Hur skall detta gå?

Det har inte ens gått ett par veckor sedan jag senast plockade ut en scooter ur garaget. Och ändå börjar redan abstinensen bli smått outhärdlig. Att cykla eller köra bil ger mig helt enkelt inte den tvåhjulsfix jag behöver och hur jag skall palla hela vintern utan att få använda gasmusklerna i högerarmen kan jag knappt ens föreställa mig...

Det kanske är dags att få ordning på råttan, köpa ett par dubbdäck och sälla sig till den hårda skaran som kör året runt, trots allt.

Dagens:
Merton Parkas - You Need Wheels

One, two - Ronnie's coming for you...

Foto: Elenor Kuhlin

Dagens:

The Cramps - I Was A Teenage Werewolf

Jag ser det som att förbereda sig inför rollen.

Vad som skulle bli en soft fredagskväll med en öl på Nybrogatan avslutades inte förrän vid fyrasnåret på morgonen hemma hos Agne. Med vinylskivor på spelaren samt tomma whiskey- och rom och cola-glas på bordet. Det blir lätt så när man umgås med gamla goda vänner man numera träffar alldeles för sällan.

Därför är det kanske inte så konstigt att jag känner mig något trött när det nu så smått börjar bli drags att dra på sig den randiga tröjan, hatten och handsken och bege mig mot halloween-hullaballoo i Torshälla. Men vad för drömdemon vore jag om jag lät lite sömnbrist stoppa mig?

Dagens:
Johnny Cash och Bob Dylan - I Walk The Line

Inte så bra som det borde vara.

Jag är medveten om att jag förmodligen framstår som något förbehållslös i min förkärlek till scooter-, mod- och 50-60-talskultur i allmänhet samt att det antagligen känns som om jag per automatik skulle bli övertänd av allt som har det minsta lilla med sådant att göra. Faktum är att jag själv ibland till och med tror det också.

Nu inser jag dock att så kanske inte är fallet.
Efter att ha sett denna trailer är jag nämligen långt ifrån övertänd. Med risk för att verka snävsynt är det någonting med amerikanska mods som glider runt i soliga kalifornien (eller var det nu är) som känns lite...fel. Helt enkelt.

Därmed inte sagt att jag inte kommer att se den - det kommer jag självklart att göra. SÅ pass förbehållslös är jag i alla fall.



Dagens:
Parken - Borta Som Atlantis

Behöver jag förklara vem jag skall vara?

Jag har med lite vänlig hjälp och bidrag från min gode vän Ljungman samt farsan lyckats få ihop de två viktigaste accessoarerna och är nu så gott som redo för lördagens traditionsenliga halloweenfest med Elles släkt i Torshälla.

I och för sig har jag inte ett brännskadat ansikte, men jag tror jag skippar den lilla detaljen. Och i ärlighetens namn saknar jag även en rödgrönrandig tröja, men om jag inte av en slump ramlar över en sådan de närmaste dagarna får det väl duga med min vid det här laget lite småslitna beige/grön/grå/rödrandiga trotjänare från Gant.

Dagens:
Screaming Jay Hawkins - I Put A Spell On You

Filmtips.

Har just sett klart filmen Gainsbourg som är en aningen udda och symbolisk tolkning av den legendariske sångaren, poeten, kvinnokarlen, provokatören och skandalmakaren Serge Gainsbourgs liv (trots att den av någon anledning slutar sisådär en fem år innan en hjärtattack ändade det).
Tänker inte skriva så mycket mer om den utöver att den är bland det utan tvekan bästa jag råkat på i filmväg på mycket, mycket länge. Den som inte redan sett det tycker jag skall göra det - snarast.



Dagens:
Serge Gainsbourg - Comic Strip

Dagen efter.

När jag började möblera om på bloggen igår var jag ute efter en betydligt mindre rörig, mer minimalistisk känsla än tidigare. Dessutom ville jag att den skall passa för att lägga upp åtminstone lite större bilder och klipp i än vad som fungerat förut - utan att behöva börja krångla med adressbyten samt wordpress eller liknande.

Och såhär efter att ha sovit på det en natt känns det som om jag är ganska nöjd med hur det ser ut nu. Kanske, kanske, kanske att jag kunde byta ut "loggan" i överkant mot någon lite bild eller banner framöver...fast jag vet inte. Jag tror jag tycker det är ganska skönt med bara text.

Tankar kring det?

Dagens:
T Rex - Telegram Sam

Testing, testing #3...

Nu verkar det gå att posta såväl stående som liggande bilder samt filmklipp i lite vettigare storlek än tidigare. Trevligt!

Testing, testing #2...

Testing, testing...

Ursäkta röran...

...jag bygger om.
Därför kan det komma att se lite konstigt ut till och från framöver. Feedback upskattas!

Dagens:
David Bowie - Changes

Valpfrossa.

Idag var vi och hälsade på Erik, Jessica och deras 11 rottweilervalpar. En mycket, mycket dålig idé. Åtminstone med tanke på vår lilla lägenhet och att Qusan knappast skulle uppskatta att få sällskap av ett litet energiknippe som inom ett par veckor antagligen skulle vara större än vad hon är. Det är nämligen otroligt svårt att motstå impulsen att säga "jag tar med den här hem nu" när man överfalls av små pipande luddbollar som inget hellre vill än bita, snutta, busa och sova i ens knä.

Jag med ny kompis.
Foto: Elenor Kuhlin

Dagens:
Paul Anka - Puppy Love

Hösttröst.

När man vaknar en fredagsmorgon och finner att grannskapet är täckt av ett snölager trots att det bara är slutet av oktober är det på sätt och vis mysigt. Men för mig samtidigt bittert - det är nämligen det yttersta tecknet på att scootersäsongen är så gott som slut och att de små tvåhjulingarna bör förpassas till garagets mörkret för de kommande månaderna.

Då är det tur att man har bilder som denna liggande. Bilder som påminner en om att det kommer en ny säsong med nya äventyr.

Det är för övrigt smått förbluffande att denna togs för bara lite mer än en månad sedan - under årets Mods Vs Rockers. Jag har för övrigt tagit tag i resten av bilderna därifrån också till slut. Några av dem hittas här.

Dagens:
The MVP's - Turning My Heartbeat Up

Röda Korset forever.

Jag älskar att second hand-fynda. Särskilt på Röda Korset, eftersom det oftast är på sådana ställen man kan hitta godbitar som den här kostymen: 100% nyull, fyrknäppt med tygklädda knappar, dubbla sidosprund, flatfront-byxor och bröstficka med lock. En liten tur till skräddaren för att ta in låren och ryggen en smula bara så kommer den att bli fantastisk.

Det enda som skulle kunna göra mig ännu mer nöjd är om den hade biljettficka, men vad fasen...för en spottstyver kan man inte få allt.

Dagens:
Håkan Hellström - Man Måste Dö Några Gånger Innan Man Kan Leva

Jag är inte övertygad.

I fredags spelade Imperial State Electric här i stan. Jag spelade skivor på giget och ärligt talat hade jag nog inte varit där annars. Jag är nämligen en av, vad det verkar, fåtalet som inte riktigt förstått Nicke Anderssons storhet. Det är egentligen ganska konstigt - rent teoretiskt sett gillar jag honom. Han tycks trots vara något av en musikalisk arkeolog som aldrig försitter aldrig en chans att lyfta fram det han inspirerats av oavsett om det rör sig om gammal soul, punk, en samtida metalgrupp eller obskyr rock´n roll från 50-talet. Som den populärkultursnörd jag är kan jag såklart inte annat än uppskatta och hysa stor respekt för honom på grund av det. Att han dessutom är en utmärkt musiker gör så klart att jag egentligen borde uppskatta honom ännu mer.

Men, nej. Faktum är att jag egentligen inte gillat något av de projekt han varit inblandad i särskilt mycket. Varken metalmöshet med Entombed eller rockröjet med Hellacopters. The Solution tyckte jag i och för sig var ok - men inte mer än så.
Imperial State Electric förändrade inte direkt saken. De gav en bra show: svettigt, ösigt och elektriskt med rockposer så det räckte och blev över. Men det förändrade inte min känsla för den gode Nicke. Då uppskattade jag förbandet Bruket, vars ganska traditionella svenska Ebba Grön-punk inte fått något vidare välkomnande i recensioner och liknande, betydligt mer.

