Det var allt på tiden...

Jag är inte den vidskepliga typen. Och tur är väl det, eftersom vi, The Profondo Rosso alltså, igår bokade ett gig på Raw Fredagen den 13:e April.
Riktigt kul. Det var ett tag sedan vi spelade live överhuvudtaget, och att få en helt egen kväll på vår lokala favoritklubb (och min arbetsplats i och för sig) känns inte helt fel.

Hoppas ni kan komma!

Dagens:
Catherine Wheel - Crank

Nu är det vår på riktigt!

Igår var jag ledig, men istället för att dega bort hela dagen släpade jag mig upp ganska skapligt, drog på mig blåstället och satte igång med att fixa i ordning scootrarna för våren.

Att byta olja i växellådan, gå igenom alla skruvar och bultar, göra rent luftfilter, ställa tomgången, spänna bromsvajrar, justera växlar och allt annat som bör göras gick förvånanvärt snabbt och smidigt. Båda scootrarna var klara och provkörda redan vid halv två.
Det enda jag inte gjorde var att tvätta av dem. I synnerhet motorerna skulle kunna få sig en rejäl rengöring eftersom de, som synes på kortet, är rätt dammiga. Egentligen skulle jag kanske behöva justera tändningen en smula också, i synnerhet på Touringen (den som är äldst av dem), men vem orkar det när solen skiner? Då vill man bara ut och köra istället.

Valde att ta årets premiärtur på Vespa P200:an. Mest för att jag kände för att dra på lite och den är en smula piggare än Touringen. Det var närmast obeskrivbart härligt att köra genom stan i solen, för att sedan ta sig ut på landsvägen mellan Sundbyholm och Torshälla för gasa på lite. Passade även på att svänga förbi återvinningscentralen Lilla Nyby för att kolla om de hade några kasserade toalettstolar. Det hade de inte, så om någon råkar sitta på en extra spolknapp (eller vad det nu kan heta) till en Gustavbergs-toastol får ni gärna hojta till!

Passade på att åka förbi och ta en fika hos mor och far också, så jag var väl inte hemma förrän vid fem/halv-fem, nöjd och glad efter att ha fått stilla scooterabstinensen som byggts upp under vintermånaderna. Nu väntar jag bara på att delarna jag beställt ifrån SIP Scootershop i Tyskland skall komma också...

Dagens:
Modest Mouse - Florida

Fotoblogg.

Som den ringa skara som läser här regelbundet redan vet så slutade jag för en tid sedan snusa. Som morot för att lyckas med det köpte jag mig en Nikon D80 slr-kamera. Har länge varit sugen på en systemkamera, och tänkte som så att om jag nu slutar snusa så kan pengarna jag sparar in på nikotinet gå till avbetalningarna på kameran istället.

Nåväl. Har på sistone haft med mig kameran nästan överallt och fotat så mycket jag bara kan. I ärlighetens namn har jag ju ingen som helst erfarenhet av foto med systemare tidigare, så därför har jag fått lära mig genom att pröva mig fram. Men det känns liksom lite som att jag vill göra något mer med bilderna än att bara spara dem på hårddisken...

Därför har jag nu, som ett litet komplement till den här bloggen, även startat en fotoblogg. Jag kommer förmodligen att bygga på den vartefter, men ett grundutkast hittar ni här. Enjoy!

Dagens:
Fleshquartet (med Freddie Wadling och Stina Nordenstam) - Walk

Och så har ännu en helg gått...

Fredagen: Ingenting särskilt gjordes. Efter att ha jobbat tio dagar i sträck (gud, vad jag älskar handeln ibland) kände jag mig ganska mör, därför blev det en lugn hemmakväll med snacks, lite spel och tv-tittande. Ok...vi tog ett par öl också. Men bara ett par.

