Pennybridge - AKA Lilla Cicilien

Foto: Elenor Kuhlin

För ganska exakt en vecka satte sig jag och Elenor på min Lambretta och begav oss mot Örebro för The Mondo Job. På lördagen skulle den gnällbältska huvudstaden nämligen förvandlas till stridsplats för scooterburna maffiafamiljer för en dag - åtminstone var det det lilla man kunde utläsa av den något hemlighetsfulla förinfo grabbarna i Mondo lämnat ut i förväg. Vi åkte dock inte hela vägen, utan stannade för mat, lite öl, förmek och övernattning hos Jörgen i Arboga på vägen innan vi tidigt på lördag förmiddag begav oss mot Pennybridge.

Där bjöds vi på ett scooterrace utan dess like - vi fick kryssa runt halva Närke i jakt på checkpoints, svara på frågor om Örebros kriminella historia, hämta pengar från skumma typer i parkeringshus, besöka Kumlaanstalten (eller i alla fall dess utsida), köra upp för gigantiska brinnande slagghögar, spela poker, ha en shootout med de andra lagen i form av Lazergame och sist men inte minst köra hinderbana och utföra en klassisk maffiatystning av Homer Simpson med hjälp av soft air-gun. Det var, kort sagt, bland de roligaste race jag någonsin haft äran att delta i. Och då har jag inte ens nämnt festen på kvällen där jag förutom att bara hänga och dricka öl DJ:ade och det dessutom tillkännagavs att vårat lag (som självklart hette Blacksmiths) bestående av mig, Elenor och min ständiga race-vapendragare Mats Kola, lyckats knipa bronsplaceringen!

Nu undrar ni säkert hur det kommer sig att jag inte skriver om det förrän nu om det var så jäkla roligt?
Förklaringen är lika enkel som självklar:
Sedan förra fredagens inlägg har jag bland annat tagit ett par öl med gamla vänner på stadens uteserveringar, jobbat en hel del, spenderat tid med att lära känna min nya kamera, hittat vad som kan vara världens snyggaste regnrock på Myrorna, bestyckat om och försett farsans Vespa med nytt blås (den fungerar till såväl hans som min stora glädje igen nu), besiktigat Touringen (som självklart gick igenom utan anmärkning), skrivit ett par nya låtar, varit på promenader i solen och picknickat.

Sist men inte minst har jag och Dawid färdigställt ytterligare en låt med vårat lilla synthprojekt (som numera fått namnet The Splinters). Den heter The Game Of Lying och jag föreslår att ni går hit för att lyssna och rösta på den - tydligen ligger vi på gränsen till att ta oss in Soundklicks top 100-lista under kategorin electronic!

Med andra ord har jag, precis som man bör när sommaren börjar kännas av på riktigt och energin återvänder, fokuserat mindre på internet än vanligt och istället levt livet på riktigt.
Makes sense, right?

Dagens:
The National - Bloodbuzz Ohio

Nu kör vi!

Wish me luck.

Dagens:
Spencer Davis Group - I'm A Man

Så blev Råttans lycka nästan jord.

I onsdags hade vi mekkväll med Blacksmiths Scooter Club i mitt garage (det vill säga jag mekade medan Johan och Jocke satt på trädgårdsstolar bredvid och drack öl). Den mesta energin ägnades åt Råttan som ännu inte hoppat igång...men i alla fall börjar visa någon form av livstecken.

För att göra en lång historia kort rev jag, genom att kannibalisera min andra Touring en smula för att ersätta diverse sönderdragna låsringar och annat kul, loss svänghjulet och kunde konstatera att någon verkar ha bytt såväl brytarspetsar som intern tändspole nyligen - det såg helt nytt ut därinne! Dock hade samma någon glömt att sätta tillbaks krysskilen som håller svänghjulet i rätt position när han/hon remonterade, så det är kanske inte så underligt att jag inte lyckats få någon gnista...svänghjulet snurrade ju lite som det ville när man kickade.

