Det finns en ny klubb i stan.

Preliminär logga, delvis stulen från ett inte helt okänt amerikanskt soulskivbolag.

En annan sak man kan göra när det är för snöigt för att köra scooter är att se till att det finns annat att göra istället för att köra scooter. Som till exempel gå på klubbkväll. 

Det, i kombination med att Svenska Scooterklubbens årsmöte hålls här i stan nästa helg (och då behöver vi så klart någonstans att gå efteråt), gjorde att jag slutligen tog tag i saken och drog igång den där klubben jag gått och klurat på så länge. 

Namnet fick bli The Melting Pot, eftersom det fantastiska album av två fantastiska band: Booker T & The MG's samt The Charlatans. Tanken är att köra två-tre gånger per år max och att jag skall DJ:a samt bjuda in goda vänner med bra musiksmak att göra mig sällskap vid skivspelarna. Kanske även ha liveband någon gång ibland. Meningen är, föga överraskande, att  skall vara något slags ganska löst hållet och öppensinnat modtema med bra, svängig och stilfull musik från alla årtionden.

Eller, som det fick låta i infotexten på Facebook och hemsidan för klubben vi skall husera på: 

Soul, rhythm 'n blues, 60's garage, 60's pop/rock, ska, indie, britpop, punk…if it grooves and it's stylish we'll play it!

Med en fot stadigt planterad i dåtiden och ett öga sneglandes på framtiden bjuds en smältdegel fylld av svängig musik med stil och finess från 50-talet till idag.
Denna första gång kommer skivspelarna att bemannas av:
Ronnie Gavelin
Mamba (Malmö)
Tony & Ronge (soulsounds.se)

Var? Filial - Gamla Tullgatan 3, Eskilstuna
När? Lördagen 23:e Februari kl 22:00 - 02:00
Entré 80:- inkl garderob

Riktig premiär för The Melting Pot blir under våren.

Put on your dancing shoes and dress smart! 

Vi syns väl?

Dagens:

Booker T & The MG's - Melting Pot

Nytt på väggarna.

Så här mitt i vintern (som aldrig verkar ta slut) är det lite svårt att köra scooter. Visserligen ställer jag inte av mina och kylan i sig är inget problem - det är ju bara att ta på sig ordentliga kläder. Vad som däremot är ett problem är snön och isen.

Tur då att man kan stilla abstinensen åtminstone en smula genom att istället dekorera väggarna med lite nya posters beställda från scooterproducts.co.uk.

Dagens: 
Janice Graham Band - No Money Honey

Kom och köp!

Nu skall monsterskåpet, de mindre skåpen och sänggaveln vi fick med "på köpet" med husen bort. De passar inte in någonstans i huset och är enbart i vägen. Och eftersom vi har fått nog av att dividera med auktionsfirmor om frakt och värdering har vi helt enkelt bara lagt upp dem på Blocket.

Så, kolla in annonserna här samt här och passa på att fynda lite antika möbler från södra Frankrike.

Dagens:
Manic Street Preachers - Everything Must Go

Inspiration.

New faces.

Ok. Nu får det räcka. Dags att komma igång med postandet här igen innan de få som faktiskt läser tröttnar också.

Update om vad jag haft för mig sedan sist, vårat numera färdiga kök och annat smått och gott kommer i inlägg framöver. Men för att starta upp igen nöjer jag mig denna gång med att tipsa om en fantastisk fotograf vid namn Dean Chalkley. Chalkley är en av storbritanniens mest anlitade porträttfotografer och har vid det här laget tagit bilder av i stort sett alla brittiska populärkulturskändisar du kan tänka dig - främst musiker. Han är också en hängiven föjare av modskultur med allt vad det innebär, något som tydligt avspeglar sig i de projekt han väljer att göra utanför sina "vanliga" uppdrag för NME, Sounds med mera.

Jag brukar inte vara särskilt förtjust i studiofotgrafi, men trots att det är vad Chalkley i första hand ägnar sig åt är det något med hans foton jag fastnar för. Om det beror på bilderna i sig eller de motiv han väljer att avbilda låter jag vara osagt. Bra är det oavsett och här är hans hemsida för den som vill bilda sig en egen uppfattning.

Chalkley ägnar sig även åt att göra filmprojekt som i ännu högre grad speglar mod- och 60-talskultur...som synes av de två jag bifogar här i inlägget. Fantasiska människor avbildade på ett fantastiskt sätt helt enkelt.

