Wednesday, September 30, 2009

Lite statistik för helgen vecka 39.

Undertecknad i full färd med att göra Elles lillebror respektabel.
(Kortet taget av Dennis Granfors)

Orsak till firande: Elles 30 årsdag.
Dagar då det festades hemma hos oss: Två - fredag och lördag.
Antal lokaler som använts: Två - festlokalen i bostadsrättsföreningens källare samt lägenheten.
Antal personer: Ett trettiotal ur släkt och familj på fredagen, runt 15 vänner på lördagen.
Antal sopsäckar med pant att avdisponera: Tre.
Antal blombuketter som nu stinker ned lägenheten: Tillräckligt många för att fylla samtliga vaser i hushållet.
Tid då vi gått och lagt oss: Halv fyra natten fredag till lördag samt runt halv sex på söndagsmorgonen.
Tid då vi gått upp: Halv sju på fredagen då jag väckte Elle med tårta (som egentligen bara var en chokladmunk med ljus i) samt biljetter till Nick Cave på Chinateatern 20:e oktober, runt elva på lördagen och halv tre på eftermiddagen (ja, ni läste rätt) på söndagen.
Antal grannar som klagat: Otroligt nog inga. Om det beror på att vi skötte oss eller på ren tur låter jag vara osagt.
Antal saker som skadats: Rislampan i vardagsrummet som demolerats av Ljungman samt min gitarr som repats av en okänd gärningsman.
Antal personer som snaggat sig: Tre inklusive mig.
Antal sopsäckar fyllda med engångstallrikar, bestick, plastmuggar och annat skräp att slänga: Tre.
Antal dagar det tagit att återhämta sig: Cirka tre - är dock inte helt säker på att jag är i full form ännu egentligen.

Födelsedagsbarnet i sitt esse - omgiven av släkt och rättandes en tipspromenad om sig själv.

Dagens:
Nick Cave & The Bad Seeds - Red Right Hand

Thursday, September 24, 2009

Humor i nostalgiform.

Coolast i Fagersta.

Jag har lånat en scanner och de sista dagarna spenderat lite tid med att föra över en massa gamla kort till digitalt format. Bland annat hittade jag det här, undangömt i ett fotoalbum jag glömt att jag hade.

Jag är inte säker, men tror det kan vara taget på Bergslagsrocken 1995 och det finns så många roliga/underliga detaljer i bilden att jag blir helt vimmelkantig.
För det första: mitt hår. Hur tänkte jag där egentligen? Som om det inte räckte med det dåliga omdömet att försöka ordna någon slags indie/manchesterinspirerad luggfrisyr trots att jag är lockig hade jag uppenbarligen fått den briljanta idén att förvärra katastrofen genom att sätta en flaska väteperoxid till det. Nog för att jag tyckte Thom Yorke var en av världens coolaste killar kring 95/96 (och han var ju blonderad vid den tiden), men någon borde verkligen ha sagt till mig på skarpen där.

Värt att påpeka i övrigt är att vi alla ser ut att vara typ tolv år gamla (vilket iofs inte är så långt ifrån vad vi faktiskt var), Ludde och Sultans rosa frisyrer (en om möjligt ännu större modemiss än min blonda kalufs), samtligas milt sagt idiotiska uppsyn och kanske framförallt att Ludde av någon outgrundlig anledning håller i en knallpulverpistol.

Man brukar säga att verkligheten ibland överträffar fiktionen och detta är ett väl ett utmärkt exempel på det...jag tror nämligen inte att något fotoredigeringsprogram i världen skulle kunna åstadkomma ett resultat som är hälften så underhållande.

Dagens:
Dexys Midnight Runners - Jackie Wilson Said (I'm In Heaven When You Smile)

Sunday, September 20, 2009

Pennybridge tur och retur på 10".