Jag kan inte sätta fingret på varför, men av någon anledning går jag helt enkelt inte igång på något av det Nicke Andersson hittills varit inblandad i. Men jag hoppas fortfarande på att han skall knocka mig någon gång. Det känns som om han borde göra det.

Det är tur att jag inte har mer än en handfull läsare här på bloggen. Annars skulle jag aldrig våga skriva ovanstående av rädsla för att bli lynchad av truckerkepsbeklädda Hellacoptersfans i slitna svarta Cheap Mondayjeans.

Dagens:
Bruket - Stad Som Aldrig Vaknar

Korv, någon?

Tog en höstgrillning i Skjulsta i eftermiddags. Det var blåsigt, kallt och...mysigt. Trots att grillen löpte amok och mer eller mindre brände upp korven.

Dagens:
The Kinks - Sunny Afternoon

Den osminkade sanningen.

Det här fantastiska gamla vykortet illustrerar på ett ypperligt sett hur det ser ut i alla scooteristers drömmar...

...men det är oftast så här det ser ut i verkligheten.

Dagens:
Howlin' Wolf - Smokestack Lightning

Bloggtips.

Det verkar ha hänt något här i Eskilstuna. Från att ha varit mer eller mindre stiltje på bloggsidan från de flesta håll har plötsligt två nya, riktigt bra sådana dragit igång.

Dels Jocke, Jonas och Gyyschs Blixtvisit. När tre så fantastisk fyndiga personer slår sig samman för att skriva ihop kan det naturligtvis inte bli annat än bra. Bloggen handlar om...ja, säg det - roligt är det iaf.

Dagens andra tips är betydligt mer nischat, men inte mindre värt att kolla upp för det. Det rör sig nämligen om Eskilstuna mesta soulsamlare Tony och Ronge som dragit igång Time Will Pass You By. En mp3-blogg av klassiskt snitt på vilken de delar med sig av det bästa och senaste av sina fynd från eBay, loppisar och skivbutiker - en riktig guldgruva för alla oss med förkärlek för Northern, R'nB, modgrooves och allt annat som svänger men är för slöa för att spendera timmar framför datorn budandes på obskyra vinylsjuor.
Tony och Ronge DJ:ar även en hel del (såklart) och kör premiär/releasefest för sin blogg på Filial imorgon. Undertecknad kommer garanterat att vara där och det är väl värt ett besök för alla som gillar att röra på fötterna till den finaste sortens soul.

Dagens:
The Dynamics - Misery

Ett projekt utan slut...

Vi har ett nytt vardagsrum. I alla fall känns det så. Det har väl knappast undgått någon att vi är lite av loppisrävar vad gäller inredning. En av de få saker jag inte riktigt tyckt känns rätt sista tiden är soffan och tack vare Elles uppmärksamhet vid ett besök på Röda Korset här om sistenes har vi nu en ny (i alla fall för oss), fin sådan som passar betydligt bättre in i sammanhanget. Då jag inte orkat leta märkning på den vet jag inte så mycket mer om den i nuläget än att det är en bäddsoffa, förmodligen 50-tal och att den är jäkligt snygg.

Dock uppstår så klart andra problem på en gång. Plötsligt känns såväl bokhyllorna från Ikea som står bredvid samt tavlorna, blomman och framförallt lampan på väggen lite fel. Det skulle nog behövas något annat. Kanske en golvlampa? Och ett par fina hyllor ovanför...typ String eller Cadovius.

Det är ju själva fan att man aldrig skall vara nöjd.

Dagens:
Mattias Alkberg BD - Don Quixiote

Vippbrädor, italienska herrar på Café Opera, band i tighta kavajer och "missade" tåg.

När jag satte mig på tåget till Stockholm för att bevista Scooterns Dag i Stockholm i lördags var planen att ta sista tåget hem. Så här i eftertankens ljus förstår jag inte riktigt hur jag kunde tro att det faktiskt skulle bli så.

Dagen och kvällen var nämligen minst sagt späckad med aktiviteter. Första anhalt var Riddarholmen, där det bjöds på uppställning och gymkhana. Trist att inte vara med och köra såklart, men med tanke på hur pass kallt det var känns det ändå som om jag gjorde rätt val.

Efter att ha tittat på när de andra körde slalom mellan koner och över vippbrädor ett tag begav vi oss vidare till dagens höjdpunkt - eller iaf vad jag trodde skulle utgöra dagens höjdpunkt: workshopen med Tino Sacchi på Café Opera (av alla jäkla ställen). Tino är, för er som inte vet det, något av en legend i scootervärlden. Han har varit med sedan den gamla goda tiden, rest över större delen av jordklotet på sin Lambretta och med sitt företag Lambretta Evergreen utvecklat fler eftermarknadsprodukter än de flesta andra tillverkare tillsammans. En sann legend och att träffa honom är för en scooterist att jämföra med vad det skulle vara för en chopperentusiast att få träffa någon av gubbarna från American Choppers.
Med andra ord hade jag såklart hoppats på en rejält dos matnyttig info om mek och nya delar...fast riktigt så blev det inte. Istället fick vi något som snarare var en liten förevisning av hans semesterbilder från de många och långa resor han företagit sig på två hjul. Inte riktigt vad jag förväntat mig - men icke desto mindre intressant. Vi snackar trots allt om en herre som kört sin scooter genom Australien, Afrika, Amerika och Europa och det är inte direkt varje dag man får se en bild på en Lambretta parkerad bredvid Ayers Rock.

Efter att ha minglat färdigt på Café Opera bjöds det lite förfest innan vi begav oss ned till Liffeys där Stockholm Mods arrangerade scooterbar. Det var där någonstans jag insåg att min grundplan var på väg att gå i stöpet och ringde Elenor för att meddela att det där med att ta sista tåget hem nog inte skulle hända. Istället stannade jag kvar och kollade på Moving Sounds som bjöd på en sjuhelsikes show. De kan mycket väl vara ett av Sveriges bästa modband just nu - trots att de hållit på i tio år.

Sedan: dans, snack, efterfest i ett garage och slutligen hem till bäste David som vänligt nog försåg mig och Norrköpings-Jensa med sovplats på kort varsel.

På söndagen var vi alla av förståeliga skäl en smula sega i starten. Men när vi väl masat oss upp och tjatat lite över ett par koppar kaffe kändes det trots allt rätt ok och efter att ha ätit en grym tunnbrödsrulle på E4 Baren fick jag schangtilt nog skjuts av Jensa till Södertälje. Skönt med sällskap en bit på vägen och att få en lite kortare tågresa.

Kort sagt - en fin helg. Precis som alltid när det gäller de här grejerna.

Gissa vilka som är italienarna (tips: killen i orange keps längst till vänster är INTE en av dem).
Foto: Marcello Colombo

Dagens:
Moving Sounds - Out Of This Mess

Trotjänare.

Än så länge har jag inte gjort några synliga förändringar på bloggen...men ett första steg får bli att sluta använda rubriken "fotoblogg" för de inlägg som fokuserar på bild. Det känns lite överflödigt på något sätt.

Hur som helst - jag har sent omsider lagt upp lite foton från Run & Party II. De hittas här och får i detta inlägg representeras av mina största trotjänare (förutom Qusan och scootrarna då, förstås).

Dagens:
Blur - Blue Jeans

Man tager vad man haver.

I lördags fyllde Elle år. Dagen firades under sanslöst lugna former - film och lite mat på kvällen samt fika för hennes syskon med barn på dagen. En fika som kvällen innan snabbt bestämdes skulle genomföras i maskeradform. Således söktes garderob och vind hastigt igenom i jakt på lämpliga accessoarer på förmiddagen. Resultatet blev, om jag får säga det själv, inte så pjåkigt trots allt...

