Så kan det gå.

Jag har tagit för vana att försöka ha åtminstone något mer än text i varje inlägg på sistone. Ett foto, ett filmklipp, en länk eller vad som helst.

Den här gången har jag dock varken en bild jag känner passar. Eller ett filmklipp. Eller en länk.
Därför blir det bara text denna gång ändå. Kort och koncist:

I måndags var det tio år sedan jag och Elle träffades. Så vi passade på att förlova oss.

Dagens:
Leonard Cohen - Take This Waltz

Supermåndag.

Kaffepaus vid Kvicksund under söndagens höstrideout.

Det kan nog inte bli mycket mer måndag än det är på en måndag som infaller efter en helg innehållande födelsedagsfest för Elenor på fredagen, DJ:ande på 40-årsfest på lördagen och en söndag bestående av såväl höstrideout till Tidö slott med Blacksmiths (samt vår Nykvarns-hangaround) och firande av Elles födelsedag igen (om än under mindre festliga omständigheter än på fredagskvällen.

Dagens:
Mattias Alkberg - 80 Vårar

Kommentarerar överflödiga...

Så här skall det se ut.

...eller jo - en förresten: hur FAN kör de!?

Dagens:
Hoga Tumse Kai Bih Saamna - eller vad låten ovan nu heter.

Enjoy yourself!

Någon har varit snäll nog att lägga upp hela konserten på YouTube.
Det här är del fyra av fem och mitt favoritparti börjar någonstans krin 2:30.
Notera de uppsträckta händerna längs fram i mitten - några av dem är antagligen våra.

Jadå. Konserten i söndags levde upp till förväntningarna. Med råge. Faktum är att jag nätt och jämnt slutat svettas ännu.

Efterfesten var inte att leka med heller och även därifrån lider jag fortfarande sviter i form av viss träningsvärk i dansmusklerna. Jag valde att lämna kameran hemma denna gång för att istället se till fokusera på att enbart ha så roligt det var möjligt. Som tur är tyckte tydligen Fred Perry att vi som var där behövde något för att minnas hur det var, så de såg till att dokumentera festen och har lagt upp det hela i ett fotoalbum på Facebook.

Att jag dessutom fick en ny kompis och sängkamrat i form av den ett och ett halvåriga bullmastiffen Doris som något brutalt, men kärvänligt, pressade sig ned bredvid mig i bäddsoffan hos Challe och Nicklas omgående efter att jag rumlat hem till dem efter att festen avslutats framåt natten var en ren bonus. Tack till er alla tre - för såväl sovplats som sovsällskap.

Dagens:
The Specials - You're Wondering Now

Rör ihop några goda vänner, en friidrottsarena och öl...

...addera skinande höstsol och lägg efter en stund till efter sport-häng hos någon som har en jättestor projektorskärm i vardagsrummet samt avsluta kvällen med ett par öl till ute på krogen i samma trevliga sällskap så har du receptet för en riktigt bra lördag.

Nu hoppar jag snart in i en bil för att åka till Stockholm och dansa längst fram vid Cirkus scen till Specials. Det kommer också att bli grymt.

Dagens:
Specials - Monkey Man

Mera Mods. Och Rockers.

Så här såg det ut på dagen...

...och så här på kvällen.

Fler bilder finns här.

Dagens:
Toots & The Maytals - Pressure Drop

Illavarslande flyt.

Det går rätt bra nu. Eller i alla fall idag.

I morse fick jag ett samtal från optikern om att mina nya/gamla glasögon var klara - en vecka innan utsatt tid.

Strax därefter fick jag ett samtal från mitt "vanliga" jobb om att jag fått ett längre vikariat och således kommer att jobba enligt schema minst ett par månader framåt, eventuellt längre. Slut på sista minuten-inrigningar och svårigheter att planera mer än någon vecka framåt med andra ord.

Och alldeles nyss fick jag en inbjudan till The Specials officiella after show party efter giget på söndag.

Med tanke på att jag inte brukar ha sådana här turdagar sitter jag nu bara och väntar på att något skall hända. Att teveapparatern fattar eld, en explosion ifrån garaget eller att jag plötsligt självantänder till exempel.