Det känns som om jag mer och mer förvandlat det här till en scooterblogg sista tiden. Till de av er som brukar titta in här och är helhjärtat ointresserade av allt som har med sådana att göra kan jag lugna er genom att informera om att säsongen lider mot sitt slut och att antalet inlägg som handlar om små italienska motorcyklar med underdimensionerade hjul sannolikt kommer att minska drastiskt då. Än är det dock minst en månad eller två (samt förhoppningsvis ett par träffar) kvar innan det blir för kallt och halkigt för att köra och fram tills dess lär ni få stå ut med ett par sådana här inlägg till.

Hur som helst - igår hoppade jag på P200:an och begav mig till Örebro för scooterns dag. Den här gången hade jag dessutom, som ett led i min kampanj för att få honom att skaffa en egen scooter, Johan bakpå. Farsan hängde också med på sin PX -98. Det blev en skön dagstripp med uppställning i Örebro stad, mingel och fika på programmet. Inga excesser denna gång direkt, men en trevlig dag och en lagom lång resa längs med skönt kurviga vägar som avslutades med gratis käk på MacBeths (tack till far för det) och sedan några öl i godan ro på kvällen.

Förhoppingsvis gav det hela min numera bakpååkande gode vän mersmak. Jag planerar så smått att dessutom tvinga ut honom till något inhägnat område på landet så att han får provköra själv inom en snar framtid - förhoppningsvis kan det utgöra den slutliga knuffen som skickar honom över kanten och ned i scooterträskets fördärv.

Och just ja - lite bilder från Örebro finns naturligtvis. De hittar ni här.

Dagens:
Susanna And The Magical Orchestra - Palptine's Dream

Thursday, September 17, 2009

Wednesday, September 16, 2009

Exorcism kanske skulle funka?

Idag hade grannen visning på sin lägenhet, en trea på ca 80 kvadrat. Jag har länge känt att det är dags att skaffa något större, men det tar emot att flytta från huset då jag trivs här och dessutom har garage i det - något som inte är så vanligt i flerbostadshus och värt mycket för mig. Därför övervägde jag seriöst att gå ned till banken och höra efter om lån ett kort tag, men sedan tog förnuftet överhanden och intalade mig att det var onödigt att lägga så mycket pengar. Utropspriset är 650k och man får nog kallt räkna med att det slutgiltiga priset kommer att landa en bra bit över det. Dessutom är den nyrenoverad, men med riktigt fula tapeter och färger så jag skulle få börja med att tapetsera om hela klabbet.

Dock väcktes en slumrande tanke i mig - lägenheten under mig har varit till salu ett par gånger de senaste åren. Det är en etta som är identisk med min, förutom att den har uteplats istället för balkong. Varje gång den legat ute har jag lekt med tanken köpa den, låta sätta in en spiraltrappa mellan våningarna, riva ut ena köket och kanske slå ut en vägg eller två. Då skulle jag plötsligt ha en etagevånging på närmare 90 kvadrat med tre, fyra eller fem rum (beroende på om jag slår ut väggarna till hallarna eller ej), uteplats och balkong - allt för en i sammanhanget löjligt låg summa eftersom jag köpte min nuvarande lägenhet för en spottstyver för många år sedan.

Jag har bestämt mig. Så får det bli...nästa gång den är till salu. Nu till problemet:
Det var inte länge sedan en kvinna flyttade in i den. Detta innebär att det, om det vill sig illa, kan dröja ett tag innan jag får möjlighet att realisera mina planer. Såhär i efterhand inser jag så klart att jag borde ha agerat på min impuls redan i våras då den låg ute sist.

Jag blir väl helt enkelt tvungen att få henne att vilja flytta. Någon som har en bra idé på hur man kan driva en granne på flykt utan att själv bli vräkt?

Dagens:
Muse - Guiding Light

Tuesday, September 15, 2009

Att gifta sig med stil...

