Let's Make This Precious

Tumblr.

2012-01-27T17:19:00.004+01:00

Jag har sent omsider skaffat mig en Tumblr.
Tanken är inget eget material alls kommer att hamna där. Och ingen som helst text. Det blir helt enkelt saker som inspirerar mig - foton, musik, personer, kläder, fordon och liknande. Mestadels foton - åtminstone än så länge. Och föga överraskande mestadels, om än inte enbart, retro.

Den som är intresserad hittar sidan här.

Dagens:
Tom Waits - Chocolate Jesus

Scuderia Gori.

2012-01-22T20:33:00.007+01:00

"I look forward to you joining SCUDERIA GORI® 2011!" stod det på hemsidan.

En sådan inbjudan är så klart svår att stå emot - således är nu, så här ett par dagar och X antal mail på knackig engelska senare, ett Gori Sport-system på väg hem till mig hela vägen direkt ifrån Gori själva i Italien. Enligt det sista mailet skall "Mr. Gori in person send it to you as soon as possible". Personligt service - jo, jag tackar.

Jag tänker inte tråka ut er med en massa tekniska detaljer utan låta det stanna vid att berätta att Giancarlo Gori är en av tidernas bästa trimmare av Lambrettor för såväl gatu- som racebruk och att han nu, efter att ha haft en "paus" som varat nästan 5 årtionden, tagit upp tillverkningen av såväl avgassystem som cylindrar igen. Denna gång med modernare teknik, men med känslan och looken från 60-talet i behåll. Att det dessutom råkar vara det förmodligen snyggaste blås som går att få tag på i nuläget är bara en bonus.

Klart jag måste ha ett sådant på Silver Specialen, särskilt eftersom mitt nuvarande just börjat spricka i svetsfogarna för tredje gången. Och snart har jag det - enligt gubbarna på Gori bör det anlända hit redan i början av nästa vecka.

Den som är är intresserad av att läsa mer om Gori Elaborazioni och deras produkter hittar hemsidan här.

Dagens:
Ocean Colour Scene - The Riverboat Song

Äntligen!

2012-01-21T21:47:00.005+01:00

Bra jobbat, redaktionskamrater!

...är det senaste numret av Scooteristen färdigt, tryckt och levererat till alla Svenska Scooterklubbens medlemmar. Det tog rejält mycket längre tid än det brukar göra och tidningen är såväl tunnare samt lite rörigare än vanligt - men så saknar vi ju också såväl redaktör som layoutare för tillfället. Därför har vår extraordinäre president Michaele till detta nummer axlat även dessa roller och jag vill påstå att han gjort ett fenomenalt jobb med tanke på att han aldrig tidigare varit ens i närheten av vare sig en tidningsproduktion eller InDesign!

Nu återstår att se vad som händer med nästa nummer av tidningen. Ingen av oss inblandade tycker det känns ok att stackars Michaele skall behöva köra slut på sig för att få ut tidningen, men tyvärr finns det ingen i redaktionen som har möjlighet att axla någon av posterna i nuläget trots att det egentligen inte innebär vansinnigt mycket jobb - främst för att de flesta av oss redan suttit på någon av posterna vid minst ett tillfälle redan.

Det mest akuta är väl egentligen layouten så om någon som läser detta är kunnig i sådant och har lite tid över, eller känner någon som stämmer in på den beskrivningen, får ni gärna hojta till. Det är såklart bra om man är intresserad av och kan lite om scootrar och scenen kring dem, men inget måste.
Tyvärr är allt arbete med tidningen ideelt så ingen monetär ersättning utgår, men den som hoppar på tåget (om än bara för något nummer) får vara med och rädda vad som anses vara sveriges bästa motorklubbstidning och det är väl inte fy skam?

Dagens:
Tom Waits - Bad As Me

För sakens skull...

2012-01-17T22:42:00.003+01:00

Jag har spenderat hela helgen med att jobba. Och varit ledig måndag och idag, men då gjorde jag inget som känns särskilt intressant att nämna här egentligen. Därför blir det bara en bild på farsan från när jag var där och fikade.

Dagens:
Slim Harpo - I´m A King Bee

En kväll i Rosenhäll.

2012-01-13T11:52:00.003+01:00

En montör och hans (något annorlunda) maskin.

Eller - egentligen var det snarare ett dygn, men jag tyckte "en kväll i Rosenhäll" lät klatschigare som rubrik än "ett dygn i Rosenhäll".

Nu har det visserligen gått nästa en vecka sedan nämnda kväll/dygn, men av någon anledning har jag inte kommit mig för att uppdatera förrän nu. Förra lördagen drog i alla fall jag och Elle över till våra goda vänner Ola och Ninas samt deras son Einars gård ett par mil utanför Linköping.

Det blev bad i vedeldad bastu, lite gitarrduellerande och såklart en hel del scootersnack. Samt en skaplig promenad under vilken vi träffade såväl islandshästar som gutefår dagen efter.

Det bjöds på finöl från mikrobryggeri.

På promenad dagen efter träffade vi hästar.

Dagens:
Azure Blue - The Shore

Fredagstorsdag.

2012-01-06T14:04:00.002+01:00

I går var det fredagstorsdag och nästan alla var lediga. Därför blev det spontant häng med Johan, Sara, Jocke och Helena. Sånt gillas.

Dagens:
The Jam - Away From The Numbers

365. Eller snarare 366.

2012-01-04T21:23:00.006+01:00

4/366.

Ett 365-projekt går ut på att man under ett års tid, det vill säga under 365 dagar, tar minst en bild om dagen. Oavsett om man är hemma eller bortrest, frisk eller sjuk, har roligt eller tråkigt...och så vidare.

Jag har egentligen alltid tyckt att det är en lite poänglös eller fånig idé, men ändå har jag bestämt mig för att göra ett försök i år. Mycket som en del av att, vilket jag tjatat om tidigare här, bli bättre på att ha med mig och använda kameran till vardags eftersom det är sådant situationsbaserat fotografi jag egentligen tycker mest om. Men även till viss del på grund av att det är skottår i år och därför blir ett 366-projekt istället för ett 365, vilket jag tycker känns lite kul.

Bilderna kommer antagligen att variera hej vilt mellan allt ifrån mer uttänkta bilder och sådana jag fotat som en del av andra projekt eller saker jag upplevt till sådana som "bara" är tagna i farten under vardagen. Eventuellt kommer kanske till och med en eller annan mobilbild att slinka med, men grundtanken är att hålla sådana till ett minimum.

Jag har inga som helst förhoppningar om att orka lägga upp en bild om dagen, men jag kommer naturligtvis att göra det i största möjliga mån och lägga upp ett gäng i rad vid de tillfällen då det av olika anledningar inte är möjligt. Dock är meningen att bilderna skall vara tagna minst en om dagen. Om jag sedan lyckas hålla hela året ut återstår att se - jag törs inte lova något, men kommer i alla fall att göra ett ordentligt försök!

Jag har inga planer alls på att lägga upp varje bild här, det blir alldeles för tråkigt. Men den som är intresserad kommer att kunna följa projektet här. Och man vet aldrig...kanske kommer några av dem att hamna här på bloggen också.

3/366.

Dagens:
Ronnie Jones - My Love

Hejdå 2011. Hej 2012!

2012-01-02T16:46:00.002+01:00

Ka-pow!

Den sista veckan verkar så gott som alla bloggar jag läser ha innehållit någon form av årsredogörelse. Jag lekte med tanken att göra en sådan själv, men ändrade mig sedan. Jag har trots allt redan skrivit om det mesta som är värt att nämna en gång här på bloggen och att gå igenom grejerna en gång till känns lite onödigt. Jag nöjer mig med att istället bara skriva att 2011 var ett bra år. Faktiskt ett av de bästa på länge. Det var året då det kändes som att saker och ting började ordna upp sig och jag fick ordning på en hel del.

Nu ser jag fram emot 2012 med allt vad det kommer att innehålla i form av nytt jobb, sverigeresor, camping och musik. Samt naturligtvis scootrande. Förhoppningsvis en hel del scootrande.

Nyårsafton och nyårsdagen spenderades med Elles släkt och familj i Torshälla och innehöll fyrverkerier, mat, lite gitarrspel, lite senare sänggång än planerat och en hel del filmkikande dagen efter. Ingen skräll direkt, kanske?

Somliga verkade vara väldigt imponerade av fyrverkerierna.

Det var nog ganska många som spenderade det nya årets första dag med att ligga i fosterställning. Elle tillbringade den med att spela Playstation istället.

Dagens:
Kriget - Düüm

Nyårscruise med Blacksmiths.

2011-12-31T16:17:00.005+01:00

Fem tappra smeder samlade i Vilsta.
Foto: Lillemor Stribeck

Att köra nyårscruising har blivit en tradition inom scootersverige och görs synkroniserat över hela landet. Prick klockan 12:00 samlades scooterister för att köra en vända i kylan och därefter skåla in det nya året (i Pommac naturligtvis) i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Gävle och Örebro. Samt såklart Eskilstuna.

Vi var fem stycken hojar från Blacksmiths som trotsade kylan och halkan för att cruisa genom stan och ta oss till Vilsta raststuga för att där ta en värmande kopp kaffe eller choklad i förhoppning om att tina upp fingrarna tillräckligt mycket för att kunna hantera kopplingen på vägen hem igen.

Nu bär det av till Torrsla för nyårsfirande med Ellpans familj.
Gott nytt på er!

Samling och nyårsskål vid Sveaplan.

Wally såg ut att frysa...

...och farsan verkade sådär peppad på att hoppa på scootern igen.

Det där med att fota mig själv i speglar börjar bli snudd på tvångsmässigt tror jag.

Dagens:
The Bostweeds - Faster Pussycat, Kill! Kill!

Jul, musik och dans...

2011-12-30T13:46:00.004+01:00

...i överflöd. Det är vad den senaste veckan har dominerats av. Det blir av någon anledning oftast så den här tiden på året. Jag orkar inte ge en ordentlig redogörelse för allt jag haft för mig, därför får några bilder stå för sammanfattningen bara.

Julaftonsfirande hemma hos föräldrarna. Min bror stod för ukeleleunderhållningen.

Det dansades på borden under Funky Christmas på juldagen.

Annandagen bjöd på den traditionsenliga Pipaluckgalan. Där stod bland annat Eskilstuna mesta garagerockare The Nocounts på scenen.

Jocke Combo avslutade julfirandet med en spelning på den mellandagigaste av alla mellandagar: torsdagen innan nyårsafton.

Dagens:
The Nocounts - Wolfman

God hjul!

2011-12-24T08:49:00.003+01:00

Dagens:
Akim & The Teddy Vann Production Company - Santa Claus Is A Black Man

Julöverdos i förskott.

2011-12-22T08:55:00.005+01:00

Julträff med Blacksmiths Scooter Club.

Jag är något av en julromantiker. Vissa kanske till och med skulle sträcka sig till att kalla mig julfascist. Inte på sätt att jag fyller lägenheten med juligt lull-lull och glitter eller lyssnar på Absolute Christmas dygnet runt flera veckor i förväg, men jag gillar verkligen den möjlighet julen ger till att mysa in sig med familj och goda vänner ett par dagar för att äta god mat, dricka god dryck och bara umgås.

Detta år har jag dock kanske gått ut lite väl hårt: på mindre än två veckor har jag varit på julfest med mina bröder i Blues SC, julbord med jobbet, haft glöggkväll med släkt och familj (som på något märkligt sett utvecklade sig till lägenhetsfest med goda vänner) och julträff med mina lokala scooteristkollegor i Blacksmiths Scooter Club. Bland annat.

Och då kvarstår fortfarande att, som varje år, kolla på Nightmare Before Christmas (förmodligen den bästa julfilm som gjorts), traditionsenlig uppesittarkväll hos Elles familj i Torshälla, Funky Christmas-fest på juldagen samt Pipaluckgalan på annandagen. Samt naturligtvis själva julafton så klart.

Kort sagt finns det anledning att misstänka att jag, trots att julen i hård konkurrens med midsommarafton är min favorithögtid, inte kommer att vilja se en pepparkaka, ett glas julmust eller en kopp glögg på väldigt länge när helgerna är över. Inte på minst ett år.

Jultipspromenad i källaren i samband med lördagens glöggkväll.

Dagens:
Yellowman - Yellowman Is Coming To Town

Blues Scooter Club x-mas bash 2011.

2011-12-15T20:31:00.008+01:00

I lördags var det dags för den traditionella julfesten med mina vänner i Sweden Blues. Den här gången hölls den i Stockholm. Julbord (mycket julbord), dricka (mycket dricka) och goda vänner (mycket goda vänner) gjorde att det blev både sent och ganska livat. Så livat att vissa valde att sova från och till och grannarna var...ja, skall vi säga "mindre nöjda".
Lillkameran var såklart med, så jag kommer inte att gå in mer på detaljer utan låta bilderna tala för sig själv. De hittar ni här.

Jag är nu dessutom officiellt invald medlem i Sweden Blues, något som varit på tal sedan förra året. Jag känner mig såklart både stolt och glad att vara del av vad som kan vara världens största (enda?) scooter/livsstil/brödraskapsklubb - Blues Scooter Club - med förgreningar i bland annat England, Skottland, Irland, Tyskland, Amerika, Schweiz och Österrike.

Dagens:
Purple Hearts - Millions Like Us

Vila i frid Dobie.

2011-12-09T09:54:00.003+01:00

Dobie blev 71 år gammal. Här var han något yngre.

I tisdags, den 6:e december, gick Dobie Gray ur tiden efter en längre tids sjukdom. En sann soulman och legendar inom mod- och soulkretsar. Vila i frid Dobie. Hoppas du hittar ett dansgolv vart du än befinner dig nu.

Dagens:
Dobie Gray - Out On The Floor

Ny Blacksmiths.

2011-12-08T22:04:00.003+01:00

Blacksmiths Scooter Club tycks ha fått tillökning i form av Greger, som kontaktade mig för en tid sedan med lite frågor, och hans Vespa Touring. Det är så klart kul, men tyvärr mår inte Gregers Vespa så bra för tillfället så jag drog dit för att byta kondensator, brytarspetsar och annat sådant kul. Provkörning kvarstår ännu, men det borde räcka för att ha vår nya medlem på vägarna när snön (som ju faktiskt slutligen kommit nu i veckan) tinat bort.

Dagens:
Trailer Trash Tracys - You Wish You Were Red

Helgen vecka 48.

2011-12-05T22:13:00.001+01:00

Jag jobbade lite på mitt karmakonto genom att hjälpa till på Edvardslundsskolans barnloppis som Elle arrangerade.

Torshälla julmarknad bjöd på årets första snöhög. Och nyutslagna rosor. Välkommen till den svenska vintern anno 2011.

Det var kallt ute. Men varmare inne.

Vi såg lite gamla bilder på (mestadels) gamla människor.

Dagens:
Bob Hund - Helgen V. 48

Eskilstuna by night.

2011-12-03T17:24:00.002+01:00

När det kommer till att fota föredrar jag en ganska spontan inställning. Jag har aldrig riktigt förstått mig på landskaps-, sceneri- eller naturfoto utan föredrar snarare att "fånga ögonblicket när det sker" för att slänga sig med klyschor än en gång. I synnerhet om det är scootrar med i sammanhanget. Att springa runt med stativ eller ligga och vänta i ett gömsle på att något litet lodjur eller en fågel skall våga sig fram är helt enkelt inte min grej.

Dock blev jag för ett par veckor sedan ombedd att ta lite natt/kvällsbilder på min hemstad Eskilstuna för ett projekt jag var inblandad i och tog således trots allt kamera, stativ och fjärrutlösare för att ge mig ut på stan efter mörkrets inbrott...och upptäckte att jag faktiskt gillade det en smula. Eller åtminstone att jag gillade hur bilderna blev.

Även om jag kände mig lite löjlig där jag kånkade runt på cirka 3 kilo kamera fastpänt på stativ mitt i natten.

Lite fler bilder finns här.

Dagens:
The Rumble Strips - Dem Girls

Första december 2011.

2011-12-02T21:35:00.003+01:00

Folk må klaga över att det nu är adventstider, men fortfarande plusgrader och ingen snö.
Själv är jag rätt nöjd över att första advent och man fortfarande kan ta scootern till vardags.

Dagens:
Sly & The Family Stone - Dance To The Music

30-åringen.

2011-12-01T21:32:00.000+01:00

Det här är min bror. I onsdags var vi ute och åt eftersom han fyllde 30 år. Min 30-åriga lillebror har haft helskägg sedan han var typ 24. Själv har jag fortfarande svårt att få polisongerna att växa ut helt.

Dagens:
Feist - Graveyard

Vi skall hänga upp er i era...

2011-11-28T10:49:00.009+01:00

Av förklarliga skäll finns ingen bild på mig från i fredags. Här är i alla fall en rejält rockande gitarrist från en av de andra konstellationerna som uppträdde. Tyvärr uppfattade jag ej namnet.

Hitlistan är ett återkommande arrangemang här i Eskilstuna vid vilket ett ganska stort antal musiker, såväl okända lokala som kändare riksbekantingar, bjuds in för att tolka låtar på ett givet tema. Jag har varit med ett par gånger förut, såväl själv som i egenskap av inhoppande gitarrist med andras konstellationer, och när jag blev tillfrågad om att i gångna helgs upplaga dela scen med bland annat Lisa Miskovsky samt medlemmar från Sator och Backyard Babies behövde jag såklart inte fundera särskilt länge innan jag tackade ja.

Denna gång var dock upplägget på vissa punkter lite annorlunda än vid tidigare upplagor av Hitlistan. Dels fanns inget givet tema, man fick alltså spela i stort sett vad man ville (även om önskemål gavs om att det "gärna får vara på svenska). Dels fanns inget husband som kunde bistå med komp. För mig, som nu för tiden inte direkt är medlem i något band innebar kombinationn av dessa två vissa problem: jag blev nämligen tvungen att tänka ut två låtar helt på egen hand som skulle kunna fungera på enbart akustisk gitarr och ändå hålla stämningen uppe trots att de flesta andra som deltog skulle spela punk- eller rocklåtar.

