Skall man inte krypa hem på sin 18-årsdag?

Ända sedan Elenors lillebror Conny var i 15-årsåldern har han sagt att på sin 18-årsdag tänker han komma hem till mig och Elenor för att förfesta fär att sedan låta oss ta med honom på krogen. I Fredags var den dagen kommen.

Eftersom vi är den sortens människor som håller vad vi lovar bjöd vi över Conny och hans kompis Simon, som fyller samma dag. Vi hade styrt upp så att Elenors andra syskon, kusiner och så vidare kom hem till oss på förfest också och blev även förstärkta av Ljungman och Anna. I ärligheten namn var jag väl lite fundersam över hur Conny skulle hantera det hela och om vi överhuvudtaget skulle komma så långt som till krogen. Det hela avlöpte dock över förväntan.

Förfesten var riktigt lyckad. Förutom att bara umgås och göra vårat bästa för att se till att Conny blev packad spelade vi Våghals (jag vet att det kommer som en besvikelse men jag var inte naken på riktigt när jag ringde, Fisken) vilket tyvärr ledde till att ett stort glas med bland annat ketchup och vinäger blev utspillt i soffan, vilket inte är alltför trevligt. I övrigt avlöpte dock det hela tämligen problemfritt. Framåt natten fortsatte vi ned på Raw, där Familjen spelade. De var helt fantastiskt bra (åtminstone det vi hann se av dem) men tyvärr var det ganska dåligt med folk. Trots det hade vi kul. Vi drack, snackade, skrattade och fick till och med upp Conny och hans kompis Simon på dansgolvet!

Hoppas Conny hade kul. Det hade i alla fall jag.

Dagens:
The Mary Onettes - Pleasure Songs

Ronnie slösar bort en minut av er tid.

Idag är en sådan där dag då jag känner att det är dags att uppdatera bloggen, men samtidigt har jag varken ork eller inspiration till att göra ett längre ingående inlägg om någonting vettigt. Därför nöjer jag mig med följande konstaterande:

Efter att ha genomlidit hela Eurovision Song Contest-skivan (den med samtliga länders bidrag) kan jag inte låta bli att undra om Israel ställer upp med sin låt, Push The Button framförd av Teapacks, på fullaste allvar? Hoppas inte, för i så fall är det den roligaste melodifestivals-kuppen på år och dagar (för att använda sig av lite kvällspress-jargong). Den är verkligen bland det absolut sämsta, men samtidigt märkligaste och mest underhållande, jag hört på länge. Om de däremot tror att de har en chans att vinna med något som låter som den gör är de dumma. Till och med dummare än man tror.
Dessutom kan jag inte låta bli att finna det en smula obehagligt att just Israel ställer upp med en låt som jag förmodar skall tolkas som allmänt kritisk till krig, förtryck och orättvisor i största allmänhet...
Lyssna själva här.

Dagens:
Feist - Sea Lion Woman

Weekly top artists?

Öl, lördagskväll med förhäng hemma, tillgång till internet och därmed nedladdning kombinerat med Last FM kan få märkliga följder.

Dagens:
Patrick Wolf - Magic Position

Inga scootrar, men en hel del dans.

Det blev inget Stockholm. Jag vägde för och emot in i det sista, men kom fram till att det var lika bra att stanna hemma och spara in de slantar som skulle gå åt om jag åkt. Behöver beställa lite nya prylar till scootrarna, så det kanske är bättre att lägga de hundralapparna på det istället för tågbiljetter och öl. Hade visserligen varit kul att träffa alla, men nu drar ju säsongen igång så det lär jag få göra ändå snart. Om inte annat går ju Stockholm Kallar, en av årets största träffar, av stapeln redan sista helgen i maj. Då är jag tvärbokad.

Istället blev det en spontan och skön helg här hemma. Tror jag behövde det.
Visst, det kanske inte var den galnaste helgen någonsin, men fredagen bjöd på fest utan utgång i goda vänners lag och lördagen bjöd på dans och glädje i form av Hang The DJ och Brothers Gonna Work It Out. En underbar kväll, som vanligt! Och förmodligen den vildaste HTDJ-kvällen hittills, även fast det samtidigt nog var den med minst antal gäster...vilket i och för sig innebär uppåt en 150-200 personer ändå. Mot slutet av kvällen var det nog mer folk på scenen än på dansgolvet och euforin nådde nästan sådana där jobbiga Håkan Hellström-nivåer. Jag har något svagt minne av att jag kan ha dansat in i dj-bordet...om så är fallet ber jag om ursäkt, Daniel. Vet själv hur irriterande sådant är.

