We're off.

Nu drar vi till Amsterdam för att förlusta oss i dagarna fem. Om jag får tillgång till en dator (och orkar) kanske jag gör en liten uppdatering därifrån.
Annars återkommer jag framåt helgen.

Dagens:
Efterklang - Horseback Tenors

Bra helg.

Det är nu Söndag kväll och helgen är över. Jag är trött men nöjd. Min kusin var här och hälsade på, vilket var trevligt. Kul att catcha upp - det var trots allt närmare sex år sedan vi sågs, med undantag för en kortis på en släktträff i somras.

I Fredags kväll släpade jag med mig kusin Micke och hans kompis Oskar (som också följt med från Oskarshamn) till repan för förhäng med bandet innan vi lirade på Raw. Det var ett av deras Hitlistan-arrangemang och temat var svenska hits. Vi spelade Staffan Hellstrands Lilla Fågel Blå. Folk dansade och sjöng med och peppen var total från våran sida. Synd bara att det inte tog mer än tre minuter att köra igenom låten. Förmodligen det första gig jag gjort där det tagit längre tid att rigga än att spela. Extra kul att Nature Boy, Schampan och Musslan dök upp för att supporta. Det värmde.

Lördagen var lite seg till en början, men efter frukost och några koppar kaffe ordnade det upp sig. Oskar tog tåget till Stockholm för att gå på konsert. Jag och kusin Micke åkte hem till mina föräldrar för att fika. Efter ett par timmars familjehäng var det dags att korka upp igen och dra hem till Masser och Sara för förfest. Därefter Raw igen. Och sedan hem till lägenheten där jag och Micke satt och surrade till fem på morgonen.

Idag har vi varit på nyöppnade Media Markt i Västerås. Vilket ställe! En veritabel våt dröm för en prylgalning som jag...trots det kom jag bara hem med ett extra minneskort till kameran och ett rengöringskit. Behöver ju spara lite pengar till semestern som börjar imorgon. Elle däremot passade på att köpa en ny kompaktkamera eftersom hennes gamla gått samma öde till mötes som min förra mobil och drabbats av diverse mystiska elektroniska åldersåkommor.

Nu har Micke åkt hem till Oskarshamn och vi packar för fullt inför morgondagens resa. Gott så.

Bilden är lånad från Nature Boys blogg.

Dagens:
Mansun - Six

Och så var det där med sökorden igen...

Min traditionsenliga fredagsinloggning på Google Analytics visade att följande sökord genererat en träff på min blogg:
knäskål+telenor

Oh, så gärna jag skulle vilja veta mer om historien bakom den sökningen.

Dagens:
Se förra inlägget

What´s Going On? - som Marvin skulle sagt.

Det där inlägget jag tänkt göra i början av veckan om vad jag haft för mig på sistone kom av sig. Ganska rejält. Därför gör jag ett nu istället:

Jag har jobbat, läst, lyssnat på musik och kollat på film. Inget nytt där med andra ord. Förra helgen var dock löjligt späckad:
På fredagen spelade jag skivor på Raw. Spelade där gjorde då även norska Lionheart Brothers - som visade sig vara sanlöst bra live! Drömsk, vackert och inte så lite shoegaze till och från...betydligt bättre live än på skiva. Att de dessutom bjöd på en skaplig show gjorde inte saken sämre. Efter att Raw stängt hamnade jag på efterfest med bland annat Ljungman, Fyris och Ludde. Alltid trevligt att umgås med dem även om festen var tämligen såsig.

Lördagen drog jag mig vidare till Stockholm för att gå på Lambretta Club. Där skulle jag även spela lite skivor. Mötte upp David från Stockholm samt Perka och Erik från Västerås på Laughing Duck redan vid sexsnåret. Där hann vi med ett par öl innan vi fortsatte till Restaurang Sjöhästen där Lambrettapub huserar. Det var självklart lika kul som det brukar vara när det är scooterister inblandade. Dock lite mindre folk än vanligt, vilket var trist.

Min syrra dök också upp med sin gaykompis Thomas. Har hört massor om honom genom åren men det här var första gången jag träffade honom. Han var verkligen supertrevlig, men i ärlighetens namn blev jag lite besviken. Som Emilia hade målat upp honom för mig förväntade jag mig en riktig superbög i paritet med Carries skallige kompis i Sex And The City, eller assistenten i Ugly Betty. Han visade sig dock vara en tämligen nedtonad om än välgroomad kille. Trevlig hur som.

