Wednesday, December 31, 2008

Den värsta tiden att blogga är kring nyår.

Jag gillar inte att göra nyårsinlägg. Av någon anledning känner jag att de antingen måste innehålla fyndiga reflektioner om det gångna året eller genomtänkta årsbästa-listor om allt mellan himmel och jord. Båda dessa alternativ ger mig prestationsångest och plötsligt finner jag mig, precis som jag gjorde med inlägget igår, sittandes framför datorn i timmar utan att få till något vettigt.

Nu har jag slutligen resignerat och gett upp tanken på att få till något kul, intressant eller genomtänkt. Istället nöjer jag mig, återigen i likhet med igår, med att konstatera att några av de saker jag kommer att minnas bäst från 2008 är:

...att något otippat få en av mitt livs bästa konsertupplevelser på Debaser Medis.
...att få världshistoriens bästa 30-årspresent av Elle och följdaktligen fira födelsedagen i London.
...att köra i kortege med hundratals andra scooterister under EuroLambretta i Blekinge.
...att se alldeles för många konserter för att kunna välja ut en favorit och känna sig som en packad fjortis på Roskilde-festivalen.
...att åka på västkust-semester med en sönderkörd Merca och komma komma hem med en Lambretta i bakluckan.
...att ha en hund som springer runt med strut på huvudet.
...redneck-tequila vid PG och Schampans sommarstuga.
...alla trevliga stunder med goda vänner: Ljekatten på Dannes och under fläkten sent på nätterna, TPR i en segelbåt på Mälaren, EAHC-crew på landet och i lägenheter, alla scootervänner på diverse pubar, lägergårdar och festlokaler runt om i Sverige - och så vidare.

Jag har förmodligen utelämnat ett rejält antal minnesvärda händelser nu, men så här får det räcka.

Tack för ett fint år - till er alla.

Dagens:
The Walkmen - In The New Year

Tuesday, December 30, 2008

En vecka på sju meningar.

Det har nu gått en vecka sedan senaste inlägget. Varje dag har jag tänkt att jag borde blogga, men av olika anledningar skjutit upp det. Nu inser jag plötsligt att det skulle vara så gott som omöjligt att redogöra för den i detalj. Därför nöjer jag mig med att konstatera att den varit bra och fylld med allt som hör julen till - samt lite mer:

Julfirande med släkten, utgång på juldagen, DJande på den traditionella Pipalucken under annandagen, lite annat festande samt inspelning av två nya låtar/häng med The Profondo Rosso. Jag har även lärt mig att aldrig mer köpa falafeltallrik från Billy Boys på ett mindre trevligt sätt.

Gott så.

Dagens:
Pete Molinari - God Damn Lonesome Blues

Wednesday, December 24, 2008

God hjul!

Ja, det är samma bild som förra året.


Dagens:

The Pogues & Kirsty MacColl - Fairytale Of New York

Tuesday, December 23, 2008

Fattaru trögt eller, gubbe!?

Ronnie: Spelar ni fia med knuff?
6-åring på förskolan där jag hoppar in under loven: Nä, jag spelar fia med knuff
Ronnie: Själv?
6-åring: Mmm...
Ronnie: Jasså? Kan man göra det?
6-åring: Jag kan.
Ronnie: Du vill inte spela med mig istället, då?
6-åring: Jag kan spela själv.
Ronnie: Mmm, men jag tänkte att det kanske skulle vara roligare att spela med någon annan?
6-åring (med arg blick och eftertryck i rösten): Nej tack. Jag spelar själv, sade jag!

Dagens:
The Hives & Cindy Lauper - A Christmas Duel

Monday, December 22, 2008

Living large.

Ikväll kommer Kalle (samma Kalle som figurerat här tidigare och som man inte skall låta ta med en på en utekväll i Stockholm, alltså) och Berra till stan.

Nu jobbar jag visserligen imorgon, men självklart tänker vi se till att träffas ändå. Jag får helt enkelt ta det lite lugnare än de övriga.

Hur som helst verkade det så sent som igår kväll lite oklart vart vi skulle kunna hålla till (att träffas på krogen känns inte som ett alternativ eftersom vi bara vill sitta och catcha upp lite). Jag föreslog att vi skulle träffas hos mig, men eftersom de två gästerna är lediga imorgon ville de hellre vara någonstans där de kunde sitta uppe halva natten. Därför har Kalle nu bokat ett rum på Hotell Statt.