Efter mycket klurande beslöt jag mig för att satsa allt på ett kort och ta chansen att äntligen få framföra lite Jaques Brel - om än översatt till svenska. Han är ju i mitt tycke en av de största låtskrivarna någonsin och det är sällan man får möjligheten att ge sig på något av honom i livesammanhang. Visserligen är hans låtar kanske inte något alla känner till, men jag resonerade som så att texterna till de låtar jag valde: Amsterdam (som heter samma sak på originalspråket) och Vid Molins Fontän (Les Bourgeois i original) borde vara tillräckligt slagkraftiga för att fungera i alla fall. I synnerhet om man lade ned lite tanke och själ i uppbyggnad och arrangemang under framförandet.

Trots det får jag väl erkänna att jag var en smula nervös när jag klev upp på scenen - inte så mycket för själva framträdandet i sig som för hur låtarna skulle tas emot. Inte minst eftersom publiken bestod till stor del av långhåriga rockers och bandet innan mig just bränt av en rejäl punkdänga i form av Ramones Sedated - en ganska rejäl kontrast till den akustiska och inledningsvis ganska eftertänksamma Amsterdam jag tänkt inleda med.
Det visade sig dock att jag inte hade något som helst att vara nervös för. Redan två verser in i Amsterdam började folk ropa uppmuntrande och när jag fortsatte med Vid Molins Fontän (för övrigt översatt till svenska av inga mindre än Hasse och Tage) fyllde publiken högljutt i det ord som utelämnas i slutet av refrängerna (om ni är nyfikna på vad jag menar finns Vid Molins Fontän i Tommy Körbergs version på YouTube) och tjoade "ge överklassen vad de tål!" i pauserna. Riktigt, riktigt kul och jag hade med glädje spelat både en eller två låtar till.

Lördagen skulle jag väl i ärlighetens namn helst ha spenderat i lugn och ro hemma, men det gick inte för sig eftersom det var dags för årsmöte med Lambretta Club Stockholm. Därför satte jag mig, i något slitet skick, på tåget strax innan lunch för att bege mig till huvudstaden. Jag tänker inte tråka ut någon med trista detaljer om vad vi diskuterade, det är ändå ointressant för alla utanför klubben, men det var såklart trevligt att träffa alla. Trots det gjorde jag något helt out of character och nöjde mig med den glögg och de öl som dracks under mötet för att ta ett tidigt tåg hem igen istället för att följa med mina klubbkamrater ut för att äta och dricka öl efter att mötet avslutats. Ibland måste även en sång- och dansman få chansen att återhämta sig lite.

Glögg, öl, kaffe och ostmackor. Allt man behöver på ett årsmöte.

Dagens:
Jaques Brel - Amsterdam

Lite krypiskt kanske, men...

2011-11-25T19:36:00.002+01:00

...denna fredagskväll är det dags för Hitlistan (som vissa kanske känner igen ifrån tidigare inlägg) och mitt bidrag kommer att gå i detta tema. Fast ändå annorlunda.
Jag vill inte skriva mer nu - en förklaring kommer imorgon eller efter helgen.

Hur som helst är det en vansinnigt bra låt. Med en vansinnigt cool och samtidigt äcklig kille. Sådant kan man ju inte annat än gilla.

Dagens:
Jacques Brel -Les Bourgeois

"Vad har du för känsla i kroppen när du slår igång din Lambretta på morgonen?" "Ja - den startade!"

2011-11-22T22:39:00.004+01:00

Dags för ännu ett scooterklipp. Den här gången är det från Sverige och består av min östgötske scooteristkollega Roger Källs som i den lokala TV-kanalen 24Correns motorprogram Asfalt pratar om scootrar, musik, mods och scenen i största allmänhet. Snyggt jobbat Roger!

Dagens:
The Isley Brothers - Behind A Painted Smile

Helgen.

2011-11-21T23:55:00.001+01:00

Vår fredagsgäst tycktes lagom nöjd med beskedet att han var tvungen att gå hem i relativt skapligt tid eftersom vissa skulle upp klockan 6:30 dagen efter.

Det här var en jobbhelg och således blev det inga större äventyr för min del. Att bara dega hemma framför TV:n håller dock såklart inte så lite lagom lugna aktiviteter fanns det plats för ändå.

Min nya smidiga följeslagare var såklart med därför blir det inte mycket mer text än så här denna gång, men däremot två bilder.

Lördagen bjöd på soft häng med goda vänner man träffar för sällan. På lokal med nytaggad entré.

Dagens:
The Rumble Strips - Sweet Heart Hooligan

Undrens tid är inte förbi.

2011-11-20T22:25:00.008+01:00

Plötsligt plingade det till i inkorgen. Och där var det: ett mail från Q-park angående parkeringsboten de gav mig för ett par veckor sedan. Och i det stod att de beslutat att avskriva ärendet.

Jag var tvungen att läsa det både två och tre gånger för att övertyga mig själv om att jag inte missuppfattat något, men nej. Q-Park, som är ökända för att lappa allt de kan lappa och aldrig, oavsett omständigheterna, godkänna invändningar har faktiskt avskrivit ärendet. Det hade jag inte förväntat mig. Inte det minsta.

Det rör sigtrots allt om ett företag som om man googlar lite på dem sägs betala bostadrättsföreningar för att få bevaka deras parkeringsplatser, skickar ut sina parkeringsvakter med snöskyfflar vintertid så att de skall kunna gräva fram markeringarna för att se om någon råkat parkera med något hjul utanför rutan, bötfällt folk som står på sina privata parkeringsplatser pga att deras parkeringsbevis legat lite undanskymt och vid ett tillfälle till och med lappat en bil som stod på en (korrekt parkerad) bärgningsbil eftersom man enligt dem "inte får stå två fordon i samma ruta". Och som konsekvent vägrat godkänna överklagan i samtliga dessa fall.

I mitt fall godkände skrev de dock överklagan utan mankemang. Det vore intressant att veta varför det gick igenom denna gång, men tyvärr står inte någon direkt motivering i beskedet. Det enda de skriver är:
"Med anledning av din invändning får vi härmed meddela att ärendet avskrivits.
avskrivningen får dock ses som en engångsföreteelse då parkerinsgreglerna som finns uppsatta på plats gäller för samtliga fordon, även mopeder och motorcyklar."

Jag vet inte alls vad det skall betyda, men har en teori om att det är så att jag faktiskt stod parkerad precis utanför det område de egentligen bevakar men att parkeringsvakten som lappade mig drog en chansning och gav mig en "kontrollavgift" (vilket är vad Q-Park väljer att kalla det istället för parkeringsbot) i alla fall. Om så är fallet kan/vill de såklart inte skriva detta i beskedet, därav den något luddiga formuleringen. Detta är dock så klart bara en tanke och ingenting jag har minsta lilla belägg för egentligen.

Oavsett orsak är jag naturligtvis både nöjd och glad över att slippa en minst sagt onödig utgift jag inte direkt räknat in i månadens budget. Kredd till Q-Park för det! Därmed inte sagt att jag ändrat mig gällande vad jag tycker om deras verksamhet på det stora hela...

Dagens:
Freddie Wadling - A View To A Kill

Precis så är det.

2011-11-16T23:56:00.001+01:00

Jag har aldrig druckit en kaffe på Starbucks och kan därför omöjligtvis påstå mig veta något om hur de är. Men en sak är säker: de har i alla fall lyckats slå huvudet på spiken när det kommer till att förklara en stor del av vad som är så speciellt med att köra scooter i allmänhet, och Lambretta i synnerhet, i denna reklamfilm.

Dagens:
Corduroy - Money Is

Apropå det där med att ha kameran med sig...

2011-11-15T17:05:00.005+01:00

Jag lovar att sluta tjata om hur praktiskt det är att plötsligt ha en kamera som inte är jobbig att bära med sig OCH kul att fota med samtidigt. Jag lovar verkligen - även om det förmodligen innebär att jag återgår till att tjata om scootrar istället.

Men inte än. Här är nämligen precis två sådana saker jag aldrig hade fått på bild om det inte vore för att jag hade X100:an i fickan:

Jag har ingen aning om vem Bengt är, men jag är övertygad om att han är en hyvens kille eftersom någon (antagligen hans son eller dotter) bemödat sig att bända loss en gatsten i Stockholm och ersätta den med ovanstående.

Höstkvällarna gör något märkligt med Eskilstunas träd.

Dagens:
Olle Ljungström - Norrländska Präriens Gudinna

Så här borde varje lördagskväll i Eskilstuna vara.

2011-11-14T08:54:00.006+01:00

I lördags spelade Trummor & Orgel på Café Java. Kul med ett band av den typen här i stan - det var alldeles för länge sedan. Att stället är ganska litet och inte ens har en riktigt scen gjorde inte direkt saken sämre - tvärtom bidrog det bara till stämningen.

Den lilla publik som letat sig dit bjöds på en rejäl dos orgelgrooves av bästa sort. Trummor & Orgel brukar ju allt som oftast refereras till som Hansson & Karlssons arvtagare, men faktum är att jag haft ynnesten att se dem båda live och nog törs sticka ut hakan och påstå att jag faktiskt gillar Trummor & Orgel bättre. Det är smått ofattbart att endast två personer på två så "enkla" instrument kan få till en sådan tyngd i musiken. De har dessutom ett helt annat sorts sväng som faller mig i smaken mer än H&K:s (ännu) mer psykedeliska tongångar.

Kvällen avslutades med en fin liten soul-allnighter med Time Will Pass You By-grabbarna och arrangörs-Kolar bakom skivspelarna vilket verkligen var grädden på moset.
Trots att det inte var så mycket folk (kan vi ha varit 80 pers max?) så är detta helt klart en av de roligaste konserter/klubbkvällar jag varit på i Eskilstuna på länge.
Stort tack till Kolar mfl för ett grymt arrangemang. Mer sådant, tack!

Dagens:
Trummor & Orgel - Corduroy

Första veckan.

2011-11-12T20:04:00.009+01:00

Ytterligare ett "ta kort på mig själv i spegeln"-foto. Den uppmuntrar till det på något sätt.

Jag vill redan i förväg varna för att det här är ett, med mina mått mätt, ovanligt nördigt kamerainlägg med många bilder (visserligen brukar jag nörda loss ganska bra här ibland, men då gäller det oftast scootrar eller musik).

Jag har nu haft X100:an i lite mer än en vecka. Under den tiden har den varit med mig i stort sett vart jag än gått och jag har haft gott om tid att bli bekant med såväl dess fördelar som egenheter (eller vad vissa kanske skulle kalla nackdelar). Nu tänker jag inte ge mig in i någon långrandig recension här, sådana finns det redan gott om att läsa för den som orkar googla lite, men här är i alla fall några av mina slutsatser:

Till att börja med kan jag konstatera att jag vad jag hoppades X100:an skulle utgöra var ett lite mer portabelt alternativ till systemkameran för de tillfällen då jag inte orkar släpa på två kilo svart Nikon-metall. Den visade sig vara mycket mer än så. Känslan i denna lilla sak är nämligen så mycket mer än jag förväntat mig och på det sättet har den fått mig peppad på fotografi på ett sätt jag inte varit sedan jag köpte min allra första "riktiga" kamera för många år sedan. Jag har kommit på mig själv med att småfånigt flinande med kameran i hand hålla utkik efter bra motiv att fånga vid tillfällen som då jag är på väg hem från jobbet, vilket jag knappt kan komma ihåg när jag gjorde senast.

Att den dessutom tar riktigt, riktigt bra bilder gör ju inte saken direkt sämre. Visst, det vore orättvist att jämföra den med min Nikon D3, men jag vågar utan tvekan påstå att den faktiskt presterar bättre än min tidigare slit och slängkamera, en D80, och det är ju inte fy skam. Framförallt vinner den i sin förmåga att ta bilder i dunklare ljusförhållanden - inte bara på grund av objektivet med sin maxbländare på 2.0 utan framför allt på grund av att den hanterar riktigt höga ISO-värden med bravur. Faktum är att jag vid flera tillfällen gått så högt upp som till ISO 4000 utan att det blir helt skit av allt - visst finns brus då, konstigt vore det ju annars, men det är överraskande lite och duger defintivt till vardagsfotografering, bilder till nätet och sådana man inte skall trycka upp i alltför stora versioner. Det brus som finns är dessutomrelativt snyggt och nästan (men bara nästan) lite analogt i sin karaktär.
Faktum är att det nu känns onödigt att ens överväga att släpa med sig en DSLR om det inte är något speciellt jag är på väg för att fota. Så pass bra är den.

Därmed inte sagt att den är perfekt - långt ifrån. Den har sina egenheter - minst sagt. Att den är utrustad med fast objektiv (det går alltså inte att zooma) på 23 cm, vilket motsvarar ca en 35:a på fullformat, har vissa klagat på men det är faktiskt inte något jag stört mig på. Det är faktiskt nästan bra eftersom det tvingar en att tänka mer på hur man gör utsnitt och komponerar.
Då är det värre med autofunktionerna. Jämfört med Nikon (som jag är van vid) skiljer den sig rejält i hur den beter sig. Auto-ISO:n gör lite som den vill och den har en tendens att välja löjligt långa slutartider exempelvis. Bäst resultat får man om man kör manuellt i så stor utsträckning som möjligt, men då blir det å andra sidan riktigt, riktigt bra istället.

X100:ans största nackdel är i mitt tycke fokussystemet. Autofokusen är långt ifrån perfekt och andelen missade kort för min del var de första dagarna ganska stor. Tyvärr är det dessutom så gott som omöjligt att fokusera helt manuellt eftersom utväxlingen på fokusringen är så hög att man får snurra en tre, fyra helvarv för att ens komma i närheten. Jag har därför börjat använda den på manuell fokus, men ställt auto på AF/AE-L knappen som jag använder för att grundfokusera, sedan finjusterar jag manuellt. Då funkar det bra och när det det blir skarpt...oj, så skarpt det blir!

Kort sagt är detta verkligen ingen point-and-shoot kamera, och vill man ha en liten, enkel kamera som bara är att knäppa av skall man nog se sig om efter något annat. Vill man däremot ha ett mindre, och framförallt vansinnigt snyggt, alternativ till sin systemkamera men inte har lust att punga ut +50.000 för en Leica med objektiv samt inte har något emot att jobba lite med sin kamera är chansen att man kommer att älska X100:an stor.

Själv hoppades jag att den skulle bli en ny kompis att ha med mig i väskan till vardags. Men jag tror faktiskt att det jag fått är en riktig vän.

Lite fler bilder från min första vecka med X100:an finns här.

Så här märkligt var skymningssljuset på vägen hem från jobbet här om kvällen. Vore det inte för X100:an hade jag knappast haft någon kamera med mig och fått det på bild.

Häng hos vänner igår kväll. I dunkel mysbelysning. Inga problem.

En annan fördel med vikten och storleken jag inte tänkt på innan är att kameran blir lättare att hålla still. Den här bilden är tagen med en slutartid på 1/5 sekund! Skulle jag ens få för mig att försöka det med D3:an skulle det bilden bara bli en sörja.

Scooterfika med Blacksmiths i onsdags. Här var det inte bara skymning utan efter att solen gått ned helt. Det enda ljus som fanns var det från gatlamporna en bit ifrån samt fönster. Inga problem.

Egentligen inget speciellt med den här bilden (även om den också är tagen sent på kvällen utan blixt). Kändes bara inte ok att inläggets enda scooterbild skulle vara på en relativt ny Vespa GTS, därför slänger jag med den här på min Touring som jag knäppte under ett tankstopp i torsdags.

Dagens:
Dum Dum Girls - There Is A Light That Never Goes Out

It´s all about rock'n roll, poetry and revolution.

2011-11-10T23:46:00.000+01:00

Auster anno 2011 - lite gråare, lite ringrostigare. Lika arga.
Eventuellt dyker även ett filmklipp upp här på bloggen någon gång framöver.

En gång i tiden spelade jag i ett band som hette Auster. Vi var unga, pretentiösa, ganska arga och spelade runt tämligen frekvent under många år. Vi vann till och med, för att skryta lite, en ganska välrenommerad bandtävling och var ett tag innehavare av eptitetet "Eskilstunas nästa musikhopp". Jag fick skaka hand med Kaj Kindvall och vi var i kontakt med Ben Marlene samt spelade in en demo för Jimmy Fun, musikförlaget som ägdes av Per Gessle och som Brainpool låg på. Vi tyckte att det var vansinnigt stort då men naturligtvis ledde det inte till ett dugg och någon gång i början av 2000-talet lade vi ned - mycket på grund av att ingen av oss egentligen ville spela samma musik längre. Det är trots allt ganska svårt att samsas musikaliskt inom ett band som består av en hardcore/metal-trummis, en gitarrist som avgudar allt som kan beskrivas som indie, en basist som älskar Ulf Lundell och en sångare/gitarrist med modpreferenser.

Vi skilldes trots allt som vänner och har sporadiskt haft kontakt med varandra sedan dess - en öl då och då på någon uteservering, en fika någon eftermiddag och så vidare. Och för sisådär två år sedan nämnde någon av oss att det kanske vore kul att träffas vid något tillfälle för att se om vi fortfarande minns låtarna.

Det tillfället blev i onsdags kväll. Vi möttes upp i en lånad replokal, beväpnade med instrument, trumpinnar och (i vissas fall) en påse från Systemet för att se hur otighta vi skulle vara nu för tiden. Svaret visade sig vara - inte alls särskilt otighta. Visst, det tog lite tid att komma ihåg somliga partier och en och annan synkop satt inte riktigt där den skulle. Men på det stora hela lät det faktiskt...skapligt. Det hade nog ingen av oss trott. Själv är jag mest överaskad att jag fortfarande klara av de i vissa fall väldigt höga och skrikiga sångpartierna, eftersom jag inte ens försökt sjunga på det sättet sedan vi lade ned.