Hamnade på något sätt hos min gamle högstadiekompis Maxim framåt natten och sov där. Kul, inte minst eftersom vi inte träffats på ett tag. Söndagförmiddagen spenderade vi på söderfik och med att spatsera i butiker. Jag passade på att köpa en bok: Ready, Steady, Go! The smashing rise and giddy fall of Swinging London. Om -you guessed it- 6o-talets London.

Därefter tog jag tunnelbanan hem till syster Emilia och Mats för att äntligen träffa min systerson Tim. Emilia tyckte att det var på tiden, men jag förstår inte vad hon menar med det. Det är ju bara ett halvår sedan han föddes.
Syrran verkar trivas i mammarollen, liksom Mats som pappa. Tim själv var, såklart, söt som socker och verkade faktiskt gilla mig lite, även om han var väldigt avvaktande till en början. Trots det kan jag inte påstå att det fick någon slags pappanerv att börja pingla i mig. Visst - det är mysigt med barn. Men i ärlighetens namn föredrar jag nog mer när de är någon annans.

Sedan får jag väl lov att nämna att jag köpt ny mobil också. Min gamla har sedan länge betett sig som om den drabbats av gremlins och förra veckan fick jag nog. Kom hem från Telenorbutiken med en Nokia 6500 Slide. Har inte hunnit vänja mig vid den riktigt än, men första intrycket är bra. Snygg design i borstat aluminium, lagom tung och 3,2mp kamera.

I kväll spelar vi som sagt med The Profondo Rosso på Hitlistan. Dessutom kommer min kusin hit med en kompis och blir kvar hela helgen. Det blir nog fint.

Dagens:
My Bloody Valentine - Loomer

Vi syns väl på Fredag?

Lite lustigt sällskap för våran del kanske...men det kommer att bli grymt kul. Syns där!

Dagens:

Fine Young Cannibals - Good Thing

Bokat och klart.

Nästa vecka är jag ledig. Det är Elenor också. Därför har vi sedan en tid tillbaka tänkt att vi skall åka iväg någonstans då. Snåla som vi är tänkte vi dock så klart vänta in i det sista med att boka, för att få ett så bra pris som möjligt. Vart vi hamnar spelar nämligen inte så stor roll, resonerade vi. Huvudsaken är att vi kommer ifrån Sverige ett tag.

Vad vi inte tänkte på är att alla Sveriges skolor har höstlov den veckan. Således var det väldigt urplockat när vi väl började se oss om efter en resa. Och på de få kvarvarande fanns en överhängande risk att man får dela plan, hotell och eventuell strand med skrikiga barnfamiljer och packade tonårsgrabbar på brudjakt.

Det vill vi förstås inte, därför slutade det med att vi plockade ihop en egen resa. Vi bokade flyg via Sterling och hotell via Resia. Så; på Måndag kliver vi på flyget till Amsterdam. Där blir vi kvar till på Fredag.

Det blir fint. Då kan jag passa på att ta ett allvarligt snack med polisstyrkan som beslagtog Oinks servrar. De stod ju i Amsterdam.

Bespara mig nu knarkskämten i eventuella kommentarer, tack.

Dagens:
Jacques Brel - Amsterdam

En sorgens dag för musikfanatiker världen över.

I eftermiddags när jag kom hem gjorde jag en kopp te (kaffebryggaren är sönder) och satte mig framför datorn. Tanken var att skriva ett inlägg om vad jag gjort de senaste dagarna samt om helgens eskapader. Men innan dess loggade jag såklart in på Facebook. Där lade jag märke till att Calle skrivit "sörjer Oink" som sin status.

Full av obehagliga föraningar gick jag in på mina bookmarks, öppnade Oink...och möttes av det här.
Jag blev helt kall i kroppen och alla tankar på ett blogginlägg blåstes bort.
Efter att ha googlat lite hittade jag även följande info:

"British and Dutch police raids shut down the world's largest pre-release pirate music site

London, 23rd October 2007

British and Dutch police today shut down the world’s biggest source of illegal pre-release chart albums and arrested a 24-year old man in an operation coordinated between Middlesbrough and Amsterdam.