Dagens:
France Gall - Poupée De Cire, Poupée De Son

Facelift på gång.

Jag har bestämt mig för att ge bloggen en ansiktslyftning inom snar framtid - delvis för att den sett likadan ut sedan jag skrev mitt första inlägg för ganska exakt fyra år sedan, men mest för att försöka ge min på sistone falnande blogglöd lite väl behövligt bränsle.

När det blir klart och hur det kommer att se ut återstår att se. Likaså om några fler inlägg görs innan dess eller ej.

Tills vidare lämnar jag er med följande trailer. En trailer som gjort mig mer peppad på en film än någon gjort på väldigt länge. Trist bara att den verkar omöjlig att se i Sverige...



Vi syns när vi syns.

Dagens:
Gloria Jones - Tainted Love

Lika som bär.

Det är ganska kaxigt att matcha hunden med stövlarna.

Dagens:
The Cramps - Human Fly

Så mycket av en självplågare är jag inte.

Idag fick jag en kallelse till käkirurgen. Lagom såhär när så gott som alla besvär jag haft efter min visdomstandsoperation i vintras lagt sig tycker de tydligen det är dags att dra ut tanden på alla sidan - som jag inte ens haft några besvär med. Den som min tandläkare vid senaste besöket sade är lite för stor risktagning att dra ut eftersom den sitter ännu sämre till och han därför tyckte de borde låta vara.

Med andra ord: skulle inte tro det, va?

Dagens:
Goran Bregovic - Underground

Mods Vs Rockers 2010!

Mods Vs Rockers 2010 sammanfattas bäst med det SMS jag fick från en god vän i förmiddags som svar på mina försök att både ringa och messa honom på lördagskvällen samt under söndagen för att höra om vi skulle köra tillsammans en bit på vägen hem:
"Ledsen för sent svar. Det blev en blöt tillställning".

Så sant som det är sagt (skrivet?). Och det är bland annat därför jag inte orkar lämna någon längre redogörelse av allt som hände. Inte heller, för ovanlighetens skull, posta några bilder från träffen än (även om de såklart kommer så småningom). Istället får ni nöja er med ett par YouTube-klipp som andra lagt upp ifrån dagen. Vad som sedan hände under kvällens fest på Färgfabriken tänker jag inte ens gå in på - utöver att säga att det var roligt. Tror vi.

Håll till godo!

Det traditionsenliga mötet mellan mods och rockers på St Eriksbron. Lägg märke till rökmolnet från våra nemesis oljedrypande rishögar på andra sidan.

Och så nästa möte - i Vinterviken denna gång. Och uppgörelse i form av dragkamp.
Första vändan gick sådär...

Andra vändan gick också sådär...om än på ett annat sätt.

Och så de båda lägrens gemensamma avfärd från Vinterviken för att sedan köra tillsammans till Nytorget där det var uppställning ett tag innan vi fortsatte på förfest inför kvällens party.
Det går nästan inte att beskriva i ord hur maffigt det känns att köra tillsammans med drygt tvåhundra andra tvåhjulingar genom centrala Stockholm. Trots att över hälften var stora, äckliga, rykande monster.

Sedan undrar ni förstås hur det gick för oss? Tyvärr förlorade vi för tredje året i rad. Såväl, som ni har sett på ovanstående klipp, i dragkampen som i antal - rockers var ungefär 30 hojar fler än oss. Men precis som tidigare år spelar det ingen större roll. Vi var trots allt, som vanligt snyggast. Dessutom är det ju, för att citera Jonathan som står längst fram i vårat läger under dragkampsklippet ovan "inte mod att vinna".

Dagens:
The Cooperettes - Shing-A-Ling

Snart så...

Över en vecka sedan igen.
Men i helgen är det dags för ModsVsRockers i Stockholm igen - en av årets scooterhöjdpunkter. Så nästa vecka lär det väl komma ett ordentligt inlägg till sist...

Dagens:
The Flaming Lips - Yoshimi Battles The Pink Robots Part 1

Fotoblogg - Natt.

Dagens:
The National - You've Done It Again, Viginia

Apropå tysk schlager...

Om låtarna som var med i Melodifestivalen idag lät som den här klassikern (som rullade otaliga gånger natten mellan lördag och söndag i Nybro) skulle till och med jag kunna tänka mig att följa spektaklet.

Dagens:
Samma som igår.

Run & Party II - trilskande scootrar, sena nätter, konstiga drycker och dåliga ordvitsar baserade på könsord.

Det verkar som om alla scooterruns jag åker på korrumperar mitt sinne för moral. I helgen, under Run & Party II i Nybro, tog jag nämligen ett avtramp från en stig jag följt sedan jag var 15 år.

Vi hade finbesök i form av den gamla gode Malmö-scooteristen Calle och hans flickvän Katie. Han bor numera i Hong Kong och hade med sig någon slags kinesisk elixir som enligt texten på flaskan skulle vara bra bra för potensen, njurarna samt din qi och ge förnyad energi och livslust.
Dekokten innehöll, förutom rejäla mängder alkohol, allsköns örter samt "various kinds of penis". Ja, precis. Penis.

Jag har varit vegeterarian så länge att jag inte ens kommer ihåg hur kött smakar. Men trots det kunde jag inte motstå denna frestelse. Jag menar, hur ofta är det man får chansen att smaka tvättäkta penissprit?

Faktum är att det var riktigt gott - särskilt blandat med kola, vilket ledde både till att flaskan tog slut ganska snabbt och att somliga blev ganska trötta ganska tidigt (förvånande nog med tanke på att den skulle vara "revigorating and energizing". Det ledde även till alldeles för många skämt baserade på dryckens innehåll. Skämt i stil med "Du ser lite trött ut - fått för mycket kuk?", "Jag åkte till Nybro och allt jag fick var kuk i munnen", "Det måste vara något fel på den här drinken - den smakar..." - ja, ni hajjar.

Förutom dessa utsökta exempel på finkänslig humor bjöd helgen på så mycket roligt och bisarrt att det nog inte går att summera i ett blogginlägg. Stickan och Spetan, som arrangerade, hade engagerat halva byn som personal. Det fanns walkietalkies att ropa efter mer öl i, ett utomshustält där festandet tog plats och det dansades till tysk schlager till tidigt på morgonen, världens största frukosbuffe, lekar, utlottningar och...ja, allt. Faktiskt.

På lördagen kördes ett mini-Cannonball (som med sina 18 mil inte var så mini) under vilket vi togs runt halva småland (min Lambretta bestämde sig för att strula rejält så jag kom med största sannolikhet sist). Prisbordet var dock så dignande att jag fick en rejäl påse godsaker i alla fall. Dessutom fick jag ett extra pris i form av däck och slang eftersom jag "orkat ta mig dit trots att jag arrangerat en träff själv helgen innan". Samt en hel ICA-kasse full med djupfryst Quorn och falafel som blivit över att ta med mig hem på söndagsförmiddagen. Vad säger man? Världsklass är bara förnamnet.

Och då har jag ändå inte nämnt alla galenskaper som tog under nätterna. Vilket, vid närmare eftertanke, kanske är lika bra...

Vi var inte så många - förutom jag och farsan (som helgen till ära valde att följa med på äventyr) skulle jag gissa på max ett fyrtiotal personer till. De flesta från Skåne. Men oj, vad det räckte.

Kort sagt en av de roligaste träffar jag någonsin varit på. Stort tack till Stickan och Spetan! Vi syns nästa år. Garanterat.

Michaele och Calle visar stolt upp ingredienserna i den nu klassiska Run & Party-groggen kuk och cola.

Dagens:
Wencke Myhre - Er Hat Ein Knallrotes Gummiboot

Fotoblogg - All original.

Mogge har en sjukt vacker Lambretta LI med originallack. Klart han måste föräras ett eget inlägg. Lite fler bilder från Eskilsphenia 2010 finns här.

Nu drar jag till Nybro och Run & Party över helgen. Än är inte säsongen över...

Dagens:
Small Faces - Ogdens Nut Gone Flake

Bästa. Cliffhangern. Någonsin.

