Wednesday, November 14, 2007

Opium för folket.

Jag har fallit till föga och övergivit min 15 år gamla kub till förmån för en 32" LCD-tv från Philips. Har trots allt inte unnat mig så mycket som jag borde efter att ha fått ut närmare ett och ett halvt års innestående semesterersättning från Rocks härom månaden, så jag kände att det var dags. Det är visserligen någon dryg vecka sedan, men jag har inte kommit mig för att nämna det förrän nu.

Calle menade att det är höga vuxenpoäng på att skaffa platt-tv. Jag vill snarare påstå att det är höga förslappningspoäng. Jag menar; folk brukar anse att man är förslappad om man spenderar mycket tid vid datorn - det måste ju innebära att något (exempelvis en ny tv) som snor tid från ens datoranvändande måste vara ungefär så förslappande som det kan bli.

Oavsett vilket är det skönt att ha något en smula bättre än min gamla att titta på. Särskilt då den, för att vara en platt-tv, var någorlunda billig. Nu måste jag bara orka sätta upp den på väggen.



Dagens:
120 Days - Sleepwalking
(För övrigt den bästa spelning jag sett på Raw hittills. Utan någon som helst tvekan.)

Thursday, November 08, 2007

Katalogångest och tonårsnojjor.

Jag kommer ihåg när man själv gick på högstadiet. Skolkatalogen, som kom varje år, var en jäkligt stor grej då. Åtminstone för de flesta. Tjejerna i klassen började planera dagar, ja - till och med veckor- i förväg vad de skulle ha på sig och hur de skulle sminka sig. Killarna köpte nya jeans och tänkte ut coola spex att genomföra på kortet.

Det var otroligt viktigt att allt blev rätt. Jag menar, herregud - det var ju utifrån hur du såg ut på ditt foto i katalogen du skulle bedömas det kommande året. Råkade du göra en konstig min eller ha fel t-shirt på dig löpte du risk att bli utdömd som tönt och bli paria -åtminstone tills nästa katalog kom ut. Med lite tur lyckades du reparera skadorna genom att göra bättre ifrån dig på kortet i den.

Jag själv lyckades aldrig något vidare i skolkatalogerna. Jag kompenserade dock för det genom att spela i band och uppträda på soareér och liknande så ofta jag kunde. På så vis fick jag de andra att glömma (eller åtminstone ha överseende med) mina smått katastrofala klassfoton.

I dagarna skickades skolkatalogen ut till eleverna och personalen på skolan jag jobbar i. En kollega till mig berättade att hennes sambo suttit och bläddrat i den igår kväll. Han stannade till vid ett klassfoto, pekade på en kille i raden längs ned på ett klassfoto och sade:
"Herregud, vad mogna ungarna ser ut nuförtiden! Han där har ju till och med mer skäggstubb än vad jag har!".

Det var mig han pekade på. Jag är 29 år. Och jobbar i en åttondeklass.
Tack?

Dagens:
Neil Young - The Needle And The Damage Done

Tuesday, November 06, 2007

Vid en kaj i Amsterdam sjunger sjömän en sång...









Så, alldeles för många dagar efter hemkomsten kommer slutligen ett inlägg om Amsterdam-resan. Jag skall vara ärlig: jag hade inga direkta förhoppningar innan. Det enda jag egentligen visste om staden var att den sägs vara fin, har många kanaler samt, såklart, att vissa lättare droger samt prostitution är legalt där. Med andra ord var jag lite fundersam (om än bara lite) på ifall vi skulle hamna i något slags himmelrike för sexsvultna gräsrökare. Visserligen ett fint sådant - men ändå något slags
gräsparadis.

Och, visst. I ärlighetens namn är det väl lite så. Det finns över 200 coffeeshops i centrala Amsterdam. De öppnar tidigt på förmiddagen och stänger vid ett på natten - med andra ord kan man inte gå längs med någon gata i centrum dag/kvällstid utan att passera minst en, oftast ett par, lokaler från vilka den sötaktiga doften av marijuana/hasch sprider sig. Det märkliga är att det -istället för att kännas flummigt, skabbigt och pundigt- faktiskt på något vis bidrar till stadens atmosfär. Det känns på något underligt sätt nästan...gemytligt. Förmodligen på grund av att det faktiskt verkar som om allt är under kontroll. Under de dagar vi spenderade där såg vi färre utslagna och uteliggare än vad man ser under en normal shoppingdag i Stockholm. Och de som satt och rökte på coffeshopsen (eller vad det nu heter i plural) såg inte mer pundiga ut än vilken random svensk kaffebesökare som helst - med undantag för turisterna (som till 90% verkade bestå av britter och tyskar), förstås. Lokalbefolkningen verkade dock ha det hela under full kontroll. Även om det kändes lite konstigt att på förmiddagspromenaden möta en businessman - förmodligen på väg till jobbet, fullt uppstyrd i kostym och med portfölj, blossandes på en joint.

Likaså kändes det inte en enda gång riktigt otryggt. Inte ens när vi befann oss i Red Light District - som var...intressant är nog rätt ord. Särskilt nattetid känns det som att kliva rätt i någon slags dekadent kostymfilm i stil med Moulin Rogue. Ett folkmyller utan dess like, musik som strömmar ut ur i stort sett varje port och blinkande neonljus som förstärks av röken som ligger som en matta över hela kvarteret. Och så naturligtvis de hundratals rödupplysta skyltfönstren i vilka lättklädda kvinnor bjuder ut sig till de förbipasserande. Allt i ett väldigt gammalt kvarter som faktiskt är otroligt vackert, med tunna, fint utsmyckade 1800-tals hus, smala gränder och en huvudgata som delas av en kanal. Oavsett hur mycket man motsätter sig det som försigår där på ett moraliskt plan och borde känna avsmak är det närapå omöjligt att inte ryckas med av atmosfären och stämningen längs med huvudstråket. Vi spenderade en kväll i området och både jag och Elenor blev helt fascinerade...











Men Amsterdam visade sig även vara så mycket mer. Framför allt var det en väldigt stor liten stad...eller liten storstad ifall ni så vill. Kanske låter lite luddigt, men jag vet inte hur jag annars skall beskriva det. Tempot, rörelsen och folkvimmlet från en riktig metropol, men den tillbakalutade stämningen hos en sömnig landsbygd. Ingen storstadsstress här inte (huruvida det kan ha att göra med tidigare nämnda coffeeshops låter jag vara osagt).

Sedan är staden utan tvekan mycket vacker. Det är inte utan anledning Amsterdam kallas Nordeuropas Venedig; hela innerstaden genomkorsas och delas upp av kanaler. Många byggnader i centrum är dessutom väldigt gamla - vissa byggdes redan på 17/1800-talet.

Det finns mängder av muséer, parker och historiska byggnader -ja, till och med ett zoo- i staden. Som shoppingstad är dock Amsterdam ingen hit. Vad som fanns att välja mellan om man inte ville lägga ut tusentals kronor på Gucci och Armani var JackNJones-mode (färdigslitna jeans och tischor med tuffa tryck) och rave-kläder (läder, gummi, neonfärgade plagg och gasmasker)...typ. Sedan fanns det -naturligtvis- en enorm mängd sexaffärer (porrfilm, sexleksaker och mer porrfilm) och smartshops (svampar, pipor och mera svampar). På grund av detta var det enda jag fick med mig hem en ny väska, inköpt på en marknad.

Vi besökte Amsterdam Dungeon; en slags underlig blandning av nöjesfält, spökhus och teater med de mörkare bitarna från Amstedams historia som tema. Lite cheezy, men extremt väl genomfört. Dessutom avslutades det hela med en inomhus-bergochdalbana rakt ned i helvetet. Coolt!
Av någon konstig anledning hamnade vi även på någon slags sexmuseum: erotisk konst och bilder från de gamla egypternas rike till nutid. Där fick vi bland annat se tusentals år gamla fallossymboler huggna i sten, gayporr från 1800-talet, konstinstallationer från 1900-talet och s/m-sexbilder från dagens porrtidningar. Varken jag eller Elle kunde bestämma oss för om vi skulle bli upprörda, fascinerade eller om vi helt enkelt bara skulle skratta åt eländet.

Utöver det gjorde vi egentligen ingenting utöver att spatsera runt och vandra olika snabbt (beroende på om det var förmiddag eller natt samt hur länge vi suttit på puben) mellan centrum och vårat (skabbiga) hotell. Precis som sig bör på en slapp höstsemester med andra ord. Att det dessutom var överaskande varmt utgjorde ytterligare en positiv överaskning. Man klarade sig utan problem med t-shirt och en tjock tröja dagtid.

Sammanfattningsvis blev jag väldigt positivt överaskad av staden. Faktum är att jag till och med stortrivdes! Skön atmosfär, trevliga innevånare, mycket historia och vackra omgivningar gjorde att av de storstäder jag besökt är Amsterdam den jag gillat absolut bäst hittills. Så länge ni kan acceptera att vissa i svenska ögon moraliskt tveksamma aktiviteter är vanligt förekommande och står ut med en hel del nedrökta britter och tyskar kan jag varmt rekommendera ett besök!

Dagens:
The Rumble Strips - No Soul

Monday, October 29, 2007

We're off.

Nu drar vi till Amsterdam för att förlusta oss i dagarna fem. Om jag får tillgång till en dator (och orkar) kanske jag gör en liten uppdatering därifrån.
Annars återkommer jag framåt helgen.

Dagens:
Efterklang - Horseback Tenors

Sunday, October 28, 2007

Bra helg.

Det är nu Söndag kväll och helgen är över. Jag är trött men nöjd. Min kusin var här och hälsade på, vilket var trevligt. Kul att catcha upp - det var trots allt närmare sex år sedan vi sågs, med undantag för en kortis på en släktträff i somras.

