Barbour reproofing - gör det själv!

Eftersom jag ändå är i gasen nu kör jag vidare på "steg för steg"-inläggen - dock inte med scootermek denna gång.

För en tid sedan hittade jag som sagt äntligen ett Barbour-ställ till vettigt pris - något som jag suktat efter länge. Dock var jackan inte så väl omhändertagen och byxorna lite väl korta. Efter att ha konsulterat en Barbour-återförsäljare i krokarna lämnade jag in byxorna för förlängning, men det kändes lite onödigt att betala 600 spänn för att samtidigt låta vaxa om jackan när en burk vax bara kostar 150:-.

Således passade jag på att plocka upp en burk Barbour Thornproof när jag var i Stockholm häromsistenes. Och tog tag i saken själv.

 Först värms vaxet upp i en kastrull vatten tills det blivit helt genomskinligt och flytande.

Jackan förbereds genom att värmas upp ordentligt. Dels för att tygets fibrer skall öppna upp och ta till sig det nya vaxet, dels för att gamla vaxrester skall bli mjukare. Lämplig temperatur är mellan 40 och 70 grader. Eftersom jag har ett torkrum lät jag jackan hänga i det på full värme ett tag. Har man inte tillgång till ett sådant funkar det fint att låta den snurra ett tag i torktumlare, men kom ihåg att lägga den i ett gammalt örngott eller liknande i så fall - det är inte roligt att försöka tvätta rent tumlaren från alla vaxrester efteråt annars.
Därefter är det bara att köra igång. Använd en tygtrasa, svamp eller som i mitt fall den mjuka sidan av en skotte för att applicera vaxet. Var inte rädd för att använda ganska mycket vax, men se till att jobba in det ordentligt i tyget. Det skall inte vara några tjocka rester eller avlagringar av vax på jackan, utan ett jämnt fördelat lager ordentligt inarbetat i fibrerna.

Eftersom man vill att tyget skall vara varmt för att kunna jobba in vaxet ordentligt kan det vara bra att punktvärma där man skall vaxa vartefter den kallnar. En hårtork fungerar fint, men om man råkar äga en värmepistol, som jag gör, går det snabbare.

Framsidan är klar! Se till att vaxa ordentligt - man vill ha ordentlig täckning i vartenda litet veck och skrynkla. 

 Fortsätter med baksidan...samma procedur på den sidan.

 Färdigvaxat. Som synes är den nu ganska blank och mycket av vaxet ligger fortfarande utanpå...

 ...därfår får den hänga och gotta till sig ett par dagar. Därefter värms den igen. Efter att vaxet mjukats upp i värmen lite, antingen med hjälp av hårtork eller som i mitt fall någon timme i torkrum på full värme, går man över den med tygtrasa, svamp eller skotte igen och ser till att arbeta in eventuellt överskottsvax ordentligt i tyget för att få en rejält impregnerad, jämn och mattare yta.

Klart. Svårare än så är det inte - happy reproofing!

Dagens:
Morrissey - Ouija Board, Ouija Board

Lambretta TV175 - etapp ett.

Före.

Ok - ni minns att jag varnade er för en tid sedan om att jag köpt en helsikes massa grejer till scootrarna och tänker lägga upp processerna här på bloggen? Bra. För nu börjas det. Så om ni är hälsosamt ointresserade av italienska scootrar, tvåtaktsmotorer och mekande kan ni lika gärna sluta läsa detta inlägg redan nu. 

Hur som helst, jag bestämde mig för att börja med TV175:an eftersom det är den av Lambrettorna som är minst att göra på och jag vill ha åtminstone en av dem rullandes snarast möjligt.
Istället för att skriva massor av text har jag fotat löpande under mekandet. Så det blir mest bilder med lite förklarande text.

Då kör vi då! 

Först och främst skall sidokåpor, floorboards, avgasrör etc av för att man skall kunna komma åt allt. 