Jag vet att jag redan tjatat om detta på såväl Twitter som Facebook, men jag känner mig ändå tvungen att posta det här också - om inte annat för att få ett avbrott från senaste tidens scooterinlägg.

Jag har följt True Blood sedan första avsnittet nu och måste nog säga att det utan någon som helst tvekan är den bästa tv-serie jag sett på väldigt, väldigt länge. Kanske sedan Twin Peaks, till och med.

Dessutom blir den, vilket enligt mig är ovanligt vad gäller längre tv-serier, bara bättre och bättre hela tiden. Slutet på senaste avsnittet (episod 3, säsong 9) har jag dock ytterst svårt att se hur de någonsin kommer att kunna toppa.




Dagens:
Jace Everett - Bad Things

Eskilsphenia 2010!

Det verkar krävas att något som haft med scootrar att göra har hänt för att jag skall komma mig för att blogga numera. Vet inte varför...det kanske helt enkelt är dags att omvandla detta till en renodlad scooterblogg? Eller så skärper jag mig bara.

Hur som helst - i helgen gick Eskilsphenia 2010 äntligen av stapeln. Dryga 50-talet scooterister från när och fjärran anlände till lilla Tuna på lördagsförmiddagen och tillsammans ägnade vi oss sedan åt kortegekörning genom staden, uppställning längst med ån under vilken E-tunabor och Å-festare fick en smak av hur en riktig tvåhjuling skall se ut, framröstning av snyggaste scooter, förfest och badhäng i Vilsta, fest på Café Kaka och sedan efterfest (återigen i Vilsta) till alldeles tidigt på morgonen.


Det hela var en grym dag, kväll, natt och morgon. Men ärligt talat är det samtidigt lite skönt att det är över för i år. Trots att Eskilsphenia är en i sammanhanget ganska liten träff är det mer jobb än man tror att samordna något sådant här och ärligt talat var sista veckan...tja, låt mig använda uttrycket "en smula stressig" för min del.
Trots en del strul i form av DJ-avhopp, ändrade öppettider på uteställen och diverse missförstånd blev allt, mycket på grund av all hjälp från mina kollegor i Blacksmiths, toppen till slut och jag hoppas och tror att alla deltagare hade lika kul som jag.

Stort tack till alla som kom och ett jättegrattis till Josse från Örebro som vann omröstningen med sin nyrenoverade vita Vespa GS 160! Nu är det bara ett år kvar till nästa Eskilsphenia...


Dagens:
Jackie Wilson - (Your Love Keeps Lifting Me) Higher And Higher

Tillbaka till ordningen.

Sådärja - 23 dagar sedan förra inlägget. Har inte orkat räkna efter, men är tämligen säker på att det är personligt rekord.

Men det har ju trots allt varit sommar och även om jag sköter mig själv nu och därför inte har någon direkt semester så har Elle haft det. Så, jag har helt enkelt tagit en paus ifrån bloggandet.

Jag tänker inte ens försöka ge någon slags sammanfattning av vad som hänt under dessa 23 dagar. Mer än att säga att de, utöver det man kan förvänta sig, innefattat en hel del tältande, en hel del bilåkande samt, såklart, en hel del mat och dryck.

Nu återgår vi till det vanliga.

Dagens:
Soul II Soul - Back To Life (Back To Reality)

Allt som behövs.

Några goda vänner från Stockholm och Finland med samma intresse som en själv, lite snacks, rejäla mängder Jaluviina och en campingplats i Falun är allt man behöver för att få till en riktigt bra helg.

Då gör det liksom ingenting att det regnar och åskar hela tiden, den 20-milafärd genom Dalarna man planerat in skiter sig på grund av att folk tappar sina avgasrör och att det är lite jobbigt att ta sig dit och hem eftersom den nytrimmade Lambrettan inte blivit så klar som man hoppas och man därför tvingas köra hela vägen fram och tillbaka på lagom trött Vespa Touring med originalmotor - med passagerare och packning för två personer på pakethållaren.

Varför kan inte varje helg vara så här?

Dagens:
Johnny Johnson & The Bandwagon - Breakin' Down The Walls Of Heartache

Det kostar att ligga på topp, som man säger.

Cirka åtta timmars sömn på två dygn. Lång, jobbig färd till och från Knutby. Blodblåsor på händerna, olja i varenda por och alldeles för lite mat.

Resultatet: en nytrimmad Lambretta med elektronisk variabel tändning och 12-volts elsystem.

Det var det värt.

Dagens:
Morrissey - The Boy Racer

Kort sommarupdate,

Sedan i fredags har vi varit on the road - för att citera titeln på det gamla fina beatnikeposet av Kerouac.

Bilen har tagit oss runt halva Sverige känns det som. Vi har, ofrivilligt, campat i närheten av Diggiloo (precis lika obehagligt som det låter). Vi har firat Apelmos 30-årsdag i Värnamo tillsammans med gamla bekanta och bekantkompisar. Vi har upplevt det kanske värsta åskväder jag någonsin skådat. Vi har åkt längst Österlen. Vi har varit på Sveriges kanske mysigaste camping med Sveriges kanske finaste strand och Sveriges kanske fulaste namn. Vi har bränt oss rejält vid Stendörren.

Nu är jag hemma och vänder. Typ. Tidigt imorgon bitti bär det av till Knutby för en heldags Lambretta-mek och trimning hos bästa Lammypastorn Marcello. Förhoppningen är att en dags hårdmekande skall räcka för att hinna färdigt så att vi sedan kan ta den då nytrimmade scootern till Dalarna på fredag.

Tidsoptimist - jag? Nädå.

Dagens:
Madness - Forever Young

Tack, men nej tack.

Nu är Power Big Meet igång. Jag förutsätter att så gott som alla känner till företeelsen, men för den som mot all förmodan inte gör det kan jag berätta att det rör sig om en av världens största bilträffar, men fokus på i huvudsak gamla amerikanare och raggarkulturen.

Spektaklet tar plats i Västerås och kort sagt innebär det att hela staden för ett par dagar förvandlas till ett smärre raggarparadis med allt vad det innebär av flottiga frisyrer, jeansvästar, topprenoverade jänkare, rosthögar, cruising och raketfylla i dagarna tre.

Västerås ligger bara några mil från Eskilstuna så nu tänker ni antagligen att jag, med mitt fordonsintresse, självklart kommer att bege mig dit och delta i folkfesten. Kanske ta en mellanöl med raggarna och till och med åka en vända i baksätet på någon härligt vräkig gammal Cadillac till tonerna av Eddie Meduza?

Skulle inte tro det, va. Jag hoppar i min Ford Ka och drar till Värnamo istället.

Dagens:
The Tallest Man On Earth - Walk The Line

En bild säger mer än tusen ord brukar man ju säga...

Plötsligt blev det ganska roligt att sitta framför datorn igen - trots fint väder ute.

Dagens:
Evie Sands - Picture Me Gone

Någonting har hänt.

Jag vet många som har problem med att gå till tandläkaren. Antar att det har att göra med den kliniska, sterila sjukhuskänslan, lukten av desinfektion, ljudet av borrar eller tidigare traumatiska upplevelser relaterade till elaka tandläkare. Jag vet inte - själv har jag aldrig haft problem med det...tidigare.

Idag skall jag till tandhygienisten och slipa bort lite missfärgningar jag fått efter Hexidentkuren i samband med bortplockandet av min visdomstand i vintras. Och jag är nervös. På gränsen till rädd faktiskt. Tanken på ljudet av slipande, smaken av rengöringspasta och att ligga där med en skarp lampa i ansiktet och munnen vidöppen känns minst sagt obehagligt.

Damn you, käkkirurgen. Du har har förstört mig!

Dagens:
The Drums - It Will All End In Tears

Vem sade att sommaren är till för att vila upp sig?

I helgen var vi det bröllopsdags igen - denna gång var det min gamle bandkollega och vän Jesper som gifte sig med sin Karolina. Jag hade lovat Elenor att lämna kameran hemma, därför blir det ingen bild. Ni får helt enkelt ta mitt ord på att det var vackert.

