Hoppas det är värt det.

Det är nu närmare fem dygn sedan jag senast tog en snus och situationen börjar bli en smula jobbig. Jag har inte drabbats av någon huvudvärk eller liknande ännu, men känner mig mycket underlig. Okoncentrerad, hyperaktiv och allmänt stissig. Dessutom ringer det av någon märklig anledning i mina öron. Just den detaljen är jag inte helt säker beror på abstinens, men den bidrar hur som helst till den värsta delen av min nikotin-avtändning: jag är galet lättirriterad vilket inte är det ideala tillståndet när man jobbar i butik. Flera gånger under dagen har jag fått bita mig i läppen för att inte snäsa av kunder som kommer med irriterande frågor i stil med: "är det här en sådan där cd-skiva med bilder?".

Det kan inte vara alltför kul för Elenor att bo ihop med mig nu, då mitt tålamod är lika med noll och minsta lilla sak kan föra mig till sammanbrottets rand. I morse blev jag till exempel nästan vansinnig över att den parfym jag tänkte använda hade hamnat bakom en massa andra saker i badrumskåpet. Jag lovar och svär att det inte var långt ifrån att hela skåpet (inklusive dess innehåll) åkte i soporna på grund av det.

Nåväl. Jag skall klara det här. Har inget val eftersom jag, förutom bilen, nu även investerat i en Nikon D80 slr-kamera. Har funderat på att skaffa en systemkamera länge och nu har jag, som sporre för att lyckas sluta med nikotinet, slutligen köpt en. Tanken är att alla de pengar jag sparar på att inte köpa snus skall gå till kameran.

Önska mig lycka till och håll tummarna för att mitt humör lägger sig ganska snart. Om det inte gör det finns viss risk att jag snart finner mig själv stående både arbetslös och ensam i en sönderslagen lägenhet. Skulle det sluta så illa kommer jag i alla fall att kunna ta fina kort på röran.

Dagens:
Mission Of Burma - That´s When I Reach For My Revolver