Bidragande orsak till att jag behöver fixa den överhuvudtaget - ett rejält sönderbränt baknav, orsakat av bakaxelns haveri som fick till följd att hela bakhjulet lade sig snett och tog an bromsbackarna. Kunde gått illa...
Och nej, jag har inte kört utan låsbrickan som saknas på bilden. Den trasades sönder när hjulet började röra sig.

Naturligtvis passade inte baknavsavdragaren till just det här navet (varför kunde inte Innocenti vara konsekventa i vilka delar de använde?), men eftersom såväl navet som bakaxeln ändå skall kasseras bankade jag helt sonika loss det med klubba. Det här är insidan. Lägg märke till splinesen i mitten. Så skall de INTE se ut. De skall vara jämntjocka. Om det var de som gav sig först och sedan skadade bakaxeln eller tvärtom kommer jag aldrig att få veta, men den här är i alla fall bara att slänga i återvinningen.

 Och här sticker då själva bakaxeln ut. Titta på splinesen - också färdig för soptunnan.

 Man får inte glömma att tömma ur oljan innan man öppnar motorn. Då blir det kladdigt.

 De tolv bultarna runt kedjekåpan lossas...

 Sådärja. Insidan på en Lambrettamotor!

Det behövs en del specialverktyg om man håller på med Lambrettor. Den här kopplingskompressorn är ett av de man absolut inte klarar sig utan. 

Lamellerna är ur, och med hjälp av ytterligare ett specialverktyg, kopplingshållaren, kan jag lossa muttern som håller korgen...

 ...som trillar rätt ur.

Innan man fortsätter plocka isär allt är det läge att mäta spelet i växellådan - för det måste man dra på bakhjulet igen. Det bör ligga mellan 0,07 och 0,30 mm - och i mitt fall låg det på 0.30. Alltså behöver jag shimsa upp den lite. Tur att min gode vän Marcello på Casa Lambretta har shims hemma och kan posta så jag har dem till på måndag!

Här har vi den förhatliga endplaten (som jag inte har en aning om vad den kan heta på svenska - slutplattan låter ju inte helt rätt) - ett av alla Lambrettisters största irritationsmoment då den envisas med att börja glappa. Min satt dock otroligt nog hur fint som helst.

För att få ur endplaten behövs två specialverktyg som kostar ca 250:- paret...eller så gör man bara egna av två M6-gängstänger och några bultar. 

 De hemgjorda specialverktygen fungerade finfint...

 ...och här är hela växelpaketet slutligen ur!

Bakaxeln bankas ut med en gummiklubba. Om den skall återvinnas bör man vara försiktig med gängorna och tejpa dem eller dra på en bult för att skydda, men eftersom jag ändå skall slänga min kvittar det.

Bakaxeln är ur och på den sitter växelföraren. Den skall återanvändas och är bara att dra av. Dock helt nedstoppad i en plastpåse så att inte fjädern och de små stålkulorna som sitter under den och syns i min hand på bild studsar iväg över garagegolvet. De är inte roliga att leta efter...

Klart för ikväll! Nu får det bli en paus i väntan på att nytt shims anländer från Marcello. Tills dess kanske jag fortsätter med andra delar av TV:n...eller börjar med Silvern som står och väntar i bakgrunden här. 


Dagens:
Spiritualized - Hey Jane

Nu är det vår på riktigt.

Jag har redan tidigare berättat om Rosenforsparken - ett riktigt smultronställe beläget i Skogstorp, precis utanför Eskilstuna, och inom perfekt avstånd för att åka dit och ta sig en picnic på eftermiddagen när alla dagens måsten är avklarade. Nu har vi käkat pizza, gassat i solen iklädda kortärmat och låtit hunden nosa av sig lite där för första gången i år (eller, det är inte första gången i år vi varit där egentligen, men första gången vi suttit i gräset och haft picnic). Alltså är det vår på riktigt.

Dagens:

The Divine Comedy - The Popsingers Fear Of The Pollen Count

Berg- och dalbanelördag. Och Scooterpremiär.

Stockholm Mods SC njuter av vårsolen. 