Utöver detta har Blacksmiths utökats med ytterligare en medlem: min gamle arbetsgivare Micke drog nämligen till Västerås och mer eller mindre impulsköpte en PX -96 efter att ha varit sugen ett bra tag. Välkommen, Micke!
Vi har dessutom beställt patchar och klistermärken till klubben och hoppas på att de dyker upp inom ett par veckor.

Dessutom har jag bokat tatueringstid igen (det är äntligen dags att göra den där Lambretta-gaddningen jag funderat på så länge). Nästa onsdag är det dags. Och dagen efter har jag tid reserverad hos allas vår Lambretta-pastor Marcello för trimning av min Silver Special - vi drar till Dalarna med några goda scootervänner på fredagen och då kan det ju vara skönt att ha fått ordning på den ordentligt, tänker jag (och bara för att förekomma er andra Lambrettister som brukar läsa här kan jag säga att, ja - jag VET att det är minst sagt på gränsen till överpositivt att hoppas få allt att fungera fint på en dag).

Till helgen finns det en liten roadtrip via bil planerad - jag och Elle funderar på att dra till Värnamo och bevista min andre gamle bandkollega Eriks 30-årsfest och sedan spendera ett par dagar längst med Österlen.

Och emellan allt detta tänkte jag hinna jobba lite, börja pilla med en ordentlig hemsida, dona med lite grejer kring Eskilsphenia och i största allmänhet styra upp en del saker.

Som om det inte räckte med det tänkte jag dra och köpa en iMac dag. Bara sådär.

Det är med andra ord ett par hektiska, och potentiellt ganska kostsamma, veckor jag har framför mig. Men det kan det vara värt...väl?

Dagens:
Traste Lindens Kvintett - Kulorna Skall Rulla

Midsummer madness,

Det tog mig alltså ganska exakt en vecka att få till ett inlägg om midsommarafton. Där ser man.
Jag skyller i vanlig ordning på annat att göra, scooterutflykter och mekande, soliga dagar och varma kvällar.

Hur som helst firades midsommar enligt traditionerna inledningsvis med häng hos Elles släkt i Torshälla för att sedan fortsätta i PG och Schampans sommarstuga i Vallby. Egentligen behöver jag inte berätta mer än så - bilden ovan, tagen i samband med solens uppgång tidigt på midsommardagens morgon säger väl det mesta. Det var helt enkelt, med undantag för upptäckandet av en illasinnad cykelluftning vid tid för hemgång kring sex på morgonen, precis lika bra som det brukar vara.

Dagens:
Jimmy Cliff - Wonderful World, Beautiful People

Fotoblogg - Första doppet!

Igår tog Elle årets första dopp. Det är ovanligt sent för att vara henne. Och idag är det midsommar. Det blir häng med släkten i Torshälla och därefter nattaktiviteter med EAHC-crew i Vallby. Helt enligt traditionerna, med andra ord.

Dagens:
The Kinks - Dedicated Follower Of Fashion

Råttan lever!

Igår kväll träffades vi i Blacksmiths för lite soft häng i mitt garage igen. Tanken var att jag skulle ägna lite energi åt Råttan, som blivit en smula åsidosatt till förmån för annat sista tiden. Efter en stunds grävande efter utbytesdelar i kartonger fyllda av skräp jag sparat då jag fixat med andra scootrar, lite mätande, lödande och skruvande kunde jag hälla i soppa, kicka och...tja, resultatet kan ni se i klippet nedan:



Välkommen tillbaks till livet, Råttan!

Dagens:
Johnny Dorelli - Arriva La Bomba

Jag trodde jag haft nackspärr tidigare. Jag hade fel.

Redan när jag vaknade i tältet i söndags kände jag att något inte var riktigt som det skulle. Jag hade sparkat ur ena proppen i min luftmadrass och som en följd av det hade luft åkt ur till hälften. Alltså hade jag sovit med halva kroppen på mjukt, mysig underlag och halva på tältgolvet. Följdaktligen kände jag mig lite stel, men inte värre än att jag trots det glatt hjälpte till att lyfta bord, överblivna ölflak och annat som blivit kvar efter nattens strapatser för att sedan sätta mig och köra hem.

När jag vaknade i måndags morse trodde jag att det var någon som drev med mig. Det kändes ungefär som om någon satt mig i en sträckbänk och minsta rörelse kändes inte bara i nacken utan hela vägen ned till vänster armbåge och över bröstkorgen. Elenor hade redan gått upp och åkt till jobbet och följdaktligen var jag utelämnat till mig själv. Jag kan, utan att överdriva, säga att det tog bortåt fem minuter för mig bara att lyckas ta mig ur sängen.

Sedan dess har jag gått runt som en annan Daniel Westling - spikrak i ryggen och stirrandes rakt fram. Minsta lilla huvudrörelse har smärtat - till och med att dricka morgonkaffet har varit en utmaning eftersom det innebär att man måste böja huvudet lite bakåt- och jag har förmodligen inte fått mer än ett par timmars sömn per natt eftersom jag vaknat till varje gång jag rört mig.

Elenor tycker såklart det är askul - jag är inte fullt lika road. Idag känns det dock bättre (och inatt vaknade jag bara en gång tror jag). Jag är fortfarande lite öm och stel, men kan åtminstone röra mig nästan normalt och behöver inte längre gå runt som en kroppsbyggare eller kunglighet.

Det var dock helgen värd.

Dagens:
Franke - I Ditt Våld

Run for the wedding!

Vem behöver vigselringar när det finns graverade knogjärn?

Att scooterscenen på många sätt har med kärlek att göra för min del kommer kanske inte som en överraskning, men i helgen tog Ante och Hanna det ett steg längre genom att arrangera ett kombinerat scooterrun och bröllop på Backamo, Ljungskile. Fest i två dagar, scootrar och scooterister (liksom även en del annan släkt och vänner), kortegekörning till kyrkan, bromsbänkning, nakenkörning, burnouts på dansgolvet, tältning, tikibuffé, grillning, dans, alldeles för lite sömn och en väldig massa flamingos.

Inte för att förringa andra bröllop, men jag har svårt att se hur någon någonsin kommer att kunna överträffa det här.

Dagens:
Curtis Mayfield - Move On Up

Det är fantastiskt vilka underbara människor de varma sommarkvällarna lockar ut.

Igår hade vi mekkväll med Blacksmiths i mitt garage igen. Vi servade Nisses nyinköpta PX och fick den (tror jag åtminstone) att gå riktigt skapligt. Dessutom lagade vi hastighetsmätaren på min Touring (som inte fungerat på sisådär en tre år) samt fastställde förmodligen slutgiltigt felet på Råttan - en döende tändspole. En ytterst produktiv kväll, med andra ord.

Efter avslutat mekande var jag och farsan, som kvällen till ära medverkade, inte riktigt trötta än så vi fortsatte ned på stan för ett par öl - först på Royal Oak där vi stötte på en synnerligen otrevlig ung man och sedan på Josefs där vi stötte på en kaskadspyende medelålders kvinna på uteserveringen som, efter att ha hulkat färdigt bredvid bordet, kallade mig "söt och snäll" för att sedan beställa in en grogg till.
Eskilstuna uteliv at it's finest, helt enkelt.

Nu drar jag på bröllop i Ljungskile över helgen. Gott så.

Dagens:
Nirvana - In Bloom

Eskilsphenia 2010!

Apropå Jocke, som nämndes i förra inlägget, så är det även han som gjort affischen till årets Eskilsphenia. Det kommer, såklart, att bli grymt. Precis som föregående år.

Så sätt igång att polera scootrarna, skruva fast blåsen ordentligt och släng på er parkasen så syns vi i Eskilstuna den 14:e augusti!

Mer info kommer.

Dagens:
Secret Affair - Time For Action

Smicker.

Min gode vän och Blacksmiths Scooter Club-kamrat Jocke är som jag tidigare nämnt en mycket duktig grafiker och layoutare. Han har gjort ett par nummer av Scooteristen, affischer och flyers till Eskilsphenia samt, inte minst, Blacksmiths nya logga.

