner jag iväg ett par dagar. Först till Herrfallet för någon slags konferans/kickoff-pryl med nya jobbet...är väl sådär peppad om jag skall vara ärlig, men det anses tydligen obligatoriskt.

På Fredag drar jag vidare direkt från Herrfallet till Backamo-lägret i Ljungskile, en bit ifrån Göteborg. Det är dags för Rally Scandinavia och det kommer med största säkerhet att bli lika grymt som tidigare år. Trots att jag för första gången inte tar scootern dit, utan åker bil. Då slipper jag å andra sidan hålla mig i skinnet för att kunna deltaga i ride-outen på Lördagen.

Det här med att vila upp sig är överskattat. Vi hörs nästa vecka.

Dagens:
The Dead 60´s - Beat Generation

A working class hero is something to be...

Efter en hel del strulande fram och tillbaka har det nu, trots allt, ordnat sig så att jag kunnat ta jobbet på Edvardslundsskolan. Ok, det kanske inte löst sig på det ultimata sättet, men jag behöver i alla fall inte oroa mig för att bli stående utan jobb när min nuvarnande anställning avslutas i September.

Så här blir det:
Mina nuvarande chefer vidhåller fortfarande att de tyvärr inte kan släppa mig tidigare. Åtminstone inte innan 1:a September. Vad de dock kan göra är lägga om mitt schema så att jag jobbar eftermiddag/kväll istället. Visserligen blir jag då ändå tvungen att gå lite tidigare från skoljobbet, men jag kan i alla fall vara på plats större delen av dagarna. Efter att ha pratat med rektorn och fått hans medgivande har vi beslutat att göra så.

Sålunda infinner jag mig nu på Edvardslundsskolan klockan åtta på morgonen och jobbar där till strax innan två. Därefter fortsätter jag direkt till Rocks där jag sedan jobbar till åtta. Så fortsätter det hela augusti ut. Inte riktigt alla vardagar, men de flesta. 12 timmar om dagen. Helgerna är jag ledig.

Det kommer säkert att bli ganska tungt och känns lite trist. Jag trivs bra med att jobba i Handeln (bortsett från att det är så mycket helg- och kvällsjobb, förstås) och i ärlighetens namn känner jag kanske inte att jag kommer att jobba som elevassistent/fritidsledare resten av livet, direkt...men det är i alla fall ett jobb som är någorlunda strukturerat och säkert. Samt heltid. Och det finns ju ingenting som säger att jag inte kan hålla ögonen öppna efter andra möjligheter och ta det här tills vidare.

Dessutom kommer det att bli ett ganska skönt klirr i kassan när jag får lön från båda jobben PLUS all innestående semesterersättning från Rocks. Jag har ju bara haft cirka två veckors sammanlagd ledighet under den tid jag jobbat där...

Det sistnämnda tog jag ut lite i förskott genom att skaffa ett nytt objektiv härom dagen. Ett Nikon AF 50/1:8D.

Det är kul med nya prylar.

Dagens:
Lady Sovereign & Ordinary Boys - 9 To 5

Favorit i repris.

Trogna bloggläsare kanske minns det här inlägget från förra året. I dag, på Fristadstorget, hände samma sak igen. Fast den här gången cyklade jag, vilket gjorde det hela ännu obehagligare. Dessutom svängde bussen efter den som försökt preja mig vänster mitt framför mig utan att blinka.

Som om det inte räckte med busschaufförernas mordförsök var jag, tack vare Ljungman och Calle (mest Ljungman), bakis.

Man skulle med andra ord kunna säga att det varit lätt uppförsbacke idag.

Dagens:
Kate Bush - Running Up That Hill

Jag bitter? Det kan ni ge er på!

Idag kommer ni att få läsa det bittraste inlägget från min sida hittills. Förhoppningsvis det bittraste som någonsin kommer att skrivas på den här bloggen också. För så irriterad som jag är nu vill jag helst inte bli igen.