Lördagen: Upp i ottan (eller åtminstone vid nio, det är tidigt nog en ledig dag), för att sedan ge sig ut med bilen. Eftersom spolanordningen till vår toalett pajjat styrdes kosan allra först till Comfort för att köpa en ny sådan. "Det är ju bara en liten insats i plast med en knapp på, så den kan väl inte kosta mer än någon hundring", tänkte jag. Jo, visst. 359 kronor! För en plastbit!?
Nä. Jag köpte den visserligen, men har ännu inte öppnat förpackningen så att jag kan byta in den. Imorgon är det jag som åker till tippen och kollar om jag inte kan hitta någon kasserad toastol att kannibalisera.

Efter att ha blivit skinnad på Comfort, svängt förbi ÖB samt besökt Ludwigs Musik och ett tämligen värdelöst outlet (från vilket vi trots allt fick med oss ett gäng nya te/kaffe-muggar) hann vi med att fika hos både mina och Elenors föräldrar OCH besöka en loppmarknad.

På kvällen var det 29-årsfest hos Ljungman. Jag, Elenor och Apelmo gav honom Varför tror du vi låter som vi låter? (en trevlig bok om svensk punk) plus en (gräsligt smaklös) Borat-tischa. Jag tror han blev gladast över t-shirten, som ni kan se honom posera lite skönt Vogue-inspirerat i på bilden ovan.
Det var en trevlig fest. Tyvärr så trevlig att vi aldrig kom ut på krogen. Jag säger tyvärr på grund av att det därför blev alldeles för sent och dessutom ett par groggar (något jag så gott som aldrig köper ute) utöver ölen jag tagit med mig. Vilket osökt för oss vidare till:

Söndagen: Som spenderades med den värsta huvudvärken jag haft på år och dag. Vet inte om den berodde på lördagskvällens alkoholintag, sömnbrist, utmattning eller en kombination av de tre. Hemskt var det hur som helst. Ungefär som om någon körde in en ishacka i pannan på mig och sakta bände itu mina hjärnhalvor. Huvudvärken började dock bedara framåt eftermiddagen och jag klarade plötsligt av att förflytta mig längre sträckor än den mellan soffan och vattenkranen i köket. Därför blev det en lite längre promenad med hunden i solen, och sedan inhandlades pizza på Nejlikan. Jag hade inte testat deras upphypade stenungsbakade pizzor tidigare, men måste säga att de levde upp till förväntningarna! Mitt enda klagomål är att de faktiskt hade lite för mycket ost på. Det trodde jag nästan inte var möjligt, men efter att ha lagt märke till att ostlagret på pizzan var nästan dubbelt så tjockt som själva degen tvingades jag konstatera att det faktiskt kändes lite...äckligt.
Den positiva sidan av denna flottchock var att resterna av min bakfylla var som bortblåsta efter den och att jag därför kunde dega bort resten av Söndagen utan att distraheras av huvudvärk och kallsvettningar.

Dagens:
Catherine Wheel - She´s My Friend

En liten påminnelse...

Den 4:e April är det dags. Jag har oljan, folkölen och hantlarna redo...


Dagens:
Tunga vikter och proteintillskott

Jag vet vilken jag föredrar...

Komar, Melamid och Soldier är tre amerikanska låtskrivare som för ett par år sedan fick idén att genomföra en statistisk undersökning för att utröna vilka beståndsdelar som är mest respektive minst önskvärda i musik enligt gemene mans tycke och smak. Undersökningen gjordes (så vitt jag förstått det) med hjälp av en enkät som innehöll frågor om allt ifrån det rent musikaliska (vilka instrument som var önskvärda/inte önskvärda, vilken typ av låt det skulle vara och så vidare) till de mer tematiska aspekterna (vilken typ av text man ville/inte ville ha och liknande).

Men det är inte undersökningen i sig som är det intressanta. Det intressanta är att de inte nöjde sig med att sedan sammanställa svaren och sedan skriva en avhandling på normalt forskar-manér. Nope, istället skrev man två låtar baserade på resultaten!

Den första låten, The Most Wanted Song, innehåller alla de ingredienser som var vanligast förekommande i postivt sammanhang. Den är ganska traditionellt instrumenterad och låter som en random Rn'B-ballad, komplett med smeksam sång, saxofon och kärlekstext. Föga överaskande är den också fullständigt ointressant.