Har har dessutom uppenbarligen lite för mycket tid han inte vet vad han skall göra med - här om dagen mailade han nämligen över nedanstående fil till mig: ett litet schema som kan vara till hjälp för att felsöka och serva din scooter. Perfekt för alla nytillkomna Blacksmiths-medlemmar...och ytterst smickrande för mig.


Dagens:
Spirit Photography - Where Is The Light

Fotoblogg - Helgen vecka 23.

Fredag: Vi firade Nancy och Chrilles student i Torshälla. Jo, visst är det en sockersöt bild - men så är de också ett sockersött par.

Lördag: En (för min del) lätt bakfull roadtrip Bollebygd tur och retur på nätta 11 timmar för att hämta hem Nisses nyinköpta Vespa PX. Välkommen till Blacksmiths, Nisse!

Dagens:
Gene - Be My Light, Be My Guide

30-åriga kriget kommer.

Igår kväll bjöd vi ut min käre vän och gamle bandkollega Jesper på middag eftersom han skall gifta sig om ett par helger. Jag skulle inte vilja kalla det svensexa, snarare ett mycket litet gäng som gick ut och åt tillsammans i godan ro för att fira av hans sista tid som fri man.

Vi var på Tingsgården som nyligen bytt ägare och sadlat om till grekisk restaurang. Sjukt mysigt ställe med härlig uteservering på brygga som vetter mot den vackrare delen av Eskilstunaån. Gott käk och skapliga priser sett till läget och jag kan varmt rekommendera ett besök för den som känner för att gå ut och käka i Tuna.

Kvällens citat kom från Jespers morfar (Farfar? Farbror? Någon släkting i alla fall...) som tidigare i veckan kläckt ur sig:
"Njut av de här sista veckorna nu. Snart börjar det 30-åriga kriget."

Dagens:
Andreas Mattsson - Through The Evening, Through The Snow

Bilupdate...

Kom just på att jag lovat en liten update om hur bilfixandet gått. Här kommer den:
Det gick bra - när jag väl fått alla delar. Visade sig nämligen att jag var tvungen att byta gummiupphängningarna till ljuddämparen också samt att den ena vinrutetorkaren inte passade.

Efter ytterligare en vända till Mekonomen (och ett besök i OKQ8:s gör det själv-hall för att kunna hissa upp bilen) gick det dock som en dans, och på vad som kändes som nolltid var nya dämparen monterad samt lampor, torkare, olja och filter bytta såväl som lite annat smått och gott fixat när jag ändå höll på.

Bilservice lagt till erfarenheterna - X antal kronor sparat i mekanikerkostnad. Känns gott.
Kanske skulle ge mig på att byta tändstift och bromsvätska någon gång framöver nu också.
Som sagt - hur svårt kan det vara?

Dagens:
Teenage Fanclub - Shock And Awe

Doppelgänger.

Mikael är inte bara en väldigt trevlig snubbe, han har dessutom ypperlig klädsmak.
Foto: Mattias Jälmestål.

Jag har just spenderat två dagar och en natt på Gotland. Även om resan egentligen var jobbrelaterad så blev den stora behållningen att se Gotland och Visby (jag har, otroligt nog, faktiskt inte varit där tidigare), sova i Anna och Hampus stuga (vi scooterister håller varandra om ryggen) och möta upp Mikel och Ronny från Vespa Club Visby.

Ja, precis - jag kunde naturligtvis inte låta bli att se till att få in scootrar i sammanhanget. Ronny var till och med vänlig nog att ställa sin Vespa Sprint -67 till förfogande så efter att ha ätit en god pizza och lärt känna varandra på riktigt - vi har nämligen tidigare bara haft kontakt via nätet. Det blev en lagom lång sväng längst med havet, fika i hamnen och slutligen en tur innanför murarna. Visbys kurviga, kuperade kullerstensgator utgjorde riktigt härlig körupplevelse. Att dessutom flertalet var enkelriktade så att man vågade dra på lite utan risk för obehagliga möten gjorde inte det inte direkt mindre kul. Detta, i kombination med den fina miljön, gör att jag härmed vill utnämna Visby till årets scooterstad. Grattis!

Jag blir nog tvungen att åka tillbaka snart - med mer tid för umgänge och scooterkörning den gången.

Dagens:
LCD Soundsystem - Drunk Girls

Egoblogg.

Den som hängt med här på bloggen ett tag kanske kommer ihåg att jag och min första hoj, Vespa Touringen, blev fotade och intervjuade om scootrar och mods av en kille vid namn Daniel Dyvling för ett par år sedan. Tanken var att artikeln skulle publiceras i Nostalgia, men av någon anledning blev det inte så och jag har inte ägnat särskilt mycket tanke åt det sedan dess. Förrän tills alldeles nyligen, då Daniel hörde av sig och berättade att han kontaktats av Allt om MC (av alla jäkla tidningar) som ville använda den - sisådär en två år efter att den skrevs.

Vi gjorde ett par små kompletteringar och nu i dagarna kom tidningen ut i handeln. Att få vara med och representara scooterismen i en av landets största MC-tidningar får väl ses som både något av en ära och det slutgiltiga beviset på ens totala nörderi, förmodar jag. Kul är det i alla fall, även om artikeln kanske inte är helt sanningsenlig och Daniel gjort sitt bästa för att få mig att framstå som en riktig liten hellraiser till mod. Dessutom ser jag ju ruggigt ung och fräsch ut på bilderna.

Dagens:
Small Faces - Dedicated Follower Of Fashion

Sommar på riktigt.

Igår kväll befann vi hos på Annelies bakgård, i sällskap med goda vänner, kall öl och en rejält varm grill. Kvällen bjöd på samtal om allt mellan himmel och jord, nya bekantskaper och dessutom ytterligare en facerape i form av "jag har bajsat på mig" som statusrad. Jag måste lära mig att inte lämna min iPhone på bordet. Den här gången raderade jag dock inlägget på en gång...

Det blev en förhållandevis lugn och sansad kväll som avslutades med en öl på närliggande Cafe Sylvia innan hemgång redan vid ett.

Så - nu är alltså årets första grillfest avklarad och därmed sommaren 2010 officiellt här. Den kommer att bli bra, det känner jag på mig...

Dagens:
Merle Haggard - Sing Me Back Home

Greasemonkey.

Idag tar jag steget fullt ut, drar på mig blåstället och kryper in under bilen. Jag har ju spenderat otaliga timmar i garaget mekandes med mina scootrar, men när det kommer till bilen sträcker sig min erfarenhet egentligen till att fylla på lite kylarvätska, byta en lampa samt en gång rengöra tomgångsmotorn. Jag tycker helt enkelt inte det är särskilt roligt att skruva med bilen och ser den mest som ett nödvändigt ont som ibland behövs för att ta sig någonstans när vädret av någon anledning inte tillåter färd på två hjul.

Härom dagen gick dock avgassystemet av så igår drog jag förbi Snikonomen för att inhandla en ny ljuddämpare istället för att lämna in den på verkstad. Tänkte passa på att byta olja samt oljefilter och kolla om det går att göra något åt handbromsen som tar lite dåligt när jag ändå håller på (tveksamt om det sistnämnda går att åtgärda utan att byta bromsbackar, men det kan i alla fall värt ett försök).

Hur svårt kan det vara, liksom?

Update följer.

Dagens:
Madness - Driving In My Car

Fotoblogg - Animal Liberation.

Plötsligt kändes allt 1998 på Fristadstorget igen.

Dagens:
Refused - Liberation Frequency

På andra sidan havet.

Ålandsgänget 2010.

Det verkar krävas ett scooterrun eller åtminstone någonting som relaterar till gamla italienska småhjulingar för att få mig att blogga nuförtiden. Dåligt, jag vet och jag skall försöka skärpa mig.