Som den sanne scootermek jag blivit under de sista åren hade jag dock såklart en sådan liggande i mitt reservdelslager och efter att ha återmonterat allting (rätt den här gången) kunde vi till stor kollektiv glädje (och en liten elchock för min del) konstatera att tändningen verkade fungera igen! Dock bara till och från...det verkar nämligen som om allting inte riktigt sitter kopplat där det skall (exempelvis tycks det inte vara jordat någonstans överhuvudtaget) och eftersom elsystemet uppenbarligen är hemmavirat med diverse olikfärgade kablar tidigare nämnda någon haft liggande i byrålådan och ihopkopplat med hjälp av ett halvt butikslager sockerbitar kan det nog tänkas ta lite tid att luska ut vilken sladd som skall gå vart.

Därför gav vi upp där någonstans och gick upp till mig för att dricka lite mer öl och lyssna på musik istället.

Allt som allt en trevlig kväll som även om vi inte lyckades fullt ut åtminstone tog oss en bra bit närmare lösningen! Tack, kära klubbkamrater. Nästa gång lyckas vi kicka igång den, eller hur?

Foto: Johan Masser

Dagens:
Atomic Swing - In The Dust

Det är alltid kul att få paket på posten...

...men vissa paket är lite roligare än andra. Nu saknar jag bara att få igång Råttan samt ett schysst trim till Lammyn sedan är sommaren gjord!

Dagens:
The Divine Comedy - The Pop Singer's Fear Of The Pollen Count

Fotoblogg - Mordvapnet.

Lite fler bilder från helgens scooterpremiär i Stockholm hittar ni här.

Dagens:
Belle And Sebastian - I Fought In A War

På gränsen till mordförsök.

Jag antar att ni är nyfikna på hur det gick för Elle och Veronica? Jag kan med glädje meddela att det gick bra - kanske lite för bra. De varken såg eller hörde ett enda spöke och det enda de hade med sig hem i bagaget var minnet av en trevlig helg och en lätt bakfylla (huruvida det sista kan tänkas ha något att göra med deras oemottaglighet för eventuella övernaturliga existenser låter jag vara osagt). Elle var dock nöjd i alla fall - både med resan, den vackra miljön och att de överlevde med god marginal.

Överleva med god marginal var dock jag nära att inte göra i helgen, kan jag berätta. Jag drog nämligen till Stockholm för att bevista den årliga scooterpremiären. Eftersom det fanns överhängande risk för att det skulle regna både på lördagen och söndagen valde jag att ta tåget - var sådär peppad på att sitta och köra scooter ensam i regn hela den tråkiga vägen till huvudstaden. Jag beslutade helt enkelt att det kanske var värt att stå över kortegekörningen till förmån för att hålla sig torr och slippa förkylning.
På något sätt fick dock min gode kamrat Henrik reda på det och ringde mig tidigt på lördagsförmiddagen, när jag var på väg till tåget, för att erbjuda mig en lånehoj. "Ytterst changtilt av honom" tänkte jag och vände hem igen för att hämta en hjälm i garaget (som tur är var jag för en gångs skull ute i god tid till tåget och hann därför).

Väl i Stockholm presenterade Henrik mig för sin lagom inkörda Vespa Sprint -67 med strokad P200-motor (förtydling för er som inte håller på med gamla scootrar: det betyder att den är ganska snabb). "Sweet", svarade jag. "Har den några egenheter jag bör känna till".
Henrik svarade att "nejdå - förutom att du måsta hålla choken utdragen manuellt när du kickar".

Nu var det ju inte riktigt så, vilket blev ytterst uppenbart när jag stannade vid utfarten från garaget i väntan på att portarna skulle öppnas och upptäckte att den saknade bromsar. Alltså började jag började rulla baklänges ned för den tio meter långa, ganska branta backe som leder upp ur scootergaraget vid Nytorget. Det hela höll på att ta en ände med förskräckelse och hade jag inte i sista sekund lyckas lägga i en växel för att få stopp på motorn samtidigt som jag stoppade scootern med bröstkorgen (med tappad luft och en sträckning i nacken som resultat) hade jag suttit snyggt insmetad i betongväggen vid backens slut.

