Tjuvstart.

Idag var det äntligen dags. Årets första scootertur. Trots att det varit kallare och snöigare än på många år kom den faktiskt tidigare än vanligt. Jag brukar plocka fram dem kring påsk.

Fast, egentligen var det inte riktigt meningen att det skulle bli premiärturen. Egentligen skulle jag bara hämta hem Touringen från Smedjan (där den fått bo över vintern) till garaget via kortast möjliga väg för att kunna finjustera ett par grejer i lugn och ro hemma...men eftersom det otippat nog varken var särskilt kallt eller halkigt att köra blev det lite längre än så. Jag blev helt enkelt tvungen att köra en vända runt stan. Och svänga förbi mina föräldrar för att säga hej. Och åka och handla lite på Tuna Park.

Detta innebär knappast att jag kommer att börja köra dagligen än på några veckor minst. Det är jag lite för rädd om mig själv, och framförallt scootrarna, för att göra. Men det var skönt att få köra av sig lite i alla fall...och det är verkligen otroligt hur mycket lättare en kort tur genom stan på en italiensk tvåhjuling kan få allt att kännas.

Dagens:
Tony Christie - (Is This The Way To) Amarillo

Allt är förlåtet, Malmö.

Jag har bara varit i Malmö någon enstaka gång tidigare och om jag skall vara helt ärlig har staden inte övertygat mig helt. Det är inte direkt så att jag tyckt illa om den, men jag har inte heller upplevt den så där helt fantastisk som många andra verkar tycka den är.

Den här helgen ändrade dock lite på det - Malmö var soligt, snöfritt och varmt. Det var till och med plusgrader. Och den kortare lilla tur genom staden som vi, trots det ganska späckade årsmötesschemat, lyckades klämma in på lördagsförmiddagen gav mig en känsla av att Möllevången nog kanske kan vara en stadsdel jag trivs riktigt bra i.

Det var en mycket lyckad helg på alla andra punkter också, men jag ämnar inte tråka ut någon med långdragna detaljer. Det räcker nog fint att kortfattat nämna att de olika mötena med såväl Lambretta Club Sweden som för SSK:s räkning (både lokalgrupperna och det "riktiga" årsmötet) flöt på och var ungefär som sådana möten brukar vara, middagen var vansinnigt god och att det var fint att få umgås med trevligt scooterfolk både på fredag- och lördagskvällen samt se Malmöiternas fina scootergarage Kajutan där det bjöds festligheter tills siste man gav upp efter lördagens möten och bankett. Inte ens bilresan, vare sig dit eller hem, kändes särskilt jobbig - mycket på grund av trevligt resesällskap i form av Ola och Nina från Linköping.

Dessutom var det en ny, och ganska annorlunda, upplevelse att tvingas planka ut, inte in som väl är det vanliga, från Folkets Park.

Dagens:
Nicole Willis And The Soul Investigators - If This Ain't Love (Don't Know What Is)

Skåne, here I come!

I helgen det dags för årsmöte med Svenska Scooterklubben och Lambretta Club Sverige med allt som hör till: förutom själva mötena blir det som alltid middag, samkväm och inte helt otänkbart ett visst mått fest.

Årsmötet är ju på något sätt alltid startskottet för årets scootersäsong och jag ser såklart fram emot såväl det som att få att träffa alla - så här under vinterhalvåret är det ju trots allt mest de scooterister som bor i något sånär närliggande städer man träffar men vid årsmötet kommer ju folk från hela landet. Jag ser dock mindre fram emot att köra hela vägen till Malmö. Och framför allt ser jag mindre fram emot att köra hela vägen hem på söndag. Även om det säkert kommer att vara värt det.

...och nej - jag kommer inte att åka scooter dit. Nog för att jag är hängiven, men riktigt SÅ hängiven är jag inte.

Dagens:
The Beautiful South - A Little Time

Waking up has never been easy.

I lördags var vi i Södertälje för att fira både Elles kusins kille Robban (smaka på den släktskapsbeskrivningen) och deras son Cody som fyllt år i veckan (med 30 års skillnad på födelsedatum dock).

Det var egentligen inte så annorlunda från hur det brukar vara när vi åker dit (vilket varit ganska ofta sista tiden) - lite mat, lite gitarrspelande, en hel del tv-spel, en hel del dryck och lite senare i säng än vi från början tänkt oss. I alla fall för somliga.