Dagens:
The Duckworth Lewis Method - Mason On The Boundary

Parka power.

Jag måste såklart nämna att jag fick med mig en ny parka från Mods vs rockers förra helgen också. Min gamla M51-kopia från Ben Sherman har varit en riktigt trotjänare såväl sommar- som vintertid under många år, men har denna sista sommar börjat falla i bitar. Således är det med viss sorg jag nu förpassat den till garaget för att tjänstgöra som mekjacka...men att jag har en ny, fin och framför allt äkta M65 fishtail från amerikanska armén gör att det känns lite mindre sorgligt.

Jag har faktiskt haft en M65 i min ägo tidigare - den var dock i storlek medium. Och när det kommer till M65:or är medium stort. Mycket stort. Löjeväckande stort till och med. Därför sålde jag den vidare och har sedan dess letat lite halvhjärtat efter en M65 eller M51 i small eller mindre, något som visat sig vara lite lurigt att hitta - åtminstone till ett något så när vettigt pris.

Det var alltså en riktig lyckträff att min kompis Andreas (som för övrigt, enligt andra, är min dubbelgångare - men mer om det i ett senare blogginlägg) visade sig ha en i small till salu, just när jag precis bestämt mig för att acceptera att min gamla Ben Sherman-trotjänare dragit sin sista suck.

Således har jag nu en klassisk M65:a i min ägo. Så gott som ny (den var helt oanvänd när Andreas köpte den och han har sedan bara burit den vid ett tillfälle), i vettig storlek, med färdigomsydd huva (med fuskvargpäls dessutom - flott skall det vara) och komplett med urtagbart foder vilket gör den varm som få. Till ett relativt fördelaktigt pris.

Dessutom kunde jag under lördagsnattens strapatser konstatera att den även fungerar utmärkt som sovsäck om man behöver sova på en bänk på Stockholms centralstation.

Dagens:
Secret Affair - Glory Boys

Rudis i Scootering!

Som ni kanske minns var jag i Stockholm och plåtade min president och vän Christian från Lambretta Club Stockholm och hans nyligen ihopbyggda 60/70-talsracerstylade Lambretta TV175 för Scootering Magazine tidigt i våras. Nu är numret äntligen ute och jag kan lägga upp bilderna här.Det känns såklart kul att få med ett gäng bilder i vad som trots allt är världens största scootertidning. Inte minst eftersom det visade sig vara hela två uppslag (alltså fyra sidor) nu när jag har tidningen i min hand! Synd visserligen att Scootering envisas med att lätta upp bilderna väl mycket (eller om det beror på trycket) men det är ändå en petitess i sammanhanget.

Fler av bilderna finns här.
Dagens:
The Vaccines - Post Break-Up Sex

Blue smoke, whitewalls and red eyes.

Stockholm, Sankt Eriksbron kl 12:00 i lördags.
Fler bilder kommer inom en snar framtid.

"Bättre sent än aldrig" heter det ju, så här kommer en liten redogörelse av förra helgens eskapader. En riktigt lång sådan dessutom - men så var det ju också en minst sagt händelserik helg.

Man skulle kunna säga att det blev ett helsikes flängande och inte mycket sömn i helgen...men faktum är att det vore en underdrift. Jag gick all in på sömnbristen redan på fredagen genom att direkt efter att dagens jobb var avklarat bege mig ned i garaget för att i sista sekund (finns det något annat sätt?) ge mig på att försöka få den röda TV175:an körklar inför lördagen och Mods vs rockers i Stockholm genom att helt enkelt låna baknavet från Silver Specialen. Nu är såklart "helt enkelt" inte rätt uttryck egentligen, eftersom sådana här grejer sällan, om någonsin, är så enkla som man tror. Därför blev väl närmare ett på natten innan jag slutligen gick till sängs och jag var således inte helt pigg och fräsch när det var dags att kravla sig 06:00 morgonen (ok - jag erkänner att de där ölen som slank ned medan jag skruvade kan ha haft lite att göra med saken också) för att packa, kicka igång scootern och bege mig mot Stockholm.