Det var dock inte slut där. Efter att ha fixat bromsarna vid uppsamlingsplatsen utanför Sjöhistoriska museumet (ja, jag körde dit utan broms) drog den ca 70 scootrar långa kortegen iväg. Jag tyckte jag hade blivit kompis med Sprinten nu och drog därför vid en lämplig raksträcka på lite för att komma förbi de andra och lägga mig lite längre fram i tåget. Ungefär precis när hastighetsmätarens nål passerade 70-strecket började något kännas väldigt konstigt. Plötsligt liksom hoppade hela främre delen av scootern fram och tillbaks i sidled och jag fick snabbt applicera de nu fungerande bromsarna för att inte smälla rätt in i någon av de andra stackars scooteristerna eller den mötande trafiken.

Vid nästa rödlyse körde Tobias, ännu en scooteristbekant, upp jämsides med mig med stora ögon. Han hade sett allt och frågade om det var Henkes Sprint jag lånat? Därefter upplyste han mig om att den tydligen varit rejält krockad och att Henrik rätat ut den med hjälp av garagedomkraft(!). Alltså var den ramsned så det räcker och blir över. Jaha. Det förklarade ju de något tveksamma vägegenskaperna.

Nåväl - jag överlevde i alla fall och efter att jag insett att det inte var någon idé att försöka köra över 60 med hojen blev resten av kortegekörningen riktigt njutbar (förutom kylan och regnet då). Tvåtaktssmatter, blårök som stack i näsan och stora ögon på de flesta flanerande Stockholmare vi passerade. Precis som det brukar vara.
Efter kortegen blev det, såklart, lite garagehäng. Därefter indiskt käk, förfest och sedan fest på River Club - anordnad av relativt nystartade Stockholm Mods Scooter Club. Med liveband, en enorm mängd olika DJ:s och allt annat som hör till.

Allt som allt en bra dag och kväll alltså. Men jag undrar fortfarande vad för oförrätt jag utsatt Henrik för och sedan sedan glömt bort eftersom han uppenbarligen försökte döda mig och få det att se ut som en olycka.

Undertecknad på potentiellt mordvapen.

Foto: Ronny Nilsson

Dagens:
Tony Clarke - Landslide

We are going to die out here!

Elle spenderar helgen tillsammans med sin bästa kompis Veronica i Borgvattnet. I ett av Sveriges mest hemsökta hus. Mitt i Jämtland. I vildmarken. Där det, enligt informationen, inte finns någon mobiltäckning.

Blair Witch Project någon?

Dagens:
Toots And The Maytals - Pressure Drop

Fotoblogg - Ställd mot elden.

Dagens:
Jakob Dylan - We Don't Live Here Anymore

Fråga: hur vet man att man firar Valborg i Torshälla?

Svar: man tar en titt på brasan. Brinner lågorna i färger som de normalt sett inte borde göra (exempelvis grönt och blått) kan man misstänka att man befinner sig i Torshälla. Om resterna efter att brasan brunnit ned ser ut att kunna innhålla rester av solstolar, odefinerbara metallbitar och annat mer eller mindre onämbart kan man vara ganska säker på saken.

Med andra ord kan jag med ganska stor säkerhet säga att det var i just Torshälla, med Elles släkt, jag spenderade min Valborgsmässoafton. Det var trevligt.

I övrigt har jag, sedan mitt förra inlägg som publicerades för alldeles för länge sedan, bland annat fotat en hel del, mekat med Råttan och konstaterat att den inte har någon gnista (vet inte varför ännu eftersom jag inte hunnit/orkat felsöka så mycket, men misstänker en död tändspole) och varit på veteranmarknad i Västerås för att inhandla en del praktiska saker till garaget, tagit en öl på balkongen med Johan, spontantfikat med Dawid och Ellen som var på Parken Zoo-besök samt tagit tag i patch- och klistermärkesbeställning åt Blacksmiths. Gott så.