Det blev en ganska underlig lördag med vissa berg- och dalbanetendenser för min del. Jag gick upp i skaplig tid eftersom jag redan sedan tidigare bestämt mig för att åka till Stockholm och delta i deras scooterpremiär. Men redan när jag stod och gjorde frukost ringde jobbet på telefonen. Och gav mig ett mycket, mycket tråkigt och tragiskt besked.

Nu blir det lite konstigt här eftersom jag på grund av sekretess inte kan skriva ut exakt vad det gällde - jag får helt enkelt nöja mig med att skriva att det var tragiskt och oväntat och som en följd av det lade en viss sordin på min dag.

Trots det åkte jag ändå till Stockholm, om än med tåg och med beslutat taget för mig själv om att åka hem med sista tåget trots att grundplanen varit att sova över. Väl där sken solen och scootrarna blänkte ikapp vid The Loch & Quay som var slutmålet för dagens kortegekörning där jag mötte upp de andra.
Grill, kaffe och för mig (som inte körde) en öl fick snart saker att kännas lite ljusare och när jag efter avslutat mingel fick skjuts till Nytangaraget i Vespa med sidovagn där det vankades lite mekhäng kändes det mesta ganska bra igen.

I garaget tog vi ett par öl till, inventerade delar till Jonas TV175-motor samt felsökte Karins LI-motor (med lyckat resultat) ett par timmar innan det var dags att bege sig tillbaks till The Loch & Quay för att inleda kvällens fest med lite skivspelande. Jag och Sven värmde upp dansgolvet lite innan The Crashbars gick på scen vid 21:30. Efter att de dragit igenom sitt riktigt svängiga set tog jag över bakom skivspelarna för ett kortare set eftersom jag behövde dra därifrån ca 23 för att hinna med sista tåget hem. Det gick riktigt bra och jag fick till ett bra golv precis lagom tills det var dags för min gode vän Tailor Bob att ta över och mig att snabbt springa runt och säga hejdå till alla och sedan dra mot tåget hem. Man skall ju lämna festen när det är på topp sägs det, men i just detta fall får jag väl erkänna att det kanske var lite väl på topp för att man skulle vilja lämna den egentligen. 

Men, trots allt hade jag ju redan bestämt mig och hann till centralen i precis sista sekund. Rullade så småningom in i Eskilstuna lagom sent för att möta upp några av mina kollegor på Grappa (som skulle jobbat men på grund av det inträffade fått ledigt hela helgen) och ventilera lite. 

Kort sagt en mycket märklig lördag som pendlade hej vilt mellan vårsol samt glädje och vad som väl närmast kan beskrivas som sorg.
Men så är livet ibland. Och inte ens jag, som tycker instinktiv illa om klyschiga talesätt, kan annat än hålla med om det en av mina kollegor skrev på ett visst socialt forum tidigare under dagen när vi diskuterade just att det kändes lite konstigt att åka iväg och ha kul under de omständigheter som rådde:
"Idag gav livet mig citroner. Testar att göra lemonad."

Full fart i sidovagn över söders höjder.

Jonas och hans serie 1-projekt som förhoppningsvis är klart till sommaren. Och ja, till er nördar som tänker kommentera det - det är ett styrhuvud från en serie 2:a.

The Crashbars uppmuntrade till kärlek på dansgolvet.

Dagens:

Curtis Mayfield - Move On Up

En ljus valborgskväll och en mörk första maj.

Det blev en något märklig valborgshelg med minst sagt stora kontraster.

Den inleddes med klassiskt valborgsfirande hos Elles föräldrar och med Sara och Robban i Torshälla. Trevligt och avslappnande med grillning, några öl och framåt kvällen lasershow istället för fyrverkeri, något Torshälla tydligen var bland de första i Sverige med. Ett mycket bra initiativ i min mening, såvär ur miljösynpunkt som i hänsyn till alla stackar skotträdda hundar. Som synes på bilden nedan var det ganska mycket folk som samlats för att bevittna showen. Tyvärr var den väl kanske inte så bra som den kunde ha varit - blott två låtar lång och med enbart grön laser kändes faktiskt lite lite tam.
Trots det ett hedervärt initativ som jag hoppas de utvecklar till nästa år! Och det ser ju maffigt ut på bild i alla fall.