I Fredags kväll släpade jag med mig kusin Micke och hans kompis Oskar (som också följt med från Oskarshamn) till repan för förhäng med bandet innan vi lirade på Raw. Det var ett av deras Hitlistan-arrangemang och temat var svenska hits. Vi spelade Staffan Hellstrands Lilla Fågel Blå. Folk dansade och sjöng med och peppen var total från våran sida. Synd bara att det inte tog mer än tre minuter att köra igenom låten. Förmodligen det första gig jag gjort där det tagit längre tid att rigga än att spela. Extra kul att Nature Boy, Schampan och Musslan dök upp för att supporta. Det värmde.

Lördagen var lite seg till en början, men efter frukost och några koppar kaffe ordnade det upp sig. Oskar tog tåget till Stockholm för att gå på konsert. Jag och kusin Micke åkte hem till mina föräldrar för att fika. Efter ett par timmars familjehäng var det dags att korka upp igen och dra hem till Masser och Sara för förfest. Därefter Raw igen. Och sedan hem till lägenheten där jag och Micke satt och surrade till fem på morgonen.

Idag har vi varit på nyöppnade Media Markt i Västerås. Vilket ställe! En veritabel våt dröm för en prylgalning som jag...trots det kom jag bara hem med ett extra minneskort till kameran och ett rengöringskit. Behöver ju spara lite pengar till semestern som börjar imorgon. Elle däremot passade på att köpa en ny kompaktkamera eftersom hennes gamla gått samma öde till mötes som min förra mobil och drabbats av diverse mystiska elektroniska åldersåkommor.

Nu har Micke åkt hem till Oskarshamn och vi packar för fullt inför morgondagens resa. Gott så.
Bilden är lånad från Nature Boys blogg.

Dagens:
Mansun - Six

Friday, October 26, 2007

Och så var det där med sökorden igen...

Min traditionsenliga fredagsinloggning på Google Analytics visade att följande sökord genererat en träff på min blogg:
knäskål+telenor

Oh, så gärna jag skulle vilja veta mer om historien bakom den sökningen.

Dagens:
Se förra inlägget

What´s Going On? - som Marvin skulle sagt.

Det där inlägget jag tänkt göra i början av veckan om vad jag haft för mig på sistone kom av sig. Ganska rejält. Därför gör jag ett nu istället:

Jag har jobbat, läst, lyssnat på musik och kollat på film. Inget nytt där med andra ord. Förra helgen var dock löjligt späckad:
På fredagen spelade jag skivor på Raw. Spelade där gjorde då även norska Lionheart Brothers - som visade sig vara sanlöst bra live! Drömsk, vackert och inte så lite shoegaze till och från...betydligt bättre live än på skiva. Att de dessutom bjöd på en skaplig show gjorde inte saken sämre. Efter att Raw stängt hamnade jag på efterfest med bland annat Ljungman, Fyris och Ludde. Alltid trevligt att umgås med dem även om festen var tämligen såsig.

Lördagen drog jag mig vidare till Stockholm för att gå på Lambretta Club. Där skulle jag även spela lite skivor. Mötte upp David från Stockholm samt Perka och Erik från Västerås på Laughing Duck redan vid sexsnåret. Där hann vi med ett par öl innan vi fortsatte till Restaurang Sjöhästen där Lambrettapub huserar. Det var självklart lika kul som det brukar vara när det är scooterister inblandade. Dock lite mindre folk än vanligt, vilket var trist.

Min syrra dök också upp med sin gaykompis Thomas. Har hört massor om honom genom åren men det här var första gången jag träffade honom. Han var verkligen supertrevlig, men i ärlighetens namn blev jag lite besviken. Som Emilia hade målat upp honom för mig förväntade jag mig en riktig superbög i paritet med Carries skallige kompis i Sex And The City, eller assistenten i Ugly Betty. Han visade sig dock vara en tämligen nedtonad om än välgroomad kille. Trevlig hur som.

Hamnade på något sätt hos min gamle högstadiekompis Maxim framåt natten och sov där. Kul, inte minst eftersom vi inte träffats på ett tag. Söndagförmiddagen spenderade vi på söderfik och med att spatsera i butiker. Jag passade på att köpa en bok: Ready, Steady, Go! The smashing rise and giddy fall of Swinging London. Om -you guessed it- 6o-talets London.

Därefter tog jag tunnelbanan hem till syster Emilia och Mats för att äntligen träffa min systerson Tim. Emilia tyckte att det var på tiden, men jag förstår inte vad hon menar med det. Det är ju bara ett halvår sedan han föddes.
Syrran verkar trivas i mammarollen, liksom Mats som pappa. Tim själv var, såklart, söt som socker och verkade faktiskt gilla mig lite, även om han var väldigt avvaktande till en början. Trots det kan jag inte påstå att det fick någon slags pappanerv att börja pingla i mig. Visst - det är mysigt med barn. Men i ärlighetens namn föredrar jag nog mer när de är någon annans.

Sedan får jag väl lov att nämna att jag köpt ny mobil också. Min gamla har sedan länge betett sig som om den drabbats av gremlins och förra veckan fick jag nog. Kom hem från Telenorbutiken med en Nokia 6500 Slide. Har inte hunnit vänja mig vid den riktigt än, men första intrycket är bra. Snygg design i borstat aluminium, lagom tung och 3,2mp kamera.

I kväll spelar vi som sagt med The Profondo RossoHitlistan. Dessutom kommer min kusin hit med en kompis och blir kvar hela helgen. Det blir nog fint.

Dagens:
My Bloody Valentine - Loomer

Thursday, October 25, 2007

Vi syns väl på Fredag?

Lite lustigt sällskap för våran del kanske...men det kommer att bli grymt kul. Syns där!

Dagens:
Fine Young Cannibals - Good Thing

Wednesday, October 24, 2007

Bokat och klart.

Nästa vecka är jag ledig. Det är Elenor också. Därför har vi sedan en tid tillbaka tänkt att vi skall åka iväg någonstans då. Snåla som vi är tänkte vi dock så klart vänta in i det sista med att boka, för att få ett så bra pris som möjligt. Vart vi hamnar spelar nämligen inte så stor roll, resonerade vi. Huvudsaken är att vi kommer ifrån Sverige ett tag.

Vad vi inte tänkte på är att alla Sveriges skolor har höstlov den veckan. Således var det väldigt urplockat när vi väl började se oss om efter en resa. Och på de få kvarvarande fanns en överhängande risk att man får dela plan, hotell och eventuell strand med skrikiga barnfamiljer och packade tonårsgrabbar på brudjakt.

Det vill vi förstås inte, därför slutade det med att vi plockade ihop en egen resa. Vi bokade flyg via Sterling och hotell via Resia. Så; på Måndag kliver vi på flyget till Amsterdam. Där blir vi kvar till på Fredag.

Det blir fint. Då kan jag passa på att ta ett allvarligt snack med polisstyrkan som beslagtog Oinks servrar. De stod ju i Amsterdam.

Bespara mig nu knarkskämten i eventuella kommentarer, tack.

Dagens:
Jacques Brel - Amsterdam

Tuesday, October 23, 2007

En sorgens dag för musikfanatiker världen över.

I eftermiddags när jag kom hem gjorde jag en kopp te (kaffebryggaren är sönder) och satte mig framför datorn. Tanken var att skriva ett inlägg om vad jag gjort de senaste dagarna samt om helgens eskapader. Men innan dess loggade jag såklart in på Facebook. Där lade jag märke till att Calle skrivit "sörjer Oink" som sin status.

Full av obehagliga föraningar gick jag in på mina bookmarks, öppnade Oink...och möttes av det här.
Jag blev helt kall i kroppen och alla tankar på ett blogginlägg blåstes bort.
Efter att ha googlat lite hittade jag även följande info:

"British and Dutch police raids shut down the world's largest pre-release pirate music site

London, 23rd October 2007

British and Dutch police today shut down the world’s biggest source of illegal pre-release chart albums and arrested a 24-year old man in an operation coordinated between Middlesbrough and Amsterdam.

The raids, which were coordinated by Interpol, follow a two-year investigation by the international and UK music industry bodies IFPI and BPI into the members-only online pirate pre-release club known as OiNK.

OiNK specialised in distributing albums leaked on to the internet, often weeks ahead of their official release date. More than 60 major album releases have been leaked on OiNK so far this year, making it the primary source worldwide for illegal pre-release music.

The site, with an estimated membership of 180,000, has been used by many hardcore file-sharers to violate the rights of artists and producers by obtaining copyrighted recordings and making them available on the internet.

It is alleged that the site was operated by a 24-year-old man in the Middlesbrough area, who was arrested today. The site’s servers, based in Amsterdam, were seized in a series of raids last week. OiNK’s operator allegedly made money by setting up a donations account on the site facilitated by PayPal.

Cleveland Police and the FIOD-ECD SCHIPOL branch of the Dutch police undertook the raids, supported by Interpol, as part of a carefully-planned international investigation with anti-piracy investigators from IFPI and BPI.

OiNK used peer-to-peer technology called BitTorrent to distribute music. Torrent sites such as OiNK act as a library for torrent files. BitTorrent is the most popular software for internet file sharing and OiNK was the best-known for pre-release piracy."

Nu, ett antal timmar senare, har jag smält det hela lite - men jag är fortfarande bitter. Oavsett vad IFPI och media vill kalla det, är det vi förlorat en av internets absolut mest pålitliga och högkvalitativa musikkällor. Jag älskade Oink. Och nu är det borta. Det svider.

Dagens:
Tystnad

Friday, October 19, 2007

Konsten att behålla sin trovärdighet.

Jag är lite överaskad. Nästan ingen av de bloggar jag läser regelbundet har skrivit något om Radioheads nya platta. Jag var beredd på att bloggvärlden skulle översvämmas av inlägg om den och tänkte därför inte skriva något själv, men nu blev det tydligen inte så och därför gör jag ett litet inlägg ändå.