The raids, which were coordinated by Interpol, follow a two-year investigation by the international and UK music industry bodies IFPI and BPI into the members-only online pirate pre-release club known as OiNK.

OiNK specialised in distributing albums leaked on to the internet, often weeks ahead of their official release date. More than 60 major album releases have been leaked on OiNK so far this year, making it the primary source worldwide for illegal pre-release music.

The site, with an estimated membership of 180,000, has been used by many hardcore file-sharers to violate the rights of artists and producers by obtaining copyrighted recordings and making them available on the internet.

It is alleged that the site was operated by a 24-year-old man in the Middlesbrough area, who was arrested today. The site’s servers, based in Amsterdam, were seized in a series of raids last week. OiNK’s operator allegedly made money by setting up a donations account on the site facilitated by PayPal.

Cleveland Police and the FIOD-ECD SCHIPOL branch of the Dutch police undertook the raids, supported by Interpol, as part of a carefully-planned international investigation with anti-piracy investigators from IFPI and BPI.

OiNK used peer-to-peer technology called BitTorrent to distribute music. Torrent sites such as OiNK act as a library for torrent files. BitTorrent is the most popular software for internet file sharing and OiNK was the best-known for pre-release piracy."

Nu, ett antal timmar senare, har jag smält det hela lite - men jag är fortfarande bitter. Oavsett vad IFPI och media vill kalla det, är det vi förlorat en av internets absolut mest pålitliga och högkvalitativa musikkällor. Jag älskade Oink. Och nu är det borta. Det svider.

Dagens:
Tystnad

Konsten att behålla sin trovärdighet.

Jag är lite överaskad. Nästan ingen av de bloggar jag läser regelbundet har skrivit något om Radioheads nya platta. Jag var beredd på att bloggvärlden skulle översvämmas av inlägg om den och tänkte därför inte skriva något själv, men nu blev det tydligen inte så och därför gör jag ett litet inlägg ändå.

För de flesta musiknördar är det säkerligen ingen nyhet, men Radiohead står sedan en tid tillbaka utan skivbolag. Istället för att förhandla eller skaffa sig ett kontrakt med ett nytt storbolag har de dock valt att släppa sin nya skiva In Rainbows själva.
Men inte nog med det. Det finns två sätt att köpa skivan - båda via deras hemsida (såvitt jag förstått kommer ingen version av skivan att kunna införskaffas via traditionella butiker):

• Man kan köpa ett boxset. Det kostar 40£ (dvs över 400:-) och innehåller 2 cd skivor (varav en med extramaterial), 2 vinylskivor samt en massa schysst artwork. Allt paketerat ruggigt snyggt. Vill man ha det får man dock vänta till i December.

• Man kan köpa plattan som download nu på en gång. Det är här den intressanta twisten kommer: då får man välja själv vad man vill betala.

Jepp. För er som inte läst om det här tidigare: man väljer själv vad man tycker plattan är värd! Och man kan, om man vill, ladda ned den utan att betala ett öre - dock måste du registrera ditt kreditkort på siten oavsett.

Så - än en gång visar Radiohead att de skiljer sig en hel del, inte bara musikaliskt utan även filosofiskt, ifrån andra större band. Visst, det är inte en ny idé egentligen. Tusentals indieband (och då menar jag indie i bokstavlig mening) lägger ju ut sin musik för gratis nedladdning på nätet. Men vilka andra band i Radioheads storlek skulle ens komma på tanken? Jag har svårt att föreställa mig t ex U2, Metallica eller Coldplay göra något liknande.

Dessutom kan det här mycket väl leda till en skaplig förtjänst för bandet. Dels tror/hoppas jag att folk skall vara villiga att betala skapligt för den goda sakens skull. Dessutom går ju de intäkter de gör direkt till bandet själva. Visst - löner och sådant skall betalas, men jag tror ändå mer blir över än om någon bolagsjätte haft fingrarna med i spelet.

Att skivan sedan är riktigt bra gör ju bara det hela ännu mera positivt. Visst - det är ingen ny OK Computer, men den är trots det riktigt bra. Jag skulle nog vilja beskriva den som en blandning av gamla gitarr-Radiohead och det mer elektroniska band vi stiftat bekantskap med de senaste skivorna.