Eftersom den här sommaren fullkomligen svämmat över av scooterträffar och bröllop för min del kändes det som om det var på tiden att slå ihop de båda i helgen - därför begav sig jag och Elle till Stockholm för att bevittna hur Jessica, god scootervän och expresident i SSK, gifte sig med Håkan. Själva vigseln var en smula annorlunda: vi bjöds på läsk ur flaska med sugrör samt tablettaskar, ett bildspel på brudparet till tonerna av Madness och det var inte tal om någon brudmarsch - istället projicerades Elvis sjungandes Love Me Tender på bioduken. Och självklart lämnade de nygifta ceremonin på en Vespa med sidovagn - framförd av bruden själv. Så borde alla bröllop vara.

Den efterföljande middagen var mer traditionell med tal och skålar så det stod det härliga till innan festen tog vid. Som vanligt kunde jag inte hålla mig till att bara vara en "vanlig" gäst utan stod för DJ:andet. Vanligtvis brukar jag vara minst sagt en smula skeptisk och tackar generellt nej till att spela skivor på bröllop eftersom det oftast innebär att man måste spela en massa skivor man i normala fall inte skulle ta i skulle ta i med tång, men eftersom det var scooterister som gifte sig den här gången gjorde jag ett undantag och hoppades slippa de värsta skämslåtarna. Det gjorde jag också.

Till skillnad från sommarens tidigare bröllop behövde jag dock inte agera fotograf och därför blev det både färre och mindre uppstyrda bilder än på dem. Lite fotat blev det såklart dock ändå och några av de bilderna hittar ni här.

Jag avslutar dagens inlägg med ett citat från festprogrammet. I det fanns, som sig bör, lite info om varje gäst och följande rader stod att läsa om Elenor: "Flickvän till scootervän. Sitter bakpå Ronnies Lambretta när den rasar". Intern humor gör sig som bäst i formella sammanhang.

Dagens:
Sam & Dave - Gimme Some Lovin'

Saturday, September 12, 2009

Fotoblogg - Sådan far, sådan son.

Lite fler bilder från Mods Vs Rockers finns här.

Dagens:
The Contours - Do You Love Me?

Thursday, September 10, 2009

Make it stop! MAKE IT STOP!

Jag såg ett Seinfeld-avsnitt igår i vilket George var irriterad för att han fått Master Of The House från Les Miserables på hjärnan och nu inte kunde sluta nynna på den. Som vissa av er säkert redan vet är ju musikaler i allmänhet, och Les Miserables i synnerhet, en av mina största guilty pleasures så självklart spenderade jag på grund av det resten av kvällen gnolandes på denna lilla visa.

Efter att ha irriterat sig på mitt nynnande en stund fick Elenor nog och uppmanade mig att lyssna på hela låten istället eftersom det lär vara det mest effektiva sättet att bli av med en låt man hakat upp sig på. Det visade sig vara en dålig idé - plötsligt hade jag nämligen inte bara refrängen utan hela låten rullandes på repeat i huvudet.
Jag gjorde en kvällsmacka: "Welcome monsieur, sit yourself down and meet the best inkeeper in town"...
Jag gick på toaletten: "Food beyond compare, food beyond belief, mix it in a mincer and pretend it´s beef"...
Jag gick ut med hunden:"Kidney of a horse, liver of a cat, filling up the sausages with this and that"...
Jag försökta somna för natten: "Charge 'em for the lice, extra for the mice"...
Jag vaknade i morse: "Enter monsieur, lay down yer load"...
Hela jävla dagen: "Master of the house! Keeper of the zoo! Ready to relieve them of a sou or two"...

Jag blir tokig! Och jag som inte ens brukar kolla på Seinfeld i vanliga fall...



Dagens:
Gissa?!

Wednesday, September 09, 2009

Man vet att man kanske snöat in lite väl mycket på scootrar när...