Som vissa vet blev jag på grund av arbetsbrist tvungen att gå ned från heltid till deltid för ett tag sedan. För att få in tillräckligt med pengar skrev jag då in mig som arbetslös och började stämpla upp till heltid. Till följd av detta var jag så klart även tvungen att börja söka andra jobb, vilket inte gjorde mig så mycket eftersom jag ändå kände att det var dags börja röra på mig snart. Jag informerade mina chefer om detta och de sade att de förstod mig och var glada så länge de fick ha mig kvar, samt att de såklart inte skulle hindra mig om jag hittade något annat. Kort tid därefter fick jag dessutom ett papper angående uppsägning. Min tjänst kommer att försvinna helt från och med den sista september. Med lite tur kanske jag kan få hoppa in och jobba lite timmar som extra därefter, men mer är det inte säkert att det blir.

Under de gångna veckorna har jag därför sökt ett antal jobb och igår fick jag besked om att ett jobb på Edvardslundskolan i Torshälla var mitt om jag ville ha det! Över 50 sökande, men valet föll på mig. Smickrande! Det verkade lovande; heltid, månadslön och så vidare...80% av tjänsten som elevassistent åt en funktionshindrad kille och 20% som fritidsledare. Med extra fokus på musik dessutom. Som klippt och skuret.

Nu till problemet: de vill att jag börjar redan på Måndag. Och min nuvarande arbetsgivares besked är att det tyvärr är kört. Tidigast den 1:a September kan de släppa mig - trots att jag redan är uppsagd och har informerat dem om att jag kan komma att tvingas sluta med kort varsel samt att de tidigare sagt att det skulle vara ok.

Jag ville egentligen inte tvingas dra in facket men kan ju inte missa en heltidstjänst så jag ansåg mig inte ha något val. Därför ringde jag Handels för att förklara min situation och få lite rådgivning. Döm om min förvåning när de säger att jag inte har rätt att sluta tidigare! Samma besked fick jag från A-kassan. Det är en månads uppsägningstid som gäller. Trots att jag numera bara är timanställd och uppsagd. Med andra ord kommer jag att bomma en heltidstjänst jag gärna vill ha till fördel för en tjänst där jag inte har en aning om hur mycket/lite jag kommer att få jobba de knappa två månader som är kvar innan jag blir heltidsarbetslös.

Vad fan!? Kalla mig gärna grinig, men jag kan inte låta bli att undra varför jag suttit och betalat en så pass hög avgift till facket under alla år jag jobbat för att sedan -när jag för första gången vänder mig till dem- få svaret: "sorry". Jag trodde att det var för att få hjälp i sådana här situationer jag var medlem!

Det är märkligt av A-kassan och facket att de ligger på en med blåslampa för att man skall söka heltidsjobb såväl i sin hemstad som på andra orter när man stämplar, för att sedan -när man faktiskt fått ett jobb- säga att de inte kan hjälpa en att ordna så att man kan ta det.
Hur vore det med lite konsekvens?

Det är sällan jag blir arg. Men nu är jag faktiskt riktigt jävla förbannad.

Dagens:
Bittermacka.

Någonting måste ha hänt med mig...

I Onsdags var jag ute med Fisken och Jocke, min gamle bandkollega från Auster-tiden, och tog några öl. Kul att träffas och catcha upp lite. Kvällen var relativt lugn (vad Fisken än vill påstå i sin blogg)...trots det vaknade jag på Torsdagen med en huvudvärk värdig Keith Richards. Det har varit likadant de senaste tre gångerna jag varit ute.

Nu står jag på jobbet och lyssnar på en samlingsskiva med Eldkvarn. Ja, ni läste rätt: jag lyssnar på Eldkvarn. Jag tycker dessutom det är riktigt bra. Det hela är mycket märkligt. Jag har alltid avfärdat dem som småsåsig gubbrock a´la Uffe Lundell, men deras senaste skiva, Svart Blogg, fick mig att tänka om lite. I synnerhet det Northern soul-minnande öppningspåret En Ledig Man och den efterföljande balladen Fulla För Kärlekens Skull. Därför fick jag för mig att jag skulle kolla upp även deras tidigare material. Och nu står jag här med en kopp kaffe. Och lyssnar på Eldkvarn. Och tycker det är riktigt bra.

Jag är inte så säker på att jag gillar den här utvecklingen. Lova att ta mig åt sidan och ha ett allvarligt samtal med mig om jag börjar skriva låtar på svenska om fylla och klä mig i hög hatt.

Dagens:
Eldkvarn - 3:ans Spårvagn Genom Ljuva Livet