Själv betalade jag 4£. Vilket såhär i efterhand känns lite snålt...men å andra sidan funderarar jag på att köpa boxsetet också när det släps. Bara för att stödja den goda saken.

Dagens:
Radiohead - House Of Cards

Skärpning.

Det har varit tunnsått med inlägg från min sida på sistone. Det beror dock inte på att ingenting händer. Tvärtom. De sista veckorna har jag varit på Vingåkers Factory Outlet med Elenor, Ljekatten och Sara (kom hem med ett par Whipping Floyd-byxor och ett par boxningskängor från Onitsuka Tiger), spelat skivor, jobbat, fixat ledigt vecka 44 (vi tänkte åka utomlands då), lyssnat på massor av musik, sett på massor av film, köpt ett batterigrepp till kameran från eBay, blivit förkyld, skaffat extern hårddisk, festat i Tuna samt varit i Norrköping för en riktig genomkörare i form av bandfest/rep (då vi även upptäckte det fantastiska spelet Looping Louie). Bland annat.

Dessutom har vi -The Profondo Rosso- blivit bokade till nästa Hitlistan på Raw. Hitlistan är ett koncept de kör med jämna mellanrum. På de kvällarna blir ett antal band tillfrågade att spela varsin cover -gärna omarrangerad- utifrån ett visst tema. Tidigare har de kört topplistan från ett visst år under 80-talet (minns inte vilket) samt Ramones. Den här gången är temat "svenska hits" och vi är ett av tolv band som skall medverka. Den 26:e Oktober är det dags. Jag tänker inte berätta i förväg vilken låt vi kommer att spela - men den är otippad och det kommer att bli bra.

Den låga uppdateringsfrekvensen beror alltså mest på bristande inspiration från min sida. Jag skall försöka råda bot på det. Och, ja - det har jag sagt förut.

Dagens:
Jens Lekman - A Postcard To Nina

Det här blir bara underligare och underligare...

De av er som tittar in här någorlunda regelbundet vet sedan tidigare att jag haft vissa funderingar kring de sökord som Google Analytics visar har genererat träffar på min blogg. Det har av någon anledning varit en viss överrepresentation av uttryck för det manliga könsorganet bland dem. Ganska ofta har sökningarna dessutom gällt underdimensionerade sådana.

Nu i helgen loggade in på GoogleAna igen. Den här gången möttes jag av följande på 35:e plats:
min man + för liten kuk.
Jag orkar inte ens tänka ut något fyndigt att skriva om det. Det är helt enkelt för absurt.

I övrigt var helgen bra.

Dagens:
José Gonzales - Teardrops

Apropå det där med min modellkarriär...

I likhet med Ronge är det nu dags för mig att publicera ett ego-inlägg med bilder till ett tidningsreportage.

Daniel Dyvling är en skön kille här ifrån stan. Han har ett brinnande motorintresse och frilansar som reporter för ett helt gäng svenska motortidsskrifter. Han har dessutom en egen tidning -Lowbrow Magazine- som han driver ihop med några andra.

Förra hösten sprang jag på honom på krogen och han frågade om jag skulle vara intresserad av att medverka i ett reportage om scootrar och mods -naturligtvis i stilenlig mundering- till tidningen Nostalgia. Jag svarade att jag självklart skulle vara intresserad av det. Sedan rann det ut i sanden - tills för ett par veckor sedan då han kontaktade mig och undrade om det inte var dags att vi tog tag i saker och ting.

Sagt och gjort; vi träffades en eftermiddag, tog ett gäng kort, fikade och körde en kort intervju. Med risk för att vara lite självgod vill påstå att resultatet blev bra och materialet är inskickat till Nostalgia, så nu är det upp till dem om/när det skall publiceras.

Bilderna finns här.

Dagens:
Kaizers Orchestra - De Involverte

Undrar vad en drömtydare skulle ha att säga?

Vaknade förvirrad kring tre i natt efter att ha drömt något verkligt märkligt. Min enda tanke var att jag var tvungen att komma ihåg drömmen idag - enbart för att dess rena underhållningsvärde. Kanske borde jag skriva upp den? Nej. Det orkade jag inte. "Kommer säkert ihåg ändå", tänkte jag.

Det gjorde jag såklart inte. Oftast gör man ju inte det. Men det fick mig dock att börja fundera kring andra minnesvärda drömepisoder.