Jag säger det igen: Kalle har bokat ett hotellrum. Bara för att vi skall kunna sitta i det och ta ett par öl (jag antar nämligen att han skall sova hos någon av sina föräldrar som vanligt).

Det går tydligen bra för vissa.

Dagens:
Prince - Get Off

Saturday, December 20, 2008

Små, små problem.

Mitt största problem ikväll är huruvida jag skall raka mig för att se mindre skabbig ut eller låta skägget växa ett par dagar till för att få ordning på mina polisonger som varit osedvanligt korta sista tiden. Det känns skönt.

Dagens:
LCD Soundsystem - Watch The Tapes

Tuesday, December 16, 2008

Fotoblogg #26 - Den coolaste skinnpajjen.

Skinnjackor känns inte riktigt som min kopp te, men när jag sprang på den här killen kunde jag inte annat än konstatera att det är stenhårt.

Dagens:
The Jesus & Mary Chain - Happy When It Rains

Monday, December 15, 2008

Hjulbord i Götet.

Julmat, snaps, skålande, mer julmat, mer skålande, dans, skjortor som åker av, ännu mer skålande, dansk smuggelöl, folk som droppar in sent, pogodans, meksnack, mer dansk smuggelöl, blod på dansgolvet, ett par snaps till, stängning, ut i den kalla Göteborgsnatten, taxiresa på över två mil, stupa i säng.

Precis vad man förväntat sig av en julfest med Blues Scooterclub med andra ord.

Dagens:
The Specials - Concrete Jungle

Saturday, December 13, 2008

Here we go.

En smärre epidemi har härjat på skolan där jag jobbar i veckan. Folk har blivit sjuka till höger och vänster - såväl elever som personal. Jag har på något mystiskt sätt klarat mig, men min kollega har varit hemma sedan i måndags. Det kan stundtals vara jobbigt nog när man är två, därför befarade jag att jag skulle vara helt slutkörd efter att ha försökt få verksamheten att rulla skapligt på egen hand i en vecka (vi har nämligen vikariestopp just nu).

Men icke. Istället känner jag mig piggare än på länge. Så pass pigg att jag gick på Buzz-turnering hos Ljungman och sedan fortsatte ned till Raw för att kolla in Juvelens spelning (det var halvtråkigt men lät helt sjukt bra - inte ofta man ser ett gig och tänker "shit, vilken grym basist!" vilket jag gjorde igår) trots att det idag bär av till Gbg för att delta i Blues Scooterclubs julbord/fest. Det kommer, såklart, att bli grymt kul.

Jag har sagt det förut och säger det nu igen: vila är överskattat.

Dagens:
Toots & The Maytals - 54-46 Was My Number

Friday, December 12, 2008

Otack är världens lön.

När jag skriver detta är det en dag och tre timmar kvar innan våra bandauktioner på Tradera avslutas. Och jag är djupt besviken.

Inte nog med att inte en enda person budat på den otroligt prisvärda påsen insexnycklar; det är inte heller en enda person som nappat på tävlingen jag inbjöd till i ett inlägg här om dagen.

För att peppa er lite extra publicerar jag här en länk till auktionen samt avslöjar ytterligare en detalj om priset: det är ytterst användbart om man behöver justera en gitarrhals.

Dagens:
The Prisoners - The Lesser Evil

Tuesday, December 09, 2008

Det är nästan så man börjar fundera kring det där med ödet...

För ett par veckor sedan berättade Elle att hon hört en skiva hon gillade med någon "kille med hes röst som sjöng på svenska" som hon gärna ville höra mer av. Lite pretentiöst (på ett bra sätt) och visbetonat sådär, så vitt jag förstod det. Hon kom inte ihåg exakt vad han hette men ville minnas att det var något i stil med Karl-Johan Wallson eller något liknande.
Jag hade ingen aning om vem hon syftade på och efter att ha gjort ett antal fruktlösa sökningar på internet gav jag upp.