På vägen dit stannade jag till och mötte upp en god vän. Vi körde därefter tillsammans på varsin Lambretta TV175 mot Stockholm och centralen för att där plocka upp Elle, som beslutat att ta tåget till Stockholm eftersom hon skulle vidare på 30-årsfest i Södertälje efter dagsaktiviteterna, och placera henne bakpå min hoj.

När vi anlände till St Eriksplan, där modsen skulle samlas, en kort stund senare var det redan fullt av glänsande plåtscootrar och gröna parkas och efter att ha hälsat på alla goda vänner gav president Christian från Lambretta Club Stockholm traditionsenligt en genomgång av den kommande dagen innan det var dags att starta scootrarna och köra tillsammans mot St Eriksbron för att möta upp rockersgänget.

Vi var först på plats och fick vänta en stund på att våra nemesis och deras maskiner skulle dyka upp från andra hållet. Spänningen var olidlig och "we are the mods!"-ropen samt tvåtaktssmattret ekade mellan husen. Hur många skulle de vara? Och hur många var vi egentligen?
Snart nog syntes ett rökmoln i horisonten och på given signal startade vi och körde i samlad trupp för att möta våra ärkefiender halvvägs. Det tutades, skreks, hyttes med nävar och lukten av bränt gummi spred sig över området.

När våra två läger passerat varandra och vi hetsat färdigt fortsatte vi på varsitt håll ut till Vinterviken för att göra upp på riktigt. Om detta hade varit i England för 50 år sedan hade det antagligen skett med hjälp av nävar, kängor och kanske vissa tilltyggen. I Stockholm 2011 valde vi dock att bevisa vem som var starkast på ett lite mer civiliserat sätt: dragkamp. Som modsen vann. So much for de stora, manliga rockersen och deras muskler.

Efter att ha släpat ett gäng rockers hängade i repet några meter längst med gräset åkte vi vidare genom Stockholms gator - denna gång tillsammans som såta (nåja) vänner. Känslan av ljudet, rökutvecklingen och lukten som uppstår när 150+ gamla tvåhjulingar kör tillsammans är svår, om inte omöjlig, att beskriva i ord. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det är mycket, mycket maffigt.

Slutmålet var som vanligt Nytorget där vi ställde upp oss för räkning av antalet fordon. Tyvärr fann vi oss, än en gång, vara fåtaliga. Om än med knapp marginal - rockersasen vann för fjärde året i sträck med 78 mullrande, oljdedrypande motorcyklar mot 75 stilrena, glänsande scootrar.
Men, som jag sagt tidigare år - egentligen gör det inte så mycket. Vi vet ju alla att hur många fler än oss de än må vara på papperet så vinner stil och finess över läder och brutalitet alla dagar i veckan.

Nåväl, efter att ha skjutsat Elenor till stationen och så hon kunde ta sig till tidigare nämnda födelsedagskalas i Södertälje drog jag och några till och käkade indiskt, medan jag funderade för fullt på hur jag skulle lägga upp kvällen. Jag ville ju självklart delta i kvällens festligheter, men samtidigt fira födelsedagsbarnet. Efter att ha gnuggat geniknölarna en stund (och fått lite idéhjälp av andra) lyckades jag formulera vad som åtminstone på papperet framstod som en fantastisk plan. Jag grenslade således min scooter än en gång och brände snabbt av milen mellan Stockholm och Södertälje för att förfesta på Elles kusins 30-årsfest. Anlände vid 18, umgicks och drack några öl för att sedan ta mig till tågstationen och hoppa på 22-pendeln tillbaka till Stockholm där jag mötte upp några av de andra och bi begav oss mot Kolingsborg - kanske mera känt som nattklubben i den klassiska kalkonrullen G - som var platsen för kvällens begivenheter.

Totalt fyra band spelade - soultjejerna (som iofs har en kille med) i The LaVettes och skagubbarna i TicTox representerade oss mods och Bulldog Mack samt The Bonks spelade rock för rockarna. Jag behöver väl knappast nämna vilka som regerade såväl på scen som på dansgolvet? Dessutom lirade ett antal DJ:s från båda läger, av vilka jag var en.