Dagens:
Jónsi - Go Do

Varför skulle vi ha fått hår i ansiktet om det inte var meningen att man skall leka med det?

I lördags kväll fick jag nog och rakade slutligen av mig skägget. Nu är jag, för attän en gång slänga mig med klyschor, len som en barnrumpa igen - till Elenors stora glädje och min rakhyvels stora missnöje (den drog sin sista suck av ansträngningen och åkte direkt i soptunnan efteråt).

Jag kunde dock självklart inte låta bli att roa mig lite med att testa hur jag skulle te mig i någon form av mustasch innan jag förpassade min ansiktsbehårade period till historien.
Resultatet blev...tja, skall vi säga "sådär"?

Foto: Elenor Kuhlin

Dagens:
Pet Shop Boys - Being Boring

Weh mi get mi Clarkes?

Jag älskar mina Clarks. Har i nuläget tre par och hur många jag slitit ut under åren har jag inte ens någon räkning på. Det beror inte bara på min mod/60s-fetischism (även om den så klart har spelar en betydande roll) utan lika mycket på att de helt enkelt gjort några av de bekvämaste skorna i världshistorien.

Att de spridit sig utanför modskulturen är inte konstigt alls med tanke på att många modeller (och då tänker jag alltså inte bara på den klassiska ökenkängan) är såväl sjukligt snygga som otroligt välsydda.
Ändå kan jag inte låta bli att bli lite glatt överaskad när jag ser detta:



Dagens:
Vybz Kartel feat. Popcaan & Vanessa Bling - Clarkes

Fotoblogg - Det är inte bara människor som blir kelsugna på våren.

Dagens:
Blur - Stereotypes

En efterlängtad hemkomst.

Sådärja! Igår hämtades äntligen åbäket hem till Eskilstuna. Hade turen att få assistans och sällskap både av farsan och min gode vän Johan samt att få låna en gammal pickup av en bekant till far min för transporten. Att nämnda pickup var minst lika risig som Råttan får väl på sätt och vis ses om en bonus, men i ärlighetens namn var det lite jobbigt att sitta och köra tur och retur Södertälje i en rishög med ax som en traktor, väghållning som en minicykel, styregenskaper som en finlandsfärja och en marschfart på typ 80km/h.

Fast egentligen har jag ingen rätt att gnälla. Såväl vi som Råttan kom ju hem oskadda och det är väl huvudsaken.

Råttan pålastad och klar vid det obligatoriska skräpmatsstoppet på vägen hem.

Skönt tillknycklad lyktsarg...

Hörde jag någon säga "rishög"?

Växelspaksknoppen var förmodligen det fräschaste på hela bilen (tyvärr var man tvungen att plocka bort den när man körde, eftersom den hade en tendens att lossna från spaken stup i kvarten). Bara en avsågad hagelbrakare liggandes i bakrutan som saknades för den ultimata Alabama-känslan...

Hela familjen äntligen samlad i garaget!

Hoppas få tid att lossa den fastärgade gasen och ge den en snabb översyn för att sedan provstarta i veckan...

"Fortsättning följer" som man brukar säga...

Dagens:
Fine Young Cannibals - Good Thing

Jag skyller allt på islänningarna.

Idag skulle jag ha varit i Stockholm och bevistat en workshop vi arrangerat med Lambretta Club Sthlm. Tino Sacchi, en av världens mest legendariska scootermekaniker/innovatörer, mannen bakom bland annat Mugello-cylindern till Lambretta och det motsvarande Imola-kitet till Vespa skulle ha kommit hela vägen från Italien för att ge mektips, berätta skrönor och anektdoter samt besvara alla typer av frågor vi som bevistade kunde tänkas ha.