Dagen efter hade vi tänkt gå ned på stan redan på förmiddagen för att delta i första maj-tåget samt demonstrationen mot den manifestation Svenskarnas Parti (som jag inte tänker förära med en länk här) på något sätt lyckats få tillstånd att hålla här i stan. Av olika anledningar såsom försvunnen skjuts och lite senare uppvaknande än ursprungstanken var bestämde vi oss dock för att stanna kvar i Torshälla på förmiddagen och njuta av solen på verandan istället. Eller åtminstone tänkte vi det till rapporter började strömma in via Twitter, Facebook och SMS om vad som pågick i stan. Tydligen var SvP fler än vad folk förväntat sig tidigare. De hade dessutom med sig egna vakter, sköldar, fanor och en marschtrumma i fronten. Samt värst av allt - tillhyggen och drickabackar fyllda med sten. Samtidigt samlades folk för motdemonstrationen i annan del av staden.

Svenskarnas Parti kallar visserligen inte sig själva för nazister, men det är precis vad de är. Och om det är någonting jag inte tycker om är det nazister. Därför insåg jag och Elle snabbt att vi var så gott som tvungna att ta oss in till stan trots allt - det kändes helt enkelt inte ok att låta dem marschera genom min hemstads gator utan att visa vårat missnöje. Vi fick skjuts av Elles bror in till stan, och på väg in i centrum möttes vi av polisbilar, avspärrade vägar och en helikopter som hovrade över stadskärnan. Vi blev avsläppta vid Fristadstorget och lyckades ta oss till demonstrationen precis i samma veva som någon brände av en rökbomb. Sedan vidtog, tyvärr, kalabalik.

Maskerade motdemonstranter (enligt uppgift många av dem hitresta från andra orter) och SvP hamnade i handgemäng. Och som om det inte räckte med det gav sig snabbt en hel del missnöjda smågrabbar (ja, det var så gott som enbart grabbar) i tonåren in i leken också - dock helt utan intresse av själva syftet med manifestationen utan snarare för att de såg sin chans att sabba lite rutor och slåss med polisen.

Det blev ingen bestämd motdemonstration där Eskilstunas befolkning visade sitt missnöje - istället blev det upplopp. Stenar och glasflaskor ven genom luften. Rutor, butiker och bussar slogs sönder. Folk slogs på perrongerna och tågspåret vilket fick till resultat att all tågtrafik in och ut ur staden fick ställas in. Oskyldiga personer som bara stod vid sidan av slogs ned och då Eskilstunapolisen (naivt nog) tycktes vara fullkomligt oförberedd på kaoset fick slutligen extrastyrkor från Stockholm kallas in för att få stopp på det.

En, i mina ögon, total förlust. På alla punkter. Jag vill inte ens fundera över vilka summor såväl återställandet och uppstädningen samt inkallandet av extra polisstyrkor kommer att kosta kommunen - pengar som definitivt kunde använts till betydligt bättre saker. Och till råga på allt helt i onödan eftersom SvP genomförde sin manifestation och höll sina tal i alla fall då polisstyrkorna bildade en järnring runt Centralstationen (där SvP stannat till och byggt upp sitt podium) från vilken de varken släppte in eller ut folk och höll motdemonstranterna stången på andra sidan Nyforstunneln.

Här måste jag inflika att jag tyvärr hade det tvivelaktiga nöjet att höra dessa vedervärdiga tal då jag och Elle råkat hamna innanför polisens järnring tillsammans med ett fåtal andra vettiga människor och en mängd Svp-anhängare. Den förvirrade dynga de spred från sitt podium gjorde mig förbannad och mörkrädd. Det var inte bara skrämmande, utan fick mig även att fundera över vad för slags människor som egentligen är de ledande i detta parti då det bitvis dessutom var närmast oförståelig propaganda som lika gärna kunnat komma från en paranoid schizofrens psykotiska vanföreställningar. Otroligt läskigt - inte minst eftersom en av talarna faktiskt upprepade gånger uttryckte sig i stil med "vi nationalsocialister". Ja, just det. Han sade alltså rakt ut att han var nazist.
Och när deras massor började skandera "ut med packet" och "Sverige åt svenskarna" i kör var det till och med nästan så att jag, som är i det närmaste pacifist, kände för att börja hiva sten.