Det var faktiskt så pass kul att vi spontant sade att vi kanske skulle försöka träffas för att dra ett rep till framöver. Och kanske till och med försöka fixa en engångs återföreningsspelning ihop med något av de band vi brukade spela tillsammans med när det begav sig.

Om och när det blir återstår att se - med det tempo vi hållit hittills kanske vi med lite tur lyckas samordna ett rep till inom nästa år.

Dagens:
Auster - Murder Of Crows

Jag och mitt bord.

2011-11-07T10:30:00.011+01:00

Redo för lite av det gamla goda ultravåldet.
Foto: Jenny Ström

BillyBob och Jessica från Stockholm Mods Scooter Club är inte bara två väldigt trevliga personer - de är också minst sagt bra på att arrangera fester och evenemang. Senast i somras låg de bakom den smått fantastiska Gotland Mod Weekendern och nu i lördags var det dags för halloween-hullabaloo deluxe. Jag och Elle velade länge angående vad vi välja för kostymer, men efter att ha sett om A Clockwork Orange förra veckan slutade det med att jag iklädde mig rollen som Alex DeLarge och Elle gick som mitt...bord. Kreativt så det förslår.

Med livemusik från Moving Sounds och The Crashbars, Batman som DJ, bar till självkostnadspris och kostymer från allt mellan zombies och vampyrer till Reinfeldt blev det en kväll att minnas länge. Åtminstone det som hände fram tills efter tolvslaget någon gång. Därefter är nog minnet en smula luddigt för flertalet av de närmare 140 festdeltagarna.

Stort tack till arrangörerna för ett grymt arr!

Dagens:
Ludvig Vans nionde.

Man vet att man är en fåfäng nörd...

2011-11-05T15:53:00.003+01:00

...när man köper en kamera till och en bidragande orsak till köpet är att den matchar scootrarna bättre än den man redan har.

Nu är det såklart inte enbart därför jag skaffat den. Även om jag älskar min Nikon D3 går det ju inte att förneka att det är ganska jobbigt att släpa runt på en 2-kilos klump som dessutom är så gott som omöjlig att få ned i en vanlig väska, så en minst lika stor faktor i valet är att jag hoppas den skall få mig att bli bättre på att ha kameran med mig och ta bilder i vardagen igen.
Samtidigt är det faktiskt så att en "vanlig" kompaktkamera helt enkelt inte håller måttet vad gäller bildkvalitet för min del. Och eftersom jag inte har varken lust eller råd att lägga +50.000 kronor på en Leica med tillhörande objektiv men inte heller fått någon som helst känsla av de "semikompakter" (eller vad man nu skall kalla det) som ex Nikon V1 och Olympus EP-1 som jag känt på är nog Fujifilm X100, med sin APS-C sensor och fasta 23mm lins ett utmärkt val.

Att den här lilla rackaren sedan kommer att göra sig fantastiskt bra hängandes runt min hals när jag kör scooter är bara en bonus. Eller - nej, nu ljuger jag: faktum är att det nog var den avgörande faktorn i valet. Sådan är jag.

Dagens:
Herbie Hancock - The Naked Camera

Brotherhood.

2011-11-04T21:48:00.004+01:00

Mina gothrockande bekanta i Brotherhood (ni som läst bloggen länge kanske även minns att jag gästspelat på gitarr med dem vid ett tillfälle) behövde lite promobilder inför sitt kommande skivsläpp. Och jag var såklart inte sen att ställa upp. Eftersom gothprylen inte riktigt är min kopp té tog vi oss ett snack innan och jag fick instruktioner som löd "tänk Sisters Of Mercy och Depeche samt gärna lite blåton och mycket svart". Sedan ville de gärna ha med sångaren Mickes Pontiac Firebird också. Således letade vi upp ett par tunnlar i trakten och så här blev resultatet.

Dessa i större version samt ett par bilder till finns här.

Dagens:
Sisters Of Mercy - Mother Russia

Rättshaveristen i mig vaknar.

2011-11-01T20:53:00.004+01:00

Tur att jag hade iPhonen med mig och kunde föreviga boten där den satt.

Möttes av denna lilla överrasking som satt snyggt knuten på Lambrettans pakethållare när jag kom ut från ett ärende på stan i eftermiddags. Och slogs av två frågor jag skulle vilja ställa till Q-park:

1 - Var hade ni tänkt att jag skall sätta den parkeringsbiljetten!?
2 - Hur FAN har ni mage att bötfälla mig när jag står på en plats en vakt på precis samma parkering sagt att "det går bra att stå på utan biljett" när jag ställde ovanstående fråga till honom i somras?

Överklagan är redan inskickad och nu återstår att se vad de svarar. I ärlighetens namn har jag kanske inte jättestora förhoppningar då jag hört sedan tidigare att det här med att ge sig i kast med Q-Park är lite som att slåss mot väderkvarnar.
Men det finns samtidigt inte en chans att jag tänker betala 400:- till ett utsugarföretag som säger en sak och sedan gör en annan. Åtminstone inte utan att tjafsa en del med dem innan.

Frågan är bara vad jag gör om/när de inte godkänner min överklagan...jag påbörjade ju min förvandling till rättshaveristisk gubbe redan vid min tvist med Telia för ett par år sedan. Det kanske helt enkelt är bäst att ta steget fullt ut och börja skriva arga insändare i lokaltidningen nu.

Eller inte.

Dagens:
Mattias Alkberg - Don Quixiote

Dagens fynd.

2011-10-31T23:55:00.000+01:00

Ett riktigt drömfynd: mönstret, färgerna...och kragen. Framför allt kragen!

Myrorna är förmodligen den second hand-affär här i stan där jag mest sällan hittar något av värde. De har trots sitt stora lager av någon anledning ganska få snygga plagg och de få gånger man hittar något skapligt är det ofta löjligt högt prissatt i förhållande till plaggets värde.
Någon gång ibland hittar man dock det där riktigt fina fyndet. Och det är för de tillfällena jag fortsätter gå dit trots att 9 av 10 besök slutar med att man inte har med sig någonting därifrån...utom möjligtvis en smula irritation över att de faktiskt verkar tro att det finns folk som vill betala 150 spänn för en urtvättad, sliten Ralph Lauren-piké (som förmodligen inte ens är äkta) i XL.

Jag har under årens lopp samlat på mig en närmast löjeväckande samling button down-skjortor - och en icke försumbar del av dem är från Ben Sherman. Trots det händer det rätt som det är att jag springer på ytterligare en jag vill ha. Och det finns till och med vissa jag letar smått efter.
En av de sistnämnda är de skjortor som Ben Sherman tillverkade i relativt liten upplaga i samband med sin "The great british escape"-kollektion från 2008. I synnerhet en mörkt blå med target-inspirerat mönster som jag småbittert ångrat att jag inte köpte på en gång ända sedan dess eftersom den sålde slut ganska snabbt och därefter varit nästan omöjligt att få tag på. I alla fall till vettigt pris.

Igår tog jag en vända på stan och bestämde mig för att ta en snabbtitt på Myrorna. Som vanligt utan förväntan om att hitta något alls av intresse. Och där hängde den. Helt oanvänd och dessutom i min storlek. Till ett minst sagt vettigt pris dessutom.

Det är det där 10:e besöket som gör de 9 fruktlösa värda mödan.

Dagens:
Hüsker Dü - Friend, You've Got To Fall

Konsten att vara läskig.

2011-10-22T16:49:00.003+02:00

Om ett par helger skall vi på Halloweenfest med Stockholmsmodsen. Vi har såklart viss beslutsångest gällande vad vi skall klä ut oss till. Men...sen hittade jag denna bild i arkiven och inser att det inte är några problem för Elle. Allt hon behöver är en peruk och att röra lite på huvudet.

Dagens:
Club Killers - Kåldolmar & Kalsipper

Mera oktoberfest.

2011-10-21T16:35:00.004+02:00

När det vankas fest i Kajutans scootergarage brukar man börja med att talka golvet - som sig bör.
Och framåt natten tenderar folk att bli lite ofokuserade - som sig bör.

Fler bilder från oktoberfesten i Malmö finns här.

Dagens:
Weezer - In The Garage

Att ladda batterierna.

2011-10-18T09:25:00.007+02:00

Dennis. Och eld.

Det här var den första helgen på jag minns inte hur länge som var helt fri från några som helst bokningar. Inga scooterträffar, inga planerade fester, inga gäster, inga resor till annan stad och ingen form av jobbande. Fast nu är jag inte kanske inte helt sanningsenlig egentligen - det var faktiskt garagefest med mina klubbkamrater i LC Sthlm för att "fira" garagesäsongens inledning i fredags, men jag valde för ovanlighetens skull att inte delta denna gång - ibland behöver till och med jag en helg då man bara kan vara hemma och ta dagarna som de kommer istället för att spendera natten i någons gästsäng, soffa eller i värsta fall på någons köksgolv.

Hur som helst fungerar det ju så klart inte att inte göra något vettigt på en hel helg, därför såg vi till att dra ut och grilla med Elles släkt i Sundbyholm på lördagen för att åtminstone kunna påstå så här i efterhand att vi gjort någonting annat än att uggla i lägenheten och dricka vin.
Barn, hundar, höstsol och grillad (soja)korv. Nu återstår att se hur lång tid det tar att få röklukten ur parkan...

Dagens:
Samling - Deras Sanning Har Klor

Sådär, ja.

2011-10-14T07:56:00.005+02:00

Ja, jag vet att han har en vit fluga enligt beskrivning i boken. Men jag ville ha en liten färgklick i tatueringen.

Jag är egentligen inte överförtjust i katter, utan mer av en hundsnubbe, men trots det har jag ända sedan jag läste Mikhail Bulgakovs Mästaren och Margarita (för er som är riktigt nördiga finns en ganska djupgående analytisk site om denna fantastiska bok här) första gången tyckt att katten Behemot skulle göra sig väldigt bra som tatuering. Det har dock varit svårt att hitta rätt motiv...tills jag av en händelse snubblade över omslagsbilden från Harper & Rows utgåva av boken från 1967. Där var han - precis som han skall se ut. Behemot.

Och nu sitter han på min vänstra överarm.

Dagens:
Kaizers Orchestra - Maestro

Here upon these we build our barricade...och har oktoberfest.

2011-10-12T12:41:00.001+02:00

Getting their kicks out on the floor @ Kajutan.

Den gångna helgen bjöd på lite äventyr i Sveriges nedre del. Vi drog nämligen till Malmö i lördags eftermiddag - ganska sent eftersom jag hade såväl gårdsstädning med bostadsrättsföreningen samt ett litet fotojobb att utföra innan vi kunde hoppa in i bilen. Därför körde vi direkt för att gå på oktoberfest med Malmöscooteristerna.
Väl i Kajutans scootergarage var det mesta som det brukar var där - vilket innebär öl, dans, lite mera öl, tävling i att slå ned spikar i en stubbe och ännu mera öl. Dessutom hamnade jag på något sätt bakom skivspelarna ett tag - tur att jag hade plockat ned min skivväska i bilen så att vi skulle ha något att lyssna på under den långa bilfärden.
Jag vet inte när det hela slutade, men när jag och Elle gick hem till Bea (som vänligt nog försåg oss med sovplats) var klockan strax efter tre...och då var de flesta fortfarande i full gång. När de slutade är nog ingen som vet, inte ens de själva.

Efter att ha kvicknat till på förmiddagen och blivit bjudna på en frukost värda kungligheter av Bea var det så dags för resans egentliga syfte: Malmö Opera och deras uppsättning av Les Misérables.
De som känner mig något så när väl, liksom de som läst här på bloggen tidigare, vet redan att Les Misérables är en av min absolut största guilty pleasures inom musik. Eller, nej förresten. Det är inte en guilty pleasure. Jag tycker nämligen den är helt fantastisk och skäms inte ett dugg över det.

Jag har alltid varit svag för teatralisk musik och symfoniorkestrar, så hur skulle jag kunna göra annat än älska något som kombinerar detta med en fantastisk historia om kärlek, kamp, botgörelse och orättvisor kryddat med en rejäl dos revolutionsromantik? Att Victor Hugos roman med samma namn (vars svenska titel för övrigt är något så härligt deprimerande som Samhällets Olycksbarn), som den är baserad på, råkar vara ett av mina litterära favoritverk gör såklart inte saken sämre.

Jag har sett Les Misérables i flera olika versioner tidigare, men Malmö Operas uppsättning är den första som fått tillåtelse att frångå den "traditionella" scenografin till förmån för något helt nytt, så det var självklart med viss spänning vi bänkade oss i logen (ja, vi hade egen loge - fint skall det vara). Och som sig bör ställde sig vartenda hårstrå på min kropp upp när ridån restes, orkestern brakade loss och fånglägret vid Toulon uppenbarade sig i inledningsscenen. Därefter följde en föreställning som musikaliskt sett inte bjöd på några direkta överraskningar men scenografimässigt var väldigt annorlunda från hur man är van att se denna moderna klassiker.

Malmöuppsättningen har valt att helt frångå den tidsenliga look man är van att se Les Misérables i till förmån för ett ganska sparsmakat scenbygge som istället för gigantiska kulisser i mångt och mycket utnyttjar det utrymme Malmö Operas väldigt stora scen har för att skapa en ibland närmast gotisk värld. Det var mycket tomrum, mörker och snurrande fläktar i motljus. Lite som om Tim Burton skulle ha ritat ett scenbygge inspirerat av 1800-talets Frankrike kombinerat med Bladerunner...typ. Detsamma gäller kostymerna. Och i ärlighetens namn kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om det - det var helt klart imponerande och nyskapande sett till hur föreställningen brukar se ut. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att sakna den Parisiska slummen under tiggarscenerna och framförallt tycker jag att lite av dramatiken i framför allt striderna på barrikaderna och kloakerna på något sätt gick lite förlorat. Även om det såklart var riktigt häftigt ibland också - inte minst när barrikaden sakta snurrade på scen under slutstriden och trikoloren stod i brand på riktigt på andra sidan.

Skådespelarnas insatserna var överlag mycket bra - framför allt Fred Johansson som gjorde en Javert (min favoritkaraktär) som var precis allt man vill att han skall vara med en röst som inte går att jämföra med något. Det säger en hel del att han, under sin klassiska självmordsscen, lyckades höras över såväl högtalare och orkester ända från scenen (även om jag är lite besviken på att de ändrat tillvägagångssättet - fallet från bron är ju trots allt en av de saker man ser fram emot mest). Uppmärksammas bör även paret Thernadier gestaltat av Peter Harrysson (som jag numera har en nyvunnen respekt förr - jag har alltid tyckt att han är en fånig, folkligt glad, tjock gubbe, men här var han klockren) och Marianne Mörck. Man är ju van att se dem som pjäsens komiska inslag, men här var de istället skitiga, nedgångna, sjukliga (Harrysson spelade delar av sin roll i rullstol) och riktigt obehagliga. En riktigt bra ändring från det traditionella konceptet.

Värt att nämna är väl också att Dan Ekborg som Jean Valjean, pjäsens egentliga huvudperson, visserligen sjöng bra men tyvärr framstod en smula...träig är nog rätt ord. Jag fick helt enkelt ingen riktigt känsla för honom vare sig som utslagen, hämndlysten, ångerfull, rättskaffens eller då han som gammal man äntligen finner frid. I synnerhet inte jämfört med sin tidigare nämnda motpart Javert.

Kort sagt - det var en föreställning som på många sätt var fantastisk, men på vissa punkter saknade jag på något sätt den känsla jag fått då jag sett den traditionella uppsättningen. Å andra sidan kanske det bara beror på just ATT jag sett den flera gånger tidigare och om detta varit min första Les Misérables-upplevelse är det möjligt att jag upplevt den helt annorlunda.

Klart det måste vara ett Les Mis-klipp med också. Nu finns tyvärr inget alls ifrån Malmö Operas uppsättning på nätet, så därför blir det en random trailer från den klassiska varianten istället. Samma musik och minst lika pampigt dock.

Dagens:
Ensemblen från Malmö Operas Les Misérables - Än En Dag

Sköna sporttyper.

2011-10-08T11:28:00.002+02:00

Som jag nämnde för ett tag sedan bjöds det ju på umgänge under sportiga förhållanden med gamla goda vänner för ett tag sedan. Själv valde jag dock att inte delta i tävlandet, utan släpa runt på kameran istället. Nu har jag äntligen tagit mig tid att kolla igenom bilderna.
Resten finns här.

Nu drar jag och Elle till Malmö något dygn för att insupa två vitt skilda typer av kultur. Mer om det nästa vecka.

Dagens:
Den Svenska Tystnaden - Elvira Ut Ur Dimman

Keep on keepin´on!

2011-10-05T20:56:00.003+02:00

Av någon anledning verkar det som om det alltid kommer att par filmer om samma tema inom ganska kort tid efter varandra. Den här gången är det som tur är inte två filmer om spöken i TV-apparater eller något annat sådant det rör sig om - utan två filmer om northern soul.

Nu är det ju i och för sig över ett år sedan Soulboy släpptes, men när det rör sig om ett så pass smalt fenomen får väl ändå två filmer på inom loppet av mindre än två år anses vara ganska nära inpå varandra. Soulboy må ha varit småmysig, men i ärlighetens namn var den egentligen inte mycket mer än en helt vanligt pojke-möter-flicka-i-dansammanhang-rulle a´la Dirty Dancing och skulle precis lika gärna kunna ha handlat om lambada eller vilken dansfluga som helst.

Den här gången verkar det, åtminstone av trailern att döma, röra sig om en lite mer seriös skildring av den brittiska northern soul-scenens glansdagar och jag, liksom säkert många andra med mig, ser fram emot premiären någon gång nästa år med spänd förväntan.

Dagens:

Dobie Gray - Out On The Floor

Så kan det gå.

2011-09-28T19:07:00.003+02:00

Jag har tagit för vana att försöka ha åtminstone något mer än text i varje inlägg på sistone. Ett foto, ett filmklipp, en länk eller vad som helst.