Om jag skall vara helt ärlig är minnena från festen en aning luddiga av någon anledning, men jag spelade i alla fall skivor både själv samt ihop med min gode vän(inna) Challe. Tror även jag körde lite ihop med Tailor Bob och Henrik. I övrigt har jag svaga minnen av att vi pogade i bar överkropp till TicTox avslutning bestående av covers på Pretty Vacant och Love Will Tear Us Apart - ett minne jag antar att stämmer av blåmärkena på mina ben och armar att döma.

Det var någon gång i den vevan min på papperet så briljanta plan för kvällen och natten fallerade. Med besked. Jag lyckades nämligen på något vis tappa bort min sovplats och tyckte istället att det kändes som en utmärkt idé att helt enkelt stanna uppe och ta första pendeln till Södertälje istället för att försöka ordna en soffa hos någon annan att sova på. Jag menar, min scooter stod ju redan i Södertälje och Elle var där så varför inte bara åka dit på en gång?
Vad jag missade att ta med i beräkningarna var flera saker. Exempelvis att klubben stängde 03:00 men Centralen öppnar först klockan fem på morgonen. Och att första pendeln till Södertälje går 07:00 på söndagar. Och att de jag skulle till bor lite utanför stan och jag därför var tvungen att ta bussen från Östertälje station - som gick ungefär en timme efter att tåget skulle vara framme.

Således promenerade jag genom en huvudstad natten sänkt sig över till tågcentralen där jag snällt fick vänta en och en halv timme tillsammans med allsköns turister, a-lagare och langare på att bli insläppt. För att därefter, något skamset, kapitulera och inse att jag omöjligt skulle kunna hålla mig vaken i väntan på tåget, svepa in mig i parkan, fluffa upp väskan till något som åtminstone nästan fungerade som kudde och lägga mig tillrätta på en av bänkarna därinne. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tyckte situationen kändes en smula pinsam, men samtidigt kan jag åtminstone vidhålla att jag höll träffens tema natten ut (de av er som sett Quadrophenia förstår nog var jag menar). Som tur är kvicknade jag till vid halv sju, precis innan vakterna anlände och började peta på alla de andra sömntutorna på Centralen, så jag begav mig till perrongen mitt tåg skulle gå ifrån.

När jag väl kommit till Östertälje station fick jag vänta ytterligare en timme på att min buss skulle anlända. Och inte nog med det - sedan fick jag promenera ett par kilometer till Elles kusin, iklädd fodrad parkas trots strålande solsken och med endast något mindre än en och en halv timmes sömn i kroppen. När jag väl kom fram var de flesta i huset redan vakna och efter att ha bjudits en rejäl frukost (samt ett par något förvånade blickar) kände jag mig otroligt nog ganska skaplig.

Här skulle man kunna tro att helgens strapatser var över - men så är såklart inte fallet. När jag väl framåt eftermiddagen kände mig något sånär redo att bege mig hemåt kom jag nämligen inte längre än till strax utanför Nykvarn förrän jag kände ett ryck i gashandtaget och plötsligt inte hade annat än tomgång. Som vid det här laget van Lambrettist hade jag såklart verktyg med mig, och efter att ha demonterat förgasaren insåg jag att trotteln slitits ut så att den lilla arm som styr gaspådraget inte längre fick fäste.

Som tur är bor min gode vän Mats i krokarna och ett snabbt samtal till honom senare var han på väg till min undsättning, med förhoppningsvis de reservdelar jag behövde. Jag skall bespara er historien om den irriterande motorcykelgubbe som stannade till medan jag väntade och skulle berätta hundra skrönor om hans ungdomstid då han "också körde Vespa" och hoppar istället till när Mats anlände. Såklart utan just de delar jag behövde.

"Nöden är uppfinningarnas moder" brukar det ju dock heta så tack vare lite riktigt grottmek som bland annat involverade brunnslock och hammare var jag efter ett tag på väg igen (om än med en förgasare som vissa delar på aldrig mer kommer att gå att återställa till sitt forna jag). Visserligen fick jag stanna och riva ned förgasaren samt hamra lite till i Strängnäs eftersom skiten släppte igen, men den gången gick det fortare eftersom jag dels visste var felet låg denna gång, dels inte behövde oroa mig för att skada något som jag inte redan hade förstört.