Slutresultatet? Helt lönlöst med andra ord. Det enda som uppnåddes var en förstörd stad, onödiga kostnader, mer hat mot vänstern och i viss mån sympati för nazisterna bland de som inte är insatta.

En mycket mörk dag i Eskilstunas historia.

Ljus i mörkret.

Dagens:

Woody Guthrie - Mean Things Happenin’ In This World

Helgredovisning.

Jobbhelg igen - således inga direkta skandaler att förtälja denna gång.
Direkt efter jobbet i lördags hoppade jag i alla fall på Vespa Touringen för att besöka den vårfest de goda Sara, Johan, Micke och Johanna anordnat. Jag var, till skillnad från de flesta andra där, nykter eftersom jag behövde köra hem efteråt men det var trevligt ändå. Det är faktiskt sant som de säger att man kan ha kul utan alkohol.

Utöver detta har vi även, håll i er nu, kollat på hus. Men som jag brukar skriva: mer om det vid ett annat tillfälle.

En av mina senaste små "hobbys" är piprökning. Och som piprökare har man såklart alltid en extra pipa med sig på fest - dels för att slippa varmröka en enda, dels för att folk av någon anledning alltid vill smaka. Här är det Johan som tar sig ett stopp Rattray's Hall O' The Wynd i en Stanwell no 32. 

iPhone-bild tagen vid husvisningen på söndagen. Jag tog Vespan dit - lika bra att visa potentiella nya grannar vad de kan förvänta sig med en gång, liksom. 

Dagens:

The Coasters - Down In Mexico

OMG - it's a double rainbow!

...eller, nej. Det är det ju inte. Men det var lite som den snubben ni vet jag kände mig när jag såg den här sträcka ut sig över Eskilstunahorisonten när vi var hos Elles bror Conny och överdoserade födelsedagstårta igår kväll.

Dagens:
The Beautiful South - A Little Time

Så kan det gå...

Trots att det var Kalle och Frida jag skulle träffa från början så var det Ljungman som hamnade på flest bilder från kvällen.

Jag fick ett sms från min gode vän Kalle som berättade att han var i stan över kvällen. Klart vi skulle ses. Eftersom jag dessutom råkade vara ledig dagen efter bestämde vi att jag skulle möta upp honom och hans fru Frida på Café Sylvia för en öl. En öl blev två öl. Sedan dök Sandra med sällskap (som jag pinsamt nog inte kan dra mitt till minnes namnet på nu - förlåt för det) upp. Någon öl till. Sylvia stängde och plötsligt hade vi hamnat på efterfest hos Sandra med X antal flaskor vin.

Således har jag inte varit den piggaste laxen i forsen idag och min lediga fredag har inte blivit fullt så produktiv som grundtanken var. Men...det var det värt. Alltid kul att träffa gamla vänner.

Dagens:
The Jam - The Modern World

Blacksmithsfika med finbesök.

Lägg märke till den sneda bilden - dramatisk vardagssituation pressfotografstyle.
Blacksmiths-Janne till vänster och Västerås-David till höger.

Igår var det ojämn vecka och som alltid på onsdagen sådana veckor träffades vi med Blacksmiths för att fika och snacka lite scootrar. Den här gången hamnade vi på Café Syvia och fick dessutom förstärkning av David och Nicklas från Westra Aros Scooterister. Trevligt.

Det börjar bli vår och därfär passade vi på att lägga upp lite preliminära planer inför kommande rideouts och onsdagsfikor. Eftersom Västeråsarna nu varit här och hälsat på pratade vi även om att ta en tur dit inom en inte alltför avlägsen framtid. Misstänker att ni kan få höra mer om det framöver i så fall.