Den här gången har jag dock varken en bild jag känner passar. Eller ett filmklipp. Eller en länk.
Därför blir det bara text denna gång ändå. Kort och koncist:

I måndags var det tio år sedan jag och Elle träffades. Så vi passade på att förlova oss.

Dagens:
Leonard Cohen - Take This Waltz

Supermåndag.

2011-09-26T11:12:00.003+02:00

Kaffepaus vid Kvicksund under söndagens höstrideout.

Det kan nog inte bli mycket mer måndag än det är på en måndag som infaller efter en helg innehållande födelsedagsfest för Elenor på fredagen, DJ:ande på 40-årsfest på lördagen och en söndag bestående av såväl höstrideout till Tidö slott med Blacksmiths (samt vår Nykvarns-hangaround) och firande av Elles födelsedag igen (om än under mindre festliga omständigheter än på fredagskvällen.

Dagens:
Mattias Alkberg - 80 Vårar

Kommentarerar överflödiga...

2011-09-22T22:42:00.004+02:00

&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;
Så här skall det se ut.

...eller jo - en förresten: hur FAN kör de!?

Dagens:
Hoga Tumse Kai Bih Saamna - eller vad låten ovan nu heter.

Enjoy yourself!

2011-09-21T07:17:00.007+02:00

Någon har varit snäll nog att lägga upp hela konserten på YouTube.
Det här är del fyra av fem och mitt favoritparti börjar någonstans krin 2:30.
Notera de uppsträckta händerna längs fram i mitten - några av dem är antagligen våra.

Jadå. Konserten i söndags levde upp till förväntningarna. Med råge. Faktum är att jag nätt och jämnt slutat svettas ännu.

Efterfesten var inte att leka med heller och även därifrån lider jag fortfarande sviter i form av viss träningsvärk i dansmusklerna. Jag valde att lämna kameran hemma denna gång för att istället se till fokusera på att enbart ha så roligt det var möjligt. Som tur är tyckte tydligen Fred Perry att vi som var där behövde något för att minnas hur det var, så de såg till att dokumentera festen och har lagt upp det hela i ett fotoalbum på Facebook.

Att jag dessutom fick en ny kompis och sängkamrat i form av den ett och ett halvåriga bullmastiffen Doris som något brutalt, men kärvänligt, pressade sig ned bredvid mig i bäddsoffan hos Challe och Nicklas omgående efter att jag rumlat hem till dem efter att festen avslutats framåt natten var en ren bonus. Tack till er alla tre - för såväl sovplats som sovsällskap.

Dagens:
The Specials - You're Wondering Now

Rör ihop några goda vänner, en friidrottsarena och öl...

2011-09-18T13:52:00.002+02:00

...addera skinande höstsol och lägg efter en stund till efter sport-häng hos någon som har en jättestor projektorskärm i vardagsrummet samt avsluta kvällen med ett par öl till ute på krogen i samma trevliga sällskap så har du receptet för en riktigt bra lördag.

Nu hoppar jag snart in i en bil för att åka till Stockholm och dansa längst fram vid Cirkus scen till Specials. Det kommer också att bli grymt.

Dagens:
Specials - Monkey Man

Mera Mods. Och Rockers.

2011-09-17T20:30:00.005+02:00

Så här såg det ut på dagen...

...och så här på kvällen.

Fler bilder finns här.

Dagens:
Toots & The Maytals - Pressure Drop

Illavarslande flyt.

2011-09-14T21:46:00.004+02:00

Det går rätt bra nu. Eller i alla fall idag.

I morse fick jag ett samtal från optikern om att mina nya/gamla glasögon var klara - en vecka innan utsatt tid.

Strax därefter fick jag ett samtal från mitt "vanliga" jobb om att jag fått ett längre vikariat och således kommer att jobba enligt schema minst ett par månader framåt, eventuellt längre. Slut på sista minuten-inrigningar och svårigheter att planera mer än någon vecka framåt med andra ord.

Och alldeles nyss fick jag en inbjudan till The Specials officiella after show party efter giget på söndag.

Med tanke på att jag inte brukar ha sådana här turdagar sitter jag nu bara och väntar på att något skall hända. Att teveapparatern fattar eld, en explosion ifrån garaget eller att jag plötsligt självantänder till exempel.

Dagens:
The Duckworth Lewis Method - Mason On The Boundary

Parka power.

2011-09-12T11:12:00.001+02:00

Jag måste såklart nämna att jag fick med mig en ny parka från Mods vs rockers förra helgen också. Min gamla M51-kopia från Ben Sherman har varit en riktigt trotjänare såväl sommar- som vintertid under många år, men har denna sista sommar börjat falla i bitar. Således är det med viss sorg jag nu förpassat den till garaget för att tjänstgöra som mekjacka...men att jag har en ny, fin och framför allt äkta M65 fishtail från amerikanska armén gör att det känns lite mindre sorgligt.

Jag har faktiskt haft en M65 i min ägo tidigare - den var dock i storlek medium. Och när det kommer till M65:or är medium stort. Mycket stort. Löjeväckande stort till och med. Därför sålde jag den vidare och har sedan dess letat lite halvhjärtat efter en M65 eller M51 i small eller mindre, något som visat sig vara lite lurigt att hitta - åtminstone till ett något så när vettigt pris.

Det var alltså en riktig lyckträff att min kompis Andreas (som för övrigt, enligt andra, är min dubbelgångare - men mer om det i ett senare blogginlägg) visade sig ha en i small till salu, just när jag precis bestämt mig för att acceptera att min gamla Ben Sherman-trotjänare dragit sin sista suck.

Således har jag nu en klassisk M65:a i min ägo. Så gott som ny (den var helt oanvänd när Andreas köpte den och han har sedan bara burit den vid ett tillfälle), i vettig storlek, med färdigomsydd huva (med fuskvargpäls dessutom - flott skall det vara) och komplett med urtagbart foder vilket gör den varm som få. Till ett relativt fördelaktigt pris.

Dessutom kunde jag under lördagsnattens strapatser konstatera att den även fungerar utmärkt som sovsäck om man behöver sova på en bänk på Stockholms centralstation.

Dagens:
Secret Affair - Glory Boys

Rudis i Scootering!

2011-09-09T22:47:00.002+02:00

Som ni kanske minns var jag i Stockholm och plåtade min president och vän Christian från Lambretta Club Stockholm och hans nyligen ihopbyggda 60/70-talsracerstylade Lambretta TV175 för Scootering Magazine tidigt i våras. Nu är numret äntligen ute och jag kan lägga upp bilderna här.Det känns såklart kul att få med ett gäng bilder i vad som trots allt är världens största scootertidning. Inte minst eftersom det visade sig vara hela två uppslag (alltså fyra sidor) nu när jag har tidningen i min hand! Synd visserligen att Scootering envisas med att lätta upp bilderna väl mycket (eller om det beror på trycket) men det är ändå en petitess i sammanhanget.

Fler av bilderna finns här.
Dagens:
The Vaccines - Post Break-Up Sex

Blue smoke, whitewalls and red eyes.

2011-09-08T22:35:00.005+02:00

Stockholm, Sankt Eriksbron kl 12:00 i lördags.
Fler bilder kommer inom en snar framtid.

"Bättre sent än aldrig" heter det ju, så här kommer en liten redogörelse av förra helgens eskapader. En riktigt lång sådan dessutom - men så var det ju också en minst sagt händelserik helg.

Man skulle kunna säga att det blev ett helsikes flängande och inte mycket sömn i helgen...men faktum är att det vore en underdrift. Jag gick all in på sömnbristen redan på fredagen genom att direkt efter att dagens jobb var avklarat bege mig ned i garaget för att i sista sekund (finns det något annat sätt?) ge mig på att försöka få den röda TV175:an körklar inför lördagen och Mods vs rockers i Stockholm genom att helt enkelt låna baknavet från Silver Specialen. Nu är såklart "helt enkelt" inte rätt uttryck egentligen, eftersom sådana här grejer sällan, om någonsin, är så enkla som man tror. Därför blev väl närmare ett på natten innan jag slutligen gick till sängs och jag var således inte helt pigg och fräsch när det var dags att kravla sig 06:00 morgonen (ok - jag erkänner att de där ölen som slank ned medan jag skruvade kan ha haft lite att göra med saken också) för att packa, kicka igång scootern och bege mig mot Stockholm.

På vägen dit stannade jag till och mötte upp en god vän. Vi körde därefter tillsammans på varsin Lambretta TV175 mot Stockholm och centralen för att där plocka upp Elle, som beslutat att ta tåget till Stockholm eftersom hon skulle vidare på 30-årsfest i Södertälje efter dagsaktiviteterna, och placera henne bakpå min hoj.

När vi anlände till St Eriksplan, där modsen skulle samlas, en kort stund senare var det redan fullt av glänsande plåtscootrar och gröna parkas och efter att ha hälsat på alla goda vänner gav president Christian från Lambretta Club Stockholm traditionsenligt en genomgång av den kommande dagen innan det var dags att starta scootrarna och köra tillsammans mot St Eriksbron för att möta upp rockersgänget.

Vi var först på plats och fick vänta en stund på att våra nemesis och deras maskiner skulle dyka upp från andra hållet. Spänningen var olidlig och "we are the mods!"-ropen samt tvåtaktssmattret ekade mellan husen. Hur många skulle de vara? Och hur många var vi egentligen?
Snart nog syntes ett rökmoln i horisonten och på given signal startade vi och körde i samlad trupp för att möta våra ärkefiender halvvägs. Det tutades, skreks, hyttes med nävar och lukten av bränt gummi spred sig över området.

När våra två läger passerat varandra och vi hetsat färdigt fortsatte vi på varsitt håll ut till Vinterviken för att göra upp på riktigt. Om detta hade varit i England för 50 år sedan hade det antagligen skett med hjälp av nävar, kängor och kanske vissa tilltyggen. I Stockholm 2011 valde vi dock att bevisa vem som var starkast på ett lite mer civiliserat sätt: dragkamp. Som modsen vann. So much for de stora, manliga rockersen och deras muskler.

Efter att ha släpat ett gäng rockers hängade i repet några meter längst med gräset åkte vi vidare genom Stockholms gator - denna gång tillsammans som såta (nåja) vänner. Känslan av ljudet, rökutvecklingen och lukten som uppstår när 150+ gamla tvåhjulingar kör tillsammans är svår, om inte omöjlig, att beskriva i ord. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det är mycket, mycket maffigt.

Slutmålet var som vanligt Nytorget där vi ställde upp oss för räkning av antalet fordon. Tyvärr fann vi oss, än en gång, vara fåtaliga. Om än med knapp marginal - rockersasen vann för fjärde året i sträck med 78 mullrande, oljdedrypande motorcyklar mot 75 stilrena, glänsande scootrar.
Men, som jag sagt tidigare år - egentligen gör det inte så mycket. Vi vet ju alla att hur många fler än oss de än må vara på papperet så vinner stil och finess över läder och brutalitet alla dagar i veckan.

Nåväl, efter att ha skjutsat Elenor till stationen och så hon kunde ta sig till tidigare nämnda födelsedagskalas i Södertälje drog jag och några till och käkade indiskt, medan jag funderade för fullt på hur jag skulle lägga upp kvällen. Jag ville ju självklart delta i kvällens festligheter, men samtidigt fira födelsedagsbarnet. Efter att ha gnuggat geniknölarna en stund (och fått lite idéhjälp av andra) lyckades jag formulera vad som åtminstone på papperet framstod som en fantastisk plan. Jag grenslade således min scooter än en gång och brände snabbt av milen mellan Stockholm och Södertälje för att förfesta på Elles kusins 30-årsfest. Anlände vid 18, umgicks och drack några öl för att sedan ta mig till tågstationen och hoppa på 22-pendeln tillbaka till Stockholm där jag mötte upp några av de andra och bi begav oss mot Kolingsborg - kanske mera känt som nattklubben i den klassiska kalkonrullen G - som var platsen för kvällens begivenheter.

Totalt fyra band spelade - soultjejerna (som iofs har en kille med) i The LaVettes och skagubbarna i TicTox representerade oss mods och Bulldog Mack samt The Bonks spelade rock för rockarna. Jag behöver väl knappast nämna vilka som regerade såväl på scen som på dansgolvet? Dessutom lirade ett antal DJ:s från båda läger, av vilka jag var en.

Om jag skall vara helt ärlig är minnena från festen en aning luddiga av någon anledning, men jag spelade i alla fall skivor både själv samt ihop med min gode vän(inna) Challe. Tror även jag körde lite ihop med Tailor Bob och Henrik. I övrigt har jag svaga minnen av att vi pogade i bar överkropp till TicTox avslutning bestående av covers på Pretty Vacant och Love Will Tear Us Apart - ett minne jag antar att stämmer av blåmärkena på mina ben och armar att döma.

Det var någon gång i den vevan min på papperet så briljanta plan för kvällen och natten fallerade. Med besked. Jag lyckades nämligen på något vis tappa bort min sovplats och tyckte istället att det kändes som en utmärkt idé att helt enkelt stanna uppe och ta första pendeln till Södertälje istället för att försöka ordna en soffa hos någon annan att sova på. Jag menar, min scooter stod ju redan i Södertälje och Elle var där så varför inte bara åka dit på en gång?
Vad jag missade att ta med i beräkningarna var flera saker. Exempelvis att klubben stängde 03:00 men Centralen öppnar först klockan fem på morgonen. Och att första pendeln till Södertälje går 07:00 på söndagar. Och att de jag skulle till bor lite utanför stan och jag därför var tvungen att ta bussen från Östertälje station - som gick ungefär en timme efter att tåget skulle vara framme.

Således promenerade jag genom en huvudstad natten sänkt sig över till tågcentralen där jag snällt fick vänta en och en halv timme tillsammans med allsköns turister, a-lagare och langare på att bli insläppt. För att därefter, något skamset, kapitulera och inse att jag omöjligt skulle kunna hålla mig vaken i väntan på tåget, svepa in mig i parkan, fluffa upp väskan till något som åtminstone nästan fungerade som kudde och lägga mig tillrätta på en av bänkarna därinne. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tyckte situationen kändes en smula pinsam, men samtidigt kan jag åtminstone vidhålla att jag höll träffens tema natten ut (de av er som sett Quadrophenia förstår nog var jag menar). Som tur är kvicknade jag till vid halv sju, precis innan vakterna anlände och började peta på alla de andra sömntutorna på Centralen, så jag begav mig till perrongen mitt tåg skulle gå ifrån.

När jag väl kommit till Östertälje station fick jag vänta ytterligare en timme på att min buss skulle anlända. Och inte nog med det - sedan fick jag promenera ett par kilometer till Elles kusin, iklädd fodrad parkas trots strålande solsken och med endast något mindre än en och en halv timmes sömn i kroppen. När jag väl kom fram var de flesta i huset redan vakna och efter att ha bjudits en rejäl frukost (samt ett par något förvånade blickar) kände jag mig otroligt nog ganska skaplig.

Här skulle man kunna tro att helgens strapatser var över - men så är såklart inte fallet. När jag väl framåt eftermiddagen kände mig något sånär redo att bege mig hemåt kom jag nämligen inte längre än till strax utanför Nykvarn förrän jag kände ett ryck i gashandtaget och plötsligt inte hade annat än tomgång. Som vid det här laget van Lambrettist hade jag såklart verktyg med mig, och efter att ha demonterat förgasaren insåg jag att trotteln slitits ut så att den lilla arm som styr gaspådraget inte längre fick fäste.

Som tur är bor min gode vän Mats i krokarna och ett snabbt samtal till honom senare var han på väg till min undsättning, med förhoppningsvis de reservdelar jag behövde. Jag skall bespara er historien om den irriterande motorcykelgubbe som stannade till medan jag väntade och skulle berätta hundra skrönor om hans ungdomstid då han "också körde Vespa" och hoppar istället till när Mats anlände. Såklart utan just de delar jag behövde.

"Nöden är uppfinningarnas moder" brukar det ju dock heta så tack vare lite riktigt grottmek som bland annat involverade brunnslock och hammare var jag efter ett tag på väg igen (om än med en förgasare som vissa delar på aldrig mer kommer att gå att återställa till sitt forna jag). Visserligen fick jag stanna och riva ned förgasaren samt hamra lite till i Strängnäs eftersom skiten släppte igen, men den gången gick det fortare eftersom jag dels visste var felet låg denna gång, dels inte behövde oroa mig för att skada något som jag inte redan hade förstört.

Otroligt nog var jag trots allt detta hemma redan vid halv nio på kvällen - helt förstörd vid det laget, men ändå hemma.

Och just ja - nämnde jag att mitt lyse lade av på vägen hem också?

Ett litet filmklipp jag hittade på YouTube från mötet på St Eriksbron.

Den uppmärksamme kan se mig och Elle passera vid ca 1:22.

Dagens:
Herbie Goins & The Night Timers - Cruisin'

Idag smäller det.

2011-09-03T06:46:00.004+02:00

Design: Anton Ivanov

...´nuff said.

Dagens:
Secret Affair - Time For Action

Mer Specials...

2011-09-01T10:41:00.003+02:00

Monkey man!

I brist på bättre saker att blogga om, och som ett led i mitt uppeppande inför den 18:e September, kommer här två The Specials-klipp till. Från Glastonbury 2009 denna gång.

Too much, too young!

Dagens:

The Specials i största allmänhet.

Do the dog!

2011-08-31T13:00:00.007+02:00

Live på Jools Holland förra året. Gubbarna kan fortfarande.

Söndagen den 18:e September kliver The Specials upp på Cirkus i Stockholms scen. Lite äldre, lite gråare men enligt de recensioner jag läst sedan deras återförening precis lika bra som för mer än tre decennier sedan.

Biljetterna är fixade, kostymen är pressad, kängorna polerade och jag är redo för skanking!

Dagens:
The Specials - Gangsters

I ride a GS scooter with my hair cut neat, I wear my war time coat in the wind and sleet...