Hur som helst var det en riktigt bra kväll som gjorde att det kändes som rätt val att inte ha åkt till Stockholm. Tackar.

Och, ja, bilden är stulen från Raws hemsida. Jag var för upptagen med att dansa för att ta bilder.

Dagens:
Familjen - Det Snurrar I Min Skalle

Du kan ta dina valar och stoppa dem du-vet-vart!

Jag hoppas ingen kommer att bli upprörd efter dagens inlägg och vill på förhand förklara att jag inte på något sätt förringar dagens miljöproblem eller dem som kämpar för att göra folk uppmärksamma på dem. Jag tycker miljön, klimatet och vad som håller på att hända med dem är av yttersta vikt.

Men det finns inte en chans i helvete att jag tänker gå med i Greenpeace. I synnerhet inte efter idag.

Så här är det: jag har alltid tyckt att Greenpeace visserligen tycks åstadkomma en hel del gott med sina demonstrationer och aktioner men stört mig en smula på deras värvningsteknik. Jag får lite sektvibbar och de där snubbarna i blåa jackor de skickar ut för att trakassera folk på stan känns ungefär lika kul som en alkis som står och skriker mitt på torget för sig själv - man tittar ned i marken och går så fort man kan förbi när man ser dem.

Och på sistone har det blivit etter värre, då de anställt en gammal bekant till mig. Nej, jag tänker inte nämna några namn. Men han gick i min klass på gymnasiet. Jag kan inte påstå att vi någonsin umgåtts egentligen, men vi hängde lite i kafeterian på St. Eskil när det begav sig. Och sedan vi gick ut skolan har vi stött på varandra ibland och växlat några ord då. På sistone har han dessutom kommit in en del på jobbet och snackat lite.

Hur som helst är han nu Greenpeace-värvare. En riktigt irriterande sådan, dessutom. Flertalet gånger har han varit på mig på stan.

-Tjena, Ronnie! Skall du inte bli medlem?

Varje gång har jag bara muttrat ett nej och pinnat vidare. Efter ett tag kom han in på jobbet igen. Han frågade varför jag ignorerade honom på stan och sade att han såklart inte skulle hålla på och tjata mer. Ok, tänkte jag. Han får väl en chans.

Sagt och gjort. Nästa gång han stod där i sin blåa Greenpeace-jacka och ropade på mig stannade jag och snackade lite. Den gången var Elenor med också och det tog såklart inte lång tid innan han frågade om det inte var dags att bli medlem. Jag förklarade lugnt och sansat att jag inte ville det. Då säger han:

-Men jag vet ju att du är intresserad av sådant här. Om du inte blir medlem åker du snålskjuts på oss andra! Du kan inte skylla på att du inte har råd, för jag vet ju att du jobbar heltid!

Okej. Det är väl inte jag som skall förklara varför jag inte vill bli medlem utan han som skall förklara varför jag bör bli det? Något han uppenbarligen inte gjorde särskilt bra, då jag inte kan dra mig till minnes ett enda av hans argument. Jag blev lite småsur, kom med någon ursäkt om att jag hade lite bråttom och avlägsnade mig så snabbt som möjligt.

Efter det har han varit in på jobbet ett par gånger till och betett sig som om ovanstående episod aldrig utspelat sig. Jag har så sakteliga släppt min grinighet gentemot honom och tänkt att han kanske kommit till insikt om att det inte är helt ok att försöka pracka på folk man känner medlemskap på det där sättet.

Men så, idag, kom det slutliga slaget i magen: jag hade precis varit på Systemet och handlat lite öl. Hade lite bråttom tillbaka till jobbet eftersom min lunch egentligen var slut. Då ropar Greenpeace-killen på mig.

-Tjenare, svarar jag. Jag har lite bråttom. Vi får snacka en annan gång!

-Nämen, men vänta! Det går fort. Jag vill bara fråga en sak.

Han kutar fram till mig, pekar på min Systemetkasse och säger:

-Så du har råd med sådant DÄR men inte ett medlemskap i Greenpeace?

Ärligt talat. Är du helt dum i huvudet? Jag väljer väl själv om jag vill bli medlem i Greenpeace eller köpa öl för mina pengar, och skall inte behöva skuldbeläggas av en nyfrälst miljödåre. Som den timida kille jag är sade jag bara något i stil med:

-Nä, men sluta nu. Hehe...jag har bråttom till jobbet

Sedan gick jag fort iväg. Inombords hade jag dock helst velat spotta honom i ansiktet.