I samma veva rensade en kollega till mig i sin bokhylla och lämnade en påse böcker på personalrummet. När jag gick igenom den fanns bara ett par stycken kvar och ingen av dem verkade särskilt intressant i mina ögon, men trots det plockade jag med mig en bok vid namn Den Förunderliga Kärlekens Historia. Mest för att nyss nämnda kollega vidhöll att den var bra och att jag skulle tycka om den.
Boken har stått oläst i min bokhylla sedan dess. Tills imorse, då jag av någon anledning bestämde mig för att ge den en chans.
Boken ifråga är skriven av en svensk författare vid namn Carl-Johan Vallgren och i eftermiddags satt Elenor och läste på dess baksida när hon plötsligt sade:
"Vallgren...undrar om det inte var så han hette?".

Då jag har ett, enligt vissa, närmast sjukligt behov av att kolla upp sådana saker snarast kastade jag mig över datorn och gjorde en sökning. Och mycket riktigt - Carl-Johan Vallgren är inte bara författare och poet utan har ett även släppt ett antal skivor. Tydligen är han ganska välkänd - även om jag aldrig ens hört talas om honom. I alla fall inte såvitt jag kan dra mig till minnes.

Huruvida boken eller hans musik är något att ha låter jag för tillfället förbli osagt, eftersom jag ännu inte hunnit bilda mig någon egentlig uppfattning (även om den förstnämnda faktiskt verkar ganska lovande utfrån de dryga trettio sidor jag hittills läst att döma).
Men sammanträffandet får en onekeligen att börja fundera...

Dagens:
Zeigeist - Tar Heart

Monday, December 08, 2008

Tävlingsdags - eller "någonsin känt att 66 insexnycklar varit en för lite?".

Ikväll möttes vi upp i Profondo-repan för att gå igenom vår skräphörna efter grejer vi inte vill ha kvar. Tanken är att sälja av en del gammalt junk vi äger gemensamt (alternativt inte är riktigt säkra på vem av oss det tillhör egentligen) på Tradera för att finansiera inköp av lite mikrofoner, multikablar och andra sådana där kul grejer man ibland behöver om man spelar i band.

Förutom någon gammal basstärkare, en porta och lite annat vi redan visste fanns där hittade vi bland annat en jiffy-påse innehållande inte mindre än 67(!) insexnycklar. De flesta i samma dimension. Ett antal frågor väcktes omedelbart: vem har samlat på sig så många? Och hur? Samt, kanske mest intressant av allt: varför har denne någon lagt alla i en påse? Det hela är ett stort mysterium, eftersom ingen av oss ville kännas vid samlingen.

Jag är väldigt nyfiken på vad den kommer att gå för och inbjuder härmed till en tävling: gissa vad auktionen kommer att sluta på. Den som kommer närmast vinner något. Jag tänker inte avslöja exakt vad vinsten består av, men ger följande ledtrådar: det är gjort av metall, har sex kanter och kan användas i garaget eller när man sätter ihop möbler från Ikea.

Dagens:
Glasvegas - Fuck You, It´s Over

Sunday, December 07, 2008

Vem är Jari?

För andra söndagen i rad har jag blivit väckt av att någon ringt och berättat att deras son inte kan komma på träningen. Tydligen har någon form av sportklubb i Stockholmsområdet lyckats få någon siffra fel i numret till deras tränare (som antagligen heter Jari eftersom personerna som ringt vid båda tillfällena sagt "Tjenare, Jari!" trots att jag svarar med mitt namn i telefon) därmed uppgett mitt mobilnummer istället. Lite lustigt att bli väckt av någon som tror de skall få prata med en fotbollstränare (eller vad det nu kan vara för sport det gäller). Sportig var nämligen det sista jag kände mig i morse efter en lördagskväll med inflyttningsfest följt av BGWIO på Raw.

För övrigt bestämde beslutade jag mig i fredags för att slutligen överge min trogna 30gb iPod Video till fördel för en sprillans ny 120gb iPod Classic. Min gamla trotjänare befinner sig numera i Elles ägo. Nog för att den börjar bli seg och att batteritiden inte är vad den en gång varit, men jag har inte hjärta att förpassa något jag spenderat så många trevliga stunder med till elektronikhimlen och beslutade mig därför för att låta henne ta över vårdnaden tills den är helt slutkörd.

Det enda minuset med min nya pod är färgen. De tillverkas inte i vitt längre - därför valde jag en svart. Den är visserligen ganska snygg, men förstör min i övrigt så väl genomtänkta helvita datorhörna. Förjäkligt.

Dagens:
Pete Molinari - There She Still Remains

Friday, December 05, 2008

Fly inte - jag har bara rakat mig.