2011-08-30T21:17:00.004+02:00

Ja, jag har postat mer eller mindre identiska inlägg här och på Blacksmiths-bloggen. Ibland är jag slö helt enkelt. Bilden är, som ni nog förstår, en printscreen från länktipset nedan.

På lördag är det dags för årets viktigaste kraftmätning: välklädda, snygga och stilsäkra mods på sina italienska fullblod skall för femte året i rad göra upp med läderklädda, skabbiga och pomadaslemmiga rockers samt deras oljedrypande maskiner på Stockholms gator under Mods vs Rockers.
De sista åren har tyvärr motorcykeldräggen haft övertaget, men i år är det väl ändå dags för ett tronskifte?

Bara för att peppa ännu mer bjussar jag här på en liten guide till hur du blir coolaste katten på två små hjul: It's a mod mod mod world. Håll till godo!

Dagens:
The Who - I've Had Enough

Nya gamla glasögon.

2011-08-29T22:26:00.003+02:00

Eftersom mitt ena par glasögon plötsligt gick av i somras och mitt andra börjar bli ganska slitna och repiga har jag länge känt att jag borde skaffa nya, men inte hittat rätt bågar - förrän idag då jag sprang på dessa på en av mina favorit secondhand-affärer Esters här i Eskilstuna.

De är riktigt gamla, verkar vara av bra kvalitet och heter Whitneys. Mer vet jag inte.
Nu återstår bara att ta reda på om någon optiker kan tänka sig att sätta nytt glas i dem.

..och uppenbarligen börjar det bli dags att skaffa nytt rakdon också.

Dagens:
Velvet Crush - This Life Is Killing Me

Run and party i bilder.

2011-08-28T21:15:00.004+02:00

Som sagt är det svårt att beskriva Run and party i ord - därför kommer här ett par foton som får tala för sig själva. Resten av bilderna hittar ni här.

Dagens:
Max Romeo - I Chase The Devil

Only in Nybro.

2011-08-26T10:57:00.019+02:00

Team Nytan har stannat till för att kolla om det där med vindkraftverks-buller verkligen är så störande som det påstås under Öland Runt...

Nybro. Smålands djupaste skogar. Fullt av mygg, allsköns djur och förmodligen en hel del mystiska trolltyg. Samt nu i helgen ett gäng småhjuliga plåtfordon, gummirök, och massor av goda vänner.

Run and party i Nybro är utan tvekan det roligaste man kan åka på i scootersverige idag. Jag menar, var annars får man hjälp av ett gäng unga grabbar att packa av scootern från släpet när man anländer? Var annars kan man dansa till DJ Mambas tyska schlager-kavalkad tills solen går upp? Var annars levereras öl till tältet via walkie talkie-beställning? Run and party är helt enkelt inte som något annat scooterrun. Och det går inte att göra annat än att älska såväl det som Stickan och Spetan som lägger ned på gränsen till löjligt mycket tid varje år på förberedelser så att de av oss scooterister som beger oss till Svartbäcksmåla, Nybro varje sensommar skall få oss en minst sagt oförglömlig upplevelse.

I år hade de dessutom satsat lite extra och bjöd på tävling i form av Öland Runt, en navigationstävling med diverse kluriga uppgifter att lösa på vägen samt halsbrytande inslag i stil med kastvindar som hotade att utan förvarning slunga en av de kringelikrokande småvägarna samt spännande kopplingsras med bärgning som följd halvvägs över Ölandsbron. Riktigt roligt alltså, och att undertecknad tillsammans med sina lagkamrater från LC Sthlm i Team Nytan dessutom lyckades knipa tredjeplatsen var bara en bonus (även om det var skönt att bevisa både för mig själv och alla andra att jag faktiskt kan komma på något annat än sista plats i sådana här tävlingar).

Fast ärligt talat går det inte riktigt att beskriva Run and party i ord (och egentligen vet jag inte om jag, för alla inblandades skull, bör försöka heller). Så småningom kommer lite bilder att komma upp här som förhoppningsvis talar för sig själv. Tills dess nöjer jag mig helt kort med att konstatera att tacka Stickan och Spetan med crew för en träff som, precis som tidigare år, är ganska så mycket precis så kul som det är möjligt att ha på två hjul.

Ett par rom & cola innanför västen och peppande tillrop kan få vem som helst att förneka det jobbiga i däckbytet som man har framför sig efter sådana här övningar. Jag själv inkluderad av detta filmklipp att döma.

Dagens:
Wencke Myhre - Er Hat Ein Knallrotes Gummiboot

Ett sista inlägg om Eskilsphenia då...

2011-08-19T08:34:00.002+02:00

Perka on the move.

Det blev inte så många bilder tagna under Eskilsphenia förra helgen - jag hade helt enkelt fullt upp med att samordna och arrangera.
Några hann jag dock knäppa av under uppställningen vid Café Norr samt det inofficiella lilla Blacksmiths-förhänget på min bakgård. De bilderna hittar ni här.

Dagens:
Girls - Broken Dreams Club

På Blå med Divine Comedy?

2011-08-17T15:04:00.006+02:00

Jag satte den här låten som "Dagens" redan förra tisdagen. Inte så mycket för låtens skull, egentligen. Visserligen är jag, vilket jag tidigare tagit upp här på bloggen, ganska förtjust i Neil Hannon och hans Divine Comedy men At The Indie Disco är på intet sätt en av deras bättre låtar. Den är faktiskt till och med en ganska bagatellartad liten pryl om man jämför med epos som The Dogs And The Horses, Bad Ambassador eller Gin Soaked Boy.

Nej, det var texten som fick mig att välja den, så nu när jag hittade ett YouTube-klipp med fokus på just den kan jag såklart inte göra annat än posta det här. Den är nämligen en nästan löjligt exakt beskrivning av hur det kunde vara på Rummet under den gamla klubben Blås storhetstid här i Eskilstuna. Jag tror nog inte att någon av oss som hyste minsta lilla uns förkärlek till indie under 90- och 2000-talet samt bodde i Eskilstuna kan påstå något annat. Och som en av de som var resident DJ:s där, åtminstone de sista åren, kan jag dessutom inte annat än känna mig lite extra glad över det...eller borde jag känna mig skyldig?

Dagens:
The Divine Comedy - At The Indie Disco

Fast egentligen vill vi ju hellre vara hårda än charmiga...

2011-08-16T22:53:00.004+02:00

Det är kanske inte helt kosher att fota av en dagstidning och lägga upp såhär, men eftersom artiklen inte fanns med i nätversionen av tidningen gör jag det ändå. För mitt eget samvetes skull vill jag dock nämna att det är Joakim Serrander som skrivit och fotat.
Klicka på bilden för att se den i lite större version så det går att läsa.

Eskilsphenia fick såväl första som sista sidan i måndagens utgåva av tidningen Folket. Kul! Men...varför stavar alla alltid fel på scooter?

Dagens:
Holy Ghost! - Static On The Wire

Nu är det bara ett år kvar till nästa gång.

2011-08-15T23:46:00.005+02:00

Jösses, vilken helg. Strålande sol (som det alltid är när vi kör Eskilsphenia), nytt deltagarrekord med över 50 scootrar på plats, massor med åskådare, en riktigt bra fest på kvällen...ja, kort sagt gick det mesta som på räls. Visst, vissa små knölar i vägen uppstår alltid. Och jag skulle ljuga om jag påstod att det inte var det minsta jobbigt att arrangera en sån här grej och att jag inte var dödstrött nu såhär ett par dagar efter. Men det var det värt.

Stort tack till alla scooterister från land och rike runt, alla som hjälpte till under dagen på något sätt och, framför allt, mina kollegor i Blacksmiths Scooter Club. Nu är det snart dags att börja planera inför Eskilsphenia 2012...

Dagens:
The Style Council - Shout To The Top

Dåliga ursäkter.

2011-08-11T22:56:00.004+02:00

Sorry för den dåliga uppdateringstakten. Det har varit mycket nu med jobb, mekande och förberedelser inför Eskilsphenia.

Efter helgen lugnar det sig och då kommer uppdateringsfrekvensen antagligen att öka.

Dagens:
Richard Hawley - Tonight The Streets Are Ours

Sjösättning!

2011-08-09T17:59:00.003+02:00

Dagens inlägg blir kort och koncist:

www.blacksmithsscooterclub.se

Du är grym, Jocke.

Dagens:
The Divine Comedy - At The Indie Disco

Klubbdags.

2011-08-08T19:17:00.005+02:00

Den 20:e augusti är det dags för Elle och hennes kompanjoner i Klubb Paviljongen att köra en repris på deras succéartade premiärkväll i våras.

Tyvärr befinner jag mig i ett tält i Nybro tillsammans med scooterister från hela sverige då (vi skall alltså inte bo i samma tält utan bara vara i Nybro tillsammans) och kommer därför att missa kalaset, men jag tackade i alla fall ja till att ta några nya bilder på dem - kanske lite för att döva mitt dåliga samvete, det erkänner jag.

Så - här är ett gäng DJ:ande tjejer på ett rapsfält.

Dagens:
The Style Council - Speak Like A Child

Jodå - visst är det så han skall se ut.

2011-08-06T21:14:00.003+02:00

Jag har aldrig varit, och kommer antagligen aldrig att bli, någon kattmänniska. Trots det är en av mina litterära favoritkaraktärer den skjutglada, vodkadrickande och talande katten Behemot från Michail Bulgakovs fantastiska Mästaren och Margarita (för övrigt en av de bästa böcker jag någonsin läst).

Jag har tidigare tänkt tanken att han nog skulle utgöra ett alldeles utmärkt tatueringsmotiv, men inte riktigt vetat hur han i så fall skulle kunna se ut förrän jag sprang på den här bilden, tagen från en amerikansk (tror jag) Signet Classics utgåva av boken från 1967, och insåg att det är precis så jag tänkt mig Behemot ända sedan jag läste boken första gången.

Nu återstår bara att klura ut vart han i så fall skulle kunna sitta, bestämma mig för en tatuerare jag tror kan göra honom rättvisa samt, framför allt, tänka över om jag verkligen vill ha en svart katt med pistol någonstans på kroppen resten av livet.

Dagens:
Kaizers Orchestra - Maestro

Det går aldrig så snabbt och enkelt som man tror.

2011-08-04T12:20:00.016+02:00

Så här börjar det...

Tisdagen var en ledig dag för mig, så vi (Elle och Qusan fick också följa med) bestämde oss för att kombinera nytta med nöje och dra till Taxinge Slott för att möta upp Mats och fika samt hämta ett par specialverktyg jag saknar i nuläget men behöver för att få den röda Lambrettan på vägarna igen. Jag har tänkt införskaffa egna sådana eftersom de behövs rätt som det är, men det känns lite onödigt att beställa dem för att kunna plocka isär motorn och kolla vad som behöver bytas för att sedan göra ytterligare en beställning av reservdelar. Betydligt enklare då att låna verktygen av någon som har dem och sedan beställa egna samtidigt som reservdelarna.

Efter att ha fått oss en rundtur i slottsparken och druckit kaffe samt käkat svindyr tårta på slottsfiket drog vi hem till Matte och inventerade lite. Eftersom alla vi som håller på med det här är något av skrotsamlare bar det sig inte bättre än att vi lyckades gräva fram samtliga delar som jag i nuläget vet kommer att behöva bytas på TV175:an, så med lite tur kan jag ha den på två hjul igen snart utan att behöva beställa en massa prylar från utlandet. Dessutom fick jag också med mig en ny stötdämpare till Silver Specialen, eftersom den befintliga känts rätt svampig sista tiden.

Således gick jag direkt ned till garaget när vi kommit hem framåt kvällen för att byta stötdämpare så att den var helt i ordning ich körklar innan jag började med TV:n...det skulle jag inte ha gjort. För som vanligt är saker aldrig så enkla som man tänkt sig. Eller, om de faktiskt är så enkla som man tänkt sig, så upptäcker man alltid att något annat är sönder när den första grejen är åtgärdad. Så var fallet även denna gång: när jag hissade upp hojen för att byta dämpare upptäckte jag ett glapp i bakhjulet och innan jag visste ordet av var klockan halv ett på natten och hela kopplingen samt delar av växellådan låg utspridda över garagegolvet. Där någonstans insåg jag att det var dags att ge upp för natten och försöka få några timmars sömn för att sedan sätta ihop allt efter jobbet.

Nu är den i alla fall ihopplockad och fullt fungerande igen. Jag blev till och med klar i så pass god tid att jag hann träffa några av de andra i Blacksmiths för att ta en tripp till Sundbyholm på kvällen och sedan pysa över till vännerna Johan och Sara för lite häng på deras balkong. I helgen börjar jag plocka isär den röda med förhoppning om att ha den klar till Eskilsphenia nästa helg, men det återstår väl att se hur det går med den saken. Som sagt - saker tenderar ju sällan att gå så lätt som man tror...

Bjussar på några iPhone-foton nedifrån garaget också. Håll till godo.

...och så här slutar det.

Dagens:
Screamin' Jay Hawkins - Little Demon

Gnällgubben i mig vaknar.

2011-07-31T22:56:00.001+02:00

Nästan en vecka sedan sist. Inte så konstigt, med tanke på att det varit en av de kanske mest arbetsbelamrade veckorna jag kan minnas - och då har vi ändå hunnit med en liten campingtripp till Näshulta också. Men jag tänker inte gnälla över det.

Däremot tänker jag gnälla lite över Kanal 9:s trailer för deras sommarfilmssatsning. Jag har tyvärr inte hittat den någonstans på nätet och kan därför inte länka till den, men de flesta har säkert redan sett den - det är den där ett antal olika versioner av en låt som låter nästan, men inte exakt, som SnowStorms gamla svennebananhit Sommarnatt framförs av bland annat en trubadur vid lägerelden, av ett dansband, i en clubversion på ett disco och av ett rockband. Det är den sistnämna varianten som stör mig. Eller, för att vara exakt är det snarare de som "framför" den i trailern som stör mig. Det är nämligen pinsamt uppenbart att frontfiguren i bandet, en långhårig "rocker" med bandana, aldrig tidigare rört vid en elgitarr ens med tång.

Jag vet inte vem det är som producerat reklamfilmen och inte heller vem som castat den, men allvarligt talat: var det verkligen omöjligt att hitta en skådespelare som faktiskt kan spela gitarr? Åtminstone lite grann? Eller åtminstone lägga 15 minuter på att visa honom hur man tar åtminstone ett powerackord - det kräver trots allt bara två fingrar.

...eller så är det bara jag som har för lite vettiga saker att störa mig på.

Dagens:
King Oliver's Revolver - Green Gang Blues

Mums. Eller?

2011-07-25T16:46:00.002+02:00

Idag tog jag en rejäl fullunch i form av falafeltallrik från Fröslunda Pizzeria här i Eskilstuna.
Deras falaflar är otvivelaktigt bland stadens bästa - och även om jag aldrig smakat deras pizzor har jag från relativt säkra källor hört att de ligger i topp även vad gäller dem.

Jag måste dock erkänna mig minst sagt en smula skeptisk till en speciell punkt jag upptäckte på deras meny idag - närmare bestämt chokladpizzan. En smått vansinnig kulinarisk skapelse bestående av de aptitretande ingredinserna tomat, ost, skinka och...chokladsås.

Chokladsås? Jag blev tvungen att läsa igenom menyn både två och tre gånger bara för att försäkra mig om att jag inte läst fel men, nej - det stod faktiskt chokladsås. Jag upprepar ingredienserna en gång till bara för att vara säker på att det går in ordentligt: pizzan innehåller alltså tomat, ost, skinka och CHOKLADSÅS!

Oh, så gärna jag skulle vilja ha varit en fluga på väggen vid brainstormingmötet pizzabagarna i Fröslunda hade då de kom på den idén.

Dagens:
Jakobinarina - His Lyrics Are Disastrous

Skönhet i instrumentform.

2011-07-23T16:57:00.004+02:00

Micke, medlem i såväl The Crashbars som Stockholm Mods Scooter Club, spelade såklart på sin Rickenbacker när jag var på Club 5:15 sist.

Sitter en smula sliten efter gårdagsnatten och slökollar gamla musikklipp på YouTube. Och inser än en gång att Rickenbacker förmodligen är några av de snyggaste gitarrer som någonsin tillverkats.

Vore det inte för att jag redan har minst en gitarr mer än jag egentligen behöver och dessutom inte ens spelar i något band för tillfället skulle jag utan tvekan börja fundera på att skaffa en.
Duger de åt Paul Weller, Pete Townshend, Johnny Marr och Peter Buck skulle de garanterat duga åt mig också.

Dagens:
The Jam - This Is The Modern World

Nattbadaren.

2011-07-21T13:48:00.003+02:00

Några fler bilder från helgens tripp till Vinön hittas här.

Dagens:
David Bowie - Five Years

Fortsättning följer...

2011-07-20T13:29:00.009+02:00

Ett kort inlägg bestående mestadels av iPhone-bilder som uppföljning på gårdagens denna gång.
Kom just upp från garaget och...tja - se själva:

Såhär vill man inte att en Lambretta-bromstrumma ser ut. Splinesen i hålet skall vara helgjutna - här har de nötts ned till nästan en fjärdedel av sin normala tjocklek. Klacken som syns längst ut på dem är resterna av hur tjocka de var från början.

...och splinesen på axeln tycks ha tagit en del stryk också.

Det verkar som om det kommer att bli några timmar i garaget framöver.

Dagens:
Seasick Steve - 8 Ball

Skurken i helgens drama.

2011-07-19T15:52:00.010+02:00

iPhonebild på helgens skada. Så här skall det inte se ut. Lägg märke till brickan som skymtas bakom hjulmuttern - den har knäckts rakt av. Lägg också märke till den numera inte så fina lacken på bromstrumman. Innan lördagens ras var den fint silverfärgad.

I förmiddags, innan det var dags för dagens jobb, smet jag ned i garaget en stund för att ta en ordentlig titt på vad som egentligen hände med den röda Lambrettan i lördags.