Nu kör vi igen då. Tillbaks till ordningen.

Young souls.

Dagens:
The Marvelettes - Please Mr Postman

Det är mycket nu...

...därav dålig uppdateringsfrekvens.
Återkommer snart med vad som hänt sedan sist och det vanliga tjatet. Samt med lite bilder på vårt tillfixade kök som förhoppningsvis snart är klart och utgör den störst bidragande orsaken till att jag försummat bloggen lite senaste veckorna.

Dagens:
Madness - Our House

Tjena bäver!

Eftersom det varit töväder och vår i luften (ja, jag inser att det fortfarande är vinter med det här känts som vår) hade jag tänkt ta ut scootern på en vända igår...men det gick i stöpet ganska rejält när jag glad i hågen gick upp på på morgonen och insåg att snön föll igen.

Nåja - på sätt och vis var det tur, för om jag kunnat ta scootern hade jag antagligen inte funnit mig själv promenerandes på kvällen och i så fall hade jag inte sprungit på den här killen. Eller tjejen. Jag har ingen aning om hur man ser skillnad på han- och honbävrar.

En häftig upplevelse, framför allt eftersom bävrar i vanliga fall är så skygga. Jag vet att det finns ganska många sådana i Eskilstuna-ån och har sprungit på de tidigare, men då ser man allt som oftast bara något i ögonvrån eller en svans som snabbt försvinner ned i vattnet. Den här däremot satt vid kanten av ån, precis vid faktoriholmarna, och smaskade på något. Jag vet inte vad det var, men uppenbarligen var det gott eftersom den inte brydde sig om att jag stod bara någon meter ifrån den och tog kort. Så pass nära att jag till och med kunde höra hur den tuggade.

Min enda egentliga kommentar är: jösses, vad stora de är när man ser de nära inpå.

Dagens:
Brian Auger - The In Crowd

Målarhelg.

Elle målar tak.

Eftersom helgerna är över och det nu är nytt år tyckte vi det var lika bra att komma igång med renoveringen ordentligt igen. Och eftersom alla golv som skall läggas nya nu är lagda bestod helgen mest av kladd med färg och penslar eftersom vi satte igång med målandet. Först av tak och dörrsprund i farstun och sedan köket. Som en direkt följd av detta ser stora delar av vårt hus för tillfället ut som om en mindre bomb briserat, men det kommer att bli fint när det är klart. Och då skall vi börja med nästa rum...planen är ju att måla om så gott som hela huset steg för steg. Med andra ord lär det ta ett bra tag innan vi är klara...

Räkna med bilder vartefter rummen färdigställs.

 Och Elle målar träpanel.

Dagens:

Ancient Grease - Freedom Train

366 dagar.

358/366.

Att 2012 är till ända innebär också att jag avslutat mitt första 365-dagars projekt...fast eftersom det är skottår blev det förstås ett 366-dagars projekt istället. Hur som helst, varje dag i ett år har jag tagit minst en bild som jag sedan lagt upp på Flickr. När jag påbörjade detta 1:a januari förra året visste jag inte om jag skulle orka hela vägen, men det har jag faktiskt gjort - även om jag fuskade lite i samband med flytten då tiden var knapp och det därför blev lite väl många foton tagna med iPhone.

Många av bilderna har redan figurerat här på bloggen som illustration till inlägg om saker som hänt under året, men den som vill se samtliga foton jag tagit till projektet hittar dem här. 

Precis som jag anade då jag påbörjade detta har det varit lite småtungt ibland och därför är det väldigt varierande kvalitet på materialet - vissa är jag mycket nöjd med, andra har jag mer eller mindre bara knäppt i farten för att bli av med dagens bild, i flera fall till och med "bara" med mobilkameran.
På det stora hela har det dock varit kul och framför allt utvecklande. Så pass kul att jag kör vidare med samma upplägg i år - denna gång med förutsatsen att hålla mobilbilderna så få som möjligt. Eller kanske till och med utan att använda mig av någon bild som inte är tagen med en "riktig" kamera? Om det lyckas återstår att se, men kommer i alla fall att gå att följa mitt 365-dagar projekt för 2013 här.

113/366.

134/366.

337/366.  

Dagens:

Rodriguez - Inner City Blues

Hejdå 2012!