När jag var liten hade jag exempelvis en återkommande dröm. I den ligger jag och min morfar på rygg utomhus. Vi tittar på en klocka som sitter på en husvägg. Själva urtavlan är utsmyckad med en målning av en märklig varelse. Någon slags sabeltandad tiger, målad i samma stil som den Hans Arnold (om ni minns honom?) använde sig av.

Plötsligt förändras omgivningen och jag befinner mig istället i vardagsrummet, tillsammans med min mamma och pappa i vårat hus i Sala. Vi bodde där ett par år när jag var liten. Jag har huvudet i min Mammas knä. Hon är gravid och sitter och stickar. Pappa sitter i soffan bredvid. Det är varmt och mysigt.

Plötsligt kommer den sabeltandade tigern från klockan in i rummet, följd av ett par monster till. De går fram till mig och trycker -till min stora skräck- en stor ficklampa mot min bröstkorg. Mina föräldrar reagerar inte. Jag sliter mig loss och försöker i panik, skrikandes, komma undan. Men monsterna jagar efter mig, slitandes i mina ben och armar. Hela tiden med ficklampan i högsta hugg. Och mina föräldrar verkar inte ens märka att vi är i rummet.
Sedan vaknar jag.

Eat that, Freud.

Dagens:
Babyshambles - Delivery

Musikerhumor som faktiskt är rolig hör inte till vanligheterna.

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i tanken på att ägna ett inlägg åt YouTube-klipp. Det känns liksom lite som "jag har inget vettigt att skriva om så jag länkar till några roliga videos istället". Inget illa menat gentemot er som brukar lägga upp YouTube-grejer på era bloggar. Det är en rent personlig ståndpunkt som gäller min egen.

Hur som helst - ibland springer man trots det på något som är så pass roligt, fascinerande eller fantastiskt att man känner sig tvungen att dela med sig av det.
Så är det med klippen nedan. För mig, som gitarrist och musiknörd, är de helt fantastiskt underhållande. Jag tror och hoppas dock att man inte måste vara musiker för att se det underhållande i dem. I mina ögon är det ett snudd på genialiskt komedidrag att ta instrumentalister som i normala fall totalt saknar självdistans och få dem att framstå som totala klåpare.

De är ganska långa och om ni inte orkar kolla igenom allt rekommenderar jag första klippet i allmänhet samt slutet på det tredje.







Dagens:
Doris - Waiting At The Station

Klart kossor gillar kofösar-pop.

När jag på dagens fikarast slog upp Eskilstuna Kuriren (är inte säker på om det var dagens nummer eller ej) möttes jag av ett tvåsidigt reportage från en bondgård. Kossor påverkas tydligen av musik. Ett flertal undersökningar har gjorts på området och de har såvitt jag förstått (även om jag bara ögnade igenom artikeln som snabbast) alla visat att viss musik ökar mjölkproduktionen och annan minskar den.

Eskilstuna Kuriren tycker uppenbarligen att detta är hett nyhetsstoff. Så hett att de intervjuat lantbrukare i frågan och även passar på att testa teorin själva genom att med en medhavd bandare spela upp lite olika musik för gårdens kor medan de mjölkas. Detta gör att två frågor uppstår hos mig:

1. Vari ligger det vetenskapliga intresset och är det verkligen så stort att flera undersökningar måste genomföras?
2. Hur allvarlig måste inte nyhetstorkan här i stan vara när en av våra största dagstidningar tycker att det verkar som en vettig idé att vika ett helt uppslag åt musiklyssnande nötkreatur?
   

Som en liten spin off-effekt har vissa artister såklart sett detta som en pr-möjlighet. Garth Brooks har exempelvis stoltserat på sin hemsida med att hans musik visat sig påverka mjölkproduktionen mer positivt än bland annat Michael Jackson och Kiss.

Spännande. Man har alltså inte enbart lyckats påvisa att kossor lyssnar på musik - utan även att de har kass musiksmak.

Dagens:
The Enemy - Aggro

Glasögon-update.

Då jag rådfrågade er är det väl inte mer än rätt att jag även redovisar utfallet av mitt glasögoninköp.