...man på text-tv ser nyheten om att Transportstyrelsen från och med årsskiftet beslutat att slopa kontrollmärket på bilar och MC (konstigt nog har jag inte hittat någon info om det någon annanstans, så det kan vara felaktigt), en nyhet som borde göra de flesta fordonsägare glada eftersom det innebär mindre pill med klistermärken som trillar av och blir fula, och ens första spontana tanke är:

"Typiskt - ännu en ursäkt för folk att blanda ihop oss med moppar och göra livsfarliga omkörningar på motorvägen."

Dagens:
Jamie T - The Man's Machine

Monday, September 07, 2009

Italiensk design, brittiskt järn och snälla bilister.


Det har inte gått så bra för mig att ta mig till Mods Vs Rockers tidigare. Första året kom vi försent och missade kortegen eftersom vi körde släp dit och scootern välte strax utanför Stockholm. Förra året tog jag mig hela vägen, bara för att knäcka bensinkranen på uppsamlingsplatsen och sedan bli stående där medan de andra drog iväg. Därför var det inte helt utan oro i kroppen jag grenslade Lambrettan och begav mig mot Stockholm tidigt i lördags morse - den går trots allt lite magert och dessutom verkar jag, av ljudet att döma, ha en läcka någonstans kring avgassystemet som jag inte lyckats lokalisera, trots att jag rev ned det totalt i fredags och såväl kollade efter hål som bytte alla packningar och bultar. Det gick dock som en dans hela vägen denna gång. Jag svängde till och med förbi min eviga scooterrunkompanjon Mats på vägen för en snabb fika innan vi körde den sista biten tillsammans och hann ändå fram i god tid.

På St Eriksplan samlades sedan dryga sjuttiotalet scooterister upp, iklädda full modsmundering. Sällan har väl så många gröna parkas och så många backspeglar skådats samtidigt i Stockholm. Prick klockan ett rullade vi iväg emot St Eriksbron, där vi effektivt blockerade trafiken i vår ända av bron i väntan på att våra fiender skulle anlända. Snart hördes ett dovt muller och ett gigantiskt rökmoln skådades i horisonten på andra änden av bron. Och så, ur molnet, dök de upp. Läderklädda och på stora engelska motorcyklar. De stannade. I ett par minuter stod vi på varsin sida - öga mot öga. Motorer varvades, tutorna ljöd och slagord skanderades. Så, som på en given signal, brände vi iväg. När vi passerade varandra vevades nävarna i luften, det skreks och både ett och två fingrar syntes uppsträckta. Efter denna kraftmätning fortsatte vi scooterister själva en stund innan vi återigen mötte upp våra rockersnemesis vid Odengatan - den här gången under betydligt fredligare former med glada vinkningar snarare än hotfulla blickar. Därefter fortsatte vi i samlad trupp mot Nytorget. Det var en minst sagt mäktig upplevelse att köra tillsammans med så många genom huvudstaden. Mullret från motorcyklarna och smattret från våra scootrar skapade en närmast öronbedövande ljudmatta, röken låg tät som ärtsoppa i luften och varenda hårstrå på mina armar stod rakt upp.

På Nytorget visade vi sedan upp oss för de ganska många åskådare som dykt upp för att bevista utställningen. Där var det även fika samt räkning av fordon för att ta reda på om det var vi eller rockers som fått med oss flest deltagare och därför vunnit.

Efter att ha hängt där i en timme eller två samt ha hjälpt till att rodda ned lite tält och fikagrejer hoppade jag på scootern igen och åkte till min sovplats hos Mats R (som för övrigt bor granne med Lill-Babs och La Camilla) för att käka pizza och sedan förfesta i goda vänners lag innan det var dags att bege sig mot Malmen där kvällens fest var.

Malmen var fullsmockat med folk och stämningen var på topp. Liberator representerade oss mods på scen och leverarade en show utan dess like! Jag vill minnas att jag ärligt tyckte de var helt ok, men inte mer, när de var som störst för ett antal år sedan, men i lördags kväll var de fantastiska! Galet sväng...precis som det fortsatte vara resten av kvällen. Jag spenderade även en stund bakom skivspelarna och det var som alltid kul att få spela för likasinnade.