För de flesta musiknördar är det säkerligen ingen nyhet, men Radiohead står sedan en tid tillbaka utan skivbolag. Istället för att förhandla eller skaffa sig ett kontrakt med ett nytt storbolag har de dock valt att släppa sin nya skiva In Rainbows själva.
Men inte nog med det. Det finns två sätt att köpa skivan - båda via deras hemsida (såvitt jag förstått kommer ingen version av skivan att kunna införskaffas via traditionella butiker):

  • Man kan köpa ett boxset. Det kostar 40£ (dvs över 400:-) och innehåller 2 cd skivor (varav en med extramaterial), 2 vinylskivor samt en massa schysst artwork. Allt paketerat ruggigt snyggt. Vill man ha det får man dock vänta till i December.
  • Man kan köpa plattan som download nu på en gång. Det är här den intressanta twisten kommer: då får man välja själv vad man vill betala.
Jepp. För er som inte läst om det här tidigare: man väljer själv vad man tycker plattan är värd! Och man kan, om man vill, ladda ned den utan att betala ett öre - dock måste du registrera ditt kreditkort på siten oavsett.

Så - än en gång visar Radiohead att de skiljer sig en hel del, inte bara musikaliskt utan även filosofiskt, ifrån andra större band. Visst, det är inte en ny idé egentligen. Tusentals indieband (och då menar jag indie i bokstavlig mening) lägger ju ut sin musik för gratis nedladdning på nätet. Men vilka andra band i Radioheads storlek skulle ens komma på tanken? Jag har svårt att föreställa mig t ex U2, Metallica eller Coldplay göra något liknande.

Dessutom kan det här mycket väl leda till en skaplig förtjänst för bandet. Dels tror/hoppas jag att folk skall vara villiga att betala skapligt för den goda sakens skull. Dessutom går ju de intäkter de gör direkt till bandet själva. Visst - löner och sådant skall betalas, men jag tror ändå mer blir över än om någon bolagsjätte haft fingrarna med i spelet.

Att skivan sedan är riktigt bra gör ju bara det hela ännu mera positivt. Visst - det är ingen ny OK Computer, men den är trots det riktigt bra. Jag skulle nog vilja beskriva den som en blandning av gamla gitarr-Radiohead och det mer elektroniska band vi stiftat bekantskap med de senaste skivorna.

Själv betalade jag 4£. Vilket såhär i efterhand känns lite snålt...men å andra sidan funderarar jag på att köpa boxsetet också när det släps. Bara för att stödja den goda saken.

Dagens:
Radiohead - House Of Cards

Wednesday, October 17, 2007

Skärpning.

Det har varit tunnsått med inlägg från min sida på sistone. Det beror dock inte på att ingenting händer. Tvärtom. De sista veckorna har jag varit på Vingåkers Factory Outlet med Elenor, Ljekatten och Sara (kom hem med ett par Whipping Floyd-byxor och ett par boxningskängor från Onitsuka Tiger), spelat skivor, jobbat, fixat ledigt vecka 44 (vi tänkte åka utomlands då), lyssnat på massor av musik, sett på massor av film, köpt ett batterigrepp till kameran från eBay, blivit förkyld, skaffat extern hårddisk, festat i Tuna samt varit i Norrköping för en riktig genomkörare i form av bandfest/rep (då vi även upptäckte det fantastiska spelet Looping Louie). Bland annat.

Dessutom har vi -The Profondo Rosso- blivit bokade till nästa Hitlistan på Raw. Hitlistan är ett koncept de kör med jämna mellanrum. På de kvällarna blir ett antal band tillfrågade att spela varsin cover -gärna omarrangerad- utifrån ett visst tema. Tidigare har de kört topplistan från ett visst år under 80-talet (minns inte vilket) samt Ramones. Den här gången är temat "svenska hits" och vi är ett av tolv band som skall medverka. Den 26:e Oktober är det dags. Jag tänker inte berätta i förväg vilken låt vi kommer att spela - men den är otippad och det kommer att bli bra.

Den låga uppdateringsfrekvensen beror alltså mest på bristande inspiration från min sida. Jag skall försöka råda bot på det. Och, ja - det har jag sagt förut.

Dagens:
Jens Lekman - A Postcard To Nina

Monday, October 08, 2007

Det här blir bara underligare och underligare...

De av er som tittar in här någorlunda regelbundet vet sedan tidigare att jag haft vissa funderingar kring de sökord som Google Analytics visar har genererat träffar på min blogg. Det har av någon anledning varit en viss överrepresentation av uttryck för det manliga könsorganet bland dem. Ganska ofta har sökningarna dessutom gällt underdimensionerade sådana.

Nu i helgen loggade in på GoogleAna igen. Den här gången möttes jag av följande på 35:e plats:
min man + för liten kuk.
Jag orkar inte ens tänka ut något fyndigt att skriva om det. Det är helt enkelt för absurt.

I övrigt var helgen bra.

Dagens:
José Gonzales - Teardrops

Friday, October 05, 2007

Apropå det där med min modellkarriär...

I likhet med Ronge är det nu dags för mig att publicera ett ego-inlägg med bilder till ett tidningsreportage.

Daniel Dyvling är en skön kille här ifrån stan. Han har ett brinnande motorintresse och frilansar som reporter för ett helt gäng svenska motortidsskrifter. Han har dessutom en egen tidning -Lowbrow Magazine- som han driver ihop med några andra.

Förra hösten sprang jag på honom på krogen och han frågade om jag skulle vara intresserad av att medverka i ett reportage om scootrar och mods -naturligtvis i stilenlig mundering- till tidningen Nostalgia. Jag svarade att jag självklart skulle vara intresserad av det. Sedan rann det ut i sanden - tills för ett par veckor sedan då han kontaktade mig och undrade om det inte var dags att vi tog tag i saker och ting.

Sagt och gjort; vi träffades en eftermiddag, tog ett gäng kort, fikade och körde en kort intervju. Med risk för att vara lite självgod vill påstå att resultatet blev bra och materialet är inskickat till Nostalgia, så nu är det upp till dem om/när det skall publiceras.

Bilderna finns här.

Dagens:
Kaizers Orchestra - De Involverte

Thursday, October 04, 2007

Undrar vad en drömtydare skulle ha att säga?

Vaknade förvirrad kring tre i natt efter att ha drömt något verkligt märkligt. Min enda tanke var att jag var tvungen att komma ihåg drömmen idag - enbart för att dess rena underhållningsvärde. Kanske borde jag skriva upp den? Nej. Det orkade jag inte. "Kommer säkert ihåg ändå", tänkte jag.

Det gjorde jag såklart inte. Oftast gör man ju inte det. Men det fick mig dock att börja fundera kring andra minnesvärda drömepisoder.

När jag var liten hade jag exempelvis en återkommande dröm. I den ligger jag och min morfar på rygg utomhus. Vi tittar på en klocka som sitter på en husvägg. Själva urtavlan är utsmyckad med en målning av en märklig varelse. Någon slags sabeltandad tiger, målad i samma stil som den Hans Arnold (om ni minns honom?) använde sig av.

Plötsligt förändras omgivningen och jag befinner mig istället i vardagsrummet, tillsammans med min mamma och pappa i vårat hus i Sala. Vi bodde där ett par år när jag var liten. Jag har huvudet i min Mammas knä. Hon är gravid och sitter och stickar. Pappa sitter i soffan bredvid. Det är varmt och mysigt.

Plötsligt kommer den sabeltandade tigern från klockan in i rummet, följd av ett par monster till. De går fram till mig och trycker -till min stora skräck- en stor ficklampa mot min bröstkorg. Mina föräldrar reagerar inte. Jag sliter mig loss och försöker i panik, skrikandes, komma undan. Men monsterna jagar efter mig, slitandes i mina ben och armar. Hela tiden med ficklampan i högsta hugg. Och mina föräldrar verkar inte ens märka att vi är i rummet.
Sedan vaknar jag.

Eat that, Freud.

Dagens:
Babyshambles - Delivery

Friday, September 28, 2007

Musikerhumor som faktiskt är rolig hör inte till vanligheterna.

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i tanken på att ägna ett inlägg åt YouTube-klipp. Det känns liksom lite som "jag har inget vettigt att skriva om så jag länkar till några roliga videos istället". Inget illa menat gentemot er som brukar lägga upp YouTube-grejer på era bloggar. Det är en rent personlig ståndpunkt som gäller min egen.

Hur som helst - ibland springer man trots det på något som är så pass roligt, fascinerande eller fantastiskt att man känner sig tvungen att dela med sig av det.
Så är det med klippen nedan. För mig, som gitarrist och musiknörd, är de helt fantastiskt underhållande. Jag tror och hoppas dock att man inte måste vara musiker för att se det underhållande i dem. I mina ögon är det ett snudd på genialiskt komedidrag att ta instrumentalister som i normala fall totalt saknar självdistans och få dem att framstå som totala klåpare.

De är ganska långa och om ni inte orkar kolla igenom allt rekommenderar jag första klippet i allmänhet samt slutet på det tredje.







Dagens:
Doris - Waiting At The Station

Tuesday, September 25, 2007

Klart kossor gillar kofösar-pop.

När jag på dagens fikarast slog upp Eskilstuna Kuriren (är inte säker på om det var dagens nummer eller ej) möttes jag av ett tvåsidigt reportage från en bondgård. Kossor påverkas tydligen av musik. Ett flertal undersökningar har gjorts på området och de har såvitt jag förstått (även om jag bara ögnade igenom artikeln som snabbast) alla visat att viss musik ökar mjölkproduktionen och annan minskar den.