Du var ett minst sagt omvälvande år under vilket det hände många otippade saker. Kanske framför allt att jag plötsligt blev husägare, något jag absolut inte förväntade mig när du inleddes och förmodligen inte ens skulle ha trott på om någon sade det vid årets början.

2012 avslutades och 2013 inleddes i trevligt sällskap hos Erik och Mimmi som lämpligt nog bor bara ett par 100 meter ifrån oss. Nu ser vi fram emot att få reda på vad 2013 kommer att erbjuda. Om det visar sig innehålla så lite som hälften av vad 2012 gjorde kommer det att bli ett bra år.

Den här bilden säger det mesta om sista stunden på 2012. 

Dagens: 
Leonard Nimoy - The Ballad Of Bilbo Baggins

Nyår med Blacksmiths.

Som traditionen bjuder möttes de mest orädda i Blacksmiths upp idag för att trotsa halkan och köra en vända i stan och sedan skåla in det nya året i (alkoholfritt) bubbel.
I år var uppslutningen lite mindre än vanligt, antagligen på grund av det minst sagt halkiga väglaget, därför blev det "bara" jag och Janne som körde samt Jocke som dök upp i följebil.

Hur som helst, nu är scooteråret ordentligt avslutat - trots halkan utan nya repor på någon scooter, brutna ben eller ens så mycket som ett däcksläpp.

Nu bär det vidare till nästa nyårsfirande. Denna gång utan alkoholfritt bubbel.

Dagens:
Death Cab For Cutie - The New Year

Mellandagsnöje.

Av förklarliga skäl fick man inte fota under föreställningen, men jag knep i alla fall en bild vid applådtacken. 

De som känner mig, eller läst här på bloggen tidigare, vet detta redan men en av mina största guilty pleasures är musikaler. Fast egentligen är det inte så guilty eftersom jag inte skäms över det direkt. Och det gäller enbart "riktiga" musikaler - popskräp som Grease och Fame har jag inget till övers för direkt. För mig är det full-on symfoniorkester och nästan ingen talad dialog som gäller om det skall funka. 

Hur som helst - Jesus Christ Superstar kan väl sägas vara den som lagt grunden till detta då jag matades med den skivan av min mor redan som barn. Jag har dock aldrig sett den "på riktigt" så därför passade jag på att köpa biljetter till den uppsättning som går på Göta Lejon just nu i julklapp till mig och Elle. Samt bjöd med morsan, eftersom det trots allt var hon som fick mig att börja gilla den.

Igår begav vi oss till Stockholm för att se den och mina förhoppningar var såklart ganska höga. Jag har ärligt talat egentligen lite svårt för Ola Salo, som spelar huvudrollen i denna uppsättning, men hade på förhand en känsla av att just rollen som Jesus skulle kunna passa honom perfekt...vilket den såklart gjorde också. I övrigt var det väl som det skall vara på en riktigt musikal -  pampigt värre, imponerande scenbygge, sjukt duktiga sångare och en sjujävla show.

Intressant vinkling av Salo att framställa Jesus som ganska kokett. Någon slags rockstjärne-Jesus med hybris typ, vilket ytterligare förstärkes av de moderniserade scenkostymerna - solglasögon, läderbyxor, vit kråsskjorta med mera. Lärjungarna å andra sidan såg mest ut som valfri medlem ur Iron Maiden eller Motörhead, det judiska prästerskapet och fariséerna som italiensk maffioso och de romerska soldaterna som naziskinheads. Allt inramat av en scendekor bestående av rostig plåt, galler och diverse gammalt bråte som kundvagnar och kylskåp.

En annan intressant aspekt av Salos rolltolkning var att fokus plötsligt tycktes hamna mer på Judas, spelad av Patrik Martinsson, som nästan kändes som föreställningens egentliga huvudperson och även dess good guy - den enda som genomskådar storhetsvansinnet och masspsykosen de andra drabbats av och inser vad det kommer att leda till om inte någon, närmare bestämt han, ser till att sätta stopp för det även om det innebär att han måste handla emot sitt eget samvete samt kampen med sig själv detta leder till. Allt medan Jesus å andra sidan är alltför upptagen med att självgott sola sig i glansen av sig själv och inte inser vad som är på väg att hända förrän det gått alltför långt och hans öde redan är bestämt. Intressant, minst sagt.