Den här gången var dock även Elles syster med kille och son på besök. På grund av detta blev uppvaknandet lite bryskare än det brukar vara när vi sovit över där: jag väcktes vi 9-snåret av två hysteriska sexåringar. Av vilka den ena hoppade upp och ned på nederkanten av den upplåsbara säng vi sovit i så att jag bokstavligen studsade ett par centimeter upp i luften medans den andre satt på min bröstkorg med ett gevär riktat mot mitt ansikte och skrek "PANG-PANG-PAAAAANG!".

Och så undrar folk hur det kommer sig att jag och Elle inte skaffat några barn trots att vi varit tillsammans så länge?

Dagens:
Elastica - Waking Up

Gammal skåpmat...igen.

Kom just på att jag av någon anledning inte tänkt på att lägga upp resten av bilderna från mekkvällen vi hade med Lambretta Club Sthlm för ett tag sedan.

Så, här kommer ytterligare en som visar hur mysigt man kan ha det i ett överbelamrat garage på Söder. Om inte annat bara för att hålla inläggen strömmande nu när det känns som om jag kommit igång lite igen.

Vill ni se fler bilder (både från garaget och Club 5:15 som vi fortsatte till sedan) finns några här.

Nu. Är. Det. Helg.

Dagens:
Liberator - Ruder Than You

Lappsjuka.

Att spendera en helg på ett så gott som folktomt hotell i ett så gott som folktomt samhälle utan någonting vettigt att göra överhuvudtaget kan leda till ett beteende som är lätt att uppfatta som udda och en smula märkligt.

Dagens:
Belle & Sebastian - The Stars Of Track And Field

Det kom en bild på mailen...

Foto: Gunnar Eriksson

...från herren som äger den den Vespa GT som figurerat här på bloggen vid ett par tillfällen på sistone.

Bilden är tagen härom kvällen då jag besökte honom för att försöka sparka liv i den stackars scootern som stått still i ett antal år efter att ha fått problem med en läckande förgasare och tendenser till att vara svårstartad. Denna gång var det inga särskilt komplicerade grejer - byte av flottörnålen (vilket verkar vara något av en epidemi vad gäller de scootrar jag haft att göra med på sistone) samt en snabb justering av brytarspetsarna löste såväl läckage- som startproblemen. Nu återstår bara att få ordning på elsystemet som tydligen dragits om på ett fantasifullt sätt av någon händig filur en gång i tiden, med diverse märkliga belysningsfel som följd. Med lite flyt kommer alltså ännu en klassisk plåtscooter, av i Sverige ganska ovanlig modell dessutom, att vara på vägarna igen till i sommar.

Lägg märke till den obligatoriska mekarglipan mellan tröja och byxlinning.
"Dress for the occassion", som det brukar heta...

Dagens:
Bright Eyes - Jejune Stars

30-åringen.

Det var så trevligt igår att jag inte tog en enda bild på hela kvällen. Därför kör jag den här som jag tog på Jocke under en utflykt till Vilsta igen, trots att den varit med tidigare.

Igår var det överraskningsfest för Jocke - god vän, gammal bandkompis och Blacksmiths-kollega.
Han trodde att han skulle iväg på en hotellweekend eller liknande med sin flickvän Helena, men då de klev ut på gården stod vi närmare 50 pers och väntade på honom. Efter att ha sjungit och utdelat grattiskramar fortsatte hela gänget till Bio Contrast, som ligger precis runt hörnet, för att där umgås, äta och dricka samt dansa till sent inpå natten.

Hur trevligt som helst. Och den den något chockade min Jocke gick runt med i stort sett hela kvällen kommer jag att kunna leva på länge.

Dagens:
Paul Heaton - The Pub

Ankattack!

Vi matade änder idag. Alltså, de är onda. Jag tror verkligen det. Kolla bara på blicken. Och gapet.
Visst, det ser ut som han är på väg mot brödbiten jag håller i, men jag är övertygad om att han i själva verket satsade på ett finger eller två. Brödet såg han bara som en bonus.

Dagens:
Antony And The Johnsons - Shake That Devil

Ketchupeffekten.

Mitt liv känns lite som att det består av totala kontraster för tillfället: antingen har jag för lite att göra. Eller så har jag alldeles för mycket att göra.

Just nu har jag alldeles för mycket. Så där mycket så att man inte riktigt vet hur det på något sätt överhuvudtaget skall vara möjligt att pussla ihop allt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för ifall det är något bra eller dåligt...

Trots det har jag i alla fall igår lyckats få igång Vespa GT:n jag nämnt här tidigare och idag dessutom skicka in lite material till nästa nummer av Scooteristen (med exakt 15 minuter kvar av deadlinedatum).
"A small victory" eller hur är det man brukar säga?