Eskilstuna Kuriren tycker uppenbarligen att detta är hett nyhetsstoff. Så hett att de intervjuat lantbrukare i frågan och även passar på att testa teorin själva genom att med en medhavd bandare spela upp lite olika musik för gårdens kor medan de mjölkas. Detta gör att två frågor uppstår hos mig:
  1. Vari ligger det vetenskapliga intresset och är det verkligen så stort att flera undersökningar måste genomföras?
  2. Hur allvarlig måste inte nyhetstorkan här i stan vara när en av våra största dagstidningar tycker att det verkar som en vettig idé att vika ett helt uppslag åt musiklyssnande nötkreatur?
Som en liten spin off-effekt har vissa artister såklart sett detta som en pr-möjlighet. Garth Brooks har exempelvis stoltserat på sin hemsida med att hans musik visat sig påverka mjölkproduktionen mer positivt än bland annat Michael Jackson och Kiss.

Spännande. Man har alltså inte enbart lyckats påvisa att kossor lyssnar på musik - utan även att de har kass musiksmak.

Dagens:
The Enemy - Aggro

Friday, September 21, 2007

Glasögon-update.

Då jag rådfrågade er är det väl inte mer än rätt att jag även redovisar utfallet av mitt glasögoninköp.

Efter mycket funderande blev det en halvgarnityr-variant av "falling down"-brillorna (som Musslan kallade dem) från Ben Sherman . Då glasögonen inhandlades på Specsavers fick jag ett par till på köpet och bestämde mig för att gå på ett par Ralph Lauren bågar i sköldpaddsskal-mönster som inte ens var med bland dem jag ursprungligen postade här på bloggen. Kändes roligare än att ta två par svarta.

Jag fick hem de nya glasögonen idag och är mycket nöjd. Inte bara för att jag gillar bågarna, utan även för att jag ser bättre än på länge med de nya glasen. Nu ser jag fram emot att få inviga dem ikväll då jag skall gå till Raw för att se Tough Alliance.









Dagens:
Iron And Wine - Boy With A Coin

Wednesday, September 19, 2007

Allt var kanske inte bättre förr?

Alla har vi någonting som definierat våra barn- och ungdomsår. En tv-serie, bok eller skiva till exempel. I mitt fall är det nog filmer. I synnerhet åren då jag inte längre var liten, men ännu inte heller tonåring, präglades av ett gäng filmer jag såg gång på gång.

Vissa av dessa är självskrivna -Star Wars till exempel- andra lite mer obskyra. Lustigt nog såg jag förra veckan två av de lite mer bortglömda filmerna för första gången sedan mina ungdomsår.

Den första av dessa kom Ljungman över med i Onsdags då vi skulle ha filmkväll. Den heter House 2, men då jag såg den som barn hade den fått den smått genialiska svenska titeln Titta vi spökar 2. Filmen är någon slags skräck/komedi-historia vars handling jag inte orkar gå in på nu, men som jag mindes den var den otäck, spännande, rolig och med ascoola specialeffekter.

När jag såg den igen tvingades jag tyvärr konstatera att jag nu, när jag blivit lite äldre, inte riktigt uppfattade den på samma sätt. Den var varken otäck eller spännande. Inte särskilt rolig heller. Och specialeffekterna vill jag helst inte ens gå in på. Faktum är att jag nog, om jag sett den för första gången idag, skulle kategorisera den som "smörja". Det enda jag kan komma på som var det minsta underhållande med skräpet är att den bitvis var så otroligt flummig (Pararella dimensioner fulla med vad som ser ut som Inka-indianer i väggen? Hundlarver!?) att man inte visste vart man skulle ta vägen.

Den andra filmen fick jag också tag på via Ljungman, som nyligen fixade in mig på torrentsidan Demonoid. Det var där jag hittade den. Originaltiteln är My Science Project, men konstigt nog hette den Timebusters i Sverige när det begav sig. Kan vara därför jag haft lite svårt att hitta den.

Kortfattat och något förenklat handlar den om coola killen som bara tänker på bilar och hans coola kompis. Coola killen får ett ultimatum av sin ex-hippie-lärare (som av någon märklig anledning spelas av Dennis Hopper - vad som fått honom att ställa upp i en film av den här kalibern kan vara ett av århundradets stora gåtor): att inom en vecka lämna in ett vetenskapligt projekt eller bli underkänd. Därför bryter sig coola killen -tillsammans med nördiga tjejen som egentligen är jättesnygg under glasögonen- logiskt nog in på en militärbas där de hittar en märklig mojäng som han bestämmer sig för att lämna in istället för att bygga något själv. Vad han inte vet är att apparaten i själva verket är motorn från ett UFO som kraschade i öknen på 50-talet (såklart!). Den suger åt sig energi från alla strömkällor i dess närhet och kan kröka tid och rum. Snart nog befinner sig skolhuset i någon slags timewarp och coola killen samt hans coola kompis måste ge sig in i det för att rädda nördiga tjejen som är fast där. Väl där får de slåss mot mutanter från framtiden, gladiatorer från dåtiden och dinosaurier från urtiden.

Låter det bra? Det är det inte. I alla fall inte så bra som jag ville minnas det. Som jag ville minnas var den otäck, spännande, rolig och med ascoola specialeffekter. Såhär en 18 år senare upplevde jag den inte riktigt så. Den var varken otäck eller spännande. Snarare löjlig. Och specialeffekterna, som jag tyckte var så häftiga förr, vad definitivt inga höjdare. Däremot var den, till skillnad från Titta vi spökar 2, bitvis faktiskt ganska rolig. Även om det man skrattade åt idag förmodligen inte var det filmmakarna hade i åtanke när de gjorde filmen någon gång på 80-talet.

En kul detalj är dock att Dennis Hopper, då han i slutet av filmen återvänder ifrån sin tripp till 60/70-talet, har på sig samma kläder som i sin paradroll från Easy Rider. Dessutom innehöll filmen ett par riktigt sköna "cool-80-tals-ungdom"-repliker. Exempelvis följande konversation, som utspelar sig mellan coola killens coola kompis och en kvinnlig polis efter att de båda hjältarna arresterats för att ha spräng ett eltorn i förhoppnig om att få stopp på tidsmaskinen:

Polis: Hey kid. Why do you wear sunglasses at night?
Coola killens coola kompis: Because when you're cool, the sun shine on you 24 hours a day.

Nästa film jag hade tänkt försöka få tag på var Howard The Duck, men efter att ha sett dessa två har jag börjat komma på andra tankar...

Ibland är det kanske bäst att låta goda barndomsminnen förbli just goda barndomsminnen.

Dagens:
The Housemartins - Flag Day

Wednesday, September 12, 2007

Att övervinna sitt tekniknörderi.

Nej. Jag tänker inte skriva något om de nya iPodarna. Det vore alldeles för självklart.

Däremot tänker jag nämna att om någon läsare råkar ha ett par extralysen (ni vet, sådana som man har till bilar eller MC) liggande får han/hon gärna hojta till. Helst kromade.

Dagens:
The Cramps - Human Fly

Friday, September 07, 2007

Dags för förnyelse!

Jag tänkte att ni skall få hjälpa mig lite. Det är nämligen så att jag ganska länge behövt nya glasögon, då mina gamla blivit alltför svaga. Med tanke på nya jobbet och allt känns det som ett utmärkt tillfälle att skaffa ett par nu.

De sista dagarna har jag således gått runt och provat olika bågar hos diverse optiker. Men jag kan inte bestämma mig för vilka jag gillar bäst. Därför har jag nu lånat hem några stycken och tänkte att ni som läser skall få hjälpa mig att bestämma vilka det är som gäller. Jag vet att de är ganska lika varandra, men det är något i den här stilen jag vill ha.

Så: titta på bilden ovan och skriv sedan en kommentar om vilket par du tycker passar bäst. Tänk vad stolt du kommer att känna dig när vi träffas nästa gång och jag har bågarna du valt på mig!

Dagens:
The Dead 60´s - Beat Generation

Thursday, September 06, 2007

Hur pålitligt är egentligen Google Analytics?

Veckans sökord bjöd på följande en bit ned på sida två:
dels för att någon faktiskt googlat "liten kuk".

Nej. Det kan inte stämma. Inte kan någon ha sökt på det? Väl?

Dagens:
Florence Valentin - 16 Ton

Wednesday, September 05, 2007

We are the mods! We are the mods! We are, we are, we are the mods!

Runt 150 fordon - 80 scootrar och 70-talet MCs - som blockerar Stockholms gator är en mycket mäktig syn. I synnerhet när alla förare är tidsenligt klädda.

Ja, det har blivit mycket inlägg om scootrar på sistone. Och i helgen gick ModsVsRockers, ett arrangemang som på ett sådär lite lagom mysigt sätt var tänkt att återskapa 60-talets stridigheter mellan mods och rockers, av stapeln så här kommer ytterligare ett. Reglerna var stenhårda: man fick inte ens åka med i kortegen om man inte körde en klassisk hoj samt hade tidsenlig klädsel. Klockan 11.00 var det samling för oss scooterister vid Wennergren-center.Tack vare att Ljungman var vänlig nog att låna ut sin nyinköpta bil med dragkrok (mot att han fick skjuts till Stockholm) kunde jag ha med mig min Vespa Touring (den är ju trots allt mer genuint 60´s än min andra). Visst, jag hade väl kunnat köra den de 12 milen till Stockholm, men eftersom jag fortfarande har originalmotorn från 1960 på 150cc och Elenor skulle åka bakpå hade vi förmodligen fått starta klockan 6 på morgonen för att vara säkra på att hinna i tid...och det hade jag ingen lust med.

