Musikerhumor som faktiskt är rolig hör inte till vanligheterna.

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i tanken på att ägna ett inlägg åt YouTube-klipp. Det känns liksom lite som "jag har inget vettigt att skriva om så jag länkar till några roliga videos istället". Inget illa menat gentemot er som brukar lägga upp YouTube-grejer på era bloggar. Det är en rent personlig ståndpunkt som gäller min egen.

Hur som helst - ibland springer man trots det på något som är så pass roligt, fascinerande eller fantastiskt att man känner sig tvungen att dela med sig av det.
Så är det med klippen nedan. För mig, som gitarrist och musiknörd, är de helt fantastiskt underhållande. Jag tror och hoppas dock att man inte måste vara musiker för att se det underhållande i dem. I mina ögon är det ett snudd på genialiskt komedidrag att ta instrumentalister som i normala fall totalt saknar självdistans och få dem att framstå som totala klåpare.

De är ganska långa och om ni inte orkar kolla igenom allt rekommenderar jag första klippet i allmänhet samt slutet på det tredje.







Dagens:
Doris - Waiting At The Station

Klart kossor gillar kofösar-pop.

När jag på dagens fikarast slog upp Eskilstuna Kuriren (är inte säker på om det var dagens nummer eller ej) möttes jag av ett tvåsidigt reportage från en bondgård. Kossor påverkas tydligen av musik. Ett flertal undersökningar har gjorts på området och de har såvitt jag förstått (även om jag bara ögnade igenom artikeln som snabbast) alla visat att viss musik ökar mjölkproduktionen och annan minskar den.

Eskilstuna Kuriren tycker uppenbarligen att detta är hett nyhetsstoff. Så hett att de intervjuat lantbrukare i frågan och även passar på att testa teorin själva genom att med en medhavd bandare spela upp lite olika musik för gårdens kor medan de mjölkas. Detta gör att två frågor uppstår hos mig:

1. Vari ligger det vetenskapliga intresset och är det verkligen så stort att flera undersökningar måste genomföras?
2. Hur allvarlig måste inte nyhetstorkan här i stan vara när en av våra största dagstidningar tycker att det verkar som en vettig idé att vika ett helt uppslag åt musiklyssnande nötkreatur?
   

Som en liten spin off-effekt har vissa artister såklart sett detta som en pr-möjlighet. Garth Brooks har exempelvis stoltserat på sin hemsida med att hans musik visat sig påverka mjölkproduktionen mer positivt än bland annat Michael Jackson och Kiss.

Spännande. Man har alltså inte enbart lyckats påvisa att kossor lyssnar på musik - utan även att de har kass musiksmak.

Dagens:
The Enemy - Aggro

Glasögon-update.

Då jag rådfrågade er är det väl inte mer än rätt att jag även redovisar utfallet av mitt glasögoninköp.

Efter mycket funderande blev det en halvgarnityr-variant av "falling down"-brillorna (som Musslan kallade dem) från Ben Sherman . Då glasögonen inhandlades på Specsavers fick jag ett par till på köpet och bestämde mig för att gå på ett par Ralph Lauren bågar i sköldpaddsskal-mönster som inte ens var med bland dem jag ursprungligen postade här på bloggen. Kändes roligare än att ta två par svarta.

Jag fick hem de nya glasögonen idag och är mycket nöjd. Inte bara för att jag gillar bågarna, utan även för att jag ser bättre än på länge med de nya glasen. Nu ser jag fram emot att få inviga dem ikväll då jag skall gå till Raw för att se Tough Alliance.

Dagens:

Iron And Wine - Boy With A Coin

Allt var kanske inte bättre förr?

Alla har vi någonting som definierat våra barn- och ungdomsår. En tv-serie, bok eller skiva till exempel. I mitt fall är det nog filmer. I synnerhet åren då jag inte längre var liten, men ännu inte heller tonåring, präglades av ett gäng filmer jag såg gång på gång.

Vissa av dessa är självskrivna -Star Wars till exempel- andra lite mer obskyra. Lustigt nog såg jag förra veckan två av de lite mer bortglömda filmerna för första gången sedan mina ungdomsår.

Den första av dessa kom Ljungman över med i Onsdags då vi skulle ha filmkväll. Den heter House 2, men då jag såg den som barn hade den fått den smått genialiska svenska titeln Titta vi spökar 2. Filmen är någon slags skräck/komedi-historia vars handling jag inte orkar gå in på nu, men som jag mindes den var den otäck, spännande, rolig och med ascoola specialeffekter.

När jag såg den igen tvingades jag tyvärr konstatera att jag nu, när jag blivit lite äldre, inte riktigt uppfattade den på samma sätt. Den var varken otäck eller spännande. Inte särskilt rolig heller. Och specialeffekterna vill jag helst inte ens gå in på. Faktum är att jag nog, om jag sett den för första gången idag, skulle kategorisera den som "smörja". Det enda jag kan komma på som var det minsta underhållande med skräpet är att den bitvis var så otroligt flummig (Pararella dimensioner fulla med vad som ser ut som Inka-indianer i väggen? Hundlarver!?) att man inte visste vart man skulle ta vägen.

Den andra filmen fick jag också tag på via Ljungman, som nyligen fixade in mig på torrentsidan Demonoid. Det var där jag hittade den. Originaltiteln är My Science Project, men konstigt nog hette den Timebusters i Sverige när det begav sig. Kan vara därför jag haft lite svårt att hitta den.

Kortfattat och något förenklat handlar den om coola killen som bara tänker på bilar och hans coola kompis. Coola killen får ett ultimatum av sin ex-hippie-lärare (som av någon märklig anledning spelas av Dennis Hopper - vad som fått honom att ställa upp i en film av den här kalibern kan vara ett av århundradets stora gåtor): att inom en vecka lämna in ett vetenskapligt projekt eller bli underkänd. Därför bryter sig coola killen -tillsammans med nördiga tjejen som egentligen är jättesnygg under glasögonen- logiskt nog in på en militärbas där de hittar en märklig mojäng som han bestämmer sig för att lämna in istället för att bygga något själv. Vad han inte vet är att apparaten i själva verket är motorn från ett UFO som kraschade i öknen på 50-talet (såklart!). Den suger åt sig energi från alla strömkällor i dess närhet och kan kröka tid och rum. Snart nog befinner sig skolhuset i någon slags timewarp och coola killen samt hans coola kompis måste ge sig in i det för att rädda nördiga tjejen som är fast där. Väl där får de slåss mot mutanter från framtiden, gladiatorer från dåtiden och dinosaurier från urtiden.

Låter det bra? Det är det inte. I alla fall inte så bra som jag ville minnas det. Som jag ville minnas var den otäck, spännande, rolig och med ascoola specialeffekter. Såhär en 18 år senare upplevde jag den inte riktigt så. Den var varken otäck eller spännande. Snarare löjlig. Och specialeffekterna, som jag tyckte var så häftiga förr, vad definitivt inga höjdare. Däremot var den, till skillnad från Titta vi spökar 2, bitvis faktiskt ganska rolig. Även om det man skrattade åt idag förmodligen inte var det filmmakarna hade i åtanke när de gjorde filmen någon gång på 80-talet.

En kul detalj är dock att Dennis Hopper, då han i slutet av filmen återvänder ifrån sin tripp till 60/70-talet, har på sig samma kläder som i sin paradroll från Easy Rider. Dessutom innehöll filmen ett par riktigt sköna "cool-80-tals-ungdom"-repliker. Exempelvis följande konversation, som utspelar sig mellan coola killens coola kompis och en kvinnlig polis efter att de båda hjältarna arresterats för att ha spräng ett eltorn i förhoppnig om att få stopp på tidsmaskinen:

Polis: Hey kid. Why do you wear sunglasses at night?
Coola killens coola kompis: Because when you're cool, the sun shine on you 24 hours a day.

Nästa film jag hade tänkt försöka få tag på var Howard The Duck, men efter att ha sett dessa två har jag börjat komma på andra tankar...

Ibland är det kanske bäst att låta goda barndomsminnen förbli just goda barndomsminnen.

Dagens:
The Housemartins - Flag Day

Att övervinna sitt tekniknörderi.

Nej. Jag tänker inte skriva något om de nya iPodarna. Det vore alldeles för självklart.

Däremot tänker jag nämna att om någon läsare råkar ha ett par extralysen (ni vet, sådana som man har till bilar eller MC) liggande får han/hon gärna hojta till. Helst kromade.

Dagens:
The Cramps - Human Fly

Dags för förnyelse!

Jag tänkte att ni skall få hjälpa mig lite. Det är nämligen så att jag ganska länge behövt nya glasögon, då mina gamla blivit alltför svaga. Med tanke på nya jobbet och allt känns det som ett utmärkt tillfälle att skaffa ett par nu.

De sista dagarna har jag således gått runt och provat olika bågar hos diverse optiker. Men jag kan inte bestämma mig för vilka jag gillar bäst. Därför har jag nu lånat hem några stycken och tänkte att ni som läser skall få hjälpa mig att bestämma vilka det är som gäller. Jag vet att de är ganska lika varandra, men det är något i den här stilen jag vill ha.

Så: titta på bilden ovan och skriv sedan en kommentar om vilket par du tycker passar bäst. Tänk vad stolt du kommer att känna dig när vi träffas nästa gång och jag har bågarna du valt på mig!

Dagens:
The Dead 60´s - Beat Generation

Hur pålitligt är egentligen Google Analytics?

Veckans sökord bjöd på följande en bit ned på sida två:
dels för att någon faktiskt googlat "liten kuk".

Nej. Det kan inte stämma. Inte kan någon ha sökt på det? Väl?

Dagens:
Florence Valentin - 16 Ton

We are the mods! We are the mods! We are, we are, we are the mods!

Runt 150 fordon - 80 scootrar och 70-talet MCs - som blockerar Stockholms gator är en mycket mäktig syn. I synnerhet när alla förare är tidsenligt klädda.

Ja, det har blivit mycket inlägg om scootrar på sistone. Och i helgen gick ModsVsRockers, ett arrangemang som på ett sådär lite lagom mysigt sätt var tänkt att återskapa 60-talets stridigheter mellan mods och rockers, av stapeln så här kommer ytterligare ett. Reglerna var stenhårda: man fick inte ens åka med i kortegen om man inte körde en klassisk hoj samt hade tidsenlig klädsel. Klockan 11.00 var det samling för oss scooterister vid Wennergren-center.Tack vare att Ljungman var vänlig nog att låna ut sin nyinköpta bil med dragkrok (mot att han fick skjuts till Stockholm) kunde jag ha med mig min Vespa Touring (den är ju trots allt mer genuint 60´s än min andra). Visst, jag hade väl kunnat köra den de 12 milen till Stockholm, men eftersom jag fortfarande har originalmotorn från 1960 på 150cc och Elenor skulle åka bakpå hade vi förmodligen fått starta klockan 6 på morgonen för att vara säkra på att hinna i tid...och det hade jag ingen lust med.

Nu ville det sig dock så illa att scootern började luta oroväckande strax innan Stockholm. Jag frågade de andra i bilen om de tyckte den såg sned ut, men de vidhöll att det var lugnt. Trots det såg jag plötsligt hur scootern långsamt välte och lade sig på sidan precis när vi körde över Essinge-leden. Snabbt som attan svängde vi av motorvägen och svängde in på en mack för att se över skadorna. Som tur var hade jag hyrt ett släp med stängsel och Vespans bromshandtag hade hakat i det, blivit hängande och därför klarat sig utan en skråma! Tyvärr visade det sig att vi stannat till precis vid platsen vilken alla rockers skulle starta sin kortege ifrån. De såg, minst sagt, ganska roade ut.

När vi väl surrat fast Vespan satte vi av så fort som möjligt mot Wennergren-center i förhoppning om att hinna innan alla andra drog iväg. Det gjorde vi inte. Precis när vi svängde in emot parkeringen mötte vi alla dem. Som tur var fanns det ytterligare några eftersläntrare på plats. De hjälpte oss att så snabbt som möjligt lasta av Vespan och sedan följdes vi åt i ett desperat försök att hinna ikapp resten av kortegen. Det gick sådär, men vi hittade dem i alla fall i tid för att kunna anluta oss till de andra och köra tillsammans med dem fram till Skeppsbron, precis vid Slottet, där tanken var att vi skulle posera loss med våra tuffa fordon och kläder.

Det är en fantastisk känsla att köra så många tillsammans. Trafiken på anslutande gator blockerades totalt av de runt 150 deltagarna (mods och rockers körde tillsammans sista biten). Motorknattret var närmast öronbedövande och blåröken låg tät som dimma över gatan. I stort sett alla vi passerade, såväl gångare som bilister, stannade upp, pekade, log och tog kort.

Efter att ha parkerat Vespan gled vi runt, pratade, drack kaffe och poserade. Vädret var riktigt bra och alla uppklädda. Elenor blev bland annat fotograferad av Nostalgia Magazine - ok, jag och Vespan fick också vara med på kortet, men det var Elle och hennes klänning de var mest intresserade av!










Vid tretiden på eftermiddagen började folk droppa av och vi rörde oss hem till David från Lambretta Club Sthlm, som vi skulle sova hos. Hos honom fräschade vi upp oss samt delade på en flaska vin, ett par öl och tog varsin stadig whiskey innan det var dags att röra sig emot Tantogården där kvällens fest skulle vara. Där bjöds det på smådåligt käk (förkolnad falafel) samt en liten "award ceremony" där priser för Best Vespa, Best Bike och så vidare delades ut...under skämtsamma tillmälen från respektive läger, förstås.

Någonstans därefter börjar det bli en smula dimmigt, men kvällen var trots det långt ifrån slut. Band spelade (The Skandalites för modsen, The Maggots för alla rockers), det dansades, dracks och planerades inför nästa säsong. Inga uppgörelser mellan mods och rockers som på den gamla goda tiden dock (mer än ganska skämtsamma sådana) utan snarare förbrödring. Så pass mycket sådan att vi faktiskt, när Tanto stängde, fortsatte festen i Lådan MCs garage. Där blev vi dock inte kvar särskilt länge. Det var ganska avslaget och efter bara någon kvart fick vi nog och David haffade en taxi hem till honom i Midsommarkransen. Där stekte vi sojakorv och gjorde vårat bästa för att inte väcka de tre Malmöborna som också bodde där men som gått hem tidigare än oss.

På Söndagen degade vi bort hela förmiddagen innan jag och David slutligen tog oss samman och åkte till hans garage för att hämta min Vespa och spänna fast den på släpet, för att sedan ta vägen förbi Mats på St Eriksplan för att hämta lite krom jag köpt till P200:an.
Efter att ha plockat upp Elenor och käkat varsitt flottlock på Davids favvo-pizzahak körde vi tillbaks till Eskilstuna - den här gången utan problem med fallande scootrar.

Och vilka vann då? Mods eller rockers? Dum fråga. Självklart vinner stil, klass, små hjul och bra musik över oljiga knuttar med läderkläder alla dagar i veckan. Nu var det i och för sig antalet deltagare som gjorde att Christian -som agerade Aceface dagen till ära- fick ta emot en fin pokal tillverkad av vad som såg ut att vara kasserade motordelar, men vi visste alla att det egentligen berodde på att vi helt enkelt var coolast.


Dagens:
Citat av Elenor - "Är att vara gammal och ha dålig hy ett kriterium för att få kalla sig rocker?"