Dagen efter vaknade jag oförskämt pigg, men trots det kom jag inte iväg förrän framåt sen eftermiddag efter att ha spenderat större delen av dagen drickandes pulverkaffe, kollat dåliga tv-program och ätit ännu mer pizza. Och inte ens då åkte jag hem - istället svängde jag förbi Årsta för att ta en fika med mina goda vänner Kalle och Frida - något som skulle visa sig få vissa oanade följder. På grund av det sena Årstafikat kom jag nämligen inte iväg hemåt förrän bortåt halv sju på kvällen. Detta, i kombination med att jag på grund av en regnskur i syndaflodsklass tvingades ta en paus för att söka skydd under en busskur en bra stund, gjorde att solen hann gå ned innan jag hunnit hem.

Här kan det vara på sin plats att förklara att mörkerkörning och en gammal scooter med original 6-volts brytarsystem inte är någon drömkombination direkt. Lyset blir nämligen närmast jämförbart med att knyta fast en ficklampa på styrhuvudet och snart fann jag mig själv puttrandes fram i 40-50 km i timmen för att inte komma för snabbt in i någon tvär kurva och undvika alla de kvällspigga djur som rörde sig i vägkanten.
Det var då ett smärre mirakel inträffade: med ett par mil kvar hem kom plötsligt en bil ikapp mig - men istället för att irriterat köra om som de tidigare gjort lade han sig bakom, tutade uppmuntrande och slog på helljuset. Jag drog gasen i botten och sedan låg han bakom mig hela vägen till Eskilstuna och agerade ledljus, bara för vinka glatt när vi nått stadens ljus och svängde av åt varsitt håll. Fantastiskt att faktiskt få uppleva lite hjälpsamhet och glädje från sina medtrafikanter!

Avslutningsvis undrar ni kanske vem som egentligen vann bataljen? Tyvärr visade det sig efter sammanställning att rockerslägret vann med så liten marginal som tre(!) fordon och därför får behålla vandringspokalen ett år till. Som vanligt var det dock vi som visade var skåpet skall stå genom att vara snyggast, flest och festa senast på kvällen. I sann modsanda.

Dagens:
Liberator - Ruder Than You

Friday, September 04, 2009

Dags för revansch!

Så är det dags för en av årets absoluta höjdpunkter vad gäller scooterprylar: Mods Vs Rockers.

Förra året vann till vår stora besvikelse rockersdräggen, men imorgon är det vi som tar till baks vandringspokalen - kosta vad det kosta vill.

Är jag peppad? Självklart!




Dagens:
The Hidden Cameras - Walk On

Thursday, September 03, 2009

Fotoblogg - Playing rough.

Efter bad - brottning.

Dagens:
Boris Och The Jeltsins - Gud, Vad Har Vi Gjort?

Wednesday, September 02, 2009

Friskt vågat, hälften brunnet...

...är en gammal skön klyscha man brukar höra i elsammanhang. Efter att slutligen ha fått nog av mina in-earlurar som hela tiden trillar ut var det med den devisen ringades i huvudet jag idag plockade fram lödkolven för att, men en ny teleplugg inköpt på Classe O, försöka laga mina Koss PortaPro som började glappa för över ett år sedan.

Jag har inte lödit någonting sedan jag för ett antal år sedan gav mig på att laga ett par trasiga gitarrkablar med smått katastrofal utgång (ok - i ärlighetens namn har jag använt kolven på ett par grejer till scootrarna också, men eftersom de kablarna jämförelsevis är tjocka som en sojakorv och därför nästan omöjliga att misslyckas med räknar jag inte det).

Nu, ett par timmar, x antal brännblåsor och en lång radda svordomar senare fungerar lurarna fint igen. Det känns bra att ha lyckats - även om jag misstänker att en elektriker skulle ha en hel del att säga om utseendet på mina lödningar...

Dagens:
Miike Snow - Plastic Jungle