Dagens:
Devo - Whip It

Aj.

Om någon mot förmodan läser här och någon mot förmodan undrar varför det plötsligt kommer två inlägg i rad så beror det på att föregående skrevs igår, men jag råkade tydligen trycka på "spara" istället för att publicera det.

Hur som helst, apropå nyligen nämnda hemgym var jag så klart tvungen att gå ned och inviga det igår kväll. Det kanske är svårt att tro, men en gång i tiden var jag faktiskt en riktigt träningskille och sprang på gym tre-fyra gånger i veckan. Någon gång längst vägen tappade jag dock motivationen en smula. Det gick längre och längre tid mellan turerna till gymmet och till sist slutade jag gå dit helt.

Vid det här laget är det flera år sedan jag senast styrketränade, bortsett från några halvhjärtade försök att göra lite armhävningar och liknande i hemmet. Jag försökte även, tillsammans med Elle, komma igång att börja springa för ett par vintrar sedan men det var alldeles för tråkigt (inte på grund av henne, utan på grund av att jag hatar att springa) och rann snabbt ut i sanden.

Därför kändes det riktigt skönt att få gå ned i källaren och dra i lite vajrar, lyfta lite vikter och liknande. Men, jösses, vad jag överskattade min egen förmåga. Har man en gång varit något så när vältränad vill man ju liksom inte inse att man kanske tappat en del styrka utan vill gärna köra på som när man slutade träna för X antal år sedan. Därför lassade jag på ganska ordentligt med vikter. En mycket dålig idé visade det sig - jag höll nämligen på att avlida efter bara ett par övningar, och när jag slutligen gav mig på bicepscurl (som det så fint heter) orkade jag med så lite att jag inte ens vill skriva ut vikten här. Efter ett pass på sisådär en fyrtio minuter kröp jag mer eller mindre upp för trapporna till lägenheten...och då hade jag ändå inte ens tränat benen.

Nåja, jag får väl försöka se det som någon slags motivation att komma igång igen...kanske.
För att vara lite positiv har jag i alla fall inte alls lika mycket träningsvärk idag som jag förväntade mig. Fast den slår väl till imorgon istället bara för det.

Dagens:
...And You Will Know Us By The Trail Of Dead - Let It Dive

Jag skruvar på allt.

Av någon anledning har jag en tendens att då och då spendera sena kvällar, ibland till och med nätter, med verktygen i högsta hugg - skruvandes, bankandes och ibland även svärandes.
Det är kanske inte så konstigt, utan snarare en naturlig del av mitt scooterintresse.

Igår var en sådan kväll. Jag skruvade, bankade och svor (inte så lite) hela kvällen. Faktum är att jag tror att klockan, trots att det var en vardagskväll, var bortåt halv två när jag slutligen ansåg projektet vara klart och gick och lade mig.
Inget konstigt med det egentligen - jag har en tendens att tappa bort (eller kanske snarare bara skita i) tiden när jag håller på med sådana saker och är dessutom sjukt envis vilket leder till att jag ofta vägrar ge mig förrän jag lyckats med vad det nu må vara jag håller på med. Även om det sunda förnuftet säger att jag borde gett upp för flera timmar sedan samt gått och lagt mig för att fortsätta en annan dag istället. Det är helt enkelt en del av min personlighet och inget ovanligt.

Något som dock var ovanligt var att det denna gång INTE var en scooter jag skruvade och hamrade på samt svor åt. Det var ett multigym.

Här vill jag passa på att klargöra att det inte är så att jag drabbats av någon slags hjärnsmälta och gått in i en hälsopsykos. Det är bara bostadsföreningen jag bor i som bestämt sig för att det var dags att investera i medlemmarnas hälsa och köpa in lite träningsgrejor, varav denna monstermaskin var en. Och på något märkligt sätt föll det på min lott att vara den som skruvade ihop skrotet. De tänkte väl kanske att jag var van vid verktyg...eller bara dum nog att inte säga nej, vad vet jag?

Hur som helst var det hela ihopskruvat och klart när jag väl gick och lade mig.
Nu är det bara för alla i huset att träna loss och göra sig redo för Beach 2011.

Dagens:
Johnny Cash - If You Could Read My Mind

Roligast på länge.

Bryter bloggtorkan med det kanske roligaste YT-klipp jag sett på år och dar.
Han har bra musiksmak, grabben. För visst menar han väl bandet?



Dagens:
The Turtles - Happy Together

Som sagt: lågvarv.