Så, ja - kort sagt var det väl värt biljettkostnaden och om ni har minsta lilla intresse av musikalisk teater, eller åtminstone står ut med det, rekommenderar jag varmt att se den. Den går till slutet av Mars.
 

Bara för sakens skull slänger jag med trailern från uppsättningen också.

Dagens:
Ensemblen från Göta Lejon - Hosanna

Julöverdos.

Brorsan skötte julklappsutdelningen. 

Långledigt. Julfirande med familjen. Frosseri i julmat. Juldagsutgång med dans på Funky Christmas. Träff med gammal god vän för att catcha upp. Alles gut.  

Soul Sounds höll ställningarna på Funky Christmas. 

 Gamle gode Ljungman på O´Learys. 

Dagens:
The Pogues - Fairytale Of New York

God jul!

Dagens:
The Jackson 5 - Santa Claus Is Coming To Town

X-mas Bash 2012!

Farsan var inbjuden som hedersgäst när vi för en gångs skull var i Tuna.

Så var det äntligen dags för årets julfest med Blues Scooter Club. Denna gång i Eskilstuna.
Vi hade hyrt hela Hotell Eskilsgården och i ärlighetens namn var jag faktiskt en smula nervös - de här tillställningarna har ju en tendens att spåra en smula och eftersom vi även skall ha årsmöte med SSK på samma plats i februari vill man ju inte bränna alla broar.

Nu visade det sig som tur är att min nervositet var totalt obefogad. Personalen på hotellet var minst sagt avslappnad och ingenting vi gjorde verkade kunna chocka dem. Inte ens Bluestomten utan byxor, män som dansar (och kramas) i bar överkropp, lek med kristallkronor eller att vi sent på natten mer eller mindre lyckades bränna upp stereon. Tvärtom verkade de mest tycka det var roligt.

I övrigt var det som det skall: god mat, lite lekar, en hel del dans och mängder av sprit.

Fler bilder finns här.

Snapsvisor...antar jag?

Lekdags - "kasta snöboll på modset".

Dagens:

Toots & The Maytals - Reggae Got Soul

Granen.

För första gången sedan jag och Elle träffades för över elva år sedan har vi plats med en riktig julgran.
Extra fint då att vi dessutom fick en av Skandiamäklarna som tack för att vi såväl köpte huset som sålde lägenheten via dem. Trevligt!

Dagens:
Jefferson Airplane - White Rabbit

All dressed up with somewhere to go.

Jodå. Det var precis lika bra som för 14 år sedan. Kanske till och med bättre.
Och jodå, vi stod längst fram. Och jodå, vi skrek med. Och jodå, vi röjde som dårar.
Men nej - jag kunde faktiskt gå dagen efter. Fast lite träningsvärk hade jag allt.

Enligt Refused själva är det här deras sista turné någonsin, vilket således innebär att lördagens spelning var deras sista i Stockholm någonsin. Å andra sidan sade de för 14 år sedan att de aldrig någonsin kommer att återförenas och bad media bränna alla foton på dem så man vet ju aldrig, men om man förutsätter att de menar allvar denna gång så:

Hejdå Refused! Tack för de här åren och alla fantastiska spelningar. Ni har tagit uttrycket "to go out with a bang" till en ny nivå.

Punkrockpublik i internetåldern. 

Ett par iPhone-filmade videoklipp måste jag såklart bjuda på också. Ursäkta den kassa kvaliteten.
Först och främst - introt (med ett litet gästspel av Fyris). Här har vi ett band som vet hur man gör entré. Peppen var total!

Och sedan, såklart, Rather Be Dead. Fortfarande en av de mest effektiva livelåtarna någonsin. Och Dennis Lyxzén är fortfarande en av de bästa frontmän man kan ställa på en scen.
Som synes hade jag tagit en paus från piten och ställt mig vid sidan av scenen för att hämta andan här.

Dagens:

Refused - Refused Are Fucking Dead.

På lördag åker vi tidsmaskin.

Om de är ens hälften så här bra på lördag räcker det för mig.



Jag förstår att det är lätt att få intrycket att jag inte lyssnar på någonting som är gjort efter 1980, eller åtminstone inte något som låter som om det var gjort efter 1980. Men det är inte riktigt sant.

Det var sommaren 1998 och i efterhand skulle vi komma att kalla den för "festivalsommaren". Även om jag egentligen mest lyssnade på indie och punk lyssnade de flesta av mina vänner på hardcore.