Vid en snabb inspektion verkar det som tur är inte vara min första farhåga: att endplaten inne i motorn släppt, utan snarare som att låsringen till baknavet gett upp. Med besked dessutom - se bild ovan.

Utifrån en snabb inspektion att döma ser det ut som att låsringen gett vika kring insexbulten som skall hålla den på plats så att hjulmuttern kunnat vibrera loss. Med andra ord inte alls så allvarligt som jag befarade. Nu är det bara att hoppas att trumma, axel och bromsbelägg inte tagit alltför mycket stryk och måste bytas. Det visar sig idag när jag fortsätter nere i garaget...

Dagens:
Edwin Starr - War

Någon gång måste vara första gången.

2011-07-18T10:24:00.022+02:00

Undertecknad försöker desperat ta reda på vad som egentligen gått snett. Helst utan att bränna fingertrycken av sig.

Foto: Elenor Kuhlin

Det kom inte som en chock egentligen. Jag har ju trots allt klarat mig på två hjul längst vägarna i alldeles för många år utan att en enda gång ha blivit stående. Därför har jag på något sätt haft på känn att det var något på gång denna sommarl. Att det här var året då det var min tur. Jag är ju trots allt, så vitt jag kan dra mig minnes, den enda av oss som har hållit på med det här något så när lång tid som klarat sig utan att ha behövt ringa efter bärgning.

Varje sommar brukar några av oss som blivit vänner genom våra italienska småhjulingar utöver de officiella träffarna göra en eller två spontanare turer. Ta med oss tälten någonstans och bara umgås över en grill. Tidigare har vi varit till bland annat Arkösund och i Falun. Nu i helgen bestämde vi oss för att sticka till Vinön lördag till söndag.

Lördag kring lunch packade jag och Elle TV175:an för att bege oss mot färjan i Hampetorp och där möta upp en liten trupp likasinnade från Stockholm och Örebro. Vi hade inte kommit mer än någon mil förrän jag började få de första föraningarna om att någonting inte var riktigt som det skulle: scootern kändes ovanligt seg och kraftlös. Det var dock inte så farligt och eftersom den trots allt var fullpackad med tält, sovsäckar, mat och allt annat man kan tänkas behöva för en natt i goda vänners sällskap tänkte jag att det nog inte var någon jättefara. Jag hade ju trots allt inte kört den med två personer och full packning tidigare. Därför kämpade jag vidare, men när vi befann oss ungefär halvvägs, strax innan Julita, började jag ana oråd på riktigt. Lambrettan höll knappt ens marschfart och jag riktigt kände hur den nästan stretade emot. När det inte ens gick att hålla trafikrytmen på 70-vägen och bil efter bil körde om trots att jag låg på fullgas insåg jag att något var generalknas. Jag svängde snabbt in på en busshållplats, vi hoppade av och Elle hojtade omedelbart till att "jag tror den brinner!".

Mycket riktigt steg en rejäl rökplym ut från scooterns undersida och jag slet, trots Elles uppmaningar att backa, snabbt som ögat av ena sidokåpan. I mitt huvud såg jag skräckbilderna från förra årets Ålandstripp då en av Stockholmarnas nyrenoverade Lambrettor boktstavligt talat förvandlades till ett eldklot på vägen till färjan passera revy, men nu visade det sig som tur var inte vara något som brann. Däremot var baknavet bokstavligt talat glödhett och lacken på det hade förvandlats till något som närmast liknade en ugnspannkaka. Uppenbarligen hade bromsarna av någon anledning legat emot ett tag och när det hela väl fått kallna och jag kunde känna på bakhjulet blev det uppenbart varför: hela bromstrumman glappade rejält och hade därför glidit så pass snett av den ökade tyngden när scootern belastades av två personer och tung packning att den lagt sig på bromsbeläggen. Det var antagligen även på grund av den ökade belastningen jag inte reagerat tidigare på den försämrade väghållningen - jag antog helt enkelt att den berodde på den ojämna tyngdpunkten man får när man har packning för en helg campinghelg på pakethållaren.

Tyvärr hade glappet även fördärvat låsbrickan som skall hålla hjulmuttern på plats och dessutom effektivt svetsat ihop den med den lilla insexbult som skall hålla sagda bricka på plats. Jag insåg ganska omgående att det med de verktyg jag hade tillgängliga där vid vägkanten var omöjligt att försöka få av baknavet för att ta reda på vad som egentligen hänt.

Det var, enkelt uttryck, ganska kört och bara att ringa de andra vid färjan och berätta vad som hänt och sedan jaga reda på något sätt att få hem hojen till garaget. Gärna så snabbt som möjligt för att kunna ta sig tillbaka till Hampetorp och försöka hinna med den sista färjan över till Vinön som gick klockan sex på kvällen. Som tur är fanns Elles farsa tillgänglig och bara ca 40 minuter efter att vi ringt honom dök han och hennes mamma upp med en hyrd släpvagn och ett något skadeglatt leende.

Att lasta upp den demolerade Lammyn på släpet tog inte särskilt lång tid. Inte heller att lasta av den och slänga in den i garaget hemma. En kort stund övervägde jag att bara byta scooter, men slog strax den idén ur huvudet - det var helt enkelt lite för tight med tid för att kunna att packa om allt, kolla alla vajrar och så vidare utan att riskera att missa färjan. Därför fick det tråkigt nog bli bil istället.

Alltså anslöt vi till de andra på Vinöns strand runt halv sju. Då hade de precis fått till en perfekt glödbädd på grillarna...och dessutom hunnit arbeta upp ett rejält försprång vad gäller intaget av diverse rusdrycker. Fast annat var väl knappast att förvänta sig.

Därefter flöt allt på enligt planerna: vegetarisk bratwurst, vin, ett besök på öns värdshus, bad och till och med lite nattlig dans på stranden. Det är dock inget jag tänkte gå in på detaljer kring här - det som händer på Vinön stannar på Vinön.

Skymning på Vinöns strand.

Dagens:
The Contours - Baby Hit And Run

The Moz. Det räcker som rubrik.

2011-07-16T08:39:00.009+02:00

Hultsfred 2004. Nånstans långt fram till höger om scenen står jag och Elle.
I mitt tycke en av hans låtar någonsin. Och en av hans bästa texter - trots att jag varken är av brittisk eller irländsk härkomst och därför inte kan relatera till den egentligen.
Men visst sjunger han fel i första refrängen?

Ikväll spelar Morrissey på Hultsfredsfestivalen. Ni som känner mig vet att jag har en någon eklektisk musiksmak...men även att jag är något kompromisslöst förtjust i Morrissey. Som en bekant sade: "mannen är ett praktarsle". Och det är helt sant. Men samtidigt är det just det som gör honom intressant i mina ögon. Han må vara en riktig diva, självgod, full av knepiga infall, konstiga åsikter och utan minsta tillstymmelse till självdistans. Ta bara hans senaste utfall då han i samband med en konsert i Middlesbrough lät vakterna kroppsvisitera alla besökare samt gå igenom deras väskor i jakt på...kött. Eller hans krav inför en kommande spelning på en belgisk festival att hela området skall göras köttfritt under de 24 timmar han befinner sig där. Gränsen mellan genialitet och galenskap är hårfin brukar det ju heta och Moz om någon är väl ett bevis på att den tesen stämmer. Å andra sidan talar vi ju om en man som (av något oklara "politiska" skäl) bar hörapparat i flera år trots perfekt hörsel och har sprungit runt med en mindre buske påskliljor i bakfickan på scen sedan åttiotalet.

Men han är även, åtminstone enligt mig, en av vår tids största textförfattare. Dessutom tycker jag (och jag är medveten om att detta är att sticka ut hakan en smula) faktiskt att många av hans soloprylar är snäppet vassare än det han släppte tillsammans med The Smiths på åttiotalet. Även om de grejerna såklart inte är fy skam heller...

Därför skulle det så klart inte vara helt sanningsenligt av mig om jag påstod att jag inte är åtminstone en liten smula bitter över att jag ej kommer att befinna mig framför Hultsfreds största scen då mannen med underbettet kliver på ikväll.

Jag får helt enkelt peppa lite till minnena från Hultsfred 2004 då han spelade sist och jag och Elle var där, långt framme i publikhavet. Och njuta av att istället ta scootern till Vinön för att bada, campa och grilla tillsammans med mina klubbkamrater i Lambretta Club Stockholm och vänner från Mondo Classic Scooter Society Örebro.

Dagens:
Morrissey - Irish Blood, English Heart

Båtliv.

2011-07-15T10:03:00.005+02:00

Någon båtmänniska kommer jag aldrig att bli, det är då en sak som är säker. Båtar känns helt enkelt för stora, klumpiga, jobbiga, dyra i drift och ocharmiga för min smak. Ok - möjligtvis att jag kanske skulle kunna tänka mig att ta emot en skön gammal plåtskorv från 50-talet ifall någon fick för sig att slänga en efter mig. Typ den i Hajen ni vet...fast inte ens då är jag säker på att jag någonsin skulle komma mig för att faktiskt ge mig ut med den.

Jag kan dock inte förneka att det är ganska mysigt att vara på en båt en dag eller två. Det är något ganska rogivande med närheten till vattnet, det stilla guppandet, solen som reflekteras mot däck...ja, ni vet - allt det där folk brukar tala om när det skall försöka skildra den lite romantiserade bilden av hur det känns att vara till sjöss.

Detta, i kombination med att jag slutade ganska tidigt i tisdags, gjorde att jag valde att ta scootern ut till Sundbyholm för att spendera natten och onsdagsförmiddagen (då jag hade en rejäl sovmorgon) med Elle och hennes föräldrar på deras båt. Nu låg den visserligen kvar i hamnen hela tiden men det var ändå ganska fint. Solnedgång, vattenskvalp, stillsamt guppande, solen som reflekterades i däcket och så vidare...

...jag är fortfarande inte sugen på att skaffa båt, dock.

Dagens:
Arctic Monkeys - She´s Thunderstorms

Klantarslet.

2011-07-14T18:18:00.006+02:00

Ja, jag är tillfälligt insnöad på fisheyebilder.

Jag har en del dåliga vanor, det erkänner jag gladeligen. En av dem är att jag ibland äter och dricker vid datorn. Jag vet mycket väl att det är ett beteende som om något kan klassificeras som "a disaster waiting to happen" men det har inte stoppat mig. Trots allt har det ju gått bra hittills...eller rättare sagt tills härom morgonen då jag i lugn och ro satt och käkade frukost framför datorn samtidigt som jag slösurfade lite.

Att ha mat och dryck vid datorn är alltid en dålig idé egentligen, men den är extra dålig om det är tidigt på morgonen och man är lika segstartad, klumpig och förvirrad på morgonen som jag kan vara. Således bar det sig inte bättre än att jag då jag sträckte mig efter mitt glas (självklart med en macka i andra handen och ögonen fixerade på skärmen) missade med sisådär en 10 cm och istället välte ut hela klabbet rakt över mitt fina iMac-tangentbord som matchade datorn så bra.

Att jag i desperation rusade ut i köket och försökte torka av det så snabbt jag kunde hjälpte inte på något sätt alls. Inte heller att jag efter jobbet plockade bort vartenda tangent för att det skulle kunna torka ordentligt. Eller att jag dagen efter försökte med försiktigt applicering av elektronikrengöring på de utsatta delarna. Det verkar, tyvärr, ha gått till de sälla Mac-jaktmarkerna för gott.

Hoppet är dock det sista som lämnar människan (ja, jag är förtjust i att slänga mig med klyschor) och jag har ju varit med om att elektroniska prylar som drabbats av fukt plötsligt börjat fungera som av ett trollslag flera veckor efter att de blev nedblötta tidigare, därför känner jag inte för att springa ned till den lokala Applehandaren och spendera typ 700 spänn på ett nytt innan jag gett det en rejäl chans att återhämta sig.

Tur då att man har goda vänner som Johan som råkar ha ett äldre trådlöst tangentbord liggande och gärna lånar ut det till en kompis i nöd. Så, på bilden ovanför ser ni hur mitt datorbord ser ut för tillfället. Det må inte matcha datorn lika bra som det "riktiga". Och det är väldigt stort. Men det funkar. Och är dessutom ovant bekvämt.

Tack Johan!

Dagens:
Eddie Vedder - Without You

Raggarsafari.

2011-07-12T13:03:00.000+02:00

Om det är lördag och man inte har något bättre för sig och det faller sig som så att världens största bilträff, Power Big Meet, råkat ta plats i grannkommunen kan man ju lika gärna ta och bege sig dit för att bevittna spektaklet. Jag passade även på att montera mitt nyligen införskaffade fisheye-objektiv på kameran, för att såväl prova det ordentligt som för att vänja mig vid det. Sedan drog vi över till gurkstaden för att spana på raggare och stora bilar.

Vi behövde dock inte ens rulla in i Västerås innan vi fick en föraning om vad som komma skulle i form av en utslagen man i munkkåpa sittandes på vägkanten vid stadens utkanter. Bakom honom stod någon iklädd vad som såg ut att vara en bananer i pyjamas-dräkt och juckade mot den stackars munkens huvud med en öl i ena handen. Bakom dem stod, självklart, en vräkig jänkebil. Sedan blev det bara värre och värre ju närmare träffen vi kom. Fler bilar, fler fulla raggare, fler folk som låg och sov längst med vägkanten...och då var det här ändå bara strax efter lunch. En dryg kilometer från själva träffen tog det tvärstopp och trafikstockningen var ett faktum. Jag svor lite över mig själv eftersom jag egentligen tänkt ta en av scootrarna dit från början - hade jag gjort det hade det inte varit några som helst problem att kryssa mellan bilarna. Nu satt vi istället helt fast, inklämda mellan mer eller mindre risiga amerikanska bilar och fulla raggare.

Slutligen bestämde vi oss för att göra en fulsväng, parkera bilen en bit därifrån och promenera sista biten. På många sätt ett bra val eftersom vi då fick chansen att i ännu högre grad insupa stämningen. Det vill säga bevittna folk som pissade vid gatukanten, sov i diken, satt på tak och i bakluckor samt gick lös på sina bilar med slägga - innifrån bilen. Allt mitt framför ögonen på den vid det här laget ganska vana Västeråsbefolkningen som gått man ur huse och bekvämt placerat sig i solstolar längst med vägen för att lugnt betrakta cirkusen.

Efter mycket om och men lyckades vi slutligen ta oss till det gigantiska träffområdet. Och dessutom på något sätt jag inte riktigt själv förstår ta oss in gratis. Där spatserade vi runt på marknaden (jag hittade ingenting, Elle köpte ett par solglasögon), kollade på många fina och en del mindre fina bilar och såg ännu fler dretfulla individer i skinnväst och bonnabränna innan vi framemot tidig kväll tog oss tillbaka till bilen genom raggarskockarna som vid det laget börjat urarta om möjligt ännu mer.

Såhär i efterhand kan jag konstatera ett par saker:

Raggare är ett ganska vidrigt släkte. Det är ytterst märkligt hur man kan skilja sig så mycket ifrån varandra trots att vi båda har såväl ett intresse för motorer som musik samt ursprunget i gamla subkulturer...i någon mån i alla fall.
Jag önskar att jag kunnat stanna kvar på kvällen. Om det var sådant här vansinne tidigt på lördagseftermiddagen, fatta då hur det lär ha blivit framemot natten. Eller...vid närmare eftertanke kanske jag inte önskar att jag hade kunnat stanna kvar på kvällen ändå trots allt.
Ett fisheye-objektiv kräver viss tillvänjning.

Och just ja - jag såg faktiskt ett par scootrar där också.

Flera bilder finns här.

Det här är alltså skylten som visar vägen till världens största bilträff. Ja, precis: världens största bilträff. Notera den obligatoriska ölkartongen som är slängd bakom.

Många "vi dricker öl i bakluckan och på taket och hängandes ut genom fönstret medan vår raggarbil sakta glider nedför gatan"-bilder blev det.

Dagens:
Seasick Steve - What A Way To Go

Goda vänner och missade hyenor.

2011-07-08T22:34:00.002+02:00

Efter jobbet igår bar det av till Stockholm för att umgås med min gamle gode vän Kalle, hand fru Frida och deras dotter Estrid - som jag faktiskt inte träffat tidigare trots att hon är typ ett halvår vid det här laget. Det bjöds på god mat och blev, som vanligt, lite senare än tänkt trots att det bara var en "vanlig" torsdag. Där ser man - det går att ha det bra fast sommarledigheten är över.

Det enda smolket i bägaren var väl möjligtvis att gatukontoret i Stockholm redan hunnit plocka bort hyenorna vid Stureplan. Synd. Det var ett smått genialiskt påfund som jag gärna hade sett.

Dagens:
The Cure - Pictures Of You

Resten av rötterna.

2011-07-04T11:34:00.004+02:00

Man tar seden dit man kommer.

Här finns fler bilder från vår Norrlandsresa. Varning utfärdas för många landskapsbilder!

Dagens:
The Who - Doctor Jimmy

Sommar = spontanitet.

2011-07-03T23:27:00.000+02:00

...därför var det trevligt att inte bara jag var ledig i torsdags, utan även min scooteristvän Mike från Mondo Classic Scooter Society i Örebro. På grund av det bestämde vi han skulle bränna över till Eskilstuna över dagen för att ta en liten tur. Ännu trevligare blev det när det visade sig att Mogge, även han från Mondo, samt Mats från Nykvarn också var lediga och ville haka på. Jag mötte upp dem inne i stan för att leda vägen hem till mig där även min Blacksmiths-kollega Nisse och farsan mötte upp strax därefter. Elle hängde också på, sittandes på sadeln bakom mig.

Vi blev alltså sju personer som drog iväg ut på småvägarna utanför Eskilstuna i den stekande solen för att först få i oss lite mat på Marys Café och därefter fortsätta ut till Slätviken för lite bad och strandhäng. Efter en eller två timmar, som vissa spenderade flämtandes på handdukar vid strandkanten och andra i vattet hade vi fått nog av att gassa i solen - men inte av att umgås. Därför fortsatte vi hem till mig för att ägna lite tid åt att skruva. Farsan avvek dock innan och Mogge beslutade att styra tiotumshjulen hem mot Örebro. Mike däremot bestämde sig för att inte åka hem alls utan istället ta några kalla öl och spendera natten på vår soffa.