Efter mycket funderande blev det en halvgarnityr-variant av "falling down"-brillorna (som Musslan kallade dem) från Ben Sherman . Då glasögonen inhandlades på Specsavers fick jag ett par till på köpet och bestämde mig för att gå på ett par Ralph Lauren bågar i sköldpaddsskal-mönster som inte ens var med bland dem jag ursprungligen postade här på bloggen. Kändes roligare än att ta två par svarta.

Jag fick hem de nya glasögonen idag och är mycket nöjd. Inte bara för att jag gillar bågarna, utan även för att jag ser bättre än på länge med de nya glasen. Nu ser jag fram emot att få inviga dem ikväll då jag skall gå till Raw för att se Tough Alliance.

Dagens:

Iron And Wine - Boy With A Coin

Allt var kanske inte bättre förr?

Alla har vi någonting som definierat våra barn- och ungdomsår. En tv-serie, bok eller skiva till exempel. I mitt fall är det nog filmer. I synnerhet åren då jag inte längre var liten, men ännu inte heller tonåring, präglades av ett gäng filmer jag såg gång på gång.

Vissa av dessa är självskrivna -Star Wars till exempel- andra lite mer obskyra. Lustigt nog såg jag förra veckan två av de lite mer bortglömda filmerna för första gången sedan mina ungdomsår.

Den första av dessa kom Ljungman över med i Onsdags då vi skulle ha filmkväll. Den heter House 2, men då jag såg den som barn hade den fått den smått genialiska svenska titeln Titta vi spökar 2. Filmen är någon slags skräck/komedi-historia vars handling jag inte orkar gå in på nu, men som jag mindes den var den otäck, spännande, rolig och med ascoola specialeffekter.

När jag såg den igen tvingades jag tyvärr konstatera att jag nu, när jag blivit lite äldre, inte riktigt uppfattade den på samma sätt. Den var varken otäck eller spännande. Inte särskilt rolig heller. Och specialeffekterna vill jag helst inte ens gå in på. Faktum är att jag nog, om jag sett den för första gången idag, skulle kategorisera den som "smörja". Det enda jag kan komma på som var det minsta underhållande med skräpet är att den bitvis var så otroligt flummig (Pararella dimensioner fulla med vad som ser ut som Inka-indianer i väggen? Hundlarver!?) att man inte visste vart man skulle ta vägen.

Den andra filmen fick jag också tag på via Ljungman, som nyligen fixade in mig på torrentsidan Demonoid. Det var där jag hittade den. Originaltiteln är My Science Project, men konstigt nog hette den Timebusters i Sverige när det begav sig. Kan vara därför jag haft lite svårt att hitta den.

Kortfattat och något förenklat handlar den om coola killen som bara tänker på bilar och hans coola kompis. Coola killen får ett ultimatum av sin ex-hippie-lärare (som av någon märklig anledning spelas av Dennis Hopper - vad som fått honom att ställa upp i en film av den här kalibern kan vara ett av århundradets stora gåtor): att inom en vecka lämna in ett vetenskapligt projekt eller bli underkänd. Därför bryter sig coola killen -tillsammans med nördiga tjejen som egentligen är jättesnygg under glasögonen- logiskt nog in på en militärbas där de hittar en märklig mojäng som han bestämmer sig för att lämna in istället för att bygga något själv. Vad han inte vet är att apparaten i själva verket är motorn från ett UFO som kraschade i öknen på 50-talet (såklart!). Den suger åt sig energi från alla strömkällor i dess närhet och kan kröka tid och rum. Snart nog befinner sig skolhuset i någon slags timewarp och coola killen samt hans coola kompis måste ge sig in i det för att rädda nördiga tjejen som är fast där. Väl där får de slåss mot mutanter från framtiden, gladiatorer från dåtiden och dinosaurier från urtiden.

Låter det bra? Det är det inte. I alla fall inte så bra som jag ville minnas det. Som jag ville minnas var den otäck, spännande, rolig och med ascoola specialeffekter. Såhär en 18 år senare upplevde jag den inte riktigt så. Den var varken otäck eller spännande. Snarare löjlig. Och specialeffekterna, som jag tyckte var så häftiga förr, vad definitivt inga höjdare. Däremot var den, till skillnad från Titta vi spökar 2, bitvis faktiskt ganska rolig. Även om det man skrattade åt idag förmodligen inte var det filmmakarna hade i åtanke när de gjorde filmen någon gång på 80-talet.