Dagens:  
Spiritualized - Hey Jane

Bloggtipset.

Dagens bloggtips var dock inte först med att uppmärksamma det här med gother och deras uppenbara fäbless för att häcka i träd.

Som jag tidigare tjatat om här (har jag för mig i alla fall) är det ganska sällan jag tipsar om andra bloggar, hemsidor och liknande. Men ibland springer man på en som helt enkelt är alldeles för bra för att inte dela med sig av. 

Som denna exempelvis: Goths up trees. 
Jag tror ingen vidare förklaring behövs.
Genialiskt. Helt enkelt genialiskt. 

Dagens:

The Mission - Beyond The Pale

I ett garage i Stockholm.

Känn ingen press Henke.

I lördags var det dags för oss i Lambretta Club Sthlm att träffas för en av de mekkvällar vi har med ojämna mellanrum. Jag tog tåget till Stockholm (det är fortfarande lite för kallt för att köra scooter så långt) och mötte upp de andra i garaget vi använder oss av på Söder.

Henke monterade ett Goriblås (så nu är jag inte ensam i Sverige med det längre) samt ny förgasare på sin numera Monza-kittade SX200, Karin bytte lager i sin LI serie 2-motor och Jonas satte ditt ett par skruvar i sitt styrhuvud medan vi andra drack öl och gjorde vårar bästa för att få de tre att känna sig pressade att bli klara.

På något otroligt sätt lyckades jag framåt sen kväll frammana tillräckligt mycket självdisciplin för att ta sista tåget hem till Eskilstuna där kvällen fortsatte med födelsedagsfest för min före detta kollega Joel, men det är en helt annan historia...

En lyckad lördagskväll som inte direkt gjorde mig mindre sugen att bli klar med de av mina scootrar som just nu står som "projekt under vardande" nere i garaget. Har ett par lediga dagar framför mig nu, så med lite tur dröjer det inte alltför längre förrän jag kan gasa nedför Eskilstunas gator på en Lambretta igen...

Fler bilder finns här. 

Dagens:

Bob Hund - Varningsklockorna

Hund.

Känner att det kanske är på tiden att göra ett inlägg om något annat än scootrar, men har samtidigt inget speciellt att skriva om just nu förutom sådana.
Därför blir det en brusig bild på Qusan. Håll till godo.

Dagens:
Sonic Avenues - Throw It Away

Familjefoto - före.

Ett familjefoto före skruvandet - efter lär komma när allt är klart. Hur lång tid det kommer att ta törs jag dock inte uttala mig om.

I samband med att jag städade, rensade och organiserade i garaget passade jag på att ta en liten familjebild av mina scootrar...innan mekandet sätter igång. Jag har nämligen fått hem en jättesändning prylar från diverse scooterfirmor och har således ett rejält antal timmar i garaget att se fram emot nu.

Det är faktiskt något som skall göras på samtliga hojar - i vissa fall väldigt mycket, i andra ganska lite. Såväl mekaniskt som kosmetiskt. Allt ifrån ytterligare trim till renovering av tändsystem till byte av diverse motordelar till nya sadlar, pakethållare, gummidelar och annat kul. Dessutom skall en P200-motor renoveras och förmodligen stoppas in i ena Touringen.

Hur lång tid det här kommer att ta återstår att se, men tanken är att dokumentera de olika projekten tämligen ingående och lägga upp processen här på bloggen. Så de av er som är ointresserade av motorer och garagehäng kan lika gärna klicka på "unsubscribe" på en gång.

Nu återstår bara att bestämma vilken av hojarna jag skall börja med...

Dagens:
Herbie Hancock - The Naked Camera

En lyckad helg...

...får jag nog lov påstå att det var. Om än en relativt lugn sådan. Således inga roliga partyskrönor eller liknande denna gång - istället får några bilder berätta vad jag gjorde:

Jag och min scooterrenoverande tunabekante Lars drog till Stockholm för scooterist/mod swapmeet och loppis. Jag hade rensat garaget och hade med mig en massa gammalt mög jag behövde bli av med. Försäljningen gick väl sådär...