Igår påmindes jag om faran med att ha bråttom när man rakar sig med hyvel. Det var en smärtsam påminnelse.

Idag har det slutat blöda, men jag ser ut som någon som drabbats av en sådan där köttätande mördarbakterie.

Dagens:
The (International) Noise Conspiracy - Dustbins Of History

Wednesday, December 03, 2008

Jag antar att det här betyder att smekmånaderna är över.

Jag har nu spenderat över 7 månader med min MacBook och är fortfarande mer än nöjd. Att byta tillbaks till en PC känns mer och mer avlägset för varje vecka som går.

Jag måste dock erkänna att jag blev lite mindre peppad när jag möttes av det här efter att ha slagit upp locket.

Jag gillar särskilt att den säger åt mig att göra en backup av backupen. Det var ju liksom lite för att slippa tänka på säkerhetskopieringar jag valde att köpa med en Time Capsule till datorn. Känns lite som att poängen med den gått förlorad när det är den som börjar strula först...

Dagens:
Franke - Allt Som Var Mitt Eget

Tuesday, December 02, 2008

Fotoblogg #25 - En störande detalj.

Ja, det här fotot har legat på min Facebook i en evighet. So?

Dagens:
Dexys Midnight Runners - There, There My Dear

Monday, December 01, 2008

Alla fashionistas skulle nog bli lyckligast av att INTE överleva katastrofen.


Det finns få sätt som är bättre att spendera en lagom trött söndagskväll på än med film. Därför bunkrade vi igår upp med glögg samt pepparkakorna vi bakade i fredags och parkerade oss i soffan för att kolla på Doomsday - en brittisk efter katastrofen-rulle som släpptes för en tid sedan men som jag av någon anledning inte sett ännu. Trots att jag har fina tonårs-minnen av filmer som Flykten Från New York och Mad Max.


Filmen visade sig inte vara mer än en tämligen ointressant, och bitvis såväl rejält våldsam som löjlig, historia. Det enda jag kommer att minnas den för är att Bob Hoskins och Malcolm McDowell av någon outgrundlig anledning var med samt de något märkliga låtvalen till soundtracket (Frankie Goes To Hollywood, Fine Young Cannibals och Adam And The Ants).

Den fick mig dock att börja fundera kring en sak som alla filmer av den här typen har gemensamt: kläderna. Hur kommer det sig att de överlevande i så gott som ALLA efter katastrofen-filmer ser likadana ut - oavsett om filmen är inspelad i början av 80-talet eller alldeles nyligen?

Varför tycks filmbolagen tro att den vinnande trenden i händelse av civilsationens kollaps skulle vara att se ut en kombination av en gammal punkare och den siste mohikanen? Jag kanske missat någon viktig detalj här, men jag förstår inte varför alla helt plötsligt skulle tycka att det kändes som en grym grej att färga håret grönt, skaffa mohawk, dra på sig en skinnrock och sticka ett ben genom näsan eller tatuera hela ansiktet bara för att 80% av befolkningen av någon anledning dött.
Personligen skulle jag nog ha fullt upp med att försöka överleva och inte bry mig så mycket om att se tuff ut...men det kanske bara är jag?

Samma sak gäller även fordonen som används. Om Sverige förvandlades till ett ödeland, bestående av öken och ruinstäder skulle jag förmodligen försöka få tag på något terrängående. En fyrhjulsdriven jeep eller en hummer, kanske. Eller varför inte till och med en pansvarvagn? Den om något skulle skydda en ifrån eventuella stråtrövare.

Men, nejdå. Tydligen kommer folk att glida runt på choppers och i Hot Rods. Eller allra helst - en nedgången gammal buss där alla rutor ersatts av hönsnät. Gärna med någon cool text sprayad på sidan - typ "Kill! Kill! Kill!", "Out of senses" eller bara ett enkelt, klatschigt "Fuck!".

Det finns en slutsats att dra utifrån Flykten från New York, Mad Max, Waterworld, Doomsday och alla liknande filmer:
En epidemi, naturkatastrof, kärnvapenolycka eller vad det nu än må vara kan förändra världen som vi känner den. Den kan ödelägga jordklotet, rasera städer och få samhällen att rasa samman. Den kan förvandla civiliserade människor till laglösa vildar.

Men det första som ryker, det är den goda smaken.

Dagens:
Fine Young Cannibals - Good Thing