Hur som helst, i helgen drog vi till Åland tillsammans med de andra i Lambretta Club Stockholm samt ett helt gäng scooterister från såväl andra klubbar som städer. Elle följde också med, men åkte inte bakpå den här gången utan valde att istället bereda väg för mig med bilen på väg till Kapellskär där vi ordnat stuga över natten för att slippa stressa till färjan på lördagsmorgonen. Orsaken till det är att jag valt att ta Lambrettan, som ju som bekant är en smula originalseg, och hon hade fullt förståeligt inte lust att sitta bakpå i över 20 mil eftersom det blir ännu segare med passagerare.

Att ta sig fram tog sin lilla tid och det hann bli både kallt och mörkt innan vi nådde Kapellskär och lyckades få oss ett par timmars välbehövd sömn innan vi tidigt på morgonen begav oss ned till hamnen för att möta upp de andra. Vi var väl uppskattningsvis dryga 40-talet scooterister som rullade på Viking Line-färjan och fyllde upp bildäck med ett blått avgasmoln (till vår stora glädje, men förmodligen de flesta andras förtret).

Redan på färjan började somliga dricka öl - hela fem scootrar hade nämligen rasat på vägen dit (under mer eller mindre dramatiska former) och jag förmodar att deras ägare insåg att de lika gärna kunde börja dränka sina sorger på en gång. Vi andra nöjde oss med att dricka kaffe under den två timmar färden över havet.

På Åland sken solen, och efter vissa desperata försök att få liv i ett par av de skadeskjutna hojarna drog vi ut på en liten ride-out. Med betoning på liten denna gång - jag tror inte vi tillryggalade mer än ett par mil till kusten för att hänga lite och posera på en brygga innan vi begav oss tillbaka. Vi var ju trots allt inte där för att köra - det hade vi gjort tillräckligt på vägen dit.

Det tog inte många minuter efter att vi parkerat utanför hotellet igen innan de flesta hade en öl i handen och därefter tog ett par ganska förvirrade timmar vid, under vilka vi spriddes vind för våg över Mariehamn i jakt på mat, krogar eller någonstans att förfesta. Att det dessutom var fotbollsmatch mellan Helsingfors och Mariehamn gjorde inte saker och ting mindre förvirrade eftersom hela staden tycktes vara fylld av finländska och åländska fotbollsupporters. För de av er som är intresserade av sådant kan jag härmed intyga att våra östra grannars sådana verkar vara betydligt tamare än våra svenska dito (och vara riktigt usla på kampsånger dessutom).

Efter ett tag lyckades vi dock på något mirakulöst sätt samla trupperna igen och bege oss till hotellbaren, där jag ordnat tillåtelse att plugga in en iPod för kvällen så att vi skulle kunna lyssna på lite vettig musik. Vad vi dock inte var medvetna om innan var att ställets trubadur skulle ta upp större delen av kvällen med att sjunga Creedence och Magnus Uggla-covers, samt att baren skulle vara fylld av Mariehamns...låt oss för att vara lite diplomatiska säga "inte allra finaste klientel". Trots, eller kanske egentligen på grund av, detta blev det en ganska intressant kväll och det var en och annan som inte stod pall till efterfesten som vidtog efter barens stängning.

Dagen efter var folk, helt naturligt, lite mer avmätta när vi rullade tillbaks till färjehamnen och de flesta spenderade den två timmar långa färden njutandes av det fina vädret på soldäck i ett tappert försök att komma i form med hjälp av kaffe, snacks och mackor med asmycket majonäs.

Efter att ha gått i land och sagt hejdå till varandra spriddes samtliga åt olika håll - själv grenslade jag Lambrettan och begav mig hemåt (jag gav Elle dispens att köra i förväg med bilen). Trots alldeles för få timmars sömn natten innan var det en riktigt härlig resa hem, eftersom det egentligen var den första riktigt långa färd jag tagit i år. Med skinande sol i ryggen och iPod-lurarna tryggt instoppade under hjälmen kryssade jag mig hem mot Eskilstuna via den något längre rutt jag valt för att undvika motorväg och efter sisådär en 25 mil kunde jag tryggt stänga garageporten om min Lammy. Och se tillbaks på ännu en bra scooterhelg fylld av sjungande finska fotbollssupporters, allsång, märkliga försvinnanden, utkastningar, spruckna kolvar och brinnande Lambrettor.

Dagens:
The Drums - Don't Be A Jerk, Johnny.

Pennybridge - AKA Lilla Cicilien

Foto: Elenor Kuhlin

För ganska exakt en vecka satte sig jag och Elenor på min Lambretta och begav oss mot Örebro för The Mondo Job. På lördagen skulle den gnällbältska huvudstaden nämligen förvandlas till stridsplats för scooterburna maffiafamiljer för en dag - åtminstone var det det lilla man kunde utläsa av den något hemlighetsfulla förinfo grabbarna i Mondo lämnat ut i förväg. Vi åkte dock inte hela vägen, utan stannade för mat, lite öl, förmek och övernattning hos Jörgen i Arboga på vägen innan vi tidigt på lördag förmiddag begav oss mot Pennybridge.

Där bjöds vi på ett scooterrace utan dess like - vi fick kryssa runt halva Närke i jakt på checkpoints, svara på frågor om Örebros kriminella historia, hämta pengar från skumma typer i parkeringshus, besöka Kumlaanstalten (eller i alla fall dess utsida), köra upp för gigantiska brinnande slagghögar, spela poker, ha en shootout med de andra lagen i form av Lazergame och sist men inte minst köra hinderbana och utföra en klassisk maffiatystning av Homer Simpson med hjälp av soft air-gun. Det var, kort sagt, bland de roligaste race jag någonsin haft äran att delta i. Och då har jag inte ens nämnt festen på kvällen där jag förutom att bara hänga och dricka öl DJ:ade och det dessutom tillkännagavs att vårat lag (som självklart hette Blacksmiths) bestående av mig, Elenor och min ständiga race-vapendragare Mats Kola, lyckats knipa bronsplaceringen!

Nu undrar ni säkert hur det kommer sig att jag inte skriver om det förrän nu om det var så jäkla roligt?
Förklaringen är lika enkel som självklar:
Sedan förra fredagens inlägg har jag bland annat tagit ett par öl med gamla vänner på stadens uteserveringar, jobbat en hel del, spenderat tid med att lära känna min nya kamera, hittat vad som kan vara världens snyggaste regnrock på Myrorna, bestyckat om och försett farsans Vespa med nytt blås (den fungerar till såväl hans som min stora glädje igen nu), besiktigat Touringen (som självklart gick igenom utan anmärkning), skrivit ett par nya låtar, varit på promenader i solen och picknickat.

Sist men inte minst har jag och Dawid färdigställt ytterligare en låt med vårat lilla synthprojekt (som numera fått namnet The Splinters). Den heter The Game Of Lying och jag föreslår att ni går hit för att lyssna och rösta på den - tydligen ligger vi på gränsen till att ta oss in Soundklicks top 100-lista under kategorin electronic!

Med andra ord har jag, precis som man bör när sommaren börjar kännas av på riktigt och energin återvänder, fokuserat mindre på internet än vanligt och istället levt livet på riktigt.
Makes sense, right?

Dagens:
The National - Bloodbuzz Ohio

Nu kör vi!

Wish me luck.

Dagens:
Spencer Davis Group - I'm A Man

Så blev Råttans lycka nästan jord.

I onsdags hade vi mekkväll med Blacksmiths Scooter Club i mitt garage (det vill säga jag mekade medan Johan och Jocke satt på trädgårdsstolar bredvid och drack öl). Den mesta energin ägnades åt Råttan som ännu inte hoppat igång...men i alla fall börjar visa någon form av livstecken.

För att göra en lång historia kort rev jag, genom att kannibalisera min andra Touring en smula för att ersätta diverse sönderdragna låsringar och annat kul, loss svänghjulet och kunde konstatera att någon verkar ha bytt såväl brytarspetsar som intern tändspole nyligen - det såg helt nytt ut därinne! Dock hade samma någon glömt att sätta tillbaks krysskilen som håller svänghjulet i rätt position när han/hon remonterade, så det är kanske inte så underligt att jag inte lyckats få någon gnista...svänghjulet snurrade ju lite som det ville när man kickade.