Otroligt nog var jag trots allt detta hemma redan vid halv nio på kvällen - helt förstörd vid det laget, men ändå hemma.

Och just ja - nämnde jag att mitt lyse lade av på vägen hem också?

Ett litet filmklipp jag hittade på YouTube från mötet på St Eriksbron.

Den uppmärksamme kan se mig och Elle passera vid ca 1:22.

Dagens:
Herbie Goins & The Night Timers - Cruisin'

Idag smäller det.

Design: Anton Ivanov

...´nuff said.

Dagens:
Secret Affair - Time For Action

Mer Specials...

Monkey man!

I brist på bättre saker att blogga om, och som ett led i mitt uppeppande inför den 18:e September, kommer här två The Specials-klipp till. Från Glastonbury 2009 denna gång.

Too much, too young!

Dagens:

The Specials i största allmänhet.

Do the dog!

Live på Jools Holland förra året. Gubbarna kan fortfarande.

Söndagen den 18:e September kliver The Specials upp på Cirkus i Stockholms scen. Lite äldre, lite gråare men enligt de recensioner jag läst sedan deras återförening precis lika bra som för mer än tre decennier sedan.

Biljetterna är fixade, kostymen är pressad, kängorna polerade och jag är redo för skanking!

Dagens:
The Specials - Gangsters

I ride a GS scooter with my hair cut neat, I wear my war time coat in the wind and sleet...

Ja, jag har postat mer eller mindre identiska inlägg här och på Blacksmiths-bloggen. Ibland är jag slö helt enkelt. Bilden är, som ni nog förstår, en printscreen från länktipset nedan.

På lördag är det dags för årets viktigaste kraftmätning: välklädda, snygga och stilsäkra mods på sina italienska fullblod skall för femte året i rad göra upp med läderklädda, skabbiga och pomadaslemmiga rockers samt deras oljedrypande maskiner på Stockholms gator under Mods vs Rockers.
De sista åren har tyvärr motorcykeldräggen haft övertaget, men i år är det väl ändå dags för ett tronskifte?

Bara för att peppa ännu mer bjussar jag här på en liten guide till hur du blir coolaste katten på två små hjul: It's a mod mod mod world. Håll till godo!

Dagens:
The Who - I've Had Enough

Nya gamla glasögon.

Eftersom mitt ena par glasögon plötsligt gick av i somras och mitt andra börjar bli ganska slitna och repiga har jag länge känt att jag borde skaffa nya, men inte hittat rätt bågar - förrän idag då jag sprang på dessa på en av mina favorit secondhand-affärer Esters här i Eskilstuna.

De är riktigt gamla, verkar vara av bra kvalitet och heter Whitneys. Mer vet jag inte.
Nu återstår bara att ta reda på om någon optiker kan tänka sig att sätta nytt glas i dem.

..och uppenbarligen börjar det bli dags att skaffa nytt rakdon också.

Dagens:
Velvet Crush - This Life Is Killing Me

Run and party i bilder.

Som sagt är det svårt att beskriva Run and party i ord - därför kommer här ett par foton som får tala för sig själva. Resten av bilderna hittar ni här.

Dagens:
Max Romeo - I Chase The Devil

Only in Nybro.

Team Nytan har stannat till för att kolla om det där med vindkraftverks-buller verkligen är så störande som det påstås under Öland Runt...

Nybro. Smålands djupaste skogar. Fullt av mygg, allsköns djur och förmodligen en hel del mystiska trolltyg. Samt nu i helgen ett gäng småhjuliga plåtfordon, gummirök, och massor av goda vänner.

Run and party i Nybro är utan tvekan det roligaste man kan åka på i scootersverige idag. Jag menar, var annars får man hjälp av ett gäng unga grabbar att packa av scootern från släpet när man anländer? Var annars kan man dansa till DJ Mambas tyska schlager-kavalkad tills solen går upp? Var annars levereras öl till tältet via walkie talkie-beställning? Run and party är helt enkelt inte som något annat scooterrun. Och det går inte att göra annat än att älska såväl det som Stickan och Spetan som lägger ned på gränsen till löjligt mycket tid varje år på förberedelser så att de av oss scooterister som beger oss till Svartbäcksmåla, Nybro varje sensommar skall få oss en minst sagt oförglömlig upplevelse.