Väl hemma vid mitt garage gav sig således Mike och Mats i kast med att försöka lösa mysteriet med de icke fungerande lysena på Mats GS. Jag och Nisse gav oss iväg för att fixa lite att dricka till kvällen samt en ny lampa till framlyktan på hans PX (som skulle besiktas dagen efter - varför vara ute i god tid, liksom?). Dessutom anslöt Jocke med sin Vespa 50 och förhoppningar om att vi skulle få ordning på den - följetongen kring den börjar ju bli nästan löjligt lång och även om den nu startar och går att köra är den inte riktigt 100 ännu.
Min gode vän Johan kikade också förbi, om än på cykel denna gång.

Några timmar och ett par öl senare fungerade såväl Mats som Nisses lysen och vi hade kommit fram till en bra teori om vad som strular med Jockes V50 - den kräver dock lite förmodligen lite delar som inte fanns tillgängliga och får därför vänta ett tag till med att bli åtgärdad. Därför beslutade vi oss för att bryta upp (att Mats återvände en kvart senare med vilt baktändande scooter och fick spendera ytterligare någon timme på garageuppfarten innan han kunde ta sig hem är en annan historia).

Jag, Elle och Mike fortsatte upp på vår balkong där vi blev sittande lite för länge. Det blev såväl en del meksnack som musiklyssande, gitarrspel...och eventuellt bildades ett nytt band också, men vi får se hur det blir med den saken. Bandplaner som görs upp två på natten har ju en tendens att vara en smula osäkra.

Dagens:
Mickey Hawks - Bip Bop Boom

Färdig - i alla fall för tillfället.

2011-06-30T11:59:00.003+02:00

Jag har inte orkat släpa ned min "riktiga" kamera till garaget så ni får hålla till godo med den här iPhonebilden.

Egentligen var ju det senaste nytilskottet till min lilla scooterfamilj bara att köra när jag hämtade hem den i våras, men jag kan såklart inte låta bli att skruva lite med den ändå. När lack och motor är i gott skick får man ägna sig åt andra detaljer istället - som diverse lister, gummidetaljer, reservhjul och nya whitewalldäck.

På vägen hem från semestern passade vi dessutom på att åka förbi bästa Get Hip-Mike och plocka hem lite gott och blandat i Lambrettaväg som han vänligt nog tagit hem åt mig trots att han egentligen bara handlar med Vespadelar. Fälgar, låsbrickor, ett "meka vid väggrenen"-stöd och annat sådan kul. Samt, framför allt, en Ancillotti Cutbacksadel som nu monterats på den röde. Originalsadeln var nämligen det enda jag egentligen inte gillade på den. Den kändes lite för bullig på något sätt och den här något sportigare varianten tycker jag gör sig betydligt bättre ihop med TV 175:ans i övrigt rundade former. Den knyter dessutom ihop resten av hojen med pakethållaren på ett alldeles utmärkt sätt - originalhållarna har nämligen i mitt tycke en tendens att se något förväxta ut med en vanlig sadel.

Nu känns det faktiskt som om den är klar. Fast...känner jag mig själv rätt kommer jag säkert på något annat som "måste" förbättras om inte alltför länge.

Dagens:
The Jam - This Is The Modern World

Linslusen.

2011-06-29T22:52:00.009+02:00

Dags att egoblogga lite igen. Fick tips om detta från mina bekanta i Visby Vespa Club - tydligen var det ett helt uppslag om oss och vårat Gotlandsbesök för ett par veckor sedan i Gotlands Allehanda. Kul såväl att modkulturen får lite väl behövlig uppmärksamhet som att jag själv är med på bild och får uttala mig i texten. Det visste jag faktiskt inte - jag trodde de ställde frågor i största allmänhet bara. Extra kul att de fakta som står för en gångs skull faktiskt är något sånär korrekta, vilket inte är alltför vanligt när lokaltidningar skall skriva om de här grejerna. Förutom stavningen på "skoter" då. Även om jag visserligen just kom hem från de trakter där de flesta gör det åtminstone den kallare delen av året är det fortfarande inte de där sakerna med stora medar vi kör runt på. Det är dock snarare en regel än ett undantag att folk missar att det skall vara ett C och två O när det gäller vårat val av fordon så det kommer inte som en överraskning att de missat den lilla detaljen direkt.

Om ni vill läsa artikeln i större format finns PDF:er på Visby Vespa Clubs hemsida som hittas här. Klicka på bilderna för att få filen i större version.

Dagens:
Chisel - On Warmer Music

Rötter.

2011-06-28T12:37:00.025+02:00

Hässjor på myren.

För 33 år sedan föddes jag i Västerbotten. För 31 år sedan flyttade vi därifrån. Jag har inte varit tillbaka sedan dess...förrän nu.

Jag har länge velat åka dit för att se hur det verkligen är - någonstans inom mig har jag närt någon slags känsla av att komma till Västerbotten skall vara lite som att komma hem. Att mina norrländska gener på något sätt skall känna igen myrarna, skogen, vattnen och de stora landskapen. Och antagligen lite därför har jag samtidigt dragit mig för att åka dit - jag var ju trots allt för liten när vi flyttade därifrån för att minnas något och den enda bild jag haft av Norrland har jag bildat mig från vad pappa berättat, diverse foton, böcker, filmer samt David Sandströms fantastiska skiva Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag. Det har med andra ord funnit en ganska överhängande risk att min bild av denna del av landet varit något...romantiserad är kanske rätt ord.

Ni fick vi dock chansen att låna en liten stuga i Svanabyn, ett par mil utanför Dorotea (för er som inte kan er Norrlandsgeografi kan jag förklara att det lite mer specificerat innebär att det ligger mitt ute i ingenstans) av vår snälla släkting Ingela. Stora delar av min släkt på pappas sida har sitt ursprung i just Svanabyn och pappa spenderade en stor del av sina barnadagar just där innan han flyttade nedåt i landet.
Således fanns ingen direkt ursäkt längre - det var dags att dra sig uppåt och söka mina rötter.

Tidigt på måndag morgon packade vi bilen med proviant, andra nödvändigheter, oss själva samt hunden och begav oss ut på den ganska långa färden till Svababyn. När vi väl anlände vid slutdestinationen framåt tidig kväll och fått nyckeln av min närmast boende släkting Sven-Erik, (klart han hette så - det var ju trots allt Norrland vi befann oss i nu) letade vi oss fram till stugan som visade sig till och med vara bättre än förväntat. Den låg alldeles intill den lilla sjön Svanavattnet - med strandtomt och allt. Faktum är att det inte var mer än tio meter från verandan till bryggan. Med ett sådant läge och omgivningarna med skog, myr och sjön inramat av berg kändes plötsligt futtiga detaljer som att det inte fanns rinnande vatten, att det var myror överallt inomhus (som dessutom av någon anledning samlade sina döda på hög inne i sällskapsrummet, precis framför ytterdörren - om någon entomolog läser detta och kan förklara detta beteende får han eller hon gärna lämna en kommentar och förklara varför) och så vidare ganska oviktiga.

Jag tänker, som vanligt, inte lämna någon ingående redogörelse av allt vi företog oss under den tid vi spenderade där. Men kortfattat kan man väl att vi gjorde väldigt mycket - samtidigt som vi inte gjorde någonting. Vi åkte runt och tittade på naturen. Vi klafsade runt på myren. Vi firade midsommar med norrländska raggare på bilträff. Vi besökte gården min farmor levt på. Vi kollade på mystiska trappor som enligt gammal folktro byggts och används av vittra. Vi drack vin vid bryggan. Vi såg renar, badande älgar, sorkar, storkar (ja, det låter konstigt men vi stötte faktiskt på två sådana). Vi blev myggbitna. Vi besökte ett café i Hälla som bevarats exakt som det såg ut på 50-talet. Vi var och kollade hur det såg ut i mitt barndomshem Åsele. Vi körde alldeles för många mil på väldigt dåliga skogsvägar. Vi åt på Sveriges förmodligen vidrigaste pizzeria i Dorotea. Vi förundrades över ljuset och att det aldrig blev riktigt mörkt. Och så vidare.

Jag har dessutom såklart tagit en väldig massa foton. Så många att det lär ta ett tag innan jag hunnit eller orkat gå igenom dem. De kommer naturligtvis att hamna här så småningom, men när det blir återstår att se.

Det var helt enkelt precis så bra som jag hoppats det skulle vara. Så bra att vi, trots att det från början fanns en liten tanke om att kanske återvända till Eskilstuna innan fredagen för att fira midsommar, blev kvar ända till efter helgen. Jag vet inte om det beror på någon slags norrländsk/västerbottnisk gen eller om det bara är romantikern i mig som talar men nog tyckte jag mig känna av mina rötter. Det hela kändes, i brist på bättre uttryck, "hemma". På något sätt. Det är synd att det avståndsmässigt är så långt ifrån så gott som allt som hör till mitt liv idag. Vore det inte för det är tanken på att faktiskt bosätta sig i den miljön inte helt oäven...åtminstone som tanke. Vad man sedan faktiskt skulle sysselsätta sig med under en längre period och, framförallt, hur man skulle klara vintern då det istället för att aldrig bli riktigt mörkt aldrig blir riktigt ljust är en annan femma.

Men, för att avsluta detta ovanligt långa inlägg kan man väl sammanfatta det hela med att svaret på frågan jag ställt mig själv innan: "kommer Västerbotten verkligen att leva upp till den bild jag skapat mig av det?" är:
Jovars.

Utsikt från Kälberget. Svanavattnet skymtas i horisonten.

Dagens:
David Sandström - Apropå Det Här Med Att Finnas Till

Eskilsphenia-teaser.

2011-06-20T10:00:00.004+02:00

I år blir tredje eller, beroende på hur man räknar, fjärde året i rad vi arrangerar Eskilsphenia här i stan. Från början var tanken att vi skulle ha det en helg tidigare än vanligt, alltså redan första helgen i augusti. Men på grund av omständigheter utanför vår kontroll har vi trots att vi redan gått ut med det tidigare datumet tvingats lägga det en vecka senare, den 13:e.

Varför? Det får ni reda på via Jocke Wallins suveräna flyer som ses här ovan.
En "riktig" flyer, med mer info kommer så småningom. Och det är såklart Jocke som kommer att göra den också.

Eftersom vi har någon slags semester i en dryg vecka till sticker vi nu iväg på lite äventyr uppåt i landet och när vi kommer tillbaka återstår att se. Likaså om något mer inlägg kommer innan nästa helg.
Om inte: ha en bra midsommar!

Dagens:
David Sandström - När Hjärtat Svider

Och så lite mer Åland...

2011-06-19T19:01:00.004+02:00

Den som vill se fler bilder från vår Ålandstripp hittar sådana här.

Dagens:
Bon Iver - Flume

Hälsningar från Stendörren.

2011-06-16T23:36:00.000+02:00

Det är skönt att får snöra av sig ökenkängorna och hänga vid havet en stund...

...men Qusan föredrar att hänga i skogskanten invid tältet istället.

Dagens:
Cults - Go Outside

Åland, värmeslag och krokiga vägar.

2011-06-12T23:13:00.006+02:00

Full fart på Ålandsvägarna.

Nu har jag tagit någon slags semester i cirka två veckor. Det bör, i detta fall, utläsas som att jag kommer att försöka undvika jobba så gott det går och därför inte heller tjäna några pengar utan istället leva på besparingar.

De två veckorna inleddes med den numera traditionsenliga Ålandsresan tillsammans med mina klubbkamrater i Lambretta Club Sthlm. Det var alltså med viss glädje jag grenslade min röda TV175:a i fredags kväll och satte kursen mot Kapellskär, dagen till ära försedd med nya whitewall-däck: inte bara för att jag skulle till Åland och träffa goda vänner, utan även för att jag älskar att köra långt. Och inte minst för att det faktiskt var den första gången jag körde det senaste tillskottet till maskinparken längre än en mil eller två i sträck.

Elenor, som skulle med, orkade dock inte sitta bakpå hela vägen och tog därför bilen i förväg till Kapellskärs Camping där vi skulle sova för att hinna med färjan på morgonen efter. Därför behövde jag skönt nog inte ha en massa packning på hojen heller, utan kunde puttra på med lätt last hela vägen till Norrtälje.

Solen sken, vägarna var krokiga och körningen fin. Att jag blev stående en stund i hålan Rimbo med en död scooter innan jag kopplade att det bara var en loppa på stiftet (så - nu vet vi att det faktiskt kan hända på annat än mopeder och inte bara är en myt) samt att hela ljussystemet bestämde sig för att braka ihop på vägen så jag fick köra de sista milen på E18 mot Kapellskär i beckmörker var visserligen lite jobbigt då, men känns såhär i efterhand bara som en del av det spännande med att köra scooter. Som någon sade "Det är ju därför man kör Lambretta - visst skulle man kunna skaffa en vanligt motorcykel men det vore ju ingen sport".

Efter lite för få timmars sömn i tält mötte vi upp de andra vid färjan och drog över till Ålandet. Där var allt som vanligt, vilket innebär sköna människor, rideout på mysiga vägar, Ålandspannkaka, en del mekande mekande (för somliga), totalt värmeslag, bad, häng i hamnen, utgång och återigen lite för få timmars sömn innan det var dags att ta färjan tillbaka till fastlandet och köra de ca 23 milen tillbaka hemåt - än en gång i solsken.

Såhär ca tre dygn och +50 mil i sadeln senare är jag nöjd. Som alltid efter de här grejerna. Nu blir det ett par veckors paus vad gäller ordentliga scooterevenemang innan det är drags att dra till Vinön - än en gång med Lambretta Club.

Tills vidare fortsätter jag och Elle att semestra lite. Vi får se vad som händer - det lutar åt Stendörren en dag eller två från och med idag och kanske en vända till Norrland nästa vecka. Jag har ju mina rötter i Svanabyn däruppe och det känns som på tiden att åka dit. Vi får se vad det blir.

Det är möjligt att jag tar en liten paus ifrån bloggande också dessa två veckor. Inte för att jag uppdaterar sådär vansinnigt frekvent i vanliga fall heller, men...det återstår att se hur det blir med den saken.

Således: kommer det en uppdatering närmsta tiden så gör det. Annars: ha ett par fina veckor så hörs vi om ett par veckor!

Somliga passade på att rasa redan på vägen till Kapellskär och fick därför spendera eftermiddagen med att riva ned scootern utanför hotellet bara för att konstatera att de hålat kolven för tredje gången bara denna säsong.

...medan andra passade på att bara hänga i gräset under tiden.

Dagens:
Death Cab For Cutie - You Are A Tourist

Nu blev det lite fel, va?

2011-06-10T10:13:00.002+02:00

När jag gick i ettan på gymnasiet, alltså för en herrans massa år sedan, skaffade jag en Hotmail-adress. Det var liksom det enda som fanns att tillgå på den tiden.

Det var nu åratal sedan jag använde den, men jag loggar fortfarande in då och då för att rensa lite och kolla igenom alla spam som hamnar där. Idag insåg jag att det var flera månader sedan jag gjorde det sist, så jag satten mig framför datorn, knappade mig in på Hotmail och hittade ett brev från en herre i Umeå som löd som följer:

"Hej, vi måste boka tid så att du kan komma och fylla i papper så att pengarna du får från fk skickas tillbaka till socialtjänsten. Så att du inte blir återbetalningsskyldig. kan du komma på torsdag den 19/5 kl.13.15. mvh XXXXX"

Ojdå. Jag skickade givetvis omedelbart ett svar och förklarade att någon nog haft fel adress nu eftersom jag varken haft kontakt med socialtjänsten eller bor i Umeå samt att jag inte sett mailet förrän nu. Hoppas verkligen att denne herre inte nöjt sig med att skicka ett enda mail, utan även försökt kontakta den mailet egentligen skulle till någon annan väg. Annars har det nog blivit ganska jobbigt för någon stackare i Umeå nu.

Jag vet faktiskt inte vad som förvånar mig mest: att de väljer att kontakta någon i ett så viktigt ärende via mail, att de dessutom lyckats skicka det till fel person eller att det uppenbarligen finns folk som fortfarande använder Hotmail.

Dagens:
Les Big Byrd - Zig Smile

Och så ännu mera gröna parkas.

2011-06-08T23:47:00.000+02:00

Flera bilder finns här.

Dagens:
The Valentines - Blam Blam Fever

Sneakersjakten - uppföljning.

2011-06-07T23:47:00.004+02:00

Har man inget bättre för sig på en uteservering kan man alltid ta en bild på skor med sin telefon.

Just ja...det blev inga Adidas. Jag sprang nämligen på ett par görsnygga Fred Perry-sneakers i ett stånd bredvid partytältet under Vespa World Days i Norge och köpte således dem istället. Så nu är jag redo för varma sommarkvällar med mer casual klädsel.

Intressant för övrigt att norrmännen inte hade tänkt på att fixa mat för oss vegetarianer eller DJ:s till festen på kvällarna, men ordnat så att det fanns handlare från Tyskland som sålde kläder där.
Det gäller att prioritera antar jag...

Dagens:
Screamin' Jay Howkins - Frenzy

"En viss överrepresentation av gröna parkas".

2011-06-06T22:34:00.005+02:00

Det är väl sisådär en två decennier eller så sedan Gotland Mod Run arrangerades senast. Förra helgen var det dock dags igen, denna gång i Stockholm Mods Scooterclubs regi och under ett nytt namn: Gotland Mod Weekend.

Det rörde sig alltså mer om än modträff än ett scooterrun denna gång...åtminstone i teorin. I praktiken innebar det egentligen inte mer än att det var en liten andel fler gröna parkas på deltagarna än på ett ordinärt scooterrun - vilket egentligen inte säger så mycket eftersom det brukar vara ganska många sådana även i vanliga fall.