Men, nej - på grund av ett visst vulkanutbrott sitter Monsignore Sacchi fast på flygplatsen i Bergamo och det hela har fått ställas in. Jag inser att det förekommer väldigt mycket klagosång över den askspyende skräphögen över hela nätet just nu och att det inte är direkt originellt att beklaga sig över den. Men ändå kan jag inte låta bli att gnälla lite och väljer att göra det genom att citera vad min gode vän tillika scooterkamrat David skrev om de förbannade islänningarna på Facebook:

"Först bygger de upp en banksektor som är många gånger större än landets BNP. Det kan man ju lätt räkna ut att det blir svettigt om något kraschar.
Sedan bygger de upp en massa lava som är många gånger större än landmassan. Och där kan man också räkna ut att det blir svettigt om något kraschar.
Vad tänker de på?"

Dagens:
Vilken musik som helst som inte är från Island.

En helt ny karriär.

...eller typ i alla fall. Jag har i alla fall fått ett första ordentligt frilansfotouppdrag åt Reklamateljén. Ett förhållandevis stort sådant också som redan ynglat av sig ytterligare ett par småjobb åt samma uppdragsgivare och förhoppningsvis kan leda till ännu flera (samt skapa kontakter som i sin tur också kan generera uppdrag).

Visst - jag är fortfarande inskriven som arbetslös, går på a-kassa och kan (eller kanske snarare törs) därför inte starta eget "på riktigt" ännu utan kommer använda mig av ett faktureringsföretag åtminstone nu till dessa första jobb. Men det känns som en mycket fin början i alla fall.

Dagens:
Kent - En Helt Ny Karriär

Nu. Är. Det. Vår.

Det är visserligen sant att jag tjuvstartade lite i helgen genom att köra scooter till repet, men idag blev den första riktigt vårturen äntligen av.

När jag nu tittar ut genom fönstret ser det kallt ut. Det är grådassigt och regnar lite. Men det såg annorlunda ut tidigare idag, och efter en förmiddag med med solsken, lagom vårljummet i luften, en skön playlist i iPoden och ett par mil kringelikrokig sörmländsk landsväg kan jag inte annat än konstatera: nu är det vår. På riktigt.

Dagens:
Baba Brooks - Guns Fever

Fotoblogg - Fire in the sky.

I brist på inspiration vad gäller saker att skriva om fortsätter jag helt enkelt blogga foton.

Dagens:
Lee Dorsey - Do Re Mi

Fotoblogg - Jag är helt enkelt en sucker för gulliga djur.

...och särskilt då djurbebisar. Somliga må anse det mesigt, men i mina ögon är det något att vara stolt över.
Därför kan jag självklart inte låta bli att blogga en bild på ett av de nästan löjligt små lammen vi stötte på vid dagens utflykt/hundpromenad till 4H.

Dagens:
Beach Boys - Pet Sounds

Fotoblogg - Alla vägar bär till Strangeness.

...tydligen. Vi gav oss nämligen ut med bilen på måfå i hopp om att hitta någon ny loppis, ett café, en fin park att promenera hunden i eller något annat kul att besöka och efter att ha kört ett antal mil på kringelikrokvägar rakt ut i ingenstans kom vi till...Strängnäs. Där allt dessutom var stängt.

Nåväl - vi fick ju se en fin väderkvarn i alla fall.

Dagens:
MGMT - Flash Delirium

Påskslit.

Undertecknad gör sitt bästa för att se tuff ut på scen utan gitarr.
iPhone-fotat av Johan Masser.

När de flesta andra tar ledigt över påsken och slappnar av lägger jag istället i överväxeln och gör mer än vanligt.