Älvdalen, ja...vad skall man säga? 1800 innevånare. En krog (som var stängd när vi tänkte gå dit - den hade bara öppet en kväll i veckan). Hagström- och porfyrmuseumet (som jag verkligen ville se men som också var stängt). Några småbutiker (som var stängda). Och av någon anledning hela fem pizzerior (som var öppna).

Trots det en riktigt skön helg. Eller kanske snarare på grund av just det...
Vi hängde på hotellrummet, badade bubbelpool, jag plinkade lite på gitarren och skrev ihop ett par nya grejer att spela in någon gång, tog en promenad i staden och besökte ett brandtorn som var så igensnöat att vi fick gräva oss in.
På något sätt är det ganska avslappnande när det inte finns någonting överhuvudtaget att göra egentligen. I alla fall när det bara rör sig om en helg.

Vi besökte även det enda konditoriet och prövade den lokala delikatessen: Lars Kristerz-bakelsen. Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin hört dem på riktigt (och tror ärligt talat inte att jag mår sämre för det), men efter en helg i Älvdalen känns det som om vi fått en tillräckligt stor Lars Kristerz-dos för att klara oss resten av livet ändå. De fanns verkligen överallt. Förutom bakelsen satt det Lars Kristerz-affischer på varenda anslagstavla (det vill säga tre stycken) i stan. Till och med på hotellet och båda butikerna (Coop och ICA) sålde de Lars Kristerz-skivor, böcker och t-shirts.

Bakelsen var tokroligt utformad och lite för söt. Precis som jag tror att jag skulle tycka deras musik är om jag hade hört den.

På söndagen tog vi en sväng förbi Sälen på väg hem. Där passade Elle på att utnyttja äventyrspaketet hon fick när hon fyllde 30 och åkte hundspann ut på fjället. Det gick assnabbt och de Alaskan Husky-hundar som drog henne var tokpeppade. De skällde, slogs och bajsade i farten berättade hon glatt när hon kommit tillbaka. Jag fick inte följa med utan spenderade istället de två timmarna hon var ute på hundäventyr med en bok, kaffe och sjukt goda våfflor på Gammelgården som låg precis intill. Varför avsluta en slapp helg med att göra något vettigt, liksom?

Dagens:
The John Barry Seven - Walk Don't Run

Lågvarv.

Om en liten stund hoppar vi in i Alfan (som farsan varit vänlig nog att ställa till vårat förfogande hela helgen) och kör emot Älvdalen där vi skall spendera två nätter på hotell.

Wikipedia skriver att Älvdalen är centralort i Älvdalens kommun och har cirka 1800 innevånare. Ja, just det - 1800 innevånare.

Jag har ingen aning om vad man kan hitta på där förutom att besöka Hagströmmuseumet (som av någon märklig anledning också är ett porfyrmuseum)...men det har såklart vinteröppettider och är stängt när vi kommer dit.

På söndag skall i alla fall Elle utnyttja äventyrspaketet hon fick då hon fyllde 30 för att åka hundspann. Det gäller dock bara för en person, så jag får väl försöka hitta ett fik eller något att slå ihjäl de timmarna hon är ute och lattjar med vovvarna i snön på.

Jag har en känsla av att det här kan komma att bli den mest fartfyllda helgen i mannanminne.

Dagens:
Secret Affair - Time For Action

Vuxna män gör saker tillsammans...

...till exempel hänger i ett källargarage på söder i Stockholm och mekar med små italienska tvåhjulingar. Med allt som behövs till - bra musik, en kyl ordentligt fylld med öl och snacks i mängder. Somliga vuxna män bestämmer sig sedan för att det är dags att rensa bort så mycket skrot som möjligt från sin garageplats och slumpar därför bort kartongvis med blandade Lambrettadelar, varpå andra (såsom jag) köper kartongvis med delar de egentligen inte behöver åt både sig själva och vänner.

Ibland fortsätter vuxna män sedan ut på modsklubb (via äventyrliga taxiresor under vilka chauffören försöker köra dem till helt fel ände av staden) där de snackar, hänger lite till, dansar samt dricker lite mer öl tills stället stänger. Sedan hamnar de på en soffa hemma hos några det inte alls var ursprungsplanen att sova hos.

Dagen efter vaknar vissa vuxna män förvånansvärt tidigt och i oförtjänt piggt tillstånd, tar sig våghalsigt genom ett blött och halkigt Stockholm till centralstationen, där de sedan hoppar på tåget för att så småningom anlända till sin hemstad igen. Nöjda med ännu en helg i goda vänners lag och att det faktum att det är vinter, snöigt, mörkt och snorhalt inte innebär att man inte kan hitta på ett sätt att ändå få ägna sig åt sådant som är viktigt tillsammans.