Det kan man däremot inte säga om det verk som baseras på vad undersökningen visade var icke önskvärt i musik enligt the average american Joe.
Låten, som heter The Most Unwanted Song (såklart), är över 25 minuter lång, kastar sig vilt mellan lugna och intensiva partier och är full av oväntade, omotiverade och plötsliga byten av såväl tempo som stil. Några av instrumenten som förekommer är dragspel, säckpipa, banjo, tuba, flöjt och synth. Sången består till största delen av en opera-sopran som ibland ger sig in i atonala partier eller rappar. På ett par ställen i låten dyker även en barnkör upp och sjunger bland annat reklam-jinglar och politiska slogans. Texten i övrigt (alltså, utöver reklamen och propagandan) verkar handla mest om cowboys och julfirande.
Behöver jag ens berätta att den är helt fantastisk? Jag låg, bokstavligen, och vred mig av skratt på golvet framför datorn när jag hörde den första gången!

Här nedanför finner ni länkar till låtarna. Lyssna, njut(?) och berätta sedan vilken du gillade mest!

The Most Wanted Song
The Most Unwanted Song

Dagens:
Komer & Melamid And Dave Soldier - The Most Unwanted Song

Popmusik är sannerligen djävulens påfund.

Det här kan ses som ett litet tillägg till gårdagen inlägg, då jag kom på att jag utelämnat en ganska intressant incident från helgen.

Som sagt så spelade jag skivor på Raw under Lördagskvällen och det var riktigt kul, trots att det inte såg alltför lovande ut till en början. Till en början var det inte mer än en handfull gäster, men framåt tolvsnåret rann folk till och snart hade jag ett ganska bra golv. Runt klockan halv ett kom en ung tjej fram. Hon var väldigt glad och sade att hon tyckte jag spelade bra musik. Kul, så klart. Det är alltid kul med positiv respons, i synnerhet eftersom folk i allmänhet inte säger så mycket om de är nöjda med musiken som spelas, utan har en tendens att bara dansa på.

Nu berättar jag så klart inte detta för att skryta om att folk tycker jag är bra som DJ, utan för att hon kom tillbaka igen senare under kvällen. Då var hon ännu gladare och gav mig ännu mer beröm. Återigen: kul! Klart man blir lite smickrad...Men när hon kom tillbaks en tredje gång, gladare än någonsin började det kännas en smula märkligt. Inte minst på grund av vad hon sade:
"Du spelar jättebra! Verkligen bra musik! Jag är kristen, men tycker du spelar jättebra musik och dansar ändå!"

OK...inget ont om folk med djup tro. Jag kan ibland önska att jag själv kunde förlita mig på en högre makt på det viset. Det är nog ganska skönt. Trots det kan jag inte låta bli att tycka att det är en smula märkligt att uttrycka sig på det sätt hon gjorde. Som jag kan se det kan det tolkas på något av följande sätt:

• Musiken du spelar är egentligen inte ok att dansa till, då den är ogudaktig.
• Musiken du spelar är egentligen inte ok att dansa till, då du är ogudaktig.
• Att dansa är ogudaktigt och därför egentligen inte ok.
• Jag är nyfrälst och känner att jag måste berätta för alla att jag är kristen.

Samtliga dessa alternativ känns lite sådär, va? Hur mycket jag än funderar kan jag dock inte komma på någon vettig förklaring till varför hon annars skulle uttrycka sig som hon gjorde.
Någon som har ett annat förslag, kanske?

Dagens:
PJ Harvey - Sheela-Na-Gig

Trevlig helg, tråkig blogg.

Blir ett sådant där trist "det här hände i helgen"-inlägg idag.

Fredagen: Mor min fyllde år, alltså bar det hem till föräldrarna efter att ha slutat jobbet. Mormor och Morfar var där. Det bjöds käk och alkohol. Mycket trevligt. Åkte därifrån alldeles för sent med tanke på att det var min jobbarhelg och jag skulle vara på plats 9.30 dagen efter. Och ändå åkte jag inte hem direkt, utan fortsatte till Veronica och Tim. Verro fyllde också år och Elenor var redan där. Kom inte hem förrän efter tre någon gång. Smart, Ronnie.