En kul detalj är dock att Dennis Hopper, då han i slutet av filmen återvänder ifrån sin tripp till 60/70-talet, har på sig samma kläder som i sin paradroll från Easy Rider. Dessutom innehöll filmen ett par riktigt sköna "cool-80-tals-ungdom"-repliker. Exempelvis följande konversation, som utspelar sig mellan coola killens coola kompis och en kvinnlig polis efter att de båda hjältarna arresterats för att ha spräng ett eltorn i förhoppnig om att få stopp på tidsmaskinen:

Polis: Hey kid. Why do you wear sunglasses at night?
Coola killens coola kompis: Because when you're cool, the sun shine on you 24 hours a day.

Nästa film jag hade tänkt försöka få tag på var Howard The Duck, men efter att ha sett dessa två har jag börjat komma på andra tankar...

Ibland är det kanske bäst att låta goda barndomsminnen förbli just goda barndomsminnen.

Dagens:
The Housemartins - Flag Day

Att övervinna sitt tekniknörderi.

Nej. Jag tänker inte skriva något om de nya iPodarna. Det vore alldeles för självklart.

Däremot tänker jag nämna att om någon läsare råkar ha ett par extralysen (ni vet, sådana som man har till bilar eller MC) liggande får han/hon gärna hojta till. Helst kromade.

Dagens:
The Cramps - Human Fly

Dags för förnyelse!

Jag tänkte att ni skall få hjälpa mig lite. Det är nämligen så att jag ganska länge behövt nya glasögon, då mina gamla blivit alltför svaga. Med tanke på nya jobbet och allt känns det som ett utmärkt tillfälle att skaffa ett par nu.

De sista dagarna har jag således gått runt och provat olika bågar hos diverse optiker. Men jag kan inte bestämma mig för vilka jag gillar bäst. Därför har jag nu lånat hem några stycken och tänkte att ni som läser skall få hjälpa mig att bestämma vilka det är som gäller. Jag vet att de är ganska lika varandra, men det är något i den här stilen jag vill ha.

Så: titta på bilden ovan och skriv sedan en kommentar om vilket par du tycker passar bäst. Tänk vad stolt du kommer att känna dig när vi träffas nästa gång och jag har bågarna du valt på mig!

Dagens:
The Dead 60´s - Beat Generation

Hur pålitligt är egentligen Google Analytics?

Veckans sökord bjöd på följande en bit ned på sida två:
dels för att någon faktiskt googlat "liten kuk".

Nej. Det kan inte stämma. Inte kan någon ha sökt på det? Väl?

Dagens:
Florence Valentin - 16 Ton

We are the mods! We are the mods! We are, we are, we are the mods!

Runt 150 fordon - 80 scootrar och 70-talet MCs - som blockerar Stockholms gator är en mycket mäktig syn. I synnerhet när alla förare är tidsenligt klädda.

Ja, det har blivit mycket inlägg om scootrar på sistone. Och i helgen gick ModsVsRockers, ett arrangemang som på ett sådär lite lagom mysigt sätt var tänkt att återskapa 60-talets stridigheter mellan mods och rockers, av stapeln så här kommer ytterligare ett. Reglerna var stenhårda: man fick inte ens åka med i kortegen om man inte körde en klassisk hoj samt hade tidsenlig klädsel. Klockan 11.00 var det samling för oss scooterister vid Wennergren-center.Tack vare att Ljungman var vänlig nog att låna ut sin nyinköpta bil med dragkrok (mot att han fick skjuts till Stockholm) kunde jag ha med mig min Vespa Touring (den är ju trots allt mer genuint 60´s än min andra). Visst, jag hade väl kunnat köra den de 12 milen till Stockholm, men eftersom jag fortfarande har originalmotorn från 1960 på 150cc och Elenor skulle åka bakpå hade vi förmodligen fått starta klockan 6 på morgonen för att vara säkra på att hinna i tid...och det hade jag ingen lust med.