I år hade de dessutom satsat lite extra och bjöd på tävling i form av Öland Runt, en navigationstävling med diverse kluriga uppgifter att lösa på vägen samt halsbrytande inslag i stil med kastvindar som hotade att utan förvarning slunga en av de kringelikrokande småvägarna samt spännande kopplingsras med bärgning som följd halvvägs över Ölandsbron. Riktigt roligt alltså, och att undertecknad tillsammans med sina lagkamrater från LC Sthlm i Team Nytan dessutom lyckades knipa tredjeplatsen var bara en bonus (även om det var skönt att bevisa både för mig själv och alla andra att jag faktiskt kan komma på något annat än sista plats i sådana här tävlingar).

Fast ärligt talat går det inte riktigt att beskriva Run and party i ord (och egentligen vet jag inte om jag, för alla inblandades skull, bör försöka heller). Så småningom kommer lite bilder att komma upp här som förhoppningsvis talar för sig själv. Tills dess nöjer jag mig helt kort med att konstatera att tacka Stickan och Spetan med crew för en träff som, precis som tidigare år, är ganska så mycket precis så kul som det är möjligt att ha på två hjul.

Ett par rom & cola innanför västen och peppande tillrop kan få vem som helst att förneka det jobbiga i däckbytet som man har framför sig efter sådana här övningar. Jag själv inkluderad av detta filmklipp att döma.

Dagens:
Wencke Myhre - Er Hat Ein Knallrotes Gummiboot

Ett sista inlägg om Eskilsphenia då...

Perka on the move.

Det blev inte så många bilder tagna under Eskilsphenia förra helgen - jag hade helt enkelt fullt upp med att samordna och arrangera.
Några hann jag dock knäppa av under uppställningen vid Café Norr samt det inofficiella lilla Blacksmiths-förhänget på min bakgård. De bilderna hittar ni här.

Dagens:
Girls - Broken Dreams Club

På Blå med Divine Comedy?

Jag satte den här låten som "Dagens" redan förra tisdagen. Inte så mycket för låtens skull, egentligen. Visserligen är jag, vilket jag tidigare tagit upp här på bloggen, ganska förtjust i Neil Hannon och hans Divine Comedy men At The Indie Disco är på intet sätt en av deras bättre låtar. Den är faktiskt till och med en ganska bagatellartad liten pryl om man jämför med epos som The Dogs And The Horses, Bad Ambassador eller Gin Soaked Boy.

Nej, det var texten som fick mig att välja den, så nu när jag hittade ett YouTube-klipp med fokus på just den kan jag såklart inte göra annat än posta det här. Den är nämligen en nästan löjligt exakt beskrivning av hur det kunde vara på Rummet under den gamla klubben Blås storhetstid här i Eskilstuna. Jag tror nog inte att någon av oss som hyste minsta lilla uns förkärlek till indie under 90- och 2000-talet samt bodde i Eskilstuna kan påstå något annat. Och som en av de som var resident DJ:s där, åtminstone de sista åren, kan jag dessutom inte annat än känna mig lite extra glad över det...eller borde jag känna mig skyldig?

Dagens:
The Divine Comedy - At The Indie Disco

Fast egentligen vill vi ju hellre vara hårda än charmiga...

Det är kanske inte helt kosher att fota av en dagstidning och lägga upp såhär, men eftersom artiklen inte fanns med i nätversionen av tidningen gör jag det ändå. För mitt eget samvetes skull vill jag dock nämna att det är Joakim Serrander som skrivit och fotat.
Klicka på bilden för att se den i lite större version så det går att läsa.

Eskilsphenia fick såväl första som sista sidan i måndagens utgåva av tidningen Folket. Kul! Men...varför stavar alla alltid fel på scooter?

Dagens:
Holy Ghost! - Static On The Wire