Nu ville det sig dock så illa att scootern började luta oroväckande strax innan Stockholm. Jag frågade de andra i bilen om de tyckte den såg sned ut, men de vidhöll att det var lugnt. Trots det såg jag plötsligt hur scootern långsamt välte och lade sig på sidan precis när vi körde över Essinge-leden. Snabbt som attan svängde vi av motorvägen och svängde in på en mack för att se över skadorna. Som tur var hade jag hyrt ett släp med stängsel och Vespans bromshandtag hade hakat i det, blivit hängande och därför klarat sig utan en skråma! Tyvärr visade det sig att vi stannat till precis vid platsen vilken alla rockers skulle starta sin kortege ifrån. De såg, minst sagt, ganska roade ut.

När vi väl surrat fast Vespan satte vi av så fort som möjligt mot Wennergren-center i förhoppning om att hinna innan alla andra drog iväg. Det gjorde vi inte. Precis när vi svängde in emot parkeringen mötte vi alla dem. Som tur var fanns det ytterligare några eftersläntrare på plats. De hjälpte oss att så snabbt som möjligt lasta av Vespan och sedan följdes vi åt i ett desperat försök att hinna ikapp resten av kortegen. Det gick sådär, men vi hittade dem i alla fall i tid för att kunna anluta oss till de andra och köra tillsammans med dem fram till Skeppsbron, precis vid Slottet, där tanken var att vi skulle posera loss med våra tuffa fordon och kläder.

Det är en fantastisk känsla att köra så många tillsammans. Trafiken på anslutande gator blockerades totalt av de runt 150 deltagarna (mods och rockers körde tillsammans sista biten). Motorknattret var närmast öronbedövande och blåröken låg tät som dimma över gatan. I stort sett alla vi passerade, såväl gångare som bilister, stannade upp, pekade, log och tog kort.

Efter att ha parkerat Vespan gled vi runt, pratade, drack kaffe och poserade. Vädret var riktigt bra och alla uppklädda. Elenor blev bland annat fotograferad av Nostalgia Magazine - ok, jag och Vespan fick också vara med på kortet, men det var Elle och hennes klänning de var mest intresserade av!










Vid tretiden på eftermiddagen började folk droppa av och vi rörde oss hem till David från Lambretta Club Sthlm, som vi skulle sova hos. Hos honom fräschade vi upp oss samt delade på en flaska vin, ett par öl och tog varsin stadig whiskey innan det var dags att röra sig emot Tantogården där kvällens fest skulle vara. Där bjöds det på smådåligt käk (förkolnad falafel) samt en liten "award ceremony" där priser för Best Vespa, Best Bike och så vidare delades ut...under skämtsamma tillmälen från respektive läger, förstås.

Någonstans därefter börjar det bli en smula dimmigt, men kvällen var trots det långt ifrån slut. Band spelade (The Skandalites för modsen, The Maggots för alla rockers), det dansades, dracks och planerades inför nästa säsong. Inga uppgörelser mellan mods och rockers som på den gamla goda tiden dock (mer än ganska skämtsamma sådana) utan snarare förbrödring. Så pass mycket sådan att vi faktiskt, när Tanto stängde, fortsatte festen i Lådan MCs garage. Där blev vi dock inte kvar särskilt länge. Det var ganska avslaget och efter bara någon kvart fick vi nog och David haffade en taxi hem till honom i Midsommarkransen. Där stekte vi sojakorv och gjorde vårat bästa för att inte väcka de tre Malmöborna som också bodde där men som gått hem tidigare än oss.

På Söndagen degade vi bort hela förmiddagen innan jag och David slutligen tog oss samman och åkte till hans garage för att hämta min Vespa och spänna fast den på släpet, för att sedan ta vägen förbi Mats på St Eriksplan för att hämta lite krom jag köpt till P200:an.
Efter att ha plockat upp Elenor och käkat varsitt flottlock på Davids favvo-pizzahak körde vi tillbaks till Eskilstuna - den här gången utan problem med fallande scootrar.

Och vilka vann då? Mods eller rockers? Dum fråga. Självklart vinner stil, klass, små hjul och bra musik över oljiga knuttar med läderkläder alla dagar i veckan. Nu var det i och för sig antalet deltagare som gjorde att Christian -som agerade Aceface dagen till ära- fick ta emot en fin pokal tillverkad av vad som såg ut att vara kasserade motordelar, men vi visste alla att det egentligen berodde på att vi helt enkelt var coolast.


Dagens:
Citat av Elenor - "Är att vara gammal och ha dålig hy ett kriterium för att få kalla sig rocker?"

Friday, August 31, 2007

Peachy.

Klockan 20.00 ikväll räknar jag kassan, gör ett dagsavslut och drar ned grinden till Rocks för sista gången. Från och med nästa vecka jobbar jag enbart på Edvardslundsskolan. Normala arbetstider, löpande schema och lediga helger - inga konstigheter, som Calle skulle uttryckt det.

Imorgon åker kostym och parkas på, krom och lack putsas och det bär av till ModsVsRockers. Tydligen är vi över 150 anmälda. 80 scooteråkare och 70 oljiga hojägare. Råder väl ingen tvekan om vilka som kommer att vinna?

Kort sagt: läget känns stabilt.



Dagens:
Secret Affair - Time For Action (igen...men är det scooterträff så är det)

Monday, August 27, 2007

Jag tror han knarkar. Men han tar i alla fall av sig kepsen inomhus!

Nu har jag spenderat ett par veckor på nya jobbet och än så länge trivs jag ganska bra. Folk är relativt avslappnade och stämningen i personalen verkar god. För att vara en högstadieskola tycks det dessutom vara ganska lugnt och sansat eleverna emellan. Allt gott under solen so far, med andra ord...

En sak har dock slagit mig: vad är egentligen grejen med skolor och huvudbonader? Jag har jobbat på ett antal skolor nu och på samtliga har en skrattretande mängd av personalens energi gått åt till att diskutera och tjafsa kring elevernas kepsar, mössor och hattar.

Veckan innan själva skolan drog igång hade vi ett gäng planeringsdagar. På dem var tanken att de olika arbetslagen skulle prata ihop sig angående terminsplanering, regler och så vidare (vad jag gjorde där kan man ju fråga sig eftersom jag "bara" skall vara assistent åt en kille, men det är annan femma). Onsdagen var helt vikt åt regeldiskussioner. Det tog, föga överaskande, inte mer än en dryg timme innan det hela fastnat helt i mössträsket.

"Var skall eleverna få ha kepsar? I korridorerna eller inte inomhus överhuvdtaget?". "När skall de få ha dem på? På rasterna eller inte alls på skoltid?". "Hur beter vi oss om vi ser att en kollega missat att dennes elev har keps på sig för att få eleven att avlägsna denna utan att vår kollega känner sig överkörd?". "Var drar vi gränsen? Vid toppluva, keps eller huckle?".

Jag fattar det inte. Snacka om slöseri med tid! Varför denna fixering vid att de absolut inte skall ha något på huvudet inomhus? Nog måste det väl finnas sisådär en miljon saker som var viktigare att diskutera än huvudbonader? Och nu när skolan dragit igång är det såklart ett jäkla tjat om detta hela tiden. Vissa lärare vägrar till och med släppa in eleverna i klassrummet innan de varit och lämnat av sin keps i sitt skåp.

Jag har faktiskt någon gång frågat varför det anses så viktigt att de tar av sig på huvudet på en tidigare arbetsplats. Ett argument var att det var av hygieniska skäl. Det köper jag verkligen inte - och det tror jag inte kidsen gör heller. Jag menar, mattanterna på skolan tvingas ju bära hårnät och en ful liten mössa av "hygieniska skäl", hur skall man då kunna motivera att eleverna inte får det av samma orsak?

Ett annat argument var att det har att göra med "uppfostran och respekt". Visst. Det ligger nog någonting i det - om är uppväxt förra århundradet. Då ansågs det höra till rent hyfs att ta av sig kepsen inomhus. Men idag ser det helt annorlunda ut. Jag tror inte någon under 30 tänker på om de har keps/mössa på sig inomhus längre. Personligen bor jag mer eller mindre i min gubbkepa till och från och har även haft den på mig när jag står i butiken utan att någon ens höjt ett ögonbryn.

Om ingen kräver att de skall ta av sig kepsen när de sitter framför datorn och spela WoW eller raggar på Lunarstorm eller kollar på TV eller vad nu en fjortonåring gör hemma kan jag inte se varför de skall tvingas ta av den bara för att de skall plugga matematik. Det är ju inte direkt så att det stör att någon har en keps på sig eller att de kan gömma vapen i den.

Nej...jag fattar det verkligen inte.

Dagens:
Birthday Party - Hats On Wrong

Friday, August 24, 2007

En liten komplettering till förra inlägget...

Jag skall bli bättre på att uppdatera. Jag lovar. Jag lovar även att försöka vara intressant som få. Det är bara det att allt strul/jobbande på sistone dödat min inspiration en smula...ni vet hur det kan vara.

Så tills vidare får ni hålla till godo med det här. Ett litet galleri med bilder från Rally Scandinavia förra helgen. Utifall någon vill veta lite närmare hur det kan se ut på ett scooterrun.

Dagens:
R Dean Taylor - There´s A Ghost In My House

Tuesday, August 21, 2007

Kom inte här med era Harleys och tro att ni är coola. Vi har inget som heter bönpall på våra hojar.

Fredag: Ankomst till Backamo, Västkusten. Kära återseenden, kramar och nya bekantskaper. Öl, dans, mekande. Fest med Österrikare. Mer dans. Bromsbänk. DJa. Påtända danskar och ännu mer dans. Trilla i säng fyra på morgonen.