...men köpandet desto bättre: jag hittade äntligen ett vaxat ställ från Barbour - något jag varit på jakt efter till vettigt pris länge! Visserligen med "fel" jacka (har egentligen helst velat ha den klassiska Barbour International-jackan) men den här funkar fint också.

Dessutom visade det sig att artikeln jag agerade "expert" åt i DN Lördag publicerades! Kul - inte minst eftersom det är mitt eget självporträtt som fått vara med på ett hörn. Jag ställer mig dock lite frågande till stavningen av "scooter"...samt den rosa moppen.

Dagens:
Morrissey - The Last Of The Famous International Playboys

Linslusen.

Igår var det dags för scooterfika med Blacksmiths på Café Sylvia. Uppslutningen var väl sådär – vi var två deltagare: undertecknad samt Thomas. Inte så överraskande i och för sig, med tanke på det minst sagt ruskiga vädret.

Efter att vi avslutat fikat åkte jag inte direkt hem, utan fortsatte vidare till Rawi Bil där Martin (som numera äger den anrika lokalen) bjudit in lite bekanta för motorfika. Vad jag inte visste var att SVT:s program Biltokig var på plats för att göra ett reportage om Martins bilintresse och hans racingstall Rawi Racing. Jag passade naturligtvis på att parkera hojen så nära Martins dragracing-Cheva som möjligt, så med lite tur kommer en Blacksmithsscooter med tillhörande förare att skymtas på SVT inom en inte alltför avlägsen framtid.

Att Touringen, som i normala fall alltid startar på första eller andra kicken, surnat ihop totalt och att jag därför fick kicka som en dåre då jag skulle därifrån med ett kamerateam bestående av tre personer samlat runt mig får jag väl bjuda på.

Lite större motor än vad jag är van vid.

Dagens:
Tony Christie - Is This The Way To Amarillo?

Påsk.

God shot som ej är värd sitt pris.

Jaha. Nu har uppdateringsfrekvensen varit sådär dålig igen. Denna gång beror det helt enkelt på att jag egentligen inte gjort något speciellt - påsken har mestadels bestått av jobb och de efterföljande dagarna av tråkiga, nödvändiga saker som tvätt och städning. Ingenting någon vill läsa om med andra ord. Även jag har tämligen händelselösa veckor ibland.

En liten utgång tillsammans med min gode vän Daniel har jag i alla fall hunnit med också. Vi var på premiären av nya Club Wax på Filial här i Eskilstuna. Det var ganska kul och vi kom fram till att det inte är värt att betala 99 spänn för en shot Fireball.

Dagens:
Blue For Two - Dark Rising

Före vår tid.

Det fanns scooterentusiaster i Sverige långt innan scootern blev ett kultförklarat veteranfordon. Och redan 1955, mer än fem årtionden före dagens Stockholmsklubbar (ex vi i Lambretta Club Sthlm eller Vespa Club Sthlm) ens var på idéstadiet, arrangerades som synes i ovanstående scooterns dag och gymkhana-tävlingar. Stil och klass. Precis som idag. Fast utan parkas, harringtons eller kängor då.

Dagens:
Scott Walker - Mathilde

Egoblogg.

Här om dagen blev jag kontaktad av DN som ville prata lite mig för en artikel om scootrar och kulturen kring dem som skall gå i DN Lördag så småningom. Minst sagt smickrande och en inte alltför liten egoboost!

Vad exakt som kommer att stå i artikeln och vad vi pratade om återstår att se tills den publiceras, men de bad mig även ordna en bild på mig och en av mina hojar. Därför tog jag mig med mig kameran, stativ och fjärrutlösare idag för att knäppa av ett par stycken på mig och TV175:an och en av de kan jag i alla fall lägga upp här redan nu.

Nyttigt att få stå på andra sidan kameran ibland - man glömmer ofta hur svårt det kan vara. Särskilt när man själv skall försöka ta bilden också...


Dagens:
Tom Waits - Hell Broke Luce