Lördagen: Har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Åtminstone upplevde jag det så då. Var helt vimmelkantig på jobbet. Huvudet dunkade och det kändes som om något hällt grus i ögonen på mig. Jag måste erkänna att jag, på grund av detta, inte var helt övertänd inför kvällen då jag skulle spela skivor på Raw. Att det inte var mer än någon enstaka gäst på plats när jag kom dit vid tio-snåret gjorde mig inte direkt mera peppad, trots att jag sovit en stund på kvällen och därför kände mig lite fräschare. Mot alla odds tog sig dock kvällen rejält och utvecklade sig till en av de roligare kvällarna bakom Raws skivspelare på ett tag! Det blev riktigt skapligt med folk och en skön kväll. Goodie.

Söndagen: Slog upp ögonen med viss bävan när klockan ringde...trots allt hade det blivit ett par öl medan jag spelade kvällen innan. Dessutom stängde vi förrän två. Följdaktligen jag haft två dygns kombinerad sömnbrist och bakfylla att tampas med. Till min stora förvåning mådde jag dock riktigt skapligt...ja, till och med bra! De fyra timmar jag skulle jobba gick som en dans och när jag slutat för dagen plockade Elenor upp mig med bilen utanför Cityhuset. Därefter bar det av till Kjula. Ljungman och Knutten är barn/husvakt där åt L´s brorsa och hans fru i en vecka. Kan inte vara så kul att sitta isolerade i Kjula med två ungar, så vi tänkte att vi skulle komma och ge dem lite support.
Vi skulle käka där och till min stora glädje hade Ljungman dragit fram grillen för första gången i år! Fint med grillpremiär såhär mitt i Mars! När vi krubbat blev det ett snabbt parti TP, sedan skulle kidsen sova och därför åkte jag och E hem.

Allt som allt en ganska bra helg, med två kvällars lite osunt leverne och en ganska vuxen söndag.

Dagens:
The Notwist - Consequence

Hej sol!

Inte ens mitten av mars och 18 grader varmt i solen på förmiddagen om min termometer stämmer. Fantastiskt. Igår var jag dessutom ledig hela dagen! Därför gjorde vi i ordning picknick, packade in oss i bilen och begav oss till Sigurdsristningen.

Ni som är från Eskilstuna vet såklart vad Sigurdsristningen är, men för er andra kanske jag bör klargöra att det är en ganska stor, ganska gammal och egentligen ganska menlös hällristning som kommunen är ganska förtjust i att använda ganska mycket i ganska tråkig marknadsföring för staden.
Den är dock riktigt vackert belägen, och därför ett perfekt mål för en utflykt på vad som kändes som en av årets första riktiga vårdagar.

Det är lustigt. Jag har absolut inga problem med vintern. Kan till och med njuta av en riktigt kall, solig vinterdag. Trots det är det otroligt vilken nytändning man får när vårsolen tittar fram och man kan dra på sig en tunnare jacka.

Håller det här vädret i sig kan jag nog plocka fram scootrarna vilken dag som helst. Det vore fint.

Dagens:
Grinderman - Depth Charge Ethel

Ett litet avkall från mina principer.

I normala fall är jag väldigt skeptiskt inställd till det mesta som liknar kedjebrev, roliga "skunk-frågeformulär" och liknande. På sistone har dock en så kallad "utmaning" spridit sig som en löpeld bland de bloggar jag brukar läsa, och nu har även jag blivit utmanad. Av både Jocke och Urby, faktiskt. Därför tänker jag göra ett undantag och delta den här gången. Låt det dock inte bli en vana att skicka sådant här vidare till mig nu!