Lördag: Sova för länge - missad rideout. Morgonöl. Vodka i solen. Fantastiskt käk. Fungames - beer and bananarace med Ronnie i apmask. Fler påtända danskar. Fest i norrmännens tält. Grogg i baksätet på en bil. Prisutdelning. Liveband (Mobster). Dans. Burnouts. 12or Red Bull och Vodka. Scootrar på dansgolvet - upprörda arrangörer. Ännu mera dans. Dricka sprit på verandan och se solen gå upp över vattnet. Fyra och en halv timme att sova.

Söndag: Sen frukost, packning. Provkörning av Marcellos Lambretta TV175 (Kul! Om ni känner till någon som vill avyttra en Lamby är det bara att hojta till!). Avsked. Pizza i Ljungskile. Hemfärd.

Gud, vad jag älskar det här.










Dagens:
The Who - 5:15

Wednesday, August 15, 2007

Varför skulle jag ta det lungt när jag för en gångs skull är ledig?


Nu försvinner jag iväg ett par dagar. Först till Herrfallet för någon slags konferans/kickoff-pryl med nya jobbet...är väl sådär peppad om jag skall vara ärlig, men det anses tydligen obligatoriskt.

På Fredag drar jag vidare direkt från Herrfallet till Backamo-lägret i Ljungskile, en bit ifrån Göteborg. Det är dags för Rally Scandinavia och det kommer med största säkerhet att bli lika grymt som tidigare år. Trots att jag för första gången inte tar scootern dit, utan åker bil. Då slipper jag å andra sidan hålla mig i skinnet för att kunna deltaga i ride-outen på Lördagen.

Det här med att vila upp sig är överskattat. Vi hörs nästa vecka.

Dagens:
The Dead 60´s - Beat Generation

Tuesday, August 14, 2007

A working class hero is something to be...

Efter en hel del strulande fram och tillbaka har det nu, trots allt, ordnat sig så att jag kunnat ta jobbet på Edvardslundsskolan. Ok, det kanske inte löst sig på det ultimata sättet, men jag behöver i alla fall inte oroa mig för att bli stående utan jobb när min nuvarnande anställning avslutas i September.

Så här blir det:
Mina nuvarande chefer vidhåller fortfarande att de tyvärr inte kan släppa mig tidigare. Åtminstone inte innan 1:a September. Vad de dock kan göra är lägga om mitt schema så att jag jobbar eftermiddag/kväll istället. Visserligen blir jag då ändå tvungen att gå lite tidigare från skoljobbet, men jag kan i alla fall vara på plats större delen av dagarna. Efter att ha pratat med rektorn och fått hans medgivande har vi beslutat att göra så.

Sålunda infinner jag mig nu på Edvardslundsskolan klockan åtta på morgonen och jobbar där till strax innan två. Därefter fortsätter jag direkt till Rocks där jag sedan jobbar till åtta. Så fortsätter det hela augusti ut. Inte riktigt alla vardagar, men de flesta. 12 timmar om dagen. Helgerna är jag ledig.

Det kommer säkert att bli ganska tungt och känns lite trist. Jag trivs bra med att jobba i Handeln (bortsett från att det är så mycket helg- och kvällsjobb, förstås) och i ärlighetens namn känner jag kanske inte att jag kommer att jobba som elevassistent/fritidsledare resten av livet, direkt...men det är i alla fall ett jobb som är någorlunda strukturerat och säkert. Samt heltid. Och det finns ju ingenting som säger att jag inte kan hålla ögonen öppna efter andra möjligheter och ta det här tills vidare.

Dessutom kommer det att bli ett ganska skönt klirr i kassan när jag får lön från båda jobben PLUS all innestående semesterersättning från Rocks. Jag har ju bara haft cirka två veckors sammanlagd ledighet under den tid jag jobbat där...

Det sistnämnda tog jag ut lite i förskott genom att skaffa ett nytt objektiv härom dagen. Ett Nikon AF 50/1:8D.

Det är kul med nya prylar.

Dagens:
Lady Sovereign & Ordinary Boys - 9 To 5

Thursday, August 09, 2007

Favorit i repris.

Trogna bloggläsare kanske minns det här inlägget från förra året. I dag, på Fristadstorget, hände samma sak igen. Fast den här gången cyklade jag, vilket gjorde det hela ännu obehagligare. Dessutom svängde bussen efter den som försökt preja mig vänster mitt framför mig utan att blinka.

Som om det inte räckte med busschaufförernas mordförsök var jag, tack vare Ljungman och Calle (mest Ljungman), bakis.

Man skulle med andra ord kunna säga att det varit lätt uppförsbacke idag.

Dagens:
Kate Bush - Running Up That Hill

Tuesday, August 07, 2007

Jag bitter? Det kan ni ge er på!

Idag kommer ni att få läsa det bittraste inlägget från min sida hittills. Förhoppningsvis det bittraste som någonsin kommer att skrivas på den här bloggen också. För så irriterad som jag är nu vill jag helst inte bli igen.

Som vissa vet blev jag på grund av arbetsbrist tvungen att gå ned från heltid till deltid för ett tag sedan. För att få in tillräckligt med pengar skrev jag då in mig som arbetslös och började stämpla upp till heltid. Till följd av detta var jag så klart även tvungen att börja söka andra jobb, vilket inte gjorde mig så mycket eftersom jag ändå kände att det var dags börja röra på mig snart. Jag informerade mina chefer om detta och de sade att de förstod mig och var glada så länge de fick ha mig kvar, samt att de såklart inte skulle hindra mig om jag hittade något annat. Kort tid därefter fick jag dessutom ett papper angående uppsägning. Min tjänst kommer att försvinna helt från och med den sista september. Med lite tur kanske jag kan få hoppa in och jobba lite timmar som extra därefter, men mer är det inte säkert att det blir.

Under de gångna veckorna har jag därför sökt ett antal jobb och igår fick jag besked om att ett jobb på Edvardslundskolan i Torshälla var mitt om jag ville ha det! Över 50 sökande, men valet föll på mig. Smickrande! Det verkade lovande; heltid, månadslön och så vidare...80% av tjänsten som elevassistent åt en funktionshindrad kille och 20% som fritidsledare. Med extra fokus på musik dessutom. Som klippt och skuret.

Nu till problemet: de vill att jag börjar redan på Måndag. Och min nuvarande arbetsgivares besked är att det tyvärr är kört. Tidigast den 1:a September kan de släppa mig - trots att jag redan är uppsagd och har informerat dem om att jag kan komma att tvingas sluta med kort varsel samt att de tidigare sagt att det skulle vara ok.

Jag ville egentligen inte tvingas dra in facket men kan ju inte missa en heltidstjänst så jag ansåg mig inte ha något val. Därför ringde jag Handels för att förklara min situation och få lite rådgivning. Döm om min förvåning när de säger att jag inte har rätt att sluta tidigare! Samma besked fick jag från A-kassan. Det är en månads uppsägningstid som gäller. Trots att jag numera bara är timanställd och uppsagd. Med andra ord kommer jag att bomma en heltidstjänst jag gärna vill ha till fördel för en tjänst där jag inte har en aning om hur mycket/lite jag kommer att få jobba de knappa två månader som är kvar innan jag blir heltidsarbetslös.

Vad fan!? Kalla mig gärna grinig, men jag kan inte låta bli att undra varför jag suttit och betalat en så pass hög avgift till facket under alla år jag jobbat för att sedan -när jag för första gången vänder mig till dem- få svaret: "sorry". Jag trodde att det var för att få hjälp i sådana här situationer jag var medlem!

Det är märkligt av A-kassan och facket att de ligger på en med blåslampa för att man skall söka heltidsjobb såväl i sin hemstad som på andra orter när man stämplar, för att sedan -när man faktiskt fått ett jobb- säga att de inte kan hjälpa en att ordna så att man kan ta det.
Hur vore det med lite konsekvens?

Det är sällan jag blir arg. Men nu är jag faktiskt riktigt jävla förbannad.

Dagens:
Bittermacka.

Friday, August 03, 2007

Någonting måste ha hänt med mig...

I Onsdags var jag ute med Fisken och Jocke, min gamle bandkollega från Auster-tiden, och tog några öl. Kul att träffas och catcha upp lite. Kvällen var relativt lugn (vad Fisken än vill påstå i sin blogg)...trots det vaknade jag på Torsdagen med en huvudvärk värdig Keith Richards. Det har varit likadant de senaste tre gångerna jag varit ute.

Nu står jag på jobbet och lyssnar på en samlingsskiva med Eldkvarn. Ja, ni läste rätt: jag lyssnar på Eldkvarn. Jag tycker dessutom det är riktigt bra. Det hela är mycket märkligt. Jag har alltid avfärdat dem som småsåsig gubbrock a´la Uffe Lundell, men deras senaste skiva, Svart Blogg, fick mig att tänka om lite. I synnerhet det Northern soul-minnande öppningspåret En Ledig Man och den efterföljande balladen Fulla För Kärlekens Skull. Därför fick jag för mig att jag skulle kolla upp även deras tidigare material. Och nu står jag här med en kopp kaffe. Och lyssnar på Eldkvarn. Och tycker det är riktigt bra.

Jag är inte så säker på att jag gillar den här utvecklingen. Lova att ta mig åt sidan och ha ett allvarligt samtal med mig om jag börjar skriva låtar på svenska om fylla och klä mig i hög hatt.

Dagens:
Eldkvarn - 3:ans Spårvagn Genom Ljuva Livet

Tuesday, July 31, 2007

Bäst man passar sig...han är tydligen ute efter hela familjen och det inkluderar mig!

Jag kan störa mig något vansinnigt på spam-mail (svensk term för det, någon?). Det är inte kul att öppna sin inbox och upptäcka att man har 24 nya meddelanden...varav alla utom ett är erbjudanden att köpa viagra eller en examen från college billigt online. Allra värst trodde jag att de så kallade "nigeriabreven" var. Ni vet, de där någon påstår sig behöva hjälp att smuggla ut en större summa pengar ur sitt hemland. Som ersättning skall man få en viss procent av vinsten. I själva verket är det såklart en bluff för att lura naiva stackare på pengar, oftast genom att begära ekonomisk hjälp för att täcka en massa utgifter i väntan på att pengarna skall flyttas över.