Jag och Elle fuskade på grund av diverse orsaker och tog bilen dit men jag hade, tack vare den gode gotlänningen Chrille Gottberg, ordnat i förväg så att en lånescooter skulle finnas tillgänglig på ön.

Vi var mellan 20 och 30 personer som möttes upp i Nynäshamn på fredagsförmiddagen för att ta färjan över till Visby och det fängelse, numera vandrarhem, som samtliga skulle bo på.
Strålande sol, skönt häng på fängelset, pubkväll, en rideout till havet på riktigt härliga vägar tillsammans med Visby Vespa Club och avslutningsvis ett eget rum med dansgolv på anrika Visbyklubben Munkkällaren (där undertecknad även körde en liten DJ-session tillsammans med min kamrat Jonathan från LC Sthlm) - allt detta tillsammans gjorde att det, trots att vi inte var så många, blev en bra helg. En riktigt bra helg till och med. Att jag och Elle dessutom lyckades boka om så att vi fick plats på den tidigare färjan tillbaks till fastlandet på söndagen och därför slapp komma hem sent på natten gjorde inte direkt saken sämre.

På de flesta sätt kan väl denna träff alltså sägas vara raka motsatsen till Norgerresan här om veckan. Där Norge var stort, kallt och rörigt var Gotland Mod Weekend litet, soligt och väldigt väl uppstyrt. Eller som Billy Bob så väl uttryckte det då det något storögt konstaterades att både grill, dieselaggregat och ljudanläggning fanns med under lördagens rideout till stranden: "Nu åker ni med Stockholm Mods, inte scooterklubben".

Och just ja - vi lyckades komma med i lokalpressen också.

Dagens:
The Who - Sea And Sand

Mera Norge.

2011-06-01T23:55:00.000+02:00

Den som vill se fler bilder från Norge och Vespa World Days hittar det här.

Dagens:
Peter Bjorn And John - Eyes

Kallt, rörigt och...askul.

2011-05-30T17:48:00.007+02:00

Det är nu över en vecka sedan jag kom hem från Norge och Vespa World Days. Och faktum är att jag till och med hunnit med ytterligare en träff sedan dess...men den får ett eget inlägg snart istället.

Hur var det då? Jo, det var löjligt kallt. Träffen tog plats i Gjøvik som ligger några mil från Lillehammer. Alltså högt upp. Att lägerplatsen dessutom var belägen högst upp på en kulle (eller snarare ett mindre fjäll) gjorde inte såklart inte att kylan blev direkt mindre bitande. Att vi sov tretton pers i ett militärtält med kamin hjälpte inte ett dugg och efter att ha spenderat första natten (då temperaturen enligt uppgift kröp ned emot någon minusgrad), då jag vanan trogen sov iklädd i stort sett bara underkläder, skakandes så mycket att jag höll farsan och Mogge som sov bredvid mig vakna genom att vibrera som en eltandsborste bestämde jag mig helt enkelt för att inte ta av varken parka eller kängor mer under resten av träffen. Punk så det förslår, men ack så mycket varmare.

Det var dessutom smått katastrofalt arrangerat. Jag har visserligen viss erfarenhet av hur det är attt försöka knyta ihop ett run och vet hur svårt det kan vara att få allt under till och med en mindre träff. Därför har jag full förståelse för att saker kan gå snett under en träff så stor som Vespa World Days. Men nu blev det nästan löjligt: att vissa problem uppstår är oundvikligt, men när ens land får äran att arrangera en av de större träffarna i världen och man vet att folk reser från hela världen, i många fall på scooter (jag pratade bland annat med en portugis som spenderat två veckor i sadeln för att ta sig till Gjøvik), är det närmast respektlöst att slarva så mycket som det gjorts i detta fall. Några smakprov:

Tydligen lever norrmän på smörgåsar. Därför bestod de utlovade lunchpaketen (mat skulle ingå i anmälningsavgiften) av tre smörgåsar: en med skinka, en med korv och en med ost. Tanken var tydligen att vi vegetarianer alltså skulle överleva på en ostmacka om dagen.
Frukosten bestod av rostbröd, orostat eftersom brödrost inte fanns att tillgå, och sylt. Samt kaffe som bereddes i en (ja, just det - EN) Moccamaster. Strax över 900 scooterister från hela världen skulle alltså förses med kaffe från en normalstor hemmakaffebryggare. Jag har på fullt allvar aldrig sett en person med mer panik i ögonen än den stackars herre som under frukosten stod och stirrade ut bryggaren i väntan på att nästa kanna skulle bli klar medan kön av smått bakfulla och kaffesugna gäster ringlade lång ut från frukosttältet.
Den stora rideouten till Lillehammer på lördagen blev avklippt på mitten och eftersom vi inte fått någon info om exakt var vi skulle och det varken fanns någon personal som åkte längre bak i kortegen eller någon man kunde ringa för att få info blev vi ett hundratal personer som förvirrat cirkulerade runt på måfå i centrum en bra stund utan att ha en aning om var vi skulle innan vi efter ungefär en halvtimme lyckades hitta de andra.
Det blev varken några fungames eller concours de elegancé som det brukar vara på de här större träffarna.
Vid lördagen stora galamiddag fanns visserligen en vegetariskt huvudrätt, men vi som inte äter kött fick vara utan förrätt.
Underhållningen på kvällarna bestod av irländska (läs - norrmän som låtsade vara irländare) trubadurer på torsdagen och ett 70-talshårdrockscoverband på fredagen - inga DJ:s och inget dansgolv. På lördagen spelade iofs ett riktigt bra 60-talstributeband, men efter att de spelat kvar vid tiosnåret på kvällen stod runt 900 partysugna människor något överraskat kvar i det tysta partytältet. Det fanns nämligen ingen DJ denna kväll heller...och dessutom hade bandet tagit med sig ljudanläggningen.
Att allt dessutom är löjligt dyrt i Norge var visserligen inte arrangörernas fel, men gjorde därmed inte saken bättre. Särskilt inte för den gode svenskkollega som något chockad kom tillbaks efter att ha varit inne i stan för att "fylla på förråden" och berättade att han fått betala nästan 400 NOK för ett sexpack folköl, ett paket cigg, en snusdosa och en påse chips.

Men, trots alla dessa smärre katastrofer var det samtidigt helt fantastiskt. Svensklägret som vi döpte till Gjøvik Soul Club, komplett med danstält och allt, var helt klart träffens partyräddare. Vi inte bara såg till att hålla tempot igång på campingen till tidigt på morgnarna utan räddade även festen på lördagsnatten genom att flytta hela partyutrustningen, inklusive mp3-spelare, bergssprängare och discokula till partytältet på festivalområdet för att åtminstone någon form av musik skulle finnas där. Vi fick vara med på bingolotto. Det burnades och kördes spontandragrace i var och vartannat hörn. Man träffade folk ifrån hela världen och av alla sorter - allt från pensionerade italienska gubbar som kört Vespa sedan 50-talet till dyngraka tyska scooterboys i jeansväst och cammobyxor. Vägarna kring Lillehammer var helt fantastiska och utsikten magnifik - Norge är verkligen ett nästan löjligt vackert land. Och att köra i en flera kilometer lång kortege med scooterister från hela världen på sådana vägar är så klart alltid en svårslagen upplevelse. Och sedan är det ju inte varje dag man får se tolv tyska akrobater på fyra 50-tals Vespor.

Jag vill dessutom tillägga att jag numera vet att det aldrig är så skönt att duscha som när man kommer hem efter att ha spenderat tre dygn sovandes (det lilla man sovit) i ett militärtält med 12 snarkande Örebroare, iklädd parka och kängor samt samma jeans och tröja dygnet runt.

Dagens:
Toots & The Maytals - Pressure Drop

Inte nog med att ni är brottslingar, ni har taskig tajming också.

2011-05-18T22:33:00.006+02:00

Idag hade jag ett tight schema. Minst sagt...jobb, möten och sedan tvätta samt serva Touringen och packa inför Norge och Vespa World Days som vi drar till tidigt imorgon.

Klart att några pajsare skulle välja att råna banken i Flen och ge sig in i eldstrid med polisen lagom tills jag var på väg hem från Västerås idag bara därför. Tre timmars bilkö, poliser och insatstyrka med automatvapen. De kollade igenom vartenda fordon som var på väg till och från Västerås och vore det inte för att jag var så stressad hade jag nog tyckt det hela var riktigt spännande - det är ju trots allt inte varje dag en polis beväpnad med automatkarbin kollar igenom ens bil.

Som ett resultat av detta lilla äventyr rasade dock hela mitt noggrant planerade dagsschema och jag hann inte hunnit med hälften av det jag skulle göra under dagen vad gäller såväl mailande och jobb som fixande med Vespa och packning. Nåja...nu är det sen kväll och jag är nästan ikapp. Vi fuskar och kör släp (inte ens jag är så hård att jag tänker köra original-Touring tur och retur när enkel resa är cirka 50 mil) så jag kan väl alltid sova i bilen på väg dit. Det är ju ändå jag som styrt upp det mesta, så jag kan med gott samvete delegera den uppgiften till någon annan.

Jag har inte har någon lust att dra på mig onödiga räkningar i form av surfande från iPhonen utomlands så det lär bli radiotystnad från min sida såväl här som Twitter och Facebook tills jag är hemma på söndag kväll. Om det inte finns wifi i Gjøvik förstås, men den chansen känns ganska liten.

Så, ha en trevlig helg - det tänker jag garanterat ha.

Dagens:
Secret Affair - Time For Action

Sneakersjakten.

2011-05-15T19:23:00.008+02:00

Bilden är fullånad från internet.

Sommaren börjar krypa närmare och tills den måste man ju såklart ha ett par schyssta sneakers. Nu har jag visserligen en skosamling som redan är lite väl stor egentligen, men det känns inte som om någon av de skor jag redan äger är riktigt anpassade för skönt häng i solen. Ökenkängor, Doc Martens, brogues och alla de andra olika typer av skinnskor som står i min klädkammare må vara snygga skor enligt mig, men de är inga höjdare att ha på sig en hel dag i sommarvärme. Och sneakers har jag av någon anledning inga nu sedan jag slet ut mina trotjänare, ett par Adidas Handball Spezial som hängt med i flera år, förra sommaren och med viss sorg i hjärtat tvingades förpassa dem till sopkorgen.

Därför har jag ägnat mig åt ett visst mått av sneakersjakt senaste tiden. Något som visat sig lurigare är förväntat. Jag vill nämligen ha ett par som är snygga, inte alltför vanliga och dessutom gärna med, så klart, en viss retrotouch. Adidas Handball och Gazelle har jag redan jobbat mig igenom några stycken och de känns därför inte så kul längre. Och detsamma kan ju i ännu högre grad sägas gälla Converse All-Stars som ju dessutom egentligen inte ens är särskilt bekväma. Idag ramlade jag dock över en variant på nätet som jag tror kan bli ganska perfekt - Adidas Volley Plimsolls. Slimmade, retro på en snyggt sätt och finns dessutom i en ganska läcker orange nyans som lär se grym ut till ett par lagom inslitna jeans. Det enda som jag kanske är lite tveksam till är mönstret på sulan. Jag tror att det kan vara snyggt, men det är svårt att avgöra säkert utan att se dem på riktigt.

Jag skall avvakta lite för att fundera en extra vända samt för att se om jag kanske springer på några andra sneakers när jag drar till Vespa World Days i Norge nästa vecka. Men risken är överhängande att det blir till att beställa ett par Adidas Valley Plimsolls efter nästa vecka trots allt. Inte minst eftersom de finns att få tag på till det facila priset av 499:-....

Dagens:

Run DMC - My Adidas

Helgbloggaren.

2011-05-13T19:11:00.008+02:00

Elle poserar som om hon var född bakom DJ-båset.

Eftersom det där med att vara tyst på vardagarna och sedan blogga igen lagom till helgen verkar ha blivit min grej är det väl lika bra att fortsätta på linjen även denna vecka.

Om någon undrar hur det egentligen blev förra lördagen kan jag berätta att jag på något mystiskt sätt faktiskt lyckades pussla ihop allt och hann med allt: såväl dop och modskväll som Elles DJ-premiär.

Dopet var ett mysigt hemmadop och mycket trivsamt. Det gick helt ok att spela, trots att akustiskt gitarr egentligen kanske inte är det ultimata instrumentet för att kompa psalmer, och Elles och min dopgåva i form av den egenskrivna låten Solformad verkade gå hem hos både föräldrar och övriga dopbesökare. Vad Julina, den egentliga mottagaren, tyckte var dock lite svårt att avgöra - hon var lite för upptagen med att verka undra varför någon just doppat hennes huvud i vatten. Fikat var gott också.

Sedan blev det eftermiddagståg till Stockholm på vilket jag av en ren slump träffade goda vänner som var på väg till Cat Stevens-konsert och följde med dem för lite uppvärmning på Belgobarens uteservering. Där fick jag chansen att på Agnes inråda prova körsbärsölen Kierk som var...intressant. God är nämligen inte rätt ord för en smakupplevelse som väl närmast kan beskrivas som en IPA som någon doppat en sug-o-läsk i. Kvällen fortsatte sedan med goda scootervänner på Regents Bar där vi, såklart, diskuterade trim, fast-flowkranar samt såg Stockholm Mods Clubs alldeles egna allstar-band The Crashbars framföra powerpop och modgroovelåter av högsta klass.

Jag är ärligt talat själv överraskad av det faktum att jag på något sätt lyckades slita mig från det trevliga hänget på Regents Pub för att ta mig till centralen och sista tåget hem - men inte ett dugg ångerfull. Klubb Paviljong hade nämligen sett till att Filial hemma i Eskilstuna var smockfullt och jag kan knappt minnas när jag såg så mycket folk dansandes här i stan sist. Alla inblandade gjorde ett klockrent jobb, men uteserveringen som Karin och Karin fick att gunga totalt i baktakt är värd ett extra omnämnande. Men bäst var såklart Elle som framstod som om hon stått bakom skivspelarna hela sitt liv och inte, som det egentligen var, faktiskt egentligen sett ett mixerbord på nära håll först ett par timmar tidigare. Sista timmen, då samtliga arrangerande tjejer körde tillsammans på stora golvet, lyfte stämningen till närmast euforiska höjder och när lysena slutligen tändes och det var dags att gå hem var det absolut ingen som hade lust med det och därför fortsatte kvällen med efterfest på Centrallagret tills solen gick upp.
Kort sagt - en total succé.

Söndagen fick jag i och för sig betala dyrt för såväl allt flängande mellan olika aktiviteter och städer. Jag var, för att slänga sig med klyschor, helt enkelt inte den piggaste laxen i forsen. Men det var det värt. Stort tack till Madde, Dennis och Julina, alla goda scootervänner (med extra betoning på Stockholm Mods) och framför allt Klubb Paviljongen-tjejerna för en mycket bra lördag. Så pass bra att det inte ens gjorde så jättemycket att jag missade den traditionsenliga kortegen på lördagens scooterpremiär i Stockholm.

The Crashbars @ Regents Bar. Biff! Bang! POW!

Dagens:

Monica Zetterlund - Stick Iväg Jack

Svåra val.

2011-05-07T14:54:00.006+02:00

Varför måste allt alltid hända på samma gång för mig? Smaka bara på idag: vi har just kommit tillbaks från dop av Elles systerdotter Julina (där jag för övrigt agerade dopmusikant samt framförde en låt jag och Elle skrivit som dopgåva, men mer om det en annan gång).

Samtidigt som vi befann oss på denna trevliga tillställning körde mina vänner i Stockholm kortege ihop med en herrans massa andra scooterister under Stockholms Scooterpremiär.

Ikväll, eller snarare om ett par timmar, är vi inbjudna på 30-årsfest, men jag har sedan länge planerat ansluta mig till de andra i Stockholm för att gå på modsklubb. Som om det inte räckte med detta kör Elle och hennes kompisar sin klubb Paviljongen på Filial här i stan för första gången...och jag vill ju såklart helst inte missa hennes premiär som DJ heller.

Jag är, med andra ord, en smula rådvill i vad jag skall göra...och hur. Hyser dock just nu någon slags löst formulerad plan om att försöka hinna med ett snart gående tåg för att festa med mina scooterbröder i Stockholm, gå på modsklubb och sedan hinna med ett sent tåg hem igen i förhoppning om att kunna se åtminstone en liten stund av Elle bakom skivspelarna.

Önska mig lycka till!

Dagens:
Edwin Starr - Stop Her On Sight (S.O.S)

Only in Torshälla.

2011-05-06T22:45:00.002+02:00

Återigen en only in Torshälla: valborgsmässoeld som matas av grävmaskin.

Förra helgen (ja, nu är jag sen igen) bjöd både på överraskningsfest för den gode Fyris och valborgsfirande i Torshälla - och sedan tillbaka till residens Fyhrqvist. Det var kul.

Dagens:
Yuck - Shook Down

Vårpremiär med Blacksmiths SC.

2011-04-30T14:52:00.004+02:00

Idag var det äntligen dags för vårpremiär med Blacksmiths SC Eskilstuna. Egentligen tjuvstartade vi för ett par helger sedan med ett litet planerings möte inför den stundande resan till Norge och Vespa World Days, men det var idag den officiella premiären skedde. En kort tur genom Tuna och sedan fika på den soliga uteserveringen vid sköna Café Norr fick räcka denna gång eftersom de fem av oss som deltog hoppades att få tillökning av Jocke som befann sig i garaget mekandes med sin Vespa 50. Det fick vi också, men tyvärr kom han på minicykel istället för scooter. Vi får väl försöka få ändring på det under kommande vecka.

Sedan gick i och för sig den soliga uteserveringen från att vara just solig till att snarare bli vad som närmast kan beskrivas som orkandrabbad under den stund vi satt där, men det kvittar egentligen - det här kändes ändå som en ganska fin uppvärmning inför kvällen valborgsfirande.
Dagens:
Crystal Stilts - Through The Floor