Nu ville det sig dock så illa att scootern började luta oroväckande strax innan Stockholm. Jag frågade de andra i bilen om de tyckte den såg sned ut, men de vidhöll att det var lugnt. Trots det såg jag plötsligt hur scootern långsamt välte och lade sig på sidan precis när vi körde över Essinge-leden. Snabbt som attan svängde vi av motorvägen och svängde in på en mack för att se över skadorna. Som tur var hade jag hyrt ett släp med stängsel och Vespans bromshandtag hade hakat i det, blivit hängande och därför klarat sig utan en skråma! Tyvärr visade det sig att vi stannat till precis vid platsen vilken alla rockers skulle starta sin kortege ifrån. De såg, minst sagt, ganska roade ut.

När vi väl surrat fast Vespan satte vi av så fort som möjligt mot Wennergren-center i förhoppning om att hinna innan alla andra drog iväg. Det gjorde vi inte. Precis när vi svängde in emot parkeringen mötte vi alla dem. Som tur var fanns det ytterligare några eftersläntrare på plats. De hjälpte oss att så snabbt som möjligt lasta av Vespan och sedan följdes vi åt i ett desperat försök att hinna ikapp resten av kortegen. Det gick sådär, men vi hittade dem i alla fall i tid för att kunna anluta oss till de andra och köra tillsammans med dem fram till Skeppsbron, precis vid Slottet, där tanken var att vi skulle posera loss med våra tuffa fordon och kläder.

Det är en fantastisk känsla att köra så många tillsammans. Trafiken på anslutande gator blockerades totalt av de runt 150 deltagarna (mods och rockers körde tillsammans sista biten). Motorknattret var närmast öronbedövande och blåröken låg tät som dimma över gatan. I stort sett alla vi passerade, såväl gångare som bilister, stannade upp, pekade, log och tog kort.

Efter att ha parkerat Vespan gled vi runt, pratade, drack kaffe och poserade. Vädret var riktigt bra och alla uppklädda. Elenor blev bland annat fotograferad av Nostalgia Magazine - ok, jag och Vespan fick också vara med på kortet, men det var Elle och hennes klänning de var mest intresserade av!










Vid tretiden på eftermiddagen började folk droppa av och vi rörde oss hem till David från Lambretta Club Sthlm, som vi skulle sova hos. Hos honom fräschade vi upp oss samt delade på en flaska vin, ett par öl och tog varsin stadig whiskey innan det var dags att röra sig emot Tantogården där kvällens fest skulle vara. Där bjöds det på smådåligt käk (förkolnad falafel) samt en liten "award ceremony" där priser för Best Vespa, Best Bike och så vidare delades ut...under skämtsamma tillmälen från respektive läger, förstås.

Någonstans därefter börjar det bli en smula dimmigt, men kvällen var trots det långt ifrån slut. Band spelade (The Skandalites för modsen, The Maggots för alla rockers), det dansades, dracks och planerades inför nästa säsong. Inga uppgörelser mellan mods och rockers som på den gamla goda tiden dock (mer än ganska skämtsamma sådana) utan snarare förbrödring. Så pass mycket sådan att vi faktiskt, när Tanto stängde, fortsatte festen i Lådan MCs garage. Där blev vi dock inte kvar särskilt länge. Det var ganska avslaget och efter bara någon kvart fick vi nog och David haffade en taxi hem till honom i Midsommarkransen. Där stekte vi sojakorv och gjorde vårat bästa för att inte väcka de tre Malmöborna som också bodde där men som gått hem tidigare än oss.

På Söndagen degade vi bort hela förmiddagen innan jag och David slutligen tog oss samman och åkte till hans garage för att hämta min Vespa och spänna fast den på släpet, för att sedan ta vägen förbi Mats på St Eriksplan för att hämta lite krom jag köpt till P200:an.
Efter att ha plockat upp Elenor och käkat varsitt flottlock på Davids favvo-pizzahak körde vi tillbaks till Eskilstuna - den här gången utan problem med fallande scootrar.

Och vilka vann då? Mods eller rockers? Dum fråga. Självklart vinner stil, klass, små hjul och bra musik över oljiga knuttar med läderkläder alla dagar i veckan. Nu var det i och för sig antalet deltagare som gjorde att Christian -som agerade Aceface dagen till ära- fick ta emot en fin pokal tillverkad av vad som såg ut att vara kasserade motordelar, men vi visste alla att det egentligen berodde på att vi helt enkelt var coolast.


Dagens:
Citat av Elenor - "Är att vara gammal och ha dålig hy ett kriterium för att få kalla sig rocker?"