Jag hade fel. Nigeriabreven är inte värst - min bror hittade nämligen följande på sin mail häromdagen:

From : tony erik
Sent : Thursday, July 19, 2007 12:17 PM
To :
Subject : be fast if you want to live?

Hello Dear,
I am Mr robert brown the only man seer from london
living in usa I am a murderer. i was been paid to kill
you and you family by one of your friend's and the
date has come . my colleagues has been in your state
right now keeping eye's on everystep's you move but on
my searching about your contact email information i
find out your email and due to the love i have with
your family i decided to inform you about it before
going any forward with my boy's.

Do get back to me as soon as possible if you have
anything to say about this ,so that i will give all
their informations.

Thanks,
robert brown,
email:henry201tony@yahoo.com
the seer, killer, saver and damager.

Ojdå.

Dagens:
Pere Ubu - Final Solution

Monday, July 30, 2007

Tillägg:

Jag har förstått av kommentarerna på Jockes blogg att Sirqus Alfons storhet inte riktigt uppfattats av alla. Därför bidrar även jag med ett YouTube-klipp:



Ärligt talat: om man inte ser det genialiska i det här måste man vara totalt humorbefriad.

Än en gång har en helg i mitt liv passerat för att aldrig komma tillbaka. Och än en gång skriver jag ett ointressant inlägg om det.

Parksommar i Kolbäck i Fredagskväll. Trevligt sällskap och bra musik gjorde det till en mycket lyckad liten utflykt, trots att jag var chaufför. Säkert! överträffade mina förväntningar och visade sig vara fantastiskt bra live och Moneybrother levererade en galet kompetent show i vanlig ordning. Ja, jag vet att "kompetent" brukar likställas med "trist" i de här sammahangen, men i fredags bevisade att Anders Wendin med kollegor att så inte behöver vara fallet. De var både kompetenta och underhållande - även om en viss keyboardist ifrån min hemstad (inga namn nämda) såg ut att vara någon helt annanstans i tankarna. Imponerande, faktiskt...om jag stod på scen med ett så pass tight och svängigt band skulle jag verkligen få kämpa för att inte röra på mig.

Salem Al Fakir däremot...jag vet inte. Han var kompetent. Punkt.
Det vore dessutom skönt om han kunde bestämma sig för vilken slags musik han vill spela. Att gå ifrån ett hårdrocksintro till en souldänga för att sedan komplettera med någon slags riddarmusik känns enbart...jobbigt.

Kvällen höjdpunkt stod dock Sirqus Alfon för! De bjöd på en helt fantastisk show och fick mig att inse att ompa-ompa, toasting, breakdance och slapstick är ett vinnande -om än något otippat- koncept. Jocke har dock redan skrivit om dem på sin blogg, så vill ni veta mer får ni läsa den. Där finns även ett skönt filmklipp. Får ni chansen att se dem så ta den! Galet bra. Med betoning på galet.

Lördagskvällen spenderades i Ljekattens sällskap. Spenderade lite tid hemma hos honom (under vilken han var vänlig nog att bjuda på öl och drinkar, eftersom jag orutinerat nog glömt min systemetkasse hemma...guldkille, det där) för att sedan styra stegen till Blå där vi mötte upp Calle och dansade loss till Risky Bizniz-killarna. Trevlig kväll, om än inte så bra som jag hoppats. Dessutom var den så kallade "ljusshowen" inte mycket att hänga i julgranen. Den bestod mest av en hysterisk strob som gick upp och ned i intensitet och var på mer eller mindre non-stop. Jag gillar strobljus skarpt, men nu blev det lite väl mycket av det goda. Sedan må man kalla det "ljuskonst" eller "ett försök att skapa stämming"- jag kallar det "jobbigt".

Som avslutning på helgen gick jag och Elenor och såg Simpsons-filmen på Söndagskvällen. Ärligt talat hade jag förväntat mig lite mer efter alla översvallande recensioner man läst.
Missförstå mig inte nu - den var, såklart, riktigt kul. Bara inte så hysteriskt kul som jag trott.
Trots det var vissa scener så klart precis så genialiska som man hoppats på. Min personliga favorit var "spider-pig"-scenen. Ni som sett filmen vet nog vad jag menar...ni andra kommer att förstå.

Dagens:
Three 6 Mafia - Stay Fly (Det kvittar vad du säger, Calle. De spelade INTE den i Lördags)

Friday, July 27, 2007

Sömnlöshet, släktingar och en numera tandlös hund.

I morse vaknade jag av att jag var törstig vid fem och kunde inte somna om efter det. Låg och vred mig till klockan sex, då jag slutligen kapitulerade och gick upp.
Nu, runt middag, är jag helt förstörd. Hoppas jag piggnar till framåt kvällen eftersom jag, Jocke, Apelmo och Maja skall på Parksommar i Hallstahammar ikväll.

Exakt en vecka har gått sedan jag senast uppdaterade. Av någon anledning har det inte blivit av...

Släkträffen i Lördags var en lyckad tillställning. Nästan alla barn och barnbarn med respektive på Mammas sida dök upp för att fira Mormors 75-årsdag något försenat. Tror både hon och Morfar uppskattade det riktigt mycket. Jag är så pass lyckligt lottad att de flesta kommer bra överens, något jag vet är långt ifrån alla förunnat. Dagens/kvällens höjdpunkt utgjordes av farsan som fortsatte dra skrönor och anekdotter trots att han blev stucken i läppen av en geting som krypit ned i hans ölburk. Framåt kvällen hade hans underläpp svullnat till sådana löjliga proportioner att han närmast påminde om JW Pepper - den amerikanske polisen som jagar Roger Moore i Bond-filmerna, ni vet...
Kul att träffa min kusin Micke också...som för övrigt inte ansåg att jag hade något att be om ursäkt för. Så vad drömmen jag berättade om i förra inlägget handlade om vette tusan.

I Måndags hade vi äntligen fått tid åt Qusan hos veterinären. Hon har alltid haft tandsten men den senaste tiden har det blivit värre och utvecklats till tandlossning, vilket hon så klart lidit av. Dels har det säkert gjort ont och kliat (vilket lett till att hon bland annat inte ätit ordentligt) dels har det sett för taskigt ut. Dessutom har hon haft andedräkt som en fiskbod.

Jag lämnade henne tidigt på morgonen och väntade där medan de sövde henne för att hon skulle hålla sig lugn. Vi bestämde att jag skulle komma tillbaks och hämta henne vid två-tiden. När jag checkade in i receptionen och sade att jag skulle hämta henne frågade sköterskan vilken hund det gällde. "Qusan - en dvärgschnauzer" svarade jag, varpå sköterskan sade (med irriterande gullig röst) "Ååååh...den lilla tandlösa!". Jag började ana oråd...
Visserligen hade veterinären förvarnat om att de skulle tvingas dra ut vissa tänder, men jag hade inte räknat med så många som 9 1/2, vilket det visade sig sluta med! Som tur är fick hon behålla huggtänderna, så det syns inte så mycket. Hon har även några tänder kvar bak i munnen och kan därför fortfarande tugga mat ordentligt. Som en följd av den masiva tandutdragningen var hon fullpumpad med lugnande och smärtstillande och minst sagt groggy...trots det grät hon när hon fick syn på mig - något hon så vitt jag kan dra mig till minnes aldrig gjort tidigare. Hennes tillstånd var egentligen sjukt komiskt, då hon vinglade fram till mig i sick-sack, men samtidigt var det jobbigt att se. Således tog jag med mig vovven hem tillsammans med ett recept på värktabletter och antibiotika.

Nu när hon återhämtat sig är det helt galet vilken skillnad det gjort...Qusan är som en ny hund. Hon vräker i sig torrfoder (utan att vi behöver blöta upp det som tidigare), biter tag i saker när man busar och verkar generellt sett piggare på alla sätt och vis. Hon har till och med börjat gnaga på sådana där hundgodisar som skall rensa tänderna (Dentastix). De vägrade hon röra förut...jag har trott att det berodde på att hon inte gillar att gnaga, men tydligen måste det ha haft att göra med tändernas skick. Usch.

Nåja. Nu är det fixat. Och som ren bonus luktar hon inte avlopp längre.

Dagens:
The Enemy - Away From Here

Friday, July 20, 2007

Jag vet inte vad jag gjort Micke, men det verkar vara något riktigt skamligt.

I natt drömde jag om min kusin Micke. Micke bor i Småland och spelar i metalbandet Achilles Last Stand. I drömmen satt jag i publiken under en konsert med dem. Jag var där själv och tyckte det skulle bli spännande att se dem, eftersom jag faktiskt aldrig sett Micke spela live. Plötsligt var det inte längre en konsert, utan någon slags rockbandstävling (ni vet hur saker kan förändras på ett ögonblick i drömmar). Jag befann mig på scenen med bandet och skulle tydligen gästspela. I handen hade jag en jättestor akustisk bas. När jag slog an en sträng för att testa så att den fungerade lät den helt sjukt högt och jag insåg att jag skulle komma att överösta resten av bandet helt. Vi hade aldrig repat ihop, men ett par veckor tidigare hade jag fått ett kassettband med låten vi skulle framföra och lovat att plocka ut den inför spelningen. Det gjorde jag aldrig, men trots det ljög jag och sade "klart jag gör!" när min kusin frågade om jag kände mig redo. "Jag hänger bara på de andra. Om jag inte kopplar hur låten går kan jag bara mörka lite", tänkte jag.