Som den sanne scootermek jag blivit under de sista åren hade jag dock såklart en sådan liggande i mitt reservdelslager och efter att ha återmonterat allting (rätt den här gången) kunde vi till stor kollektiv glädje (och en liten elchock för min del) konstatera att tändningen verkade fungera igen! Dock bara till och från...det verkar nämligen som om allting inte riktigt sitter kopplat där det skall (exempelvis tycks det inte vara jordat någonstans överhuvudtaget) och eftersom elsystemet uppenbarligen är hemmavirat med diverse olikfärgade kablar tidigare nämnda någon haft liggande i byrålådan och ihopkopplat med hjälp av ett halvt butikslager sockerbitar kan det nog tänkas ta lite tid att luska ut vilken sladd som skall gå vart.

Därför gav vi upp där någonstans och gick upp till mig för att dricka lite mer öl och lyssna på musik istället.

Allt som allt en trevlig kväll som även om vi inte lyckades fullt ut åtminstone tog oss en bra bit närmare lösningen! Tack, kära klubbkamrater. Nästa gång lyckas vi kicka igång den, eller hur?

Foto: Johan Masser

Dagens:
Atomic Swing - In The Dust

Det är alltid kul att få paket på posten...

...men vissa paket är lite roligare än andra. Nu saknar jag bara att få igång Råttan samt ett schysst trim till Lammyn sedan är sommaren gjord!

Dagens:
The Divine Comedy - The Pop Singer's Fear Of The Pollen Count

Fotoblogg - Mordvapnet.

Lite fler bilder från helgens scooterpremiär i Stockholm hittar ni här.

Dagens:
Belle And Sebastian - I Fought In A War

På gränsen till mordförsök.

Jag antar att ni är nyfikna på hur det gick för Elle och Veronica? Jag kan med glädje meddela att det gick bra - kanske lite för bra. De varken såg eller hörde ett enda spöke och det enda de hade med sig hem i bagaget var minnet av en trevlig helg och en lätt bakfylla (huruvida det sista kan tänkas ha något att göra med deras oemottaglighet för eventuella övernaturliga existenser låter jag vara osagt). Elle var dock nöjd i alla fall - både med resan, den vackra miljön och att de överlevde med god marginal.

Överleva med god marginal var dock jag nära att inte göra i helgen, kan jag berätta. Jag drog nämligen till Stockholm för att bevista den årliga scooterpremiären. Eftersom det fanns överhängande risk för att det skulle regna både på lördagen och söndagen valde jag att ta tåget - var sådär peppad på att sitta och köra scooter ensam i regn hela den tråkiga vägen till huvudstaden. Jag beslutade helt enkelt att det kanske var värt att stå över kortegekörningen till förmån för att hålla sig torr och slippa förkylning.
På något sätt fick dock min gode kamrat Henrik reda på det och ringde mig tidigt på lördagsförmiddagen, när jag var på väg till tåget, för att erbjuda mig en lånehoj. "Ytterst changtilt av honom" tänkte jag och vände hem igen för att hämta en hjälm i garaget (som tur är var jag för en gångs skull ute i god tid till tåget och hann därför).

Väl i Stockholm presenterade Henrik mig för sin lagom inkörda Vespa Sprint -67 med strokad P200-motor (förtydling för er som inte håller på med gamla scootrar: det betyder att den är ganska snabb). "Sweet", svarade jag. "Har den några egenheter jag bör känna till".
Henrik svarade att "nejdå - förutom att du måsta hålla choken utdragen manuellt när du kickar".

Nu var det ju inte riktigt så, vilket blev ytterst uppenbart när jag stannade vid utfarten från garaget i väntan på att portarna skulle öppnas och upptäckte att den saknade bromsar. Alltså började jag började rulla baklänges ned för den tio meter långa, ganska branta backe som leder upp ur scootergaraget vid Nytorget. Det hela höll på att ta en ände med förskräckelse och hade jag inte i sista sekund lyckas lägga i en växel för att få stopp på motorn samtidigt som jag stoppade scootern med bröstkorgen (med tappad luft och en sträckning i nacken som resultat) hade jag suttit snyggt insmetad i betongväggen vid backens slut.

Det var dock inte slut där. Efter att ha fixat bromsarna vid uppsamlingsplatsen utanför Sjöhistoriska museumet (ja, jag körde dit utan broms) drog den ca 70 scootrar långa kortegen iväg. Jag tyckte jag hade blivit kompis med Sprinten nu och drog därför vid en lämplig raksträcka på lite för att komma förbi de andra och lägga mig lite längre fram i tåget. Ungefär precis när hastighetsmätarens nål passerade 70-strecket började något kännas väldigt konstigt. Plötsligt liksom hoppade hela främre delen av scootern fram och tillbaks i sidled och jag fick snabbt applicera de nu fungerande bromsarna för att inte smälla rätt in i någon av de andra stackars scooteristerna eller den mötande trafiken.

Vid nästa rödlyse körde Tobias, ännu en scooteristbekant, upp jämsides med mig med stora ögon. Han hade sett allt och frågade om det var Henkes Sprint jag lånat? Därefter upplyste han mig om att den tydligen varit rejält krockad och att Henrik rätat ut den med hjälp av garagedomkraft(!). Alltså var den ramsned så det räcker och blir över. Jaha. Det förklarade ju de något tveksamma vägegenskaperna.

Nåväl - jag överlevde i alla fall och efter att jag insett att det inte var någon idé att försöka köra över 60 med hojen blev resten av kortegekörningen riktigt njutbar (förutom kylan och regnet då). Tvåtaktssmatter, blårök som stack i näsan och stora ögon på de flesta flanerande Stockholmare vi passerade. Precis som det brukar vara.
Efter kortegen blev det, såklart, lite garagehäng. Därefter indiskt käk, förfest och sedan fest på River Club - anordnad av relativt nystartade Stockholm Mods Scooter Club. Med liveband, en enorm mängd olika DJ:s och allt annat som hör till.

Allt som allt en bra dag och kväll alltså. Men jag undrar fortfarande vad för oförrätt jag utsatt Henrik för och sedan sedan glömt bort eftersom han uppenbarligen försökte döda mig och få det att se ut som en olycka.

Undertecknad på potentiellt mordvapen.

Foto: Ronny Nilsson

Dagens:
Tony Clarke - Landslide

We are going to die out here!

Elle spenderar helgen tillsammans med sin bästa kompis Veronica i Borgvattnet. I ett av Sveriges mest hemsökta hus. Mitt i Jämtland. I vildmarken. Där det, enligt informationen, inte finns någon mobiltäckning.

Blair Witch Project någon?

Dagens:
Toots And The Maytals - Pressure Drop

Fotoblogg - Ställd mot elden.

Dagens:
Jakob Dylan - We Don't Live Here Anymore

Fråga: hur vet man att man firar Valborg i Torshälla?

Svar: man tar en titt på brasan. Brinner lågorna i färger som de normalt sett inte borde göra (exempelvis grönt och blått) kan man misstänka att man befinner sig i Torshälla. Om resterna efter att brasan brunnit ned ser ut att kunna innhålla rester av solstolar, odefinerbara metallbitar och annat mer eller mindre onämbart kan man vara ganska säker på saken.

Med andra ord kan jag med ganska stor säkerhet säga att det var i just Torshälla, med Elles släkt, jag spenderade min Valborgsmässoafton. Det var trevligt.

I övrigt har jag, sedan mitt förra inlägg som publicerades för alldeles för länge sedan, bland annat fotat en hel del, mekat med Råttan och konstaterat att den inte har någon gnista (vet inte varför ännu eftersom jag inte hunnit/orkat felsöka så mycket, men misstänker en död tändspole) och varit på veteranmarknad i Västerås för att inhandla en del praktiska saker till garaget, tagit en öl på balkongen med Johan, spontantfikat med Dawid och Ellen som var på Parken Zoo-besök samt tagit tag i patch- och klistermärkesbeställning åt Blacksmiths. Gott så.

Dagens:
Jónsi - Go Do