En splittrad helg.

Det här har varit en helg med mycket skilda intryck.

I fredags hade jag en lite för tidig födelsedagsfest. Ungefär de man kunde förvänta sig skulle dyka upp gjorde det, inklusive en del goda vänner jag träffar alldeles för sällan som till exempel Kalle och Ludde. Dessutom fick jag bonusbesök i form av ett gäng 17-åriga emo/punk/hc-kids som dök upp i sällskap med en gäst jag tänker låta förbli anonym. De var trevliga på alla sätt och vis, men jag måste erkänna att det var en smula märkligt. Inte minst eftersom den ena av dem spenderade större delen av tiden de var hos mig sittandes på vardagsrumsgolvet med mobilen tryckt emot örat, lyssnandes på musik.

Intressant var även presenten jag fick av bandet (och Lexy); en bok om lastbilschaffisar, en flaska Stolichnaya och en burk pickles. Jag är egentligen inte överdrivet förtjust i något av de två sistnämnda, men tydligen är det något av en rysk tradition att dricka vodka (vilket väl de flesta redan vet) och äta pickles till (vilket i alla fall inte jag visste). Vi var så klart tvungna att testa redan på festen och det var över förväntan gott. En ganska pikant smakbrytning (som man brukar säga) uppstod mellan vodkan och de ättiksinlagda gurkorna. Faktiskt så pass gott att alla pickles och nästan hela vodkaflaskan tog slut.
Detta resulterade i sin tur i att mina minnen av festens sista timme är en smula dimmiga. Jag är dock ganska säker på att vi hade kul. Åtminstone om jag skall gå på hur jag mådde dagen efter. Ett stort tack till alla som kom!

Helgen i övrigt bjöd på bland annat grillning hos Elenors föräldrar i Torshälla, bäversafari (en ganska lyckad sådan eftersom vi faktiskt såg en bäver...eller åtminstone svallvågorna efter en), gårdstädning med bostadsrättsföreningen, kort utflykt till Jäder samt gratulerande av Elenors syster som fyllde 16.

Men den händelse som är mest nämnvärd är inte lika kul: på Söndagen dök farsan helt oförväntat upp på förmiddagen och berättade att han precis skjutsat min mamma till akuten.
Av hänsyn till morsan tänker jag inte gå in på exakt vad det var hon lades in för (åtminstone inte förrän jag kollat med henne om det är ok att jag tar upp det här), men jag kan säga så pass mycket som att det inte var någon form av olycka utan snarare en "åkomma" och att hon fick stanna kvar över natten. Nu visade det sig som tur var att det inte var något allvarligt. Men det är ändå en obehaglig sak att få höra.

Hur kommer det sig att man, trots att läkarna sagt att det med största sannolikhet inte är något farligt, föreställer sig allting mycket värre än det egentligen är tills man fått träffa personen och med egna ögon se att han/hon är ok? Jag menar, de borde ju veta bäst.

Hon fick i alla fall komma hem redan dagen efter och blev inte ens sjukskriven så uppenbarligen var det ingen fara på taket. Trots det var det ett lite omskakande avslut på en i övrigt fin-fin helg.

Pickles. Yummy.

Dagens:
The Fashion - Like Knives