Vårt lilla Eskilstuna-crew kallade sig EAHC och åkte land och rike runt på festivaler, spelningar och demonstrationer. Vi hade flera band, varav jag (förutom mitt "riktiga" rock/popband Auster) var med i HC/crustbandet Slaktad.
Som sagt var de andra i gänget större HC-fanatiker än vad jag är, men det fanns ett band som jag avgudade lika mycket som mina vänner. Det var Refused. Jag gillade dem redan på deras första album, men när deras tredje, och sista album, The Shape Of Punk To Come släpptes knockades jag total av denna veritabla käftsmäll av nyskapande punk...om man ens kan kalla den eklektiska blandningen av klassisk punkrock, hardcore, metall, elektronisk musik, jazz, pop, rock och alla andra musikstilar man kan tänka sig, kryddad med en rejäl dos politik, för punk.

Jag tror vi såg Refused 20 gånger den sommaren. I alla fall kändes det så. De spelade på varenda festival och vi åkte på varenda festival. Varje gång (nästan) stod vi längst fram och skrek med i vartenda textrad.Varje gång röjde vi som dårar. Varje gång var Refused lika bra. Sedan lade de ned.

Sedan dess har deras rykte, trots att de inte spelat tillsammans på 14 år, bara växt och växt. Idag är de ett av de mest legendariska banden i världen inom sin genre. Och i somras återförenades de för att genomföra avskedsturnen som aldrig blev av. De spelade inför tiotusentals personer på amerikanska festivalers största scener och alla som såg dem var lyriska.

På lördag återförenas det gamla EAHC-crewet för att i en hyrd minibuss bege sig till Stockholm och Globen Annexet när Refused spelar. Vi kommer att stå längs fram och skrika med i varenda textrad. Och kanske röja som dårar...även om risken är att vi inte kommer att kunna gå dagen efteråt i så fall.

Dagens:
Refused - Rather Be Dead

Tur att man har flera intressen.

Idag kom snökaoset till Eskilstuna, som det brukar heta på kvällstidningsjargong.
Med andra ord är det inte att tänka på att köra scooter eller meka...faktum är att det till och med är så gott som omöjligt att komma in i garaget i nuläget. Jag hade någon slags naiv förhoppning om att kunna komma i ordning där under veckoslutet, men för tillfället kan man nätt och jämnt ens ta sig fram till garageporten, så det känns som om jag får skjuta det på framtiden.

Ett positivt sätt att se på saken är dock att jag nu istället får tid att med gott samvete ägna mig åt lite musik med gott samvete. Särskilt nu när jag har en "ny" gitarrförstärkare tillverkad av samme gitarrist/Blacksmiths-medlem vid namn Lars som jag nämnde i förförra inlägget.
Under företagsnamnet ReVintage förser han vintage-törstande gitarrister landet över med handtillverkade helrörsförstärkare (så kallade boutique-stärkare) av bästa möjliga kvalitet och tillverkade av handplockade komponenter. Och när jag av en ren slump nämnde att jag funderade på att skaffa en bra lite mindre förstärkare som skulle fungera att använda på scen men ändå inte ta så mycket plats hemma sade Lars att han hade en av sina som stod oanvänd hemma och att jag kunde få (eller snarare på obestämd tid "låna") den. Det kallar jag vänlighet!  Fast å andra sidan är det klart att vi hjälper varandra när vi båda kör scooter och dessutom nästan är grannar.

Den låter fantastiskt - och att den dessutom är snygg gör ingenting. Inte ens Elle gnällde när jag ställde upp den hemma.

Tack Lars! Nu har jag något att göra tills det tinar upp lite.

Dagens:
The Jam - In The City

Eskilstuna, lördagen den 1:a December 2012...

...eller 1939? Det är är svårt att avgöra.

Dagens: 
Otis Redding - Shout

Man kan inte bara jobba.

Jobbhelg igen. Tämligen lugnt med andra ord - men jag passade i alla fall på att göra lite annat också. Bland annat slinka ned på Josefs House Of Blues efter att jag klivit av för att lyssna på när min (nästan) granne, även medlem i Blacksmiths, Lars leverade lite jump-blues med sina kollegor i E-Flat Jump. Med blåssektion och allt. Svängigt så det räcker och blir över.

Dagens:
Lionel Hampton - Flying Home