Jag började i torsdags då de gamla trallpunksrävarna DLK skulle spela på Harrys och jag hade blivit tillfrågad om jag kunde DJ:a. DLK trallpunkade på som om det vore -94 och publiken var övertänd så det var väl en bra spelning. För min del var dock kvällen lite skum. Till skillnad från förra gången på Harrys fick jag när jag väl var på plats reda på att det bara jag som DJ:ade och publiken bestod av en underlig blandning av punkare och Harrys vanliga gäster.
Inte riktigt min publik med andra ord. Jag gjorde mitt bästa för anpassa setet utifrån förutsättningarna och det gick trots allt skapligt i alla fall, men jag insåg mer än någonsin (vilket jag i och för sig visste redan innan) att stora golvet på ett ställe som Harrys inte alls är något jag är intresserad av att spela på egentligen.
För mig handlar DJ:ande främst om att ha roligt, inte om att få in pengar, och en spelning som dels innebär att jag får kämpa för att komma på låtar jag kan tänkas ha i samlingen som inte får folk att lämna dansgolvet och dessutom nästan skämmas för att jag spelar de låtar jag kommer på är inte så intressant i mina ögon.

Fredagen var desto mer lyckad. Då var det dags för Hitlistan och jag skulle ställa mig på scenen och framföra Nationalteaterns Sent En Lördag Kväll i något upprockad version - uppbackad av husbandet och utan gitarr. Det kändes lite konstigt att stå på scen utan gitarren som snuttefilt (jag har ju trots allt sjungit i band sedan jag var 14 år och gjort fler spelningar än jag kan minnas, men så gott som alltid spelat gitarr också) men var sjukt kul. Folk sjöng med, jag såg ett par öl spillas ut och när väl första verserna var avklarade kändes det riktigt bra att kunna svänga lite med bara en mikrofon i handen istället för en gitarr. Faktum är att det hela nästan gick lite väl fort och jag hade inte haft något emot att spela en eller två låtar till. Nu blev det istället trevligt efterhäng när jag klivit av scenen - först i logen och sedan i Johan och Saras nyrenoverade kök.

På grund av nämnda efterhäng var gårdagen minst sagt seg. Elle väckte mig med färdiglagad frukost och påskäggsjakt, så dagen började bra men jag kom liksom aldrig riktigt igång. Inte minst eftersom vi framåt eftermiddagen åkte på fest med släkten Kuhlin i Torshälla och jag körde bil eftersom jag senare på kvällen skulle DJ:a på Raw. Efter att ha ätit och iakttigit övriga festdeltagare dricka körde vi hem framåt halv elva. Jag vände bara hemma, plockade ihop mina DJ-prylar och cyklade ned på stan. På grund av att både Molotov Jive (som inte riktigt var min grej) och The Nocounts (som var svinbra som vanligt) lirade och kom igång ganska sent tror jag inte jag spelade mer än 45 minuter högst, men trots den korta speltiden och att det var ovanligt lite folk för att vara påskafton var det riktigt kul och bra fart på dansgolvet!

Idag blev det betydligt lugnare - en liten utflykt för att promenera hunden i natrurreservatet Skiren-Kvicken som höll på att sluta i katastrof då vi dels fick pulsa i bitvis nästan halvmeterdjupt halvsmält slösnask och sumpmark (jag iklädd ökenkängor till råga på allt), dels körde fast med bilen när vi skulle därifrån. Jag tror aldrig hunden har varit så bitter på en utflykt tidigare - och jag har nog aldrig tyckt det varit så skönt att få byta ett par strumpor som när vi kommit hem.

Ikväll anordnades en gemensam middag/fest för alla som på ett eller annat sätt brukar jobba på stans krogar, men efter att ha tänkt till lite (med betoning på lite - det var inte direkt något svårt beslut) kom jag fram till att det bara var skönare att stanna hemma och kolla på film istället.

Med andra ord: en tämligen intensiv långhelg. Precis som långhelgerna, av någon anledning, ganska ofta tenderar att vara för mig. Skönt att det är ytterligare en röd dag imorgon och att jag egentligen inte har någonting inbokat då.

...och just ja: jag har även gjort scooterpremiär för året. Dock bara en smygpremiär egentligen, eftersom jag mer eller mindre bara tog Lammyn ned till soundchecket på Raw i fredags. Nu är den i alla fall igångkickad för våren och redo för en ordentlig premiärtur vilken dag som helst.

Dagens:
Nationalteatern - Sent En Lördag Kväll