Här är reglerna:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Inga oklarheter där, va? Ok. Då kör vi:

• Jag brukar alltid vidhålla att den första konsert jag var på var Ride på Bergslagsrocken -93, alternativt Faith No More på Cirkus under deras Angel Dust-turné samma sommar om vi pratar enskilda konserter - inte festivaler. Det är inte helt sant. I själva verket var min första riktiga konsert Svenne Rubins i Parken Zoo någon gång i slutet av 80-talet. Jag försöker dock intala mig själv att den inte räknas eftersom de egentligen bara råkade spela när vi var där, trots att jag har en signerad LP som bevisar motsatsen.
• Inte nog med det. Jag äger även en signerad LP med Mats Rådberg Och Rankarna. Jag minns inte vad den heter, men den innehåller svensktopps-hitten Konto-Kurt och över fordralet står skrivet: "Till RonnPublishie från Mats". Klockrent.
  
• Ibland när jag kör mina scootrar (i synnerhet om det är min Vespa Touring 150 -60) brukar jag nynna på The Who-låtar och försöka känna mig som Jimmy i inledningscenen av Quadrophenia. Trots att han kör Lambretta, inte Vespa.
  
• Precis som Anders har jag vissa autistiska/tvångssyndrom-tendenser, och vill gärna ha saker och ting (pennor, fjärrkontroller, telefoner och liknande) ordnat i fina, prydliga rader. Helst skall de även ligga i storleksordning.
• Än idag brukar jag göra gitarrposer när jag kollar mig i spegeln. Särskilt om jag skall ut och svira och just har tagit på mig kvällens outfit.
• Jag är något av en internetjunkie i allmänhet och en forumhängare i synnerhet. Har en fyra-fem olika forum jag besöker regelbundet. Ett av dem är ett modeforum för män där jag till och med ibland postar bilder på mig själv i "det här har jag på mig idag"-tråden så att andra sedan kan komma med konstruktiv kritik. Självklart kommenterar jag även andras kläder också. Tragiskt, jag vet.
  

Sisådär. Ett antal mer eller mindre pinsamma fakta om mig själv. Nu är det er tur Fyris, Masser, Mashen, Matte, Anna och Emre.

Dagens:
Faith No More - Midlife Crisis

Skönt att TV-shop håller stilen.

Jag minns när vi fick kabel-tv. Jag bodde i Lagersberg och jag gick på lågstadiet. Det var verkligen fantastiskt. Inom loppet av en natt gick vi från att ha fått nöja oss med SVTs ynka två kanaler till att ha tillgång till en uppsjö sköna stationer från hela världen! Från kanal 1 och 2 till Sky-channel, Eurosport och MTV! Från Björnes Magasin och ytterligare en Balthazar-repris till Transformers, G.I.Joe och wrestling! Livet lekte och jag gick upp varje lördagsmorgon vid klockan sex för att inte missa någon av de otroligt tuffa tecknade serier som visades.

Märkligt nog är det program som etsat sig fast mest TV-shop. Förmodligen på grund av att det verkade som om det var det enda de visade på TV3 under för- och eftermiddagarna. Dessutom känns det som om det alltid var samma tre-fyra avsnitt som upprepades dag efter dag, timme efter timme med en i slutändan nästan hjärntvättande konsekvens. Vem minns inte till exempel Didi Seven; det mirakulösa fläckbortagningmedlet som löste upp all smuts men skonade färgerna på dina kläder? Det var så effektivt att man till och med kunde rensa oljeblandat vatten med det! Det var bara att hälla lite Didi Seven i en skål med kolsvart vatten och röra runt lite. På nolltid var vattnet kristallklart igen. Sedan fanns såklart de laserslipade köksknivarna som var tillverkade i så hård metall att man till och med kunde dela läskburkar med dem utan att de förlorade sin skärpa. Och hårklipparen man kopplade till sin dammsugare.

Dessutom leddes så gott som alla program av samme figur; en smått hysterisk man i 40-årsåldern med stora glasögon som alltid var iklädd stickade tröjor och skrek: "Are you impressed? I AM IMPRESSED!". Fantastisk infotainment i sann sektanda.