Trummisen räknade in låten, gjorde ett utslag och sedan var hela bandet tyst. Tydligen skulle låten börja med en basgång. Jag började fippla lite med strängarna i ett försök att spela något tufft. Hela bandet vände sig om och tittade förfärat på mig. Sedan slängde min kusin av sig gitarren och började skrika på mig: "Vad fan! Du sade ju att du kunde låten! Din jävla idiot! Du spelar ju inte ens i rätt tonart! Den går i A - inte E! Du har sabbat våran chans! Fy fan!"...och så vidare.

Jag rusade av scenen och ut ifrån lokalen. Plötsligt befann jag mig i köpcentret Gallerian här i Eskilstuna, där jag vansinnig av ilska och besvikelse sprang runt - storgråtande och sparkade omkull tidningställ, blomkrukor och skyltar. Mina familj stod utanför portarna till köpcentret, tittade på mig och skakade sina huvuden.

Där någonstans vaknade jag. Det brukar sägas att drömmar är ett sätt att bearbeta saker som hänt under ens vakna tid. Om så är fallet undrar jag verkligen vad det var jag bearbetade den här gången. Jag har inte träffat min kusin sedan han bodde hos mig någon vecka sommaren 2001. Nu i helgen kommer han dock hit igen, eftersom vi skall ha en stor släkträff hos mina föräldrar på lördag för att fira min mormor som fyllt jämnt.

Jag kanske borde fråga honom om jag har något att ha dåligt samvete över?

Dagens:
Gang Of Four - I Love A Man In Uniform

Wednesday, July 18, 2007

Spoilers galore!

En "spoiler" är ett avslöjande som riskerar att förstöra överaskningen/twisten i till exempel en film eller tv-serie. Uttrycket är vanligt förekommande på diskussionsforum över hela internet -oftast i trådtiteln- för att varna eventuella läsare om att diskussionen i fråga innehåller avslöjanden som kan sabba det roliga.

Threadless.com är en internet-baserad t-shirttillverkare/försäljare. En av deras senaste modeller heter just "spoilt" och dess design baseras helt på...just det: spoilers. En riktigt, riktigt elak idé. Och, enligt mig, fantastiskt rolig.

Av hänsyn till er som är film/tv-intresserade tänker jag inte publicera någon bild på den, men för er som blir nyfikna finns det en länk här. Varning för spoilers!

Dagens :
Interpol - All Fired Up

Friday, July 13, 2007

Nåja. Jag behöver ju i alla fall inte gå på bomullsfälten.

Typ två veckors sammanlagd semester på över två år. Schemaändringar stup i kvarten. Neddragning av timmar från heltid till halvtid, men ändå fler helger och kvällar. Nekad ledighet de enda två helger jag bett om i sommar förutom de ynkliga sju dagar jag hade förra veckan. Och nu får vi inte ens surfa på internet längre.

Det är kul att jobba i handeln.

Dagens:
Radio Dept. - Worst Taste In Music

Thursday, July 12, 2007

Ingen har någonsin påstått att bekvämlighet och estetik går hand i hand, men någon gräns måste det väl ändå finnas?

En farsot verkar ha drabbat Sverige. Måhända har den varit under uppsving en längre tid, men jag uppmärksammade den först på Öland under semestern. Närmare bestämt var det i Borgholm jag först lade märke till att nästintill varannan person man mötte bar någonting gräsligt på fötterna. Det såg ut ungefär som en blandning mellan ett par träskor, sandaler och en tvättsvamp. I pastellfärg, dessutom. För mig som är något av en skofetischist svider det verkligen i själen att se att folk kan ta på sig något dylikt. Och sedan dessutom ge sig ut bland folk i dem.

Styggelsen kallas tydligen "Foppatofflor" (till och med namnet är motbjudande) och är tillverkade i någon slags skumgummiaktigt material. Enligt uppgift skall de fungera ungefär som en Tempur-madrass...fast för fötterna. Jag betvivlar inte en sekund att de är sjukt bekväma, men vad spelar det för roll när de ser ut som något en färgblind badleksaksdesigner spytt ur sig?

Efter att jag först uppmärksammat dem har jag lagt märke till att de finns överallt. I Västervik, i Norrköping, på Power Meet..folk har till och med kommit in i dem på jobbet! Droppen var när jag igår ringde på hos grannen under mig för att överlämna några föreningspapper och hon öppnade i...Ja, just det; ett par gallgröna foppatofflor.

Jag tror jag spyr.

Dagens:
Interpol - Who Do You Think?

Tuesday, July 10, 2007

Väderkvarnar, får, regn, skärgård, packade raggare och jättestora robotar.

Efter en oväntat snabb och problemfri biltur på 4-5 timmar nådde vi Öland ganska sent i Söndags kväll. Så pass sent att alla campingplatser hade stängt. Därför parkerade vi helt sonika bilen vid en vägkant och slog upp tältet där. Tidigt morgonen efter checkade vi in på Köpingbadens Camping istället. Dagen spenderades gassandes på stranden i den varma solen (jag mer eller mindre sträckläste Neil Strauss bok Spelet, som jag upptäckt sisådär ett år efter alla andra), eftermiddagen i Borgholm och kvällen på stranden drickandes öl. Vi utnyttjade dagen till max, och tur var det eftersom det skulle visa sig vara den enda soliga dag vi fick.

Morgonen efter regnade det. Och det gjorde det sedan mer eller mindre non-stop tills vi fick nog och lämnade Öland på Onsdagen. Då hade vi, på grund av regnet, varit riktigt turistiga och besökt väderkvarnar, fyrar och ruiner. Vi tog en sväng förbi Vimmerby (som är en riktigt mysig stad) innan vi fortsatte till Ekbergsvillan. Ekbergsvillan ligger i Källvik, ett par mil utanför Västervik, precis vid Loftahammars skärgård. Den är en riktigt stor, gammal läkarbostad som idag fungerar som ett lite lyxigare B&B och ägs av...ja, halvsläktingar till mig kan man väl säga för att göra det så enkelt som möjligt. Mor och far hade lovat att betala en natt åt oss där och det var mer än välkommet efter att ha spenderat de senaste dagarna i ett kallt, fuktigt tält.

Följande dag bestämde vi oss för att styra kosan tillbaks till Eskilstuna. Vi passade dock till att stanna till i Norrköping på vägen och slå ihjäl lite tid med att vandra på stan där.










Redan på Fredagen drog vi dock iväg igen. Den här gången fick vi det något otippade infallet att dra till Västerås och Power Meet. Väl där upptäckte vi att det kostade hela 1000 spänn att campa! Då fick man visserligen bo där onsdag till söndag, men då vi endast tänkt vara där Fredag-Lördag tyckte vi det kändes lite mastigt. "Nåväl, allemansrätten är till för att utnyttjas" tänkte vi i sann tysk anda och slog upp vårat tält vid vägkanten ett par hundra meter från själva träffområdet. Som synes av bilden ovanför var vi inte de enda som fått den idén.
Därefter övergick vi till att frottera oss med de cirka 15.000 raggare som släpat sig dit.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skall säga såhär i efterhand...raggare är verkligen ett släkte för sig. Man vill ju helst tro att Eddie Meduza, Ronny och Ragge med flera är någon slags ironisk, skämtsam raggarparodi men så verkar tyvärr inte vara fallet. Många av dem är faktiskt sådana på riktigt. Att vandra runt på själva träffområdet var minst lika kul som att besöka vilken freakshow som helst och vi fick verkligen vårat lystmäte vad gäller smaklösa outfits, roliga dialekter och vuxna män som beter sig som femtonåringar. En riktig skrattfest var det.
Vi lyckades såklart även dricka en hel del öl (trots allt var det ju raggare vi hängde med) och var följdaktligen inte särskilt pigga vid hemfärden dagen efter.

Därför beslutade vi oss för att få gå på bio på Lördagskvällen. Som den leksaksamlare jag var på yngre dagar har jag varit övertänd inför att få se Transformers ända sedan det började snackas om den, och Elenor gick till min stora glädje med på att se den! Jag hade hört lite olika bud om hur den skulle vara innan, men måste säga att jag gillade den skarpt. Vet att folk har kritiserat den för dess banala handling, endimensionella karaktärer och brist på djup...men kom igen nu; Det är en film som är baserad på en tecknad serie som i sin tur är baserad på en leksak. En film som handlar om gigantiska robotar i krig. Robotar som kan förvandla sig till bilar, flygplan och i stort sett vad som helst annat. Vad hade ni förväntat er!? Det är inte direkt Fellini vi snackar om...

Det här är helt enkelt en sådan film som man får ta för vad den är: lättviktig sommarunderhållning med en nostalgisk touch; fullspäckad med coola actionscener, komiska inslag och fantastiska specialeffekter. Och som sådan fungerade den alldeles utmärkt i mina ögon. Två saker störde mig dock:
Att Megatron förvandlades till ett stridsflygplan. Det vet väl alla att han skall bli en pistol!? Och sedan när blev Bumblebee en tuff Camaro? Han är ju en liten söt Folka! Sedan måste jag även säga att det kändes lite konstigt att de gett Optimus Prime läppar, men det kan jag leva med...
På det stora hela en riktigt skön no-brainer-rulle, dock.

Söndagen och Måndagen hängde jag bara hemma och gjorde så lite som möjligt för att sedan återvända till jobbet idag. Känns ärligt talat sådär...


Dagens:
Ryan Adams - Halloweenhead

Sunday, July 01, 2007

Semester.

Eftersom det inte blir något med Roskilde har jag och Elenor bestämt oss för att ta en liten roadtrip istället. Vi börjar med Öland. Om -och i så fall vart- vi fortsätter efter det och hur länge vi blir borta återstår att se. Vi lär dock vara hemma senast nästa Söndag eftersom vi börjar jobba igen veckan efter.
Hörs då.

Dagens:
Willie Nelson - On The Road Again