Dagens:
Ramsey Lewis Trio - Wade In The Water

Ett ljus i vintermörkret.

Jag hoppar strax på tåget till Stockholm för att spendera en kväll med mina goda klubbkamrater i Lambretta Club Sthlm. Det vankas mekfest (ja - det är precis vad det låter som: vi skall hänga i ett garage, skruva isär motorer och dricka öl), för att sedan fortsätta ut på gubbsen i Stockholm Mods Scooter Clubs nya klubb 5:15 för att lyssna på bra musik...och antagligen dricka mer öl.

Eventuellt kommer jag även att få dela bäddsoffa med en 40-kilos bullmastiffvalp när vi väl kommer i säng också.

Jepp. Jag är taggad.

Dagens:
The Exciters - Blowing Up My Mind

Fågel Fenix.

Igår hände det. Jockes Vespa 50 har, av fullständigt oförklariga skäl, varit så gott som livlös sedan vi rev ned motorn för att byta ut lite delar i somras. Vi har testat allt, absolut allt, och bytt det mesta som går att byta vid det här laget - men utan resultat.

Så, igår, efter att i ett sista desperat försök ha rivit ned och satt ihop förgasaren för femtioelfte gången (om än med ny flottörnål denna gång) hostade den till, gurglade lite...och gick igång! För att sedan gå...och gå...och gå...och gå. Faktum är att vi nästan inte fick stopp på den eftersom vi tillfälligt kopplat ur såväl växlar som dödare.

Visst, det är uppenbart att saker och ting inte är direkt tipptopp ännu. Det lär krävas en del småpill och finjusteringar till innan den är redo för vägarna igen - man behöver exempelvis knappast vara lika insnöad som mig för att förstå att en Vespa (även om Vespan i fråga råkar vara en något vässad moped) inte skall låta som skenande elvisp på steroider på tomgången.

Men den gick i alla fall igång - och efter ett halvår av hopplösa samt mer och mer desperata, men trots det resultatlösa, försök att återuppväcka den känns det här stort. Mycket stort.

Jag hoppas verkligen att denna årets första meksession kommer att sätta tonen för resten av 2011.

Dagens:
The M.V.P's - Turning My Heartbeat Up

Apropå det där med nyårslöften...

...så är det någonting jag aldrig brukar avge. Jag vet liksom att folk i allmänhet, och jag i synnerhet, aldrig håller dem ändå.

Trots det gav jag, i alla fall på sätt och vis, någon slags nyårslöfte om att börja skriva mer regelbundet här på bloggen för en tid sedan.

Idag är det den 6:e januari. Ni ser ju själva hur det gått med den saken hittills.

Dagens:
Pete Molinari - A Train Bound For Glory

Just ja...gott nytt år!

"Ni är inte sluga någonstans" som någon kommenterade. Vilket förmodligen stämmer om man ger sig ut på odubbade 10-tumshjul i 10 minusgrader och snö.
Min gode vän Johan Masser var också med, men är inte med på bilden eftersom han stod bakom kameran och tog den.

I fredags tog vi upp traditionen med nyårskörning här i Eskilstuna. Den har sedan ett antal år förekommit i diverse andra städer runt om i landet, men då det i stort sett bara varit jag som kört här i stan tidigare har det liksom inte känts riktigt aktuellt här...förrän i år, eftersom vi ju blivit lite flera på sistone.

Därför var vi hela fyra tappra Blacksmiths med scooter (samt två för dagen scooterlösa) som möttes upp vid vår lokal 12:00 på självaste nyårsafton för att sedan, med totalt dödsförakt, ge sig ut på de isiga Eskilstunagatorna i riktning mot Vilsta där vi skålade i Pommac, käkade italienska ostsnacks och scooterformade pepparkakor (nördigt så det förslår) samt tog en kaffe i raststugan.

Trevligt värre. Dessutom klarade sig alla utan avfrusna fingrar, omkullåkningar eller krockar trots kylan och isen...även om det var på håret, vad gäller samtliga punkter, för somliga.

Årets sista timmar spenderades sedan i goda vänners lag med mat och dryck för att sedan, på rent infall, avrundas i Torshälla. Ett ganska fint slut på året, helt enkelt.

Dagens:
Roky Erickson With Okervill River - Ain't Blues Too Sad