I morse tittade jag på TV när jag käkade frukost. Trean visade TV-shop och programmet handlade om ett nytt, fantastiskt träningsprogram kallat Core Rhythms. Core Rhythms är utvecklat av fyra världsberömda dansare och baseras på latinamerikanska dansrörelser. Med andra ord skall du gnida, rulla och jucka dig till en slankare, mer vältränad kropp. Om det funkar? Titta på hur vältrimmade alla dansare är och avgör sedan själv! Det är i alla fall så TV-shop vill att vi skall göra. Själv är jag inte hundra procent övertygad om att det räcker att vicka lite på höfterna för att utveckla muskler i klass med de Carl Dyall har, men jag kan inte förneka att min morgon kändes en smula ljusare efter att jag sett programmet. Tråkigt nog för TV-shops del beror det mest på att hela idén med Core Rhythms samt den nästan halvtimmeslånga reklamfilmen är bland det mest idiotiska, för alla inblandade förödmjukande och underhållande jag sett på länge.

Så: låt mig härmed utbringa en eloge till TV-shop! Efter vad som nu måste vara närmare ett decennium i rutan lyckas de fortfarande gräva fram de mest onödiga, otrovärdiga och osannolika produkter man kan tänka sig, paketera dem i sanslöst underhållande urusla tv-program och visa dem på perfekt sändningstid för att rädda min förmiddag!

Men för all del - tro inte på mitt ord! Se efter själva:
Här hittar ni TV-shops site, på vilken ni kan läsa mer om Core Rhythms och hur du gör för att ta del av deras oslagbara erbjudande.
Och missa för allt i världen inte den korta reklamfilmen för denna nya, fantastiska träningsmetod som garanterat kommer att förändra både din syn på träning och hur du ser ut!

Dagens:
Tom Waits - Rain Dogs

Det här kanske faktiskt kommer att gå vägen...

Fantastiskt. Det börjar faktiskt kännas riktigt skapligt nu, trots att min kropp inte fått någon form av nikotin på nästan nio dagar. Jag skall inte ljuga och säga att jag inte tänker på snus flera gånger i timmen, för det gör jag fortfarande. Skillnaden emot tidigare är att det inte känns lika jobbigt att tänka på det. Jag har börjat landa, känner mig inte lika förvirrad, okoncentrerad och yr som tidigare. Till och med mitt humör börjar återgå till det normala. Ok, det kanske inte är 100% stabilt än. Jag märker fortfarande själv att jag tänder till ganska snabbt och för ovanligt små och fåniga saker, men det är ändå betydligt bättre än de första dagarna. Jag vill inte längre strypa folk för att de tilltalar mig.

Faktum är att det hela gått oförskämt lätt än så länge. För lätt, faktiskt...jag kan inte låta bli att vänta på bakslaget. På att jag skall vakna upp någon morgon med abstinensen från helvetet, komplett med huvudvärk, svettningar och vansinnesutbrott. Visst har det varit riktigt jobbigt till och från även nu, men jämfört med vad jag förväntade mig har det gått ganska smärtfritt.

Ett nytt, otippat snus-withdraval-syndrom har dock infunnit sig de sista dagarna: sömnlöshet.
Jag har inte varit det minsta trött på kvällarna och när jag väl tvingat mig själv i säng har jag legat vaken i timmar. Det märkligaste med sömnläsheten är att den inte påverkat mig nämnvärt. Normalt sett brukar jag bli ett smärre vrak om jag sovit mindre än sex timmar en natt (helst vill jag sova åtta eller mer, men den absoluta smärtgränsen ligger vid sex). De sista nätterna har jag snittat typ fyra. Ändå mår jag ganska skapligt. Mycket märkligt. Om det inte ger med sig snart lär dock sömnbristen komma ikapp med mig, så jag hoppas jag får sova ut ordentligt inom en inte alltför avlägsen framtid.

Ikväll blir det en lugn hemmakväll. Hade ganska långt gångna planer på att gå och se Black Belt, men med tanke på de senaste nätternas sömnlöshet (i kombination med aPublishtt jag skall upp och jobba tidigt lördag/söndag och skall ut imorgon kväll) känns det som en bättre idé att stanna hemma och försöka sova ikapp.

Dagens:
Nick Cave & The Bad Seeds - The Weeping Song