Grattis Greenpeace. Tack vare en av era värvare har jag idag bestämt mig för att aldrig, aldrig någonsin gå med i eran lilla miljösekt. Inte ens om himlen skulle bli självlysande av alla gaser som släpps ut. Hoppas ni är nöjda med hans insats.

Dagens:

Shout Out Louds - Tonight I Have To Leave It (Kleerup remix)

Bestäm mig!

Har ett litet dilemma jag skulle behöva hjälp med. Eller dilemma kanske inte är rätt ord egentligen...
Kan helt enkelt inte bestämma mig för om jag skall åka till Stockholm och gå på Lambrettapub på Lördag eller inte.

För er som inte vet det är Lambrettapub ett arrangemang som tar plats den tredje lördagen varje månad på Restaurang Sjöhästen i Stockholm. Det arrangeras av Lambrettaclub Stockholm och är en kväll skräddarsydd för scooterister med allt vad det innebär. Bra musik, billig öl och trevliga/vansinniga människor. Det är alltid kul att träffa andra scooterister (i synnerhet eftersom ingen av de jag umgås med till vardags delar mitt intresse). Dessutom brukar det vara ett helvetes drag på de här tillställningarna.

Samtidigt är jag ledig Lördag-Söndag-Måndag(!) och har haft en hel del för mig de sista helgerna. Det har varit dj:ande, rep, gig med bandet, släkträffar och så vidare. Därför vore det på sätt och vis riktigt skönt att bara vara hemma i stan och ta helgen som den kommer. Utan att behöva hålla på och strula med packning, sova på ett golv eller i en soffa någonstans (i bästa fall) och vakna trött och med huvudvärk bara för att släpa sig till T-centralen och sätta sig på tåget hem.
Jag har det inte heller sådär jättegott ekonomiskt ställt just nu. Inte så att jag är tvärpank, men med tanke på bland annat restskatten jag skrivit om tidigare vore det kanske en god idé att spara de hundralappar (minst) som garanterat skulle gå åt i Stockholm.

Så vad göra? Åka till Stockholm, träffa sköna typer som delar mitt intresse av motorfordon med två små hjul? Dansa till ska och gammal soul samt garanterat ha riktigt kul, men göra av med en hel del pengar och spendera ännu en helg runtflängandes?
Eller stanna kvar hemma och ta helgen som den kommer. Umgås med Elenor och kanske träffa lite goda vänner? Kanske gå på Hang The DJ på Lördag, men vila upp sig lite mentalt?

Jag är helt rådvill och kan inte längre ta ett beslut själv! Hjälp mig!

Dagens:
Teenage Fanclub - Fear Of Flying

En magisk kväll med en fet Mr. Auer.

Ibland läser man eller hör folk tala om konserter och föreställningar som "en magisk kväll". Jag har alltid tyckt att det låter lite fånigt och överromantiserat. Trots det kan jag nog inte beskriva Söndagens konsert med Jon Auer som något annat än just magisk.

Han spelade på Crescendo i Norrköping, en liten lokal som i normala fall används som jazzklubb.
Lokalen var liten. Väldigt liten. Det i kombination med att det inte var mer än uppskattningsvis ett 50-tal besökare gjorde att stämningen blev väldigt intim. Nästan familjär.

Jon Auer, ensam med sina gitarrer, tilltalade oss i publiken som om vi satt i hans vardagsrum och snackade snarare än som ett gäng trötta svenskar på en dåligt besökt konsert en söndagskväll. Han berättade historierna bakom låtarna, drog andekdoter från sin tid med Posies och Big Star, pratade om forna vänner och kärlekar samt skämtade. Det var nog det som förvånade mig mest: trots att låtarna han skriver som soloartist är melankoliska och ämnena de behandlar ofta ganska tunga var han fantastiskt rolig! Bitvis var det nästan stå-upp standard på mellansnacket vilket, trots att det lät skulle kunna bli pannkaka av alltihop, fungerade alldeles utmärkt. Förmodligen på grund av att skämten utgjorde en ganska välkommen kontrast till de i övrigt ganska mörka ämnen texterna behandlar.

Jon själv var långt ifrån den taniga inderock-kille han en gång varit och såg numera snarare ut som en kokainpluffsig Michael Moore. Men röstmässigt levererade han fortfarande till 100%. Han både sjöng och spelade gitarr fantastiskt bra och när han halvvägs in i konserten gick ut i publiken och ställde sig på en tom ölback bara en halvmeter från där jag och Jonas satt för att spela Posies låt Throwaway, helt utan vare sig förstärkare eller mikrofon, för att sedan åter ställa sig på scenen och avsluta med Coming Right Along var kvällen fulländad.

Dagens:
Jon Auer - Coming Right Along

Klubben för inbördes beundran, någon?

Giget i fredags gick bra. Över förväntan publikmässigt också vilket var kul. Lite märkligt dock att man kände igen alla utom högst ett par stycken av de som var där.
Den enda egentliga minuset med kvällen var att vi fick ganska mycket öl och som de sanna rockstjärnor vi är drack vi naturligtvis upp allt. Som en direkt följd av det var jag vansinnigt trött på jobbet dagen efter. Men det var det självklart värt.

Ikväll skall jag och Jonas till Norrköping och se Jon Auer. Det skall bli trevligt!

Dagens:
Jon Auer - Angelita

Egoblogg.

Ni kommer väl?

Dagens:

B-52´s - Rock Lobster

Jovars, en annan lever ju ganska snålt.

Använde förmiddagen till att styra upp diverse grejer som strulat på sistone. Såsom till exempel den irriterande restskatten jag skrev om för ett par dagar sedan...

Efter ett samtal till skatteverket visade det sig att jag har till November på mig att betala in pengarna. Visserligen till viss ränta då, men den kommer inte att uppgå till mer är sisådär en 50 kronor. Det kändes ganska skönt. Passade även på att fråga hur det kom sig att jag fått så pass mycket att betala. Tidigare år har jag nämligen så gott som alltid fått pengar tillbaka. Svaret blev att det tydligen var flera arbetsgivare som betalat in för lite (jag är ju något av en mångsysslare), men att det såg ut som om det var Eskilstuna Kommun som var den största boven.

Således rev jag fram det senaste årets lönespecar (ni vet, de där pappersarken man får hem en gång i månaden och i bästa fall sätter in i en pärm för att sedan glömma bort) för att försöka utröna vart det gått galet. Det gick ganska fort.
Tidigare jobbade jag på en högstadieskola parallellt med att jag var kontaktperson åt en funktionshindrad kille i 25-årsåldern. Från skolan hade jag "normal" lön, för uppdraget som kontaktperson hade jag en 1000-lapp i månaden, varav 500 kr var arvode (som skall skattas) och 500 kronor i ersättning för utlägg (som ej behöver skattas).
Min sista lön från skolan fick jag i Januari. Där hade skatt dragits som vanligt, men efter det har de inte dragit ett öre. Alltså har jag inte skattat för några av pengarna jag tjänat in som kontaktperson. Eftersom det rört sig om så små summor har jag inte reagerat över det, men det har samlats ihop under året och slutligen blivit strax över 3600 kronor.

Smått irriterad ringde jag kommunen för att fråga vad fasen de gjort så för (ja, jag vet att det är ett beteende värdigt en tjurig gubbe) och fick till svar att de går efter en tabell, och eftersom de sett att jag inte tjänat mer än en viss summa varje månad inte dragit någon skatt. Men vad fasen! De måste väl fatta att jag har ett annat jobb vid sidan av!? Eller tror de på fullt allvar att jag lever på 500 kronor i månaden?
Nädå. Enligt kvinnan jag fick tala med är det mitt ansvar att ringa och informera dem om hur mycket jag tjänar på mina andra jobb. Trots att det faktiskt står i arbetsbeskrivningen för en kontaktperson att man "vid sidan av annat arbete skall fungera som en vän och en länk till övriga samhället" eller något i den stilen.

Jag har alltid sett mig själv som en person med hjärtat mer till vänster än höger. Självklart har jag ingenting emot att betala skatt, så länge det kommer alla till gagn. Trots det kan jag inte låta bli att tycka att det här känns riktigt bittert. Som att betala för ingenting, liksom...
Antar att jag helt enkelt är full av dubbelmoral.

Dagens:
Radiohead - Anyone Can Play Guitar

Jo, visst är man lyckligt lottad.

Tog en riktigt lång promenad med hunden idag i ett försök att skaka av mig segheten efter de senaste dagarnas excesser. Nu bör det väl sägas att jag faktiskt mår långt över förväntan. Lite trött och hängig, men inte hälften så dåligt som jag förtjänar.

Hur som helst, efter att ha vandrat runt halva Eskilstuna-ån mötte vi en äldre dam med käpp i Stadsparken. Hon tittade leende på oss. Inget konstigt med, då Q av någon anledning brukar framkalla den reaktionen hos äldre damer. Något som däremot kändes lite konstigt var hennes kommentar då vi passerade varandra. Hon sade nämligen inte: "Åh, vilken söt hund!", vilket är vad de brukar säga. Inte heller: "Vilket härligt väder vi har", vilket inte är så märkligt eftersom det inte var särskilt härligt ute idag. Hon sade inte heller: "Vad heter hunden?", "Är det en schnauzer?" eller "Bits hon?".
Nej. Hon sade:

"Så lyckliga ni måste vara som kan gå!".

Vad tusan skall det betyda!? Skall det vara uppmuntrande? Eller ville hon bara göra oss uppmärksamma på att det faktiskt finns de som inte kan gå, såhär på påskafton?
Jag förstår ingenting...

Dagens:
Arcade Fire - No Cars Go

Det är ansträngande med påsk.

Fyra dagar ledigt. Borde man inte bli utvilad då?
Det är inte jag. Nu har närmare tre av dagarna förflutit och jag är faktiskt nästan tröttare än innan ledigheten. Jag tror det beror på påskfirandet. Det blir helt enkelt för mycket av det goda.

Steg 1: Torsdagskvällen spenderades med trevligt umgänge på Grappa. Hela bandet (förutom Alex) var samlat i stan så det var klart vi passade på att träffas och ta ett par öl!

Steg 2: Långfredagen. Dagen använde jag till att fixa en massa saker jag skjutit framför mig på sistone. Lagade toalettstolen, fixade ett tyghänge att hänga framför garderoben istället för de urusla dörrarna som lossnar hela tiden (det blev riktigt snyggt om jag får säga det själv, men i ärlighetens namn bör jag väl tillstå att det var Morsan som sydde tyget och att jag bara satte upp det), städade lite och så vidare. På kvällen var det fest hos Ljungman. Hade tänkt gå ned och kika på banden som körde Ramones-hyllning nere på Raw, men det var så kul hos Ljungman att vi blev kvar där. Utan att avslöja alltför mycket kan jag säga att kvällen bjöd på karaoke, Guitar Hero och män i kvinnokläder. Med andra ord alla ingredienser som krävs för en kul kväll. Kika in på Fiskens blogg för lite bilder...

Steg 3: Lördagen tvingade jag mig upp ganska tidigt, eftersom det var dags för Profondo Rosso-rep. Trots ihållande huvudvärk, knäont (tydligen hade jag slagit i något kvällen innan, även om jag inte har en aning om vad) och sömnbrist gick det riktigt bra! Låtarna satt som de skulle, trots att det var ganska länge sedan vi repade sist.
Efter repet tog jag bilen direkt till Torshälla för släkthäng med Elenors familj, komplett med äggmålning och sällskapsspel. Alltid lika trevligt, men tyvärr innefattar det såklart även inmundigande av en del alkoholhaltiga drycker. Dessutom sov vi över där, så sent blev det också.

Steg 4: Även idag var det Profondo-rep som stod först på dagordningen. Repet gick faktiskt ännu bättre än igår. Känns tryggt inför giget på Fredag, med tanke på att det var ett tag sedan vi spelade ute sist. Märkligt nog har jag känt mig pigg och fräsch hela dagen, trots tvådagars-festandet jag har i ryggen. Det lär dock bli värre imorgon, misstänker jag...
Ikväll är det nämligen dags för Mega på Raw. Jag skall spela skivor och Juvelen, Lasse Lindh samt The Sound OE står på scen. Jag har faktiskt ganska höga förhoppningar. Tror att det kan bli en riktigt kul kväll, även om jag redan idag bävar inför morgondagen då jag förmodligen får betala för tre kvällars festande i rad. Förhoppningsvis kommer det att vara värt det.

Dagens:
Juvelen - Hanna

Ibland är det kul att få post...

...ibland inte. Tack skatteverket.

Dagens:
The Beatles - Money

Någon mer än jag som börjat tröttna på "det här gjorde jag i helgen"-inlägg?

Dessa helgsammanfattningar tenderar att bli ruskigt långdragna (och dessutom ganska ointressanta). Trots det känner jag att jag bör skriva dem. Därför tänker jag nöja mig med följande denna gång:

I fredags var jag och såg på Adams gig på Raw. Han gjorde bra ifrån sig.
I lördags var det kul. Se bilden.

Dagens:
Eldkvarn